A-R-M-A-G-E-D-D-O-N

Jordens undergång är nära. Det perfekta vapnet är skapat. Som fullkomligt förintar all form av produktivitet, motstånd och eget tänkande. Vi ser slutet på den värld vi känner. Mängder av intellektuella, produktiva och nyttiga personer är fast i det knark som släppts lös på det mobila internet. Den letar sig in överallt och tar över, den blir det enda som betyder något. Folk kommer sälja sina barn på Ebay, glömma bort att äta. Människor kommer att förolyckas då de kör av vägen eftersom det välkända plinget hörts från deras telefon. Vi kommer se hur naturen tar över städerna, hur vinddrivna existenser vandrar omkring zombielikt inneslutna i det enda som de bryr sig om.

Wordfeud.

Wordfeud är Alfapet i din mobil. Som du spelar mot dina vänner. Det är så oerhört beroendeframkallande att Socialstyrelsen bör utfärda varningar. Vi kommer se tidningsskriverier som är värre än de som skrevs om Facebooks förstörande av både ungdom och produktivitet. Entreprenörer kommer se sin chans att starta behandlingshem och många kommer att behöva avgiftas och gå år ut och år in i AW – anonyma wordfeudianer.

Det är helt sjukt. Och det jag lärt mig: de flesta reklamare suger hårt på spelet. Framförallt copywriters (förutom @jockethereal då). Journalister är för jävliga på det. Liksom it-människor. Och den svenska ordlistan är minst sagt surrealistiskt inkonsekvent. Men vad spelar det för roll? Man jagar de bästa kombinationerna och alla små extrarutor.

Den som gillade Alfapet och tyckte Betapet var grejen bör undvika att smittas av det här. Trots att det finns en värdelös chatfunktion som den enda egentliga sociala delen och att det inte finns några som helst delningsfunktioner, kopplingar mellan ens sociala graf på Facebook och spelet så har det blivit oerhört galet och det går som en löpeld. Twitter är öde, Facebook säljer Marks lockar till hairextensions och Google skapar Scrabble+. Typ.

Bloggar etiketter: , , , ,

Övervakning och censur handlar om rädslans makt

Jag vet inte vad det är med folk men i grunden är mitt problem med det här egentligen vare sig Apple, Facebook eller någon annan som väljer att göra X utan dels att det tvingar mig att övervaka mig själv – och vad det skapar för kultur och ofrihet. Alla verkar utgå från att man hela tiden ska hitta en scapegoat – det är för mig oerhört ointressant.

Jag har fått en av mina texter remixad: Rädslans makt. Det är PiratpartiST som skrivit om den och lagt in datalagringsdirektivet som en parameter. Datalagringsdirektivet innebär att andra lagrar data om oss. Det är möjligt att vi varit blinda, missat EULA, men att få reda på att vi gör det själva: genom att använda Iphone 4 eller Ipad så lagras data om var du varit via triangulering – och lagrar det länge – är minst sagt skrämmande. Det är enkelt att ta fram data – och enklare har Pete Warden gjort det genom att plocka fram Iphonetracker som enkelt (för mig tog det någon minut på tåget) kan visa upp ens rörelser.

Jag tycker att det är ett potentiellt stort problem för både säkerhet och personlig integritet – både att man gör det, att man inte i klartext talar om det och att de låter filen både synkas till alla devices som du synkar telefonen med respektive att filen följer med när du byter lur (frågan är om filen stannar kvar även efter att man nollställt telefonen/ipaden – jag har en del konstiga ställen på min karta). Redan idag diskuteras om/hur länge data ska sparas hos operatörerna. Här finns ytterligare möjligheten för myndigheter att ganska enkelt bygga en bild av var människor befunnit sig – genom att komma över filerna. Det är övervakning och det mest usla argumentet är ”det är ju inget problem för den som inte har något att dölja”. Det handlar inte om det utan om friheten att kunna vara var man vill utan att behöva fundera över att man ofrivilligt blir loggad. Jag kan välja att checka in, använda realtidstracking men då utifrån att jag själv kontrollerar när jag gör det. Att min telefon, som jag köpt för mycket pengar gör det är inte bara ett de facto-problem utan lika mycket ett symboliskt problem.

