Josh skriver om uppropet för att Telia ska ta FRA-lagen till domstol. Jag tvivlar på att det kommer att ske. Men det är värt ett försök. Camilla Lindberg är skarp i frågan om det faktum att Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA, uppenbarligen tänker strunta i vissa delar i FRA II – de som möjligen kan tänkas skydda en bit av vår integritet. FRA-shopen verkar vara åtminstone halvöppen.

Det är ett mörker som sänker sig över oss. Det påminner lite om Mordor. Ett digitalt Mordor med det allseende ögat som väntar på maktens ring: en nyckel till all data för att på så sätt kunna kontrollera allt. Lite registerstädning är spel för gallerierna och ett litet lattjo knep som doftar Schlingmann-strategi.

Man blir skrämd när man läser såna här saker: den engelska lagen RIPA, som gör att polisen kan kräva dig på att dekryptera dina filer på datorn oavsett misstankegrad – eller helt enkelt utifrån att de anser att du kan vara en grov brottsling, har fått sitt första offer: en schizofren excentriker som vägrade hjälpa till (tipstack till Pawlo). I grunden innebär det (och jag är övertygad om att vi kommer att få ett liknande lagförslag) du som anklagad måste bevisa din oskuld – och även om du är brottsling så tvingas du att hjälpa till att hjälpa polisen att fälla dig genom att du tvingas att dekryptera din data. Det är nån sorts form av digital waterboarding som skapas – om du inte hjälper till så åker du i fängelse bara på grund av att du då är misstänkt eftersom du inte hjälper till.

Det är första advent – väntans tid inför något som skulle frälsa världen. Själva väntar vi snarare på när sann frihet och nätintegritet dör ut genom att allt blir avlyssnat och sålt till den som betalar mest.

Mina andra postningar om FRA. Och för övrigt är jag glad att Blogge är tillbaka.

Bloggar etiketter: FRA, integritet, Internet, Mordor, RIPA

… att jag själv har stort behov av en designer och WP-tema-fixare eftersom jag inte har tid att ta hand om utseendet på mina bloggar. Men jag har inga möbler att lotta ut :).

…den gamla nyheten om att Carolina Gynning gått ut och förklarat att hon ska sluta blogga (inse – det är en TT Spektra-nyhet … *suck*). Det intressanta är att hon inte gör det direkt – vilket väl vore det normala sättet om man är kränkt och upprörd utan “i slutet av juli”. Varför misstänker jag att hennes kontrakt med Stureplan.se går ut då och ingen vill ha henne som bloggare? Snacka om att bloggarna svalt ett väldigt blankt bete… Att några av hennes “banemän” går ut och drar gråtvalsen själva gör allt bara väldigt patetiskt.

…att Stockholmsprogrammet är riktigt ruggigt och att HAX och många andra skriver om det med den äran. Själv har jag liksom inte tid längre och det gör mig jävligt irriterad över sakers tillstånd. Samtidigt börjar det kännas som om det finns ett sorts ont genius bakom alla dessa inskränkningar av integriteten, jakt på frihet som inte är statligt subventionerad och jag hänfaller nästan till en lätt apatisk dystopisk känsla över att det fan är kört ändå. Maktlösheten är en rätt otäck känsla. Jag är inte i Sthlm imorgon annars hade jag demonstrerat jag med.

…funderar varför en text beställs, drivs igenom och sen inte publiceras på mer än en vecka. Den kunde blivit mycket bättre om jag fått fortsatt skriva på den ju…

Bloggar etiketter: blogg, blogga, Carolina Gynning, Frida Berglund, HAX, Husmusen, integritet, linkbait, maktlöshet, namnbyte, Stockholmsprogrammet, tävling, WordPress

Så vad är det stora felet (förutom att det rent tidsmässigt känns som om snubben borde tagit ett djupt andetag, kramat sin vän och skrivit postningen om några dagar). Att koppla ihop diskussionen om fritt internet, rättigheten till att slippa få sin personliga integritet kränkt av stat eller företag med att diskutera mellanmänskliga brott som en våldtäkt är rätt snurrigt, och minst sagt obsolet. Det är inte ens att jämföra äpplen och päron – det är att jämföra äpplen och bildäck. Att jämföra upphovsrättsbrott med våldtäktsbrott är visserligen straffmässigt uppenbarligen möjligt (då upphovsrättsbrott renderar flera gånger högre bötesbelopp och fängelsestraff än våldtäkter) men juridiskt helt uppåt väggarna.

I övrigt är det faktiskt inte så att PP säger att ”alla ska ha rätt att göra vad fan som helst”. Dumheter och idiotiskt, läskigt att han väljer att använda en våldtäkt som en sorts täckmantel för att driva en egen agenda mot Piratpartiet. Vi kan väl lugnt konstatera att Johan Westerholm skulle platsa i vilken fascistoid eller tokfundamentalistisk gruppering som helst när han skriver så här:

Ett nej är ett nej och ska respekteras. Jag sätter, till skillnad från de som säger att allt skall vara fritt, människan före. Den enskildes “nej” och rätt till integritet före en utopisk värld där allt är fritt.

Det hela blir nästintill en skrattspegel mot Kants moraliska imperativ. Lite som att höra en dansbandsversion av Michael Jacksons ”Thriller”. Extremt förenklat, extremt avskalat av allt som gör en diskussion meningsfull.

Tyvärr verkar det vara en ny trend – att koppla ihop frihet och integritet på internet med hot, nakenbilder och andra brott. Har folk fått solsting i Almedalen?

Och det tar inte slut där: försöken att misskreditera (beigt Daniel) HAX genom att förklara att han minsann har filmat porr för Carl Serrung bygger på att jaga upp en anti-stämning mot Piratpartiet. För det är ingen som sätter det faktum att han valde att avslöja Serrungs metoder och vidriga sätt. HAX ska dömas för att han gjorde något – till skillnad mot andra som avslöjat oegentligheter och där det varit den drivande frågan. Brit Stakston skrev innan Almedalen att Piratpartiet kan komma att spöka för traditionella partier och det har man onekligen gjort – men frågan är om det vi ser inte är ett bevis på att svensk media och svensk traditionell politikarena är oerhört nära varandra – ska jag använda vänskapskorruption som ord? Nej, så illa är det kanske inte… men det är onekligen så att det sker en sammanhållen kampanj och ett rejält medialt bakslag för Piratpartiet. Väntat men likförbannat väldigt intressant i sin samordning.

Uppdatering: När man läser Jyttes inlägg på Newsmill så känns Westholms drapa ännu mer vidrig då det knappast är så att han kommit på det själv utan det här är uppenbarligen sosse-spindoktorer som ligger bakom. Det är nästan så att vissa textdelar är flagrant lika…

Uppdatering: Mest patetisk är Mona Sahlin. Läs på innan du uttalar dig, du missade att det är HAX som såg till att sätta dit Serrung och enligt den argumentation som du för så är det alltså inte möjligt att någon som gjort något liknande någonsin kan få jobba med politik. Patetiskt Mona, djupt patetiskt. Det är fasen ett moralistiskt moras i socialdemokratin!

Bloggar etiketter: Almedalen, Arvid Falk, Brit Stakston, Carl Serrung, demagogi, HAX, integritet, Johan Westerholm, media, Mon, Mona Sahlin, moraliskt imperativ, personlig in, personlig integritet, Piratpartiet, porr, Socialdemokraterna, våldtäkt

Jag har verkligen försökt att sätta mig in deras argumentation, men jag klarar inte av det, för det är så dumt och platt och så fullständigt befriat från nyanser.

Här förklarar alltså mannen bakom 1000apor att alla andra är befriade från nyanser… Helt ärligt så är det här nog bland det dummaste jag läst på mycket länge. Dumt, platt och befriat från nyanser för att förklara hur det känns när man läser det. Det blir roligt när Schulman påpekar att:

Sverige tycks vara till 93 procent ett vettigt, tänkande folk. De övriga sju procenten tycks inte kunna föra normala resonemang. Jag är oroad. Vad är det som pågår i det här landet egentligen?

Okej. Enligt Schulmans sätt att onyanserat argumentera så innebär det att han tycker att de personer som röstade på Sverigedemokraterna är vettigt, tänkande och det är bara de sju procent som röstade på Piratpartiet som är idioter. Bra där Alex.

Det intressanta är också att det är samma argumentationslinje som vi sett hos många andra – varför får jag känslan att det handlar om ett centraliserat utskick från Anti-piratbyrån? Konceptet är helt klart följande:

• Förklara att Piratpartiet handlar om fildelning. Inget annat. Diskutera inte personlig integritet eller övervakning.
• Förnedra Falkvinges intelligens, intellekt och moral.
• Ta inte upp de personer som argumenterar om internets frihet, säkerhet och personlig integritet. Nämn inte HAX, Emma och Oscar Swartz. Förklara att alla som röstade på Piratpartiet är unga killar med moppe och SD-sympatier.
• Nämn inte IPred-lagen, undvik att ta upp ACTA, Telekomfördraget och FRA som frågor eftersom Piratpartiet pratar om dem.
• Förklara hur musiker är offer och rädda för att säga vad de tycker – det innebär att de musiker som faktiskt säger något mot vår (Antipiratbyråns) åsikter egentligen är rädda för Piratpartiet.
• Nedvärdera meningsmotståndarna som varande tjuvar. Undvik att diskutera upphovsrättens problem när det gäller synen på ägande.

Det är jävligt tur att det finns andra som vågar vara nyanserade. Exempelvis SVDs ledare som inte fungerar som nyttiga idioter för staten och rättighetsorganisationernas lobby.  Eller läs Marys sammanställning av bra kommentarer som faktiskt vågar vara nyanserade och till skillnad mot Schulman balanserade.

Uppdatering: Via opassande hittar jag fler som slirar in på fildelningsspåret. Dataspelsbranschen, som verkligen skulle ha allt att tjäna på att jobba tillsammans med den nya nätkulturen förklarar att

Piraterna dödade det svenska musikundret. De driver fram övervakning på internet. Och de håller kvar Sverige i digital stenålder genom att sabotera övergången till lagliga digitala tjänster.

Jahaja. Självinsikten är tyvärr lika liten där som inom musikbranschen. För det svenska musikundret pågår konstant, men på Myspace och inom helt andra genrer än tidigare (antar att Strömbäck inte är riktigt hemma i Swedish Melodic Death) och det är knappast så att det går någon större nöd på dataspelsbranschen. Att vända på kuttingen och mena att Piratpartiet skulle tvingat fram övervakning är bara dumt – och okunnigt om hur historien ser ut. Enligt den argumentationslinje som Per Strömbäck använder så var det fel alla de som tryckte böcker mot statens vilja under franska revolutionen, alla de som valt att på olika sätt använda kända symboler för att uttrycka sig även om symbolen är någon annans osv. Det är jävligt skönt att Garpenståhl står på sig. Alla som orerar runt Dreamhack verkar totalt glömt bort att vi faktiskt också har en lag som förhindrar människor att ta lagen i egna händer. Oavsett vad Pontén försöker få till det med sin minst sagt märkliga metafor:

Det är som att två fotbollsspelare under en match plötsligt börjar spela handboll, och hänvisar till den personliga integriteten när de blir utvisade.

Förklara den om ni kan… Det är också skönt att man satsar på fler poliser, inte för att beivra såna ointressanta brott som våldtäkter och liknande utan just fildelning. Antar att det känns fint för alla de tusentals vars hem fått inbrott där det avskrivs direkt. För det är ju tjuveri som tjuveri eller? Artisternas integritet blir våldtagen. Eller?

Läs också Fridholms långa och välskrivna drapa mot fr a Dataspelsbranschen. Men läs också Karl-Erik Tallmos genomgång av Piratpartiets politiska program – en lång och resonerande text som knappast höjer partiet till skyarna men tar det hela på en mycket balanserad form.

Uppdatering: Oavsett vem som är vem så kan man lugnt säga att Alex Schulman nog inte ska prata något om tänkande människor om man ser på dem som hänger runt 1000Apor. Och det beror oftast på hur publicisternas egna intellekt visar sig… Särskilt när han gnäller att Aftonbladet inte lägger ut hans krönika… när de sen gör det…

Men det ser rätt kul ut när man kör igenom deras kackiga webbgränssnitt fort :)

Läs också Swartz.

Bloggar etiketter: ACTA, Alex Schulman, Antipiratbyrån, fildelning, FRA-lagen, integritet, intellekt, intelligens, IPRed, lobby, nyanser, Piratpartiet, SVD-ledare, Sverigedemokraterna, Telekomfördraget

På frågor om stora politiska ämnen som euron, jobben, ekonomin, jordbruk, miljö och fredsfrågor är svaret att piratpartiet inte har någon uppfattning.

För enligt Kent Persson är integritetsfrågan inte någon stor fråga. Det fascinerar mig att så många, oftast annars genomtänkta och smarta personer, är beredda att sälja ut integritetsfrågan för vård, omsorg och skola-frågor: det som är det traditionellas vanligaste frågor. Saker som frihet, integritet och yttrandefrihet tar man som så självklart att de uppenbarligen blivit icke-frågor för traditionella politiker.

Eller vi kanske ska kalla det “gammelpolitik” – precis som traditionella medier fick bli gammelmedia. Det är precis samma saker som händer: Perssons uppmaning om att PP ska “granskas” och ge svar på vad de anser om euron, om jordgubbarnas storlek och om de väljer röd, blå eller grön sida är mycket viktigare än att för moderaten Persson inse att PPs framgång handlar om att människor är trötta på att han och hans gelikar säljer ut grundläggande mänskliga rättigheter till storföretagen, för terrorrädslan och för att inte förlora kontrollen över tanken hos människor.

Kent Persson och många fler kommer att följa efter och begära att Engström, Falkvinge och andra PP-företrädare ska svara på var de står i “de stora frågorna” är att försöka slå undan benen på en politisk rörelse som är på riktigt en gräsrotsrörelse, ett mikroengagemang på samma sätt som Obama valde att öppna för, en ny politik som de gamla strukturerna inte kan härbärgera. Så man väljer att försöka detronisera den. Avväpna genom att använda enligt mig rejält grova anklagelser om okunskap – Federleys tweet är intressant på många sätt:

Christian Engström (pp) har verkligen noll koll på EU. En röst på honom är en röst i toaletten.

Vad vi ser i diskussionen runt Piratpartiet är två saker:

• Oviljan från gammelpolitiken att förstå vad Piratpartiet faktiskt diskuterar: fildelning är inte Frågan utan endast en sorts symbol för det kluster av frågor om personlig integritet, om frihet, om internet som kommit fram i samband med ACTA, IPred, FRA och Telekomfördraget. Helt enkelt så förstår oerhört få att det som håller på att hända, den ödesfråga som många ser som icke-stor kommer att vända allt över ända.
• Precis som för gamla journalister, mediamakthavare och Bonniermoguler så har de traditionella partierna, gammelpolitikerna, svårt för att ta det faktum att människor börjat att tänka själva, och skaffat sig plattformar för att säga det. Uppenbarligen är demokrati bra så länge det kan kontrolleras av partistrukturer, politruker och sakkunniga.

Jag håller fast vid min ståndpunkt men jag kan lugnt säga att personer som Kent Persson får det att klia i mig över att överge min autonomi.

Uppdatering: jag har skrivit om det utifrån sociala medier som demokratiskt verktyg här. Och Hartmans uppmaning är oerhört kontroversiell.

Bloggar etiketter: ACTA, demokrati, Federley, FRA, frihet, gammelmedia, gammelpolitiker, integritet, Kent Persson, partipolitik, Piratpartiet

Det verkar som om det är väldigt svårt för tidningar som Dagens Nyheter att acceptera att en folkrörelse kan växa sig så stark som denna gjorde – utan att där finns någon sorts Mastermind bakom det hela. Utan att ledarna för rörelsen blivit sådär snuskigt stormrika på kuppen. Utan att någon har velat ta betalt för det de sysslat med.

Att skriva att gräsrotslobbying är ”kontroversiell” säger mer om journalistens egna hangups än vad det faktiskt handlar om. All pr söker det här – all marknadskommunikation söker att bli viral. Det är inte konstigare än så. Vi som jobbar med PR är inte själva utan åsikter. Bilden som Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg målar upp blir löjlig i slutänden. Men visst – ska vi spela på de strängarna: Ingrid Carlberg är gift med Pär Nuder. Innebär det att man ska tro mindre på vad hon gräver upp? Inte nödvändigtvis men artikeln i DN vill få människor att tro att vårt engagemang i FRA-frågan beror på helt andra saker än sant engagemang. Det är helt klart problematiskt.

För visst är det så att det går att starta spinn. Att få frågor att lyfta. Men det går inte om det inte finns ett äkta engagemang i botten. Att leverera bilden av att motståndet mot FRA bara handlar om pengar gör mig ledsen – å alla de bloggares vägnar som på sin fritid skrivit och skrivit. Tyvärr verkar artikeln ha en egen beställare – att misstänkliggöra motståndet för att på så sätt rädda ansiktet.

Samtidigt visar artikeln hur integritetsfrågorna skär över alla politiska linjer, över alla gamla hangups: för det kanske är den viktigaste frågan i en modern digital era av kommunikation. Att Svensson sedan inte kan låta bli att separera motståndet visar väl mer att även inom vänstern finns ett gammalt synsätt kvar.

Vidare är det några fel i DN-artikeln. Uttrycket ”bloggbävning” myntades av Blogge Bloggelito. Inget annat. Det som Falkvinge pratar om ett länktåg – kanske inte så snyggt egentligen men i det här fallet kanske nödvändigt.

Uppdatering: Hartman levererar en bredsida. Och jag tycker att han på många sätt har rätt. Mitt i steget berättar sin historia. Det är onekligen en artikel som kommer diskuteras mycket framöver. Dags att bloggarna också lär sig hur ett motspinn fungerar. Rick berättar sin sida av saken och gör en intressant analys av ”svärm”tänkandet (crowdsourcing).

Uppdatering: Drottningen skriver en bra drapa som vänder på hela steken och avslutar med att visa att det handlar om äkta engagemang:

Och nej, det är ingen som har betalat mig för att bli arg idag heller.

Hemliga Morsan skriver också om det och jag funderar över hur Bloggblad i en kommentar hos En liten tant tänker när hon lite guilty by association försöker få det hela till en genderfråga:

Heja tanten!
Jag noterar att det mest verkar vara män som är engagerade här… undrar just varför…

Scaber Nestor kommer att replikera och är en av dem som de två grävande journalisterna pratat med. Framtidstanken är bitsk och noterar att det hela uppenbart handlar om att medierna ser ett behov av att återerövra sin tolkningsöverhöghet. HAX påpekar att det jobb han gjort för Lakomaa+Company inte har med FRA att göra. Och det känns onekligen som om just när det gäller HAX är anklagelsen riktigt kvällstidningsäcklig. Det är en insinuation som helt klart slår hårt mot hans försök med både transparens och ärligt engagemang. Till och med Göran Pettersson, som varit en aktiv företrädare för FRA-lagen, tycker uppenbarligen att artikeln är hårt vinklad:

Bilden som ges är att ett antal idealistiska och naiva medborgare nyttjats av någon okänd kraft vars existens och syften varit okända för de protesterande. Trots att jag anser att hanteringen av FRA-frågan både skadat svensk underrättelsetjänst och försämrat förutsättningarna för skyddet av rikets säkerhet så tror jag inte att det är någon främmande stat som bakom kulisserna har regisserat protesterna.

Det jag dock blir lite förvånad över är att en del bloggare är förvånade över motspinnet. Det är en självklarhet och att det kom nu är inte så konstigt: IPred är igenom, FRA-lagen har blivit visserligen förändrad men ändå klubbats igenom. Regering och FRA-intressenter ser att de vunnit och väljer nu att försöka kväsa motståndet genom att misstänkliggöra det. Det är en taktik som ingen spinndoktor kan låta bli att använda. Fr a är ACTA på väg igenom liksom andra lagar som ska omskära digital kommunikation.

Uppdatering: Om journalisterna och DN tänkt sig att lägga ut ett länkbete så har de verkligen lyckats :). DRF undrar för övrigt varför han inte fått den där lönen som alla verkar ska ha fått.

Uppdatering: Läser nu sent på kvällen Federleys minst sagt märkliga inlägg och känner lite ”WTF”? Själv börjar jag ana att det faktum att jag och Emma och andra inom branschen valde att engagera oss nu ses som ett bevis på att allt är en konspiration. Sorry, men det här börjar faktiskt bli lite surrealistiskt.

Bloggar etiketter: bloggbävning, DN, FRA, gräsrots-pr, integritet, motspinn, spinn, spinndoctors

Det är rätt intressant att inse att nyhetsrapporteringen i traditionella medier inte tar upp TPB-rättegången i någon större mått förutom vissa, där personer har ett eget intresse för det; Ekström, m fl,  medan det i delar av bloggosfären är den stora nyheten.

Självklart var det dumt skrivet och MJ berättar att SvD planerar att in i den minsta detalj granska rättegången, se till att den blir belyst utifrån alla tänkbara aspekter och det har redan börjat med deras specialartikel på SvD Kultur. Jag ber om ursäkt och vill ändå påstå att det finns en stor skillnad i hur traditionella medier hanterar frågan. Det finns en klar aspekt på digital divide mellan de olika drakarna.

Det ska bli intressant att följa och analysera hur olika medier hanterar frågan eftersom den berör dem minst lika mycket som den berör TPB och enskilda internetanvändare. För min del kommer det vara minst lika intressant som Rosvalls excesser i överdrifter, juridiska kullebyttor och klavertramp.

I övrigt verkar en del läsare ha svårt att läsa vad jag skriver så jag punktar upp mina intressen i den här frågan:

• Tekniksprånget som kommit gör upphovsrätten skriven för en värld av tryckta medier obsolet. Lagen måste helt enkelt förändras utifrån tekniska landvinningar.
• En teknisk utveckling följer och följs av värderingsförändringar. Juridik bygger på att lagen är logisk för de värderingar som finns i samhället. Upphovsrättslagstiftningen har halkat efter.
• IPred och TPB-rättegången visar på en syn på personlig integritet och individuella rättigheter som inte är ok. Det bygger på statlig kontroll och företagens möjlighet att styra lagstiftning och juridik. Det här är också en fråga om demokrati.
• TPB (och Piratpartiet) är organisationer vars liv kommit till tack vare sociala medie-utvecklingen. Skiv- och nöjesbransch kämpar emot den utvecklingen oavsett om det handlar om marknadsföring eller distribution. Det är en intressant kamp.

Bloggar etiketter: integritet, IPRed, Martin Jönsson, rättegången, SvD, Svenska Dagbladet, TPB

Själv blir jag än en gång starkt libertarianistisk och höger. Så gör jag också Erlandssons 3rd dimension-test (vars frågor jag tycker är lite sämre ställda och mer vinklade mot just IPred och FRA).

Det ser i alla fall ut så här:

Det är onekligen fascinerande att ändå inse att även om det finns starka skäl att tro att Ingleharts¹ ”silent revolution” faktiskt har bäring så styrs värderingar och åsikter också av vilken kontext man befinner sig i – den livssituation som man de facto måste hantera.². Det jag kan se att jag är konsistent i åsikter runt integritet, frihetlighet mm men att ekonomiska värderingar förändrats.

Det är dock en utveckling som alltid tas fram när man diskuterar värderingsförändringar inom kulturer men det stör tänkandet i att våra värderingar skulle vara relativt konsistenta efter adolescensen. Samtidigt påpekar också Inglehart att stora förändringar både individuellt och kulturellt starkt förändrar individuella värderingar (och i vissa fall sätter själva värderingsrevolutionen baserad på generationsväxlingar ur spel).

En intressant aspekt på detta är kommunikationens roll. När Inglehart gjorde sina studier så slutade datan vid 1988. Då ”fanns inte” internet³ och medierna var fortfarande i monopolställning vad gäller att bygga en världsbild. Idag är spelplanen helt förändrad och mediernas möjlighet att ha makt över tanken är förminskad, kanske till och med på väg att bli omintetgjord. Det som idag händer är att individer får ett helt annat spelrum att kommunicera sina idéer, att bli opinionsbildare. Det är en sak jag tänkt på i samband med såväl FRA-lagens bloggbävning, diskussionen runt IPred men också i efterbörden av fr a vänsterbloggarnas funderingar runt 2008 års politiska blogg.

För politiker borde det här vara en väckarklocka (och är det för vissa men det är fortfarande många som tror att det är något övergående…) – precis som det börjat vara för medierna och sakta går upp för marknadsförare: den sociala webben handlar om påverkan eftersom det i grunden bygger på konversation och relation. Helt enkelt handlar det idag än mer om att påverka genom att vara närvarande – men att spela utifrån sina mottagares regler istället för enligt sina egna.

För att sätta det i sammanhanget av min åsikt om att vänsterbloggare borde sluta att gnälla och börja att marknadsföra sig så handlar det helt enkelt om att inse att det inte finns någon möjlighet till en sorts ”objektiv första rörare”, eller att staten på något sätt ska stå som garant för ”bästa bloggen”, utan att om man vill ha ut sitt budskap handlar det om att spela enligt den logik som sociala medier handlar om: att lyssna, länka och vara närvarande – och sedan skapa eget innehåll, berätta sin ståndpunkt och vädra ens egna värderingar. Sedan svara och delta i konversationen. Är det en tävling? Det är bra PR. Se till att vinna den.

Det är samma sätt som alla politiker (och marknadsförare) måste börja arbeta efter: den logik som mediet har och inte efter gamla trötta marknadsföringsregler som sattes när TV knappt visade reklam och Rapport var rikslikare.

Åter till de politiska kompasserna ovan. Jag gissar att vissa kommer att stärkas i sin insikt om var de står medan andra inser att de faktiskt inte har de värderingar som de tror. Det är inte farligt. Och det som FRA, IPred och andra diskussioner i blogg-Sverige (liksom i resten av världen i andra frågor) visat är att ”höger-vänster”-tänkandet förändras till en mycket mer komplex och ostrukturerad politisk karta. Det är ett landskap som förändras enligt samma logik som evolution, men det går snabbt och den som tror att det hela bara är något för nördar och ungdomar kommer att förlora sin möjlighet att påverka framtiden. Den som sätter sig i sina egna små digitala rum och skriver för redan frälsta kommer snart att skriva för tomma skärmar.

Det är en revolution som faktiskt drivs av en teknisk men också värderingsmässig evolution.

1. Jag har bubblat om Inglehart förut
2. Eller så är jag en jävla opportunist :)
3. ni vet vad jag menar – det fanns inte som var mans

Bloggar etiketter: åsikter, bloggande, evolution, FRA, frihet, generationer, höger-vänster, Inglehart, integritet, Internet, IPRed, kommunikation, kompass, logik, media, opinion, politik, PR, revolution, Silent Revolution, sociala medier, sociala webben, värderingar

Dock har den diskussion som uppkommit bland annat byggt på att ett antal företrädare för Piratpartiet (enligt mig plötsligt) vill förklara ”fildelning” som en ”icke-fråga” – dvs. sätta agendan. Problemet är att det inte är en icke-fråga för väldigt många människor. De (och jag då) må vara dumma och inte förstå – men att argumentera så mot en stor grupp människor gör att många pirater hamnar i samma låga argumentation som IPred-förespråkarna som vill kalla alla som inte håller med dem för tjuvar. Det är dumt. Ni är fan bättre än det.

Följande är skrivet tidigare och jag väljer att ta med det i den här postningen även om jag för tillfället mer känner att jag har svårt att vara vänlig:

Jag var med i utkanterna av den starka svenska anarkistiska rörelsen på slutet av åttiotalet och början av nittiotalet. En rörelse som snabbt åts upp och slogs sönder av interna stridigheter och fr a i grunden osämja mellan att välja en fredlig och mer diskursinriktad väg eller en våldsam konfrontatorisk väg.

Efter IPred och FRA står nu Piratpartiet inför samma vägval. Kan de kliva upp och bli ett reellt parti som ansvarsfullt plockar upp sina hjärtefrågor i större konsekvenssammanhang eller väljer de att fortsätta att driva en elitistiskt färgad och hårt dikotomiserad världsbild där ”vi piratpartister är goda” och ”alla som inte tycker som vi är onda”?

I samband med Mymlans inlägg (som bygger på Ekströms krönika – vilken jag tycker är dålig och det blir inte bättre av hans förklaringar) där hon funderar över om PP kommer att gå samma väg som Ny Demokrati har en diskussion blossat upp och den är mycket intressant utifrån att den dels visar att det finns önskan om såväl transparens och personer inom piratrörelsen som är intresserad av att lyssna och föra dialog. Anna Troberg, Klara och Opassande har skrivit mycket eftertänksamma och öppna inlägg i frågan, Loke gör en kort men koncis sammanfattning. Tyvärr finns det sedan personer som, trots att jag personligen håller dem för intelligenta och intellektuellt redliga, inte förstått vad kritiken går ut på.

Att man självklart spöar Tyskungens svepande ”fildelning är stöld” anser jag vara helt rätt, men det är inte det som Mymlans kritik handlar om. Det är bara dumt och linkbait.

Det är inte heller det som jag velat diskutera när jag tagit upp IPred – men tyvärr hamnar, precis som många säger, hela diskussionen i en diskussion om fildelning istället för problemet med en upphovsrätt som en teknisk utveckling gjort i det närmaste omöjlig att upprätthålla. Och att inget – inget som helst – kan ge en stat rätten att förminska individens yttrandefrihet eller ge privata intressenter rätten att jaga brottslingar för sina egna intressens skull.

Helt enkelt handlar det inte för mig om att vara för eller emot upphovsrätt – och därigenom vara för eller emot Piratpartiet. Det handlar om att ha rätten att tycka som PP eller inte – utan att bli anklagad för att vara mot Frågan eller mot PPartiet. Att försöka att genom synnerligen luddiga guilt by association att vi som inte omfamnar PP och betalar in medlemsavgiften (jodå jag vet att det också finns gratisversion – frågan jag ställt mig: är det då som Spotify, bryts medlemsskapet av med reklam? :)) automatiskt tillhör antipiratsidan är minst sagt idiotiskt. För min del handlar det om att hitta lösningar som inte nödvändigtvis måste bygga på majoritetens förtryck av minoriteten – eller tvärtom.

Åter till nu.

Diskussionen har emanerat i märkliga cirklar. Emma Opassande har mailat Mymlan och hon svarar. Problemet är att många har blandat ihop Ekström med Mymlan. Tyskungen med mig.

Själv håller jag arbetet som Piratpartiet gjort under såväl FRA-diskussionen som under IPred-debatten. Det är mycket viktigt att inte glömma. Frågan eller det frågekluster som Piratpartiet gjort till sitt är viktiga. Och de är stora.

Personligen tror jag inte på partier som står för en enda fråga – hur viktig den än är. I grunden hänger samhället ihop – och precis som jag fortfarande anser att Miljöpartiet inte klarar av att få ihop det i slutänden så menar jag att ett parti som vill vara företrädare för mig eller någon annan har ett ansvar att ge en helhetsbild. Men det är min personliga åsikt. Jag tror att Piratpartiet kan lyfta sig. Men det är många snubbeltrådar de måste passa sig för.

Det är bland annat därför jag tycker att jämförelser med saker som Ny Demokrati och andra enfrågeinriktade partier faktiskt är vettiga: inte för att jag på något sätt menar att Piratpartiets idé och kärnfrågor på något sätt liknar dessa partiers utan just för hur svårt det är att inte snubbla som politiskt parti inom enfrågesegmentet. Ian och Bert snubblade dels på sina egna egon och på att de valde att omge sig med personer som inte insett att det är lätt att bli en clown i allmänhetens ögon, dels på att de inte kunde vara vuxna nog när de ställdes för frågor som inte ingick i deras repertoar.

Det som hände var att man i slutänden blev en lame duck. Som sedan kunde användas av de andra partierna enkelt och relativt smärtfritt. Det är inte ett öde jag önskar Piratpartiet. För det är helt rätt det Anna Troberg påpekar:

Naturligtvis är ingen rörelse helt befriad från folk som inte kan låta bli att säga mindre avvägda saker i kommentarer och säkerligen än mer i mejl, men det kan man inte döma en hel rörelse för.

Helt sant. Men som en ny rörelse, som väljer att positionera sig som ett politiskt parti som vill in i riksdagen, blir det lätt att den som hörs mest blir den som blir ”Partiet”. Och självklart är det skönt med ett parti utan partipiska – men människor är generalistiska till sin natur och det får man inte glömma bort.

Min point: det är dags för Piratpartiet att faktiskt ta ett steg till. Att inte fastna i underdog-retorik, att inte fastna i dikotomierna – att inte fastna i fildelningsträsket även om de själva menar att det är en död fråga. I det här fallet finns faran tyvärr i demokratin: om det blir tillräckligt många som väljer att fortsätta sin konfrontationistiska väg och det blir partiets väg så är det dödsdömt. Rent organisationsteoretiskt.

Klara skriver det mycket bra:

En uppkäftig person är bara uppkäftig så länge den inte har makt. Har han/hon makt är den i stället arrogant. Och i bloggosfären är vi faktiskt störst. Vi hörs mest och syns mest och vi tas på allvar. Vi behöver inte vara coola och upproriska längre, vi kan slänga bort lite av den pubertala attityden och prata med våra motståndare civiliserat.

Därför tror jag den här diskussionen skulle kunna vara fruktbar för Piratpartiet. För de står inför ett val: att bli en viktig förändringskraft för ett samhälle med lagar och regler – eller bli ytterligare en sekteristisk rörelse där idén bakom försvinner på grund av högljudda hangarounds. Det tror jag ingen av de piratpartister som jag känner vill. Så mitt råd är att lyssna på Doktor Spinn. Han är en vis man och har förstått både vad som krävs men också vad kärnan är.

Jag kommer aldrig att bli piratpartist. Lika lite som jag kommer att bli sosse, moderat, centerpartist, folkpartist eller kristdemokrat. Jag ställer mig inte utanför politiken men gör ett val att stå utanför partipolitiken. Däremot är jag inte objektiv eller försöker vara rättvis. Lika lite som jag har något större till övers för IPred-kramarna.

Min upplevelse idag – efter att ha läst mycket av vad som kommit fram gör mig beklämd å Piratpartiets vägnar.

Så frågan är: varför upplever jag det som att en del Piratpartister idag valt att göra mig och andra till era fiender bara för att vi ifrågasätter?

Och för oss alla: Steve Lando har skrivit en kort post som stämmer till eftertanke.

Uppdatering: Rick Falkvinge har gett sin syn på hela diskussionen och det är ett läsvärt inlägg som varken stryker medhårs eller undviker frågorna. Det är en del av den transparens som Piratpartiet valt som väg. Fullt lika lyssnande som exempelvis Emma och Anna är det inte men det ger en bredare bild av Piratpartiet idag. Och LouiseP menar att kritik är nog att göra mot PP utan att dra in andra jämförelser. Slutligen har Emma Opassande gjort en postning som andas precis det som ger mig hopp om Piratpartiet – insikter om att rörelsen är framåt.

Bloggar etiketter: Andreas Ekström, Anna Troberg, dikotomisering, diskussion, Emma, fiender, fildelning, Ian & Bert, integritet, kärnfrågor, konfrontation, Kurvigheter-Klara, Mymlan, opassande, Piratpartiet, politik, Thomas Tvivlaren, Tyskungen, upphovsrätt