Vi fick en idé på JMW. Och genomförde den. Så ett stort antal av besökarna på Disruptive Code (läs min rapportering därifrån) tog en låta med Post-its = vintage twitter.
Tag Archives: JMW
Farmor Gun i JMW Talkshow (uppdat)
Att äntligen få träffas AFK är så roligt! Farmor Gun – världens tuffaste pirat – var med på JMW Talkshow idag och jag bröt mitt möte bara för att ta chansen att hälsa på henne. Hon är en sån där person som man bara tycker om – med ett stort hjärta och ett knivskarpt intellekt.
Brit Stakston, Gun och en Björn Falkevik.
Gå in på JMW.se och titta på filmen.
Ps. Postningen är från min iPhone så jag vet inte var bilden hamnar. Länkar upp senare. Ds
Maoglasögon för en middag med Pol Pot
Well. Det är ett känt faktum – vi människor tenderar att se det vi bara vill se. I Forum för levande historias film inför utställningen “Middag med Pol Pot” så är det draget till sin spets.
Disclaimer: Ja, det är JMW som ligger bakom kampanjen. Joakim Karlsson har skrivit manus, produktionsbolaget Palladium har gjort filmen och Robin Robinovitch och Filip Hammarström har regisserat.
Uppdatering: En del verkar ogilla att jag och andra anställda på JMW skickar vidare filmer och liknande i våra privata nätverk. Well, jag kan bara tala för mig själv men jag skulle knappast göra det om jag inte tyckte det var bra. Det är självklart så att man gör det – jag skulle faktiskt vilja få en förklaring till de reklamare och pr-konsulter som låter bli att göra det: skäms ni för det ni åstadkommit? ;) I samband med det här har Maria Rankka skrivit en Newsmillpostningom Levande Historia och deras uppdrag.
Saker jag lärt mig hittills
Det går bra. Det går fantastiskt bra för Niclas Strandh DigitalPR. Tack vare samarbetet med JMW såklart. Självklart är det ett annorlunda liv att pendla till Stockholm istället för Falun men som missus påpekade: idag vet hon när jag är hemma – det visste hon sällan när jag var bara en och en halv mil ifrån.
Självklart är det så att pressen är högre, stressen att leverera men också se till att fylla upp faktureringsbehovet. För ja, jag har inte tänkt att bli fattigare på det här.
Nu har jag visserligen bara kört i tre månader men jag har ändå lärt mig några saker:
- Fråga dina vänner som driver eget. Allihop. Inte bara en enda. För det är skillnad på hur man är som människor, och hur olika branscher ser ut när det gäller att starta eget.
- Sälj iväg ekonomifixandet. Om du inte tycker det är bland det roligaste som finns – ta den kostnaden tidigt.
- Se till att ha en liten buffert på banken. Ta ett lån på en månadslön eller lite till. För kunderna skiter fullständigt i om du skriver tjugo dagar på fakturan – de betalar när deras system väljer det.
- Var försiktig med initiala investeringar som du inte behöver. Vänta med espressomaskinen, köp inte den dyra bilen, skaffa inte den där skitdyra lokalen.
- Gör din egen sajt med hjälp av ett bloggverktyg. Skaffa visitkort via moo.com eller liknande.
Framtiden kommer att tillhöra fria agenter – så är det. De stora strukturerna kräver ett antal rörliga konsulter. Jag tror vi också måste inse att vi är på väg in i Renässansen 2.0 – samtidigt som det finns ett antal möjligheter för företagen att göra mycket mer själv (fr a när det gäller marknadsföring, ekonomi etc.) så är det fritt fram för oss som kan lite om mycket, som kan koppla ihop trådarna mellan olika kunskapsområden och pedagogiskt visa på samband, möjligheter och utmaningar. Det handlar mer om att förstå och se landskapet både som det är och som det kan vara än att sedan klippa gräset.
Bara så ni vet (status)
På tåget igen. Fredag kväll spenderas i sällskap med SJ. Inget nytt under solen. Ett par intensiva dagar i Stockholm. Utmanande, spännande och konstant på. Jag blir tystare och tystare på nätet – tiden till att cruncha och tänka är inte speciellt stor. Det handlar om att leverera. Konstant leverera. I längden inte bra men just nu är det just så. Det handlar ofta om det – som konsult är man inte bättre än sin senaste dragning, sin senaste preso, sin senaste leverans. Det är utmanande.