Ska vi vara förvånade? Kanske inte. Men upprörda bör vi bli. Att det är så att det handlar om att Apple använder det för att förädla sina produkter så upplever jag det som ett för högt pris. Både för mig men också i det stora hela: ett samhälle som plötsligt skapar möjligheter för total kontroll.

Tidigare i veckan har vi fått uppröras av hur Facebook valt att censurera bilderhomosexuell kärlek på minst sagt dubiösa grunder (Facebook har dock backat). Det är inte första gången. Det handlar om allt från ammande bröst (också återställt), användarbilder till stora varumärken till länkar och annat som inte stämmer överens med en viss kulturell bias. De väljer att grunda sin censur på en punkt i sin EULA:

You will not post content that: is hateful, threatening, or pornographic; incites violence; or contains nudity or graphic or gratuitous violence.

Fine. Det är Facebook som har rätt att bestämma över sin plattform. Det är ok om det inte slutar med att det hela styrs av en moral som inte bygger människors lika värde (vilket Facebook tillskriver som sina grundvärderingar) utan på en högerkristen moralistisk grund. Problemet blir att det inte längre är så enkelt att bara lämna Facebook: ”alla” är ju där, tid och relationer har investerats i plattformen och vinsten är för stor för att bara lämna. Det vet självklart Facebook men det gör deras val av att följa den människofientliga syn som breder ut sig inte bara i USA utan lika mycket här i Sverige när det gäller sexualitet. Apples märkliga censur av olika appar i App Store är bara ett ytterligare exempel på hur rädslans makt innebär att man tar det säkra före det osäkra. I Apples fall blev det solklart hur man väljer att inte stöta sig med starka krafter runt kristna högerfalangen (även om man senare valde att backa).

Jag tror inte Apple eller Facebook – eller något annat företag som gör liknande saker – är vare sig sexualfientliga, homofoba eller generellt ogillar personlig integritet. De är i händerna på det jag pratar om i texten om rädslans makt: att i ljuset av att kunna utsättas för sanktioner från staten eller från starka krafter inom samhället vars handlingar ibland varit såväl verbalt som rent fysiskt våldsamma – för att inte säga att de känns ekonomiskt – helt enkelt välja att hellre fälla än fria, hellre ta i för mycket än göra för lite. Efterhand blir det en vana – och hela kulturen tänker efter och väljer att böja sig för den makt som rädslan fått över en.

@britstakston och jag mailade lite om detta tidigare ikväll: kan verkligen vi påverka Facebook (ftsoa eller Apple) eller har de blivit för stora. Jag tycker ändå att båda fått lov att backa i de flesta diskussioner faktiskt visar att vi kan det. Alla företag är mer och mer beroende av sina enskilda konsumenters goda vilja och upplevelse av värde hos tjänsten eller produkten – och sociala medier är ett kraftfullt verktyg som är i händerna på konsumenter oavsett om vissa vill mena att det är en liten klick som hörs. Att ifrågasätta, protestera innebär att företagen faktiskt hör det – och får lov att backa på ett sätt som sällan skedde förr, när de som hördes mest av konsumenterna hördes i företagets telefonväxel och möjligen på insändarsidor i olika tidningar. Självklart handlar det om att ju större företagen blir, ju mer värde konsumenter investerar i sin profil eller i sin telefon desto svårare blir det att ”rösta med fötterna”.

Uppdateringar:

En fil med alla telefonsamtal har också hittats, brutits upp och kan visualiseras.

@kallepa pekar på en test som visar att datan inte är så specifik som Iphone Tracker upplevs. För min del är det relativt ointressant om det är ett fel på en eller tjugo meter: folk fastnar just nu i tekniken istället för att fundera över de etiska implikationerna och de personliga svårigheterna i att man övervakar sig själv. Själv kommer jag på mig att bli mindre benägen att använda min ipad exempelvis hos kunder o dylikt bara genom att veta om att den trackar saker. Det är det som är mitt problem – inte hur perfekt lokaliseringen är.

