Stone Roses, Happy Mondays, Inspiral Carpets, 808 State, James (ok, de känns ändå lite off jämfört med Madchesterkärnan – och de har utvecklats åt ett lite annat håll genom samarbetena med Eno mm) och Charlatans. Läser också 100 Stegs text om filmen 24 Hour Party People:

och lägger den på minnet.

Gillade ”Control” om Ian Curtis och Joy Division, inte bara för det otäckt vackra fotot och oväntat välregisserade spelet. Anton Corbijn känns som om han skapat en hel generations känsla för grafik, bildlösningar och känsla. Jag menar – han har varit med och skapat musikvideos, skivomslag och allt annat för nästintill alla band som jag lyssnat på de senaste 25 åren.

Det som är lite fascinerande med Madchester är hur man kan se de olika banden har olika grundinfluenser och hur de sedan helt klart inspirerat andra vidare: Inspiral Carpets drivs av en ganska tuff inspiration från ska. 808 State kommer från synthhållet och blanda ihop groovet från Madchester med 808 State – där har ni tidiga The Chemical Brothers.

jämför med

(och jag minns Lollipop då Chems lirade i tältet. jävlar vad det svängde…)

Självklart är det ändå Happy Mondays, Stone Roses och The Charlatans som ändå känns som mest centrala. Och fr a Charlatans är ibland svåra att skilja från lärjungarna i Oasis.

Stone Roses har kopplingar till Primal Scream även om de är lite hårdare – mer uppblandade med ren boogie och på Screamadelica var rätt lika Happy Mondays, som i sin tur känns som klara inspiratörer till exempelvis Dee-Lite och liknande band. Lyssnar man på senare engelska band så – tja, nog har Factory haft stort inflytande och har det fortfarande.

Det som är lite kul är att jag jobbade hårt att lära mig lira ”housepiano” som var ständigt närvarande i såväl Madchester som i Northers Soul.

Uppdatering: Stone Roses firar 20-årsjubileum med en bautabox. Tjohej. Tror nog inte det faktiskt.

Bloggar etiketter: Anton Corbijn, Happy Mondays, house, Ian Curtis, Inspiral Carpets, James, Joy Division, Madchester, Oasis, piano, Primal Scream, Stone Roses, The Chemical Brothers

Mymlan vill att man hittar bra kärlekslåtar för att göra något annat än FRA-postningar.
Kärlek? Själv tillhör jag knappast dem som gillar musik som är ”kärleksmusik”. Och Joshen tog U2. Och det känns fan så kul att faktiskt välja vad jag tycker är en av de vackraste låtarna om kärlek:

Susanna And The Magical Orchestras version är den bästa coverversionen av Joy Divisions original Love will tear us apart.

Någonsin.

Även om Swans ligger bra till, också Jarboe-vocalversion. Den här var riktigt kul story runt. Arcade Fire och U2s liveversion känns väl irländskt ”jiggig” och det här är inte så kul heller. The Cures version känns lite för trogen – så där när den är för viktig för att göra något eget av. New Orders är… känslomässig trots att den är verkligen New Ordersk. Roande är att den som lagt upp videon kände sig tvungen att skriva ”Joy Divison-cover”… hello, läs din musikhistoria… José Gonzales version är annorlunda – känns som om han hittat en originalinspelning; demon som Ian Curtis kunde spelat in. Nouvelle Vagues karriär på att göra om gamla indie och postpunk-Wundergraft har någon sort operesqueversion. Mest oväntade (och sämst) cover är Paul Youngs version. Hoppas att Ian Curtis ande fortfarande spökar för honom… Stone Roses är inte heller speciellt bra. Skummast måste Albert Kuvezins strupsångsversion vara. Fall Out Boy har gjort något som känns nära men ändå sitt eget – och det här är också en bra version. En sorts postpunkig synthversion. Lattjo. Arthur Baker får man ju inte tycka gör något dumt men jag vet inte vad jag gillar hans remix på originalet. Det här får en att bli nostalgisk, The Factory liksom…

Jag brukar gilla att tagga men fasen – jag har inte hunnit läsa bloggar på nån vecka så jag vet knappt vem som gjort dem. Men kanske vill Hemliga Morsan ta en sväng, Pale Green Woman och även om jag vet att de hatar det: Schmut och Dabitch. De har till och med konstigare musiksmak och större udda musikbibliotek än jag.

Andra bloggar om: Love Will Tear Us Apart, Joy Division, The Cure, The Factory, Paul Young, kärlek, Stone Roses, New Order, Susanna and the Magical Orchestra, Swans, Jarboe, José Gonzales, tagga, FRA

Related articles by Zemanta

• Punk Band Joy Division Left a Legacy That’s to Die For
• Joy Division singer’s gravestone stolen

Bloggar etiketter: Cure, Ian Curtis, Joy Division, Love Will Tear Us Apart, New Order