Det som är spännande är att träffa alla dessa smarta personer. Det är oerhört inspirerande att lira med personer som faktiskt driver marknadsföring i riktigt stora företag och det lär en väldigt mycket.
Samtidigt får jag också utmana min egen dåliga självkänsla, och hantera det fluktuerande självförtroendet som man har. För man är människa, vi är alla alltid rätt osäkra på oss själva – men att ändå våga utmana sig själv, sträcka sig den där extra centimetern så växer man. Att bli kvar i det man gjort länge länge skulle för min del innebära att jag tappade utmaningarna och det dödar mig sakta men säkert.
Stockholm då? Well, det börjar bli förståeligt. Det är en stad som för min del tar tid att komma överens med. Jag börjar sakta men säkert hitta i citykärnan. Jag börjar sakta förstå tunnelbanan igen. Jag blir fortfarande fascinerad över att folk uppenbarligen kan det i skallen. Å andra sidan antar jag att de flesta åker ungefär samma väg hela tiden?
Så den stora frågan: hur går det för DigitalPR?
Det går bra. Självklart handlar det väldigt mycket om den lycka jag har att ha ett fast gig. JMW Kommunikation är min stadiga plats numera och framöver till två tredjedelar av det som sägs vara 100%. Resten handlar om roliga uppdrag och spännande föreläsningar för såväl företag som för kluster av företag eller branscher. Självklart är det en omställning för hela familjen. Jag är borta tre dagar i veckan minst, jag jobbar konstant och för min del är inte den 25e något annat än ett datum: lön tar jag ut när det finns pengar nog på företagskontot.
Jag har skaffat mig en ekonomi-Hitler som jagar på mig efter fakturor, räkningar och kvitton. Det är bra. Jag är fullkomligt livegen när det gäller ekonomin och det passar mig rätt bra. För hellre det än att faktiskt behöva hålla ordning på det själv.
Så livet rullar. Men bloggandet får stå tillbaka för dels Twitter och dels jobb. Bara så ni vet.
Ps. Har skrivit min sista (?) krönika för Resumé. Nån som har lust att anställa mig som krönikör i höst? Ds.
Hur tänkte Jajja Communications här?
För att vara helt frank: veckans plattnackepris hade två finalister – Google som fimpade Ted Valentins kartsajter och Jajja Communications som stämt Nikke. Google såg till att snabbt lösa PR-krisen under uppseglande. Jajja Communications verkar dock inte förstå kraften som nu kommer att slå emot dem när de väljer att gå stämningsvägen mot enskilda bloggare. För att citera Jardenberg: “bring it on”.
Som jag tidigare skrivit så har min vän Nikke blivit stämd av Jajja, ett företag som av många anses som en avart i SEO (sökmotorsoptimering). Nu har Nikke kunnat läsa brevet och det är onekligen roande läsning – advokatbyrån Sandart & Partners gör sin egen lilla tolkning av marknadsföringslagen – och fr a kör en riktig fuling när man i det hela drar in företaget Carnaby i det hela. Det hela är faktiskt idiotiskt, och när man får läsa Dans berättelse om hur Jajja med lätt manierad idioti vägrar att inse att de satt sig i en riktigt sjöoduglig juridikskuta är det hela klart. Jajja kan hänföra
“Skadorna omfattar bl. a uteblivna försäljningsintäkter och renomméskada”
hur mycket de vill men i slutänden är det här något som de förlorar på. Att de hänför till detta är i sig rätt surrealistiskt och huvudlöst. För det första innebär det onekligen en bra marknadsföring av Nikke eftersom Jajja väljer att förklara att det Nikke säger innebär att människor inser att Jajja inte är något att satsa på. Det blir minst lika roande att de surrar på om renomméskada. Hur mycket renomméskada tror de att den här juridiska stunten kommer att skapa? De som nu skriver om det här har länkkraft som bara Jajja kan drömma om, och det är bloggar som minst sagt innefattar en mängd influencers, early adopters och starka påverkare inom sociala medier och digital pr. För som Nätkoll skriver:
Förlorarna blir Jajja som inte bara kommer att få betala dyra arvoden utan även kommer att få känna bloggosfärens vrede. Schavotteringen blir så att säga fulländad. Grattis Jajja!