@johanejohansson gör en praktisk filosofi runt Iphonetracker och transparens på ett i mitt tycke förtjänstfullt sätt. Men kom inte hädanefter och säg att jag skriver invecklat :)

Pogue på NYT (tack för tips @oscartexplorer) väljer att använda det urusla argumentet om att det bara är den som har något att dölja som behåver vara oroad. Han negligerar att det stora problemet är att filen faktiskt finns i den egna telefonen – vilket gör att anonymiteten för data blir åsidosatt.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Lucka 8: Bilar, mobiler och en sliten planner

Behöver lite extra energiIdag blir det en kort uppdatering. Jag är galet trött. Det har varit en tuff månad. Det har varit en intensiv höst. Men det gör inget. Nu börjar det bli dags för lite ledigt snart. Fylla på batterierna, ladda om servern och formatera om vissa delar av cacheminnet.

[insert valfria metaforer för vilande]

Imorgon sista resdagen på ganska många dagar men då en tur och retur till Stockholm för ett kort möte och sedan köra bil t o r till Västerås för att lämna barnen hos morfar och mormor. Bilkörningen kommer att göras i en Volvo V70 vilket ska bli kul. Dock är det mindre kul att anledningen är att Röda Faran aka vårt slagskepp till Opel Vectra står på hos Carlia bil med ett trasigt virvelspjäll. Orkar inte ens googla upp en bra länk om vad ett sånt gör. Att det går sönder på en bil som gått 4700 mil är trist och märkligt, att verkstaden uppenbarligen tappat bort de anställda som hade något sinne för kundservice är sorgligt och att en bilhall med verkstad som säljer märken som inte direkt är lågpris inte har någon som helst koll på vare sig försäkringsfrågor eller nåt vettigt sätt att hantera hyrbilar är… uselt. Det är lite intressant att vi nu – med Opel Försäkring hyr en Volvo. Snacka om att inte direkt säkra upp sitt varumärke: vi har en Opel på verkstad som blivit försenad på grund av reservdelshantering (”nej, den har inte kommit från Tyskland än”) och nu kör vi V70* som är en utmärkt bil. Hur många tror på allvar att vi nu när vi tänker göra oss av med Röda Faran kommer köpa en Opel?

Kvällen har spenderats med att få igång och ställa in allt på HS nya X10 Xperia Mini Pro (det här är en rolig recension – jag vet att det inte är samma telefon Pro har tangentbord men hello: läs slutet på recensionen :)).

En oerhört trevlig telefon faktiskt. Jag har inte pillat så mycket med Android men det fungerar onekligen bra. Hann inte att få igång den Windows Phone 7** jag har hemma. Det ska bli spännande – det jag hittills testat med det systemet gillar jag. Kommer WP7 slå ut min Iphone som primär telefon? Vet inte. Grejen för min del är att jag insett hur få appar jag ändå använder på Iphonen i vardagen. Så tillgången till miljoner appar är inte nödvändigtvs en dealbreaker. Så är det ett sjukt snyggt system. Tyvärr saknas några av de få appar som jag oftast använder (läs Spotify).

Vår familj har verkligen blivit galet gadgettät och det lär bara bli värre. Ska vi skämmas för det? Äh. Läste en diskussion om att ”down-sizea” livet: visst är det bra att inte jaga inkomster och sedan ändå må dåligt för att man inte gör det man vill. Men jag valde att starta Strandh DigitalPR både för att jag skulle få göra just det jag gillar. Men också för att jag ville försöka tjäna pengar. Ett av målen var att få råd att köpa de gadgets jag vill. Kunna byta mobiltelefon (eller ha flera), byta dator och se till att alla i familjen har tillgång till datorer, mobiler och annat. För det är så enkelt: andra lägger pengar på långa resor, gamla bilar, antikviteter eller något annat som de är intresserade av. Jag vill lägga motsvarande på digital hemelektronik. Sa jag att min son  håller på att bli precis likadan? ”Åh, jag vill verkligen han en HTC Wildfire” sa han när jag satt omgiven av mobiltelefoner.

*Disclaimer: Jag jobbar en del med Upplands Motor men i det här fallet är de helt oskyldiga till bilvalet. Att jag däremot antagligen fått en mer positiv syn på Volvo är som det är.

**Disclaimer: För de som inte vet det så jobbar jag mycket med Microsoft. Telefonen ska jag använda företrädesvis när jag åker på CES.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

#SSWC-orkestern

@karinadelskold har försökt dra ihop en dansbandsorkester för kommande nördhappening SSWC. Det har gått så där. Det är mycket instrument och skit som ska med. Själv hade jag visserligen tänkt släpa basen om det fanns en stärkare men…

Jag lurade på om vi inte ändå skulle vara nördiga nog att faktiskt spela dansband på våra smartphones. Det finns en mängd musikappar och det vore ju faktiskt riktigt kul att testa att spela ihop.

Tipsa om appar i kommentarsfältet nedan och om ni ska på SSWC – varför inte hänga med? Vi kommer försöka att repa under helgen nån gång. Hur det blir är vad vi gör det till liksom.

Klicka för lite inspiration.

Bloggar etiketter: , , ,

Weapons of choice

Det var ett tag sen jag fick nörda mig lite men nu gör jag en sån postning. Mina weapons of choice, mina älskade gadgets. Jag är en tekniknörd. Jag kan inte tänka mig att köpa skitdyra kläder eller lägga ner vansinniga pengar på att resa. Däremot blir jag faktiskt lycklig av tekniska prylar. När jag tänker att jag vill bli rik handlar det inte om att kunna köpa nytt fint hus eller värsta BMW utan att kunna köpa alla de gadgets jag kan tänka mig.

Nu är det ju så att jag har en fru som har drag av ekonomisk hypokondri, vilket säkert är tur många gånger så jag kan inte excessa min svaghet och hänga på olika elektronikaffärer både digitalt eller analogt. Men jag kan ibland svära att jag inte startade något motsvarande Prylkoll för att få testa allt det nya :).

Wpoc:cupertinox

Först har vi min MacBook. Börjar bli sliten och vi har verkligen haft en hatkärlek de senaste månaderna. Men den rullar på och har blivit min produktionsdator eftersom skärmen är någorlunda stor. Och på hemmakontoret har jag en stor Samsung-skärm 2333sw på 23 tum.

Man kan fundera varför jag håller kvar vid en mac när jag jobbar som konsult till Microsoft men helt enkelt har jag dels alltför många viktiga filer kvar i program som endast finns för mac och dels för att jag ju också jobbar med en hel del reklambyråer och annat. Jag tycker faktiskt mer och mer att OS-krigen är rätt ointressanta. Jag har träffat människor som blir konfysa av MacOS-GUI och det beror inte på vana utan att olika saker passar olika människor. Jag har slutat – inte på grund av min kund utan på grund av funktionalitet – att köra MacOS egna apps för kalender mm och kör Outlook. För det fungerar bättre fr a när man har en Exchangeserver i bakgrunden. Tycker jag. Jag kör också övriga Officepaketet eftersom jag tycker att iWork bara har ett program som är bra: Keynote. Sen älskar jag Omnigraffle och jag älskar Mindnode. Det sista finns i Iphone och det är lysande koppling. Enkel mindmapping utan lull-lull (finns inget). Kommer jag att köpa en till MacBook? Antagligen men då kommer jag köra både MacOS X och Windows 7 på den. För det sistnämnda är riktigt bra.

Wpoc:Li'l Devil

Vilket för oss till nästa gadget – min HP 2140. Jag blev kär direkt när jag öppnade lådan. Visst – den är inte en ordinär netbook; den har två gig RAM och tillhör de större och lite tyngre men jäklar vad smidig den är. Och när jag äntligen fick in Windows 7 i den så rullar den fantastiskt bra. Att Ultimate skulle fungera på den visste jag visserligen eftersom Johan L kör samma burk med det men jag trodde inte det skulle gå så jäkla bra.

Jag använder den nästan till allt – även om den inte har samma kraft i tunga processer som min mac. Däremot är den perfekt att arbeta med på tåget, i soffan, i sängen och att ha med på föreläsningar, seminarier och liknande. Eftersom jag och Brit numera kör våra seminarier med Powerpoint så blir det ofta min HP som kör mot storbildsskärm (tyvärr är ju inte skärmutgång standard på alla netbooks) och det fungerar bra. Fattas gör tyvärr fästningshål för skruvar vilket gör att skärmsladden ibland halkar ur.

Min plan är att köra så mycket som möjligt på den för att testa hur den orkar. Office 2010 Beta, Expression och diverse appar till Twitter och Yammer.

Så när jag reser är det ofta visserligen så att jag har båda datorerna med mig men mer och mer klarar jag mig på den lilla som självklart fått namnet “Li’l Devil”.

I födelsedagspresent fick HS en netbook, en Compaq, och det har sannerligen förändrat hennes användning av såväl internet som datorer. Det är kul att se faktiskt. Mobiliteten och det enkla i att kunna Facebooka eller maila från köksbordet, sängen, soffan har gjort henne mer digitaliserad.

Slutligen – även om min netbook länge var min mobila enhet: jag skickade upp den var jag än var för att kolla kalendern eller på annat sätt såg till att vara uppkopplad så blev ändå mitt Iphoneinköp ett uppköp – eller spik i kistan om man frågar dem som tycker jag är uppkopplad för mycket :). Att jag innan dess totalt slitit ut en N95 8 gb är en annan sak. Det är nog ändå en av de bästa telefoner som funnits. Nokia ska ha cred för den.

wpoc:iphone

En IPhone känns idag inte så där oerhört exklusiv även om den är dyr som fasen när det handlar om inköp. Men det som fascinerar mig är snarare insikten att även om alla i princip går runt med samma maskin till det yttre så är varje Iphone extremt personlig genom att alla väljer sina olika appar. Min IPhone 3Gs följer med överallt…

Om man framförallt börjar att använda den mindre som telefon och mer som bärbar gadget för information och kommunikation så är den briljant. Själv kör jag Twitter via Tweetie 2, Facebook-appen, Yammer, mina bloggar administrerar jag där, jag kollar tider med SL (snälla SJ fixa en Iphoneapp!), läser mitt RSS-flöde via GReaders iphone-UI, kollar adresser via Eniro, har alla mina mail in i telefonen, berättar var jag är med Brightkite eller Gowalla, editerar Worddokument med Quickoffice och självklart spelar jag lite spel. Tidigare använde jag min Ipod Touch för mycket av detta men då var jag tvungen att vara hemma eller i närheten av ett WiFi: nu är det konstant uppkoppling. And I like it :). Det jag saknar är att inte kunna Bambusa – för jag har ingen lust att jailbreaka telefonen.

Sen är det ju så att batteritiden suger. Som telefon är Iphone fullkomligt undermålig – den påminner mig om kvaliteten på min Handspring Visor PDA med telefonmodul från slutet av 90-talet många gånger. Kameran är skitkass och avsaknaden av blixt är irriterande. Men det finns en hel del roliga program att använda på de bilder man i slutänden lyckas att ta.

Men som möjlighet att leva livet uppkopplat så är den outstanding än sån länge. Men som den gadget-freak jag är så siktar jag på att skaffa mig såväl en Android som en Windows Phone. För att testa. För jag tror inte att Iphone för evigt kommer vara det självklara valet. Vad Apple gjorde var att förändra hela marknaden genom att tänka lateralt. Precis som Microsoft gjorde med Windows. Precis som Google gjorde med sök.

När jag kör laptop eller netbook själv, utan extern skärm så använder jag plattorna men jag har två Logitech-möss. En blåtandsmus som är suverän faktiskt och sedan en lasermus som jag hatar. Tyvärr är det den dyra… Tangentbordet jag använder på hemma kontoret är ett Apple-fullstort i aluminium.

Och för att bära med mig allt så har jag skaffat en superb väska från Everest. För typ 499 på Stadium. Briljant sak.

Hur har ni valt? Gör en bloggpost och länka hit så kan vi ha en liten nörd bloggmeme :)

Uppdatering: Den gode Dr Spinn geekar loss än värre. Skitkul! Han lägger till externa hårddiskar och det hade jag glömt. Jag har en Iomega Prestige 500 gb för backup av Macbooken via Time Machine och för all min musik respektive som arkiv. Den står hemma och kommer att kopplas till en online-backup inom kort. Sen har jag en Seagate Freeagent Go 250 gb som jag alltid har med mig. Den backupar både min och fruns netbooks men är också min minst sagt lite stora USB-minnessticka :). För den blev min när jag skulle iväg och köpa just en minnessticka och började räkna på kostnad per gb. Så istället för en 8 gb sticka blev det en hårddisk.

Jag har också en Sony Ericsson MD400-dongel från Telenor respektive en Huawei E169-dongel från Tele2 vilka båda har plats för minneskort. Jag har lagt 1 gb på båda. Problemet är att inget av dem fungerar ihop med Snow Leopard på MB respektive att tethering på Iphone är så ruskigt praktiskt genom att man samtidigt laddar batteriet på telefonen om man kör med USB att de sällan används.

På hemmakontoret kör jag en sån där förhatlig allt-i-ett-maskin för utskrift, scanning mm. Men HP Photosmart C5390 fungerar hyfsat. Dyrt med bläck är det om man ska skriva ut mycket…

Och Hepp frågar om väskan är en ryggsäck: ja, det är det:
Wpc:bag2
(och ni ser – jag hatar faktiskt kameran i Iphone… – det går inte att få mer ljus i det här rummet, och det blir suddigt oavsett vad man gör)…

Det saknas kameror här. Kan bero på att jag faktiskt inte har några men kommer att köpa. Har hittills varit tillräckligt nöjd med bilderna från min N95a men med Iphone så känns det som om man behöver både en videokamera och en bra stillbildskamera.

Uppdatering: Mathias Wiberg skriver lite techporr. Och den alltid lika hemlighetsfulle Beta Alfa (inse att han väl hållit på nästan lika länge som jag i bloggosfären men ingen vet vem det är :)) har lättat på förlåten lite.

Uppdatering: Gustav har berättat om sina två wpc:s.

Skriv ihop era weapons of choice och länka hit så länkar jag tillbaka!

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Iphone som rökavvänjning

Jag röker mindre och mindre (men självklart snusar jag då mer och mer). Varför? I blame my Iphone. För att gå ut och röka har förut alltid handlat om att ta en mikropaus, att inte kunna nås av mail, Twitter, bloggkommentarer, jobb osv osv. När jag skaffade min Iphone så har det ändrats. Allt finns där och att gå ut och röka är ingen större skillnad mot att sitta vid skrivbordet (möjligen att man står upp och då och då nås av ren luft).

Frågan är väl om det är bra. Mikropauser behöver vi människor. Det är att starta om hjärnan lite. För min del har det varit en av de viktigaste, förutom nikotinet, incitamenten att röka. Snus innebär ju att man helt enkelt fyller på nikotin konstant oavsett vad man gör: rökning är en rit, en paus, ett hack i tiden.

Så frågan är om smartphones generellt kan komma att vara en hjälp för rökavvänjning?

Å andra sidan: ingen kan längre gnälla över att man tar en paus när man går ut och pyr – eftersom man fortsätter att jobba även då.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Som att skriva ett brev.

Hej kära vänner. Hoppas att allt är bra med er. Själv har jag haft tre intensiva jobbdagar i Stockholm och då finns inte en minut över till bloggande. Det är tråkigt men det är så det är.
Snackade med en kompis i telefon medan jag åkte taxi ut till Akalla och hon skrattade åt att jag börjat att låta som en Stockholmare: härjade med taxichauffören, pratade fort och försökte göra flera saker samtidigt.
På flera sätt börjar ändå det liv jag nu lever bli mer vant. Just nu extremt intensivt men fortfarande väldigt fritt.
Samtidigt fick jag av en annan person frågan vad jag har för långsiktig plan och blev lite ställd. För det har jag inte. Jag siktar inte på att bygga ett jätteföretag eller bli ditten eller datten. Mitt mål är att göra roliga saker, tjäna bra med pengar och när jag väl är hemma vara så närvarande som möjligt.
Är det en dålig plan? Måste man ha planer?

(Att blogga med Posterous är lite speciellt. Man skriver bloggposten som ett mail och det innebär att fet blir lite annorlunda känsla än att skriva postningen direkt i WordPress eller i Live Writer.)

Skickat från min iPhone

Posted via email from deeped’s posterous

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Ryggskott och telefonnummer på vift

Eller nåja, telefonnumret är inte på vift men flyttas över till mitt nya Telenorkonto inatt. Problemet är att jag har ryggskott och därmed inte kunnat ta mig till Stockholm och hämta min nya Iphone 3Gs 32 gb vilket innebär att jag kommer att vara avstängd från den mobila världen ett tag.

Du når mig på deeped@digitalpr.se eller på @deeped eller på Facebook.

Bloggar etiketter: , , , , ,