And the winner is… (part 3)

…bloggosfären.

Tycker att perlembre sammanfattar det mycket väl:

Vad förenar vinnarna i årets stora bloggpris? Passion för sitt ämne! En röd tråd från mode via vardagsbetraktelser till politik.

Det är kanske den viktigaste ingrediensen – och läser man igenom alla nominerade så är det just passion för sitt ämne, engagemang och vilja att dela med sig – oavsett om det handlar om Tonårsmorsans (läs segerintervju), Mymlans, Stationsvakts och MikeBikes vardagsliv, Lilla Gummornas teknikintresse och Johanna mfls bokhoreri (läs segerintervju), Olles vassa engagemang för fr a printmagasin, Fridas husmusande passion för inredning (läs segerintervjun) eller Lisa FWs matälskande, Opassande-Emmas (läs segerintervju), HAXs och Swartz politiska passion för integritet precis som Blogges engagemang och Bildts ovanliga (för en politiker) vilja att dela med sig. Eller Manolo och Hotspots modeintresse eller Hanna Fridéns och Johanna Sjödins ivriga opk-ighet.

Per Torberger frågade på Bloggy tidigare idag:

Hur kan ett företag öka sitt värde genom en bloggare? Bygger inte alla bloggar främst bloggarens varumärke?

Jag tycker helt enkelt att det är just det. Bloggen är mer personlig som kommunikationsform. Och bloggaren – även om det är ett företag – är helt enkelt en personligare bild av vad företaget vill stå för. Det är vad varumärke idag faktiskt handlar om – att låta människor personifiera ens varumärke. Det är en av de springande punkter som vi försöker föra fram under våra kurser om sociala medier och särskilt när vi kör bloggkurser och när jag kör blogg-coaching: det handlar om ambassadörer -

det är inte farligt att låta varumärket få ett par ögon, ett par öron och en mun som inte borstats i corporate-bullshit tandkräm.

Tidigare postningar i den här serien hittar du här och här.

Andra som postat om galan är bland annat Ulrika Good som indirekt bevisar att utseendet inte gör en blogg, Opassande-Emma har kommit hem, Kulturbloggen tar nog andra plats i dåliga-förlorar-racet med sin lätt negativa ton – och jag fattar inte åsikten som Jonas förde fram:

besviken över att den enda nominerade bloggen med vänsterprofil, Kulturbloggen, inte nådde ända fram i kväll

Mig veterligen var Kulturbloggen nominerad i Nöje och Kultur, och inte i politik… Skulle väl knappast säga att Johanna Sjödin är speciellt… högervriden… Och en hel del andra bloggar är väl inte politiska heller?

Aftonbladet har bilder och listor. Wadström skriver om fjäderfän.

En notering som spinns loss av en lätt debil kommentar hos Emma är att Stora Bloggpriset verkligen visar skillnaden mellan svensk bloggosfär och den globala. I den senare är det företradesvis män som bloggar och kommer fram – i Stora Bloggpriset var det två av sju priser som vanns av bloggar som skrivs av män. Men vi har modebloggarna att tacka för att bloggandet i Sverige inte fastnade hos diverse tekniknördar, sociala medie-geeks och tycka-till-skägg. Så vi må bespotta men modebloggarna har gjort svenskt bloggande rätt unikt.

Hansson jönsar på som värsta ”fel låt vann” och resten kan du följa här.

Uppdatering: Studiomannen har åsikter om själva TV-produktionen. Det ska han ha – kallas att bygga personligt varumärke :). Lotten firade sin [pip]-dag på Nalen och bloggar om det som bara Lotten kan… Josh var där och jag är avundsjuk. Bara Ben På Glenn Hysén (som typ var den enda sportblogg jag nominerade) livebloggade – eller nåt :). Troberg har livebloggat (synd att du inte kategoriserade dem …), gjorde en intervju med Opassande och uppenbarligen inmundigat en del goda drycker också :). Frida tackar och bugar och Marys Ragnar har vimmelfotat.

Uppdatering: Även om Jonas slirade lite på Twitter så gör han en intressant analys här om varför det inte är några vänsterbloggare eller s-bloggare med på listan. Samtidigt ska man väl också säga att det bland de nominerade endast finns en som är traditionellt politiskt färgad…

Uppdatering: Resumés rapportering är minst sagt internmedial. De reagerar på att två Expressenmedarbetare får pris. Dagens Media gör en mer fyllig rapport där det också påpekas att 40000 röster kommit in. Medievärlden slirar på siffrorna och menar att det är 40000 läsare som röstat. Missade uppenbarligen att man kan kunde rösta en gång per dag. Expressen är roade över att deras medarbetare få pris. Andra är Drottningssylt som tyckte ljudnivån var för hög och Karolina Lassbo som är lite lätt blaserad som gammal bloggdrottning och drar en story om hur hon lyckas göra bort Niklas Strömstedt. Lilla Gumman var där men vann ju tyvärr inte. HAX förnekar sig inte (förutom att han inte länkar):

Roligast på galan var när någon av bröderna Birro vann kategorin sport för sin fotbollsblogg – och blev intervjuad i ett något sinnesförhöjt tillstånd. Robinson-Robban gick hem med ett tiotal kvinnliga modebloggare.

Trilog skriver en invecklad text som kräver ett antal genomläsningar – ett exempel på hur bred bloggosfären faktiskt är. Svensson har minglat i bourgeisins salonger och verkade trivas. Trollhare gör en genderspaning. Jinge är sur för att man fick rösta en gång per dagen. Det han glömmer är att det ger mer push för den som faktiskt kan engagera människor snarare än att man bara lägger sin röstsedel en gång. Det kan nästan vara läge att testa det i riksdagsvalet: en röst handlar inte om ett tillfälle utan mitt engagemang i politiken. Om det vore så skulle politikerna behöva arbeta på ett helt annat sätt. Johanna är som vanligt bitsk och rolig – och en av de personer som jag verkligen skulle velat träffa.

Uppdatering: Hansson är kritisk. Det är bra. Dock är det bra att läsa på innan – allt om hur Stora Bloggpriset gått till finns på deras blogg. Och ett tips – läs på om den blogg som man väljer att dissa innan – det blir alltid bättre då…

Ps. Nominera till mitt bakvända bloggpris som går till den som nominerat och till bloggaren:  Läs mer här och här. Ds.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En perfekt värld

Lördag i november. Imorgon invaderas huset av släkt då Terrorprinsessan fyller år på måndag. Själv har jag varit ner till SB Media och fixat några grejer till ett av E.ON-projekten och ska nu sätta mig och rensa html-kod. Det är tur man är Jack of all trades (deprimerande tanke egentligen); jag är inte bara varumärkesstrateg, jag kan läsa html- och php-kod också…

Sitter och är sådär IKEA-modern vid barbordet i köket, lyssnar på TP som spelar något spel via nätet och lyssnar på Abba.

Tänker på den här postningen (via The Jennie). Omvälvande och en hel del igenkänning. Själv brukar jag väl snarare säga att jag har ett gigantiskt självförtroende men en fullkomligt usel självkänsla. Och just det här har jag också fått höra:

Med det fick jag höra att jag skulle vara deprimerad i hela mitt liv. [...] De sa att jag var så pass intelligent att jag, bara jag ville, skulle kunna lära mig att leva ett låtsasliv. Att jag skulle kunna spela känslor. Lära mig att agera som andra. Lära mig förstå hur folk tänkte och kände på ett, typ, ja, faktaplan. Jag skulle inte kunna känna intimitet själv – nej, jag skulle spela det. Jag skulle i princip se hela mitt liv som en film, och det är den paroll jag levt efter.

Det är så jäkla konstigt ändå. För ingen av oss som på olika sätt har kroniska depressioner och andra liknande ”störningar” kan sägas vara utan känslor – problemet är väl snarare att erfarenhet och våra snedtändningar i synapserna gör känslorna en smula fel – eller missriktade, misstolkade och överreagenta. Problemet ligger väl mer i att om man levt ett liv där man försökt att förstå och spela med inte i slutänden vet vad som är spel och vad som är verklighet?

När jag satt och läste en artikel om rekrytering, där en konsult utgick från den perfekta intervjun som index 1.0 och hur alla andra delar aldrig kom upp till det index så tänkte jag på att det är lite hur vi ser psykologi och människor.

Vi sätter upp en perfekt bild av ett balanserat, ”rätt fungerande” psyke och sedan mäts alla människor utifrån det perfekta. Hur många lyckas att ens komma i närheten av balansen? Och samtidigt höjer man upp personer inom kultur och inom andra delar som förebilder – där de många gånger knappast är balanserade eller ens riktigt friska. Många undersökningar visar att riktigt bra ledare har starka psykopatiska drag, att personer med stora expertkunskaper ofta har både binära personligheter och starka drag av Asperger. För att bli känd krävs sjukliga mått av narcissism för att ens börja försöka osv osv osv. Men ändå väljer samhället att inte se alla sneda och vinda personlighetsdrag som bra utan alla får känna att man är lite galen, lite konstig, lite fel.

Samtidigt är det ju självklart så att det a) kan skada andra b) kan skada personen själv. Det finns en socialt icke-acceptans av lidande. Det moderna upplysta samhället strävar mot ett samhälle fritt från mänskligt lidande. Det är i grunden också vad som skiljer ateism från teistiska trossatser: att strävan handlar om att ta bort lidandet – inte se det som en del av ett mänskligt liv.

Det är ingen perfekt värld vi lever i. Frågan är om vi ens vill ha en perfekt värld? Den skulle se oerhört… annorlunda ut…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , ,

Ignorans och idioter

Det här är bland det bästa som skrivits runt det faktum att också Sturmarkare och andra ateister kan vara minst lika hatiska och ignoranta som vilken pingstvän som helst.

Diskussionen runt Ekelunds krönika pågår och det intressanta är att det är så många som uppvisar en extremt ignorant sida när någon uttrycker en annorlunda åsikt – och det är fr a personer som lever eller levt med barn med Downs syndrom som uppvisar rejält hatiska åsikter (diskussionen efter Mymlans båda postningar är ibland synnerligen upplysande om detta). Beiersdorff, som knappast är den mest finstämda personen alltid, är den som ändå lyckas att hålla en viss skärpa och balans i argumenterandet. Dock menar jag att i det här fallet så är alla som menar att Anne Eklund är en idiot det själva.

En person vars ignorans uppenbarligen stigit henne åt huvudet är bloggaren whatthefuckdotcom (nej, det är inte hennes domännamn ens) som dels inte är intresserad av att diskutera med någon annan utan bara vill härja orera och förklara att alla andra är idioter – och när någon försöker diskutera det så menar hon att

normala människor svarar nämligen i Varandras bloggar och inte bara sin egen…

Eh… nä. Möjligen de som fortfarande tror att kommentarsfälten under bloggar är en motsvarighet till Lunarstorms gästbok. Vi andra – typ 99,7 % av alla som använder sig av bloggar inser rätt fort att det blir ogörligt att följa en diskussion om den förs i två olika kommentarsfält – och då under postningar vars ämnen är irrelevanta för diskussionen i fråga. Här kan man helt klart prata om en smula idioti. Roande är också att läsa hennes blogg som försöker vara precis som alla andra Blondinbella-wannabees (eller har Katrin Z som förebild)

tal om ignorans så kan man fundera vad skrikhalsen Katrin Z håller på med. Hennes varumärke är att vara edgy, hon har gått i skola hos sin numera fd man, men att anklaga Birro för judehat visar bara hur mycket luft det finns mellan öronen på KZ. (när jag skriver det här så ligger Finest.se, där KZ har sin blogg, nere med Internal Server Error…). Läser man kommentarerna i Birros blogg så inser man att idiotin inte har några gränser även hos Idoltittarna. Den senaste tidens händelser bevisar väl att hennes förrförra bloggs slogan ”Inte den skarpaste kniven i lådan” stämmer väl överens med hennes personlighet. Helt enkelt fanns det inget annat val för TV4: Katrin Zytomierska var en osäkrad handgranat som när som helst kunde sprängas i ansiktet på kanalen – något än värre kunde komma ur den där övervridna hjärnan och det skulle inneburit att kanalen förlorar än mer av sin goodwill. Att sparka henne handlade om att säkra framtiden – inte om vad hon hittills gjort. Uppenbarligen anser de flesta att det är rätt val.

Uppdatering: Niklas Strömstedt, vars bloggande enligt mig är ungefär 1010 gånger bättre än hans musik har skrivit roande om det hela under rubriken ”När proppen går”. Andra som skrivit om det är Virtanen, Good och DVIJDVS. Och Katrin Z har bett om förlåtelse.

Blondinbellahistorien fortgår. Hanna Fridén försöker förklara att det handlar om att människor inte trott på BB om övergreppet. Intressant sätt att försöka undvika det faktum att stängningen av BBs blogg kom efter avslöjanden om att man försökte sälja postningar dvs. sälja redaktionell reklam och att socialnämnden reagerat över hennes festande. Fridén gör nog också BB en otjänst att än en gång driva fram de personerna i ljuset igen som härjade om att övergreppet inte skulle skett. Det blir inte alltid rätt när hon tänker, Hanna. Det finns också en stor ignorans i att klumpa ihop alla i en enda stor klump.

Apropå idiotiska uttalanden så minns ni kanske Sven Åke Christiansson som var så snabb att förklara hur skolskjutningen i Finland var kopplad till sociala medier? En liten sökning i min egen databas visade sig att det var han som väldigt säkert pekade ut Max och Sagas pappa som mördare i Arboga-målet. Detta då hans stora käpphäst uppenbarligen är extremt analoga värderingar runt nätet.

Uppdatering: Voxacoms VD, dåligt försök att gömma sig bakom namnet ”Sune”, väljer att fråga om jag har ADHD. Well, INTP är jag och en smula Gen X. Men ADHD – nä, inte speciellt. Dålig personlig BNP har jag också. För att rädda ansiktet försökte denne hänvisa till forskning och mina Jaikukontakter är snabba att hitta Mosskins blogg.

Uppdatering: Insiktsfullt.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,