Simon skriver också om det och hans analys är mycket viktig när han påpekar att det kanske aldrig varit så viktigt för SEO- och SEM-branschen att vara seriös och att faktiskt sköta om sin bransch. Jag tycker att Jajja snarare borde tacka för att någon kritiskt granskar och sedan förändra sitt erbjudande istället för att likt icke-demokratiska länder välja att försöka tysta och censurera den nätkultur de vill tjäna pengar på. Jag tror det är viktigt att SEO-konsulter vågar stå upp för det som är rätt. Backend Media sätter det hela rakt av:
Jajja sysslar inte med SEO och kommunikation. Jajja sysslar med trams.
Själv har jag haft ett antal möten med företag som vill samarbeta runt såväl annonsförsäljning som SEO. De flesta är duktiga och seriösa men nu senast träffade jag ett företag som förklarade att de minsann hade ett danskt bloggnätverk där man kunde skicka in sin pressrelease och få “recensioner av produkten, självklart fejkade men det blir bra sökmotorkraft”. Efter det var det tack och hej för det företaget från mitt håll. Precis som Brit Stakston skriver på JMW så handlar det idag om att de olika segmenten inom kommunikationsbranschen rör sig i samma vatten, och att någon av oss kommunikationskonsulter skulle få för oss att föreslå Jajja som samarbetspartner till våra kunder kan företaget i fråga se sig i stjärnorna efter. Strategiskt sett så innebär ens en tanke på att försöka köpa sig länkkraft att man riskerar sitt varumärke på nätet – och det är på nätet som varumärket måste finnas, transparent och personligt, autentiskt och sant. Det gör det inte om man väljer att fuska. Det är ett kortsiktigt tänkande som kommer tillbaka och biter en i arslet helt enkelt.
Så jag låter Nikkes dagliga bild även visa min min (jo, det är ju en del som anser att vi har vissa likheter :)) över hur Jajja valt att hantera konkurrensen. Själv tror jag tyvärr att det alltför ofta är jurister som väljer att styra in det hela på stämningar och liknande – jurister vars kunnande runt marknadsföringspsykologi är noll.
Uppdatering: Problemet med såna här saker är att de företag som betalar charlatanerna helt enkelt förlorar på det i längden. Google och andra sökmotorer har koll och reagerar konstant på försök att komma runt deras regler. En massa pengar i ån. Det är onekligen intressant då det också verkar som om vissa personer försöker att anlägga moteld. Hos Wedholm dyker en “Jens” upp vars argumentation onekligen ser ut att vara jajjaiansk. Misstänkt också att denne inte har länkat in någon URL till namnet…
Det är onekligen intressant aspekt utifrån att Sandart & Partners tolkar marknadsföringslagen oerhört strikt – att en konkurrent får inte alls nämna sina konkurrenter kritiskt, oavsett vad det handlar om. Det blir en munkavle vars idé kommer från masskommunikation och traditionell reklam men som av advokatbyrån tolkas in i de konversationer som förs. Knappast vettigt att göra men sätter ändå ett finger på att även marknadsföringslagen måste uppdateras utifrån det nya medielandskap som öppnat sig med internet och sociala medier.
Uppdatering: Nikke skriver om vad som hänt. Han är inte speciellt orolig.
Sommarfest, jobb och Twitter
Så är den minst sagt galna och intensiva veckan över. Jag har åkt ett antal gånger ut till Akalla, pratat mission statements, sociala medier på längden och på tvären, skrivit sociala mediestrategier, jobbat inför pitch, juryat, träffat folk träffa folk och för säkerhets skull också träffat en massa mer folk. Och köpt nya skor eftersom de nya skorna som jag hade med trasade sönder mina fötter första dagen.
Bland annat träffade man en massa folk på JMWs sommarfest. Galet och kul med en ofantlig mängd med människor på kontoret på Kungsgatan. En analog fest och jag hade det så trevligt att jag glömde alldeles bort att twittra. En initierad artikel om festiviteten kan du exempelvis läsa hos Charlotte (fr o m nu kommer jag kalla Morris Packer för Moritz tror jag :)). Jag blev också utlottad – eller i varje fall en timmes bloggcoachande med mig. Vanns av Angelika och vi intervjuades till och med. Att stinish valde att ta laga mat med surfarn när hennes lott vann må vara hänt…
På tal om Twitter. Jag fick helt ärligt en smärre chock när jag såg det här. Jag har gjort flest updates på Twitter av dem som valt att geo-lokalisera.sig. När det här skrivs handlar det om 10549 updates. Jösses.
Imorgon hejar vi alla på Samuel i Sthlm Marathon. Och själv ska jag vara fotbollsfarsa
Dags att avslöja hur det är
Inger Pling ska komma ut.
Nu börjar det här bli trist. Lägg ner nu. Ingen tror längre på det.
En del tror att det är jag som ligger bakom det hela. Det är det inte. Garanterat inte.
Däremot kan jag komma ut som PC-användare. Eller rättare sagt netbookanvändare. Jävlar vad ovant det är och jävlar vad liten den är. Testar runt på acceleratorer och webslices i IE8 och allt sånt. En del vet ju varför. Jag är positivt överraskad.
Annat? Jag är hemma igen efter några extremt intensiva dagar i Sthlm. Och det finns gigantiska mängder av saker att blogga om. Men helt ärligt – jag fattar inte hur ni hinner blogga :). Det jag hann var att vara med i JMW Talkshow.
För mycket todo-lista
Det är mycket att stå i. Egen företagare och eftersom förra veckan var minst sagt surrealistisk när det gäller att ha mycket jobb så blir det först nu som jag ska hinna att få själva showen på banan så att säga. Det är massor av saker som jag ska göra för första gången: fakturering, offerering, inbetalningar, utbetalningar, moms, pension, försäkring… you name it – nåt administrativt är det. Så i slutänden är det tänkt att jag ska tjäna pengar och köpa mat till familjen också…
Så de närmaste dagarna handlar det om att dels fakturera och skriva offerter, dels fixa kontoret – idag köpte jag en ny skärm: problemet är att ingen i Borlänge säljer Appletillbehör så jag blev utan tangentbord. Det blir lite surrealistiskt. Såg till att köpa ett SD-kort så att jag kan använda mobila bredbandsmodemet som USB-minne.
Avslutat en del grejer från förra veckan för att kunna fortsätta med det som måste göras.
Städa kontoret borde vara en prio.
Skrivit en meterlång ToDo-lista.
Bloggandet får stå tillbaka en del just nu. Har skrivit några rader om Hirdmans idiotier runt Twitter på digitalpr.se och jösses om ni visste hur många idéer som jag har för bloggar. Jag biter mig i tungan för att kommentera det som händer. Men en sak som långt bloggande ger – att det tar tid att skriva. För man vill länka rätt, leta upp vad andra sagt, läsa noggrannt. Det där som Anja Hirdman och Maria-Pia Boëthius anser inte sker på nätet (men i tidningen…).
En intressant sak är att jag nu kommer att bli ”kontorsnomad”. Jag har mitt kontor härhemma, jag har ett kontor i Stockholm hos JMW och jag kommer ändå att sitta mycket i offentliga miljöer och jobba. Tror det passar mig rätt bra. Sen har jag ju ställen att gå och hänga på. Om det känns trist nån gång menar jag.
Samtidigt är det nytt. Vem ska man fika med? Lunch? Om saker går åt helvete så är det bara mitt fel. Vem ska jag deala med lön med?
Det är spännande, ibland kräksmässigt oroande och oftast extremt roligt att göra den här resan.
Uppdatering: Inse – jag har inte ens färdiga visitkort…
Korta noteringar
Grattis JMW! Så oerhört kul! (Resumé, Dagens Media och JMWs blogg).
Uppdatering: RvdB gör en analys.
Det här är lite gulligt. Och jag kan vara referens åt Ang varenda dag.
Imorgon åker jag till Uppsala. Blir roande att träffa Et In Arcadia Ego och jag håller tummarna för att såväl PGW som mytomspunna och legendariska *flinar* DVIJDVS dyker upp. Sen ska jag iväg till kund. Presentation av strategisk plattform och kreativt koncept för en kampanj.
Har för övrigt ändrat Messenger-kontot. Det gamla är a) för invecklad mailadress b) för mycket kontakter som är obsoleta. Adda mig via niclas@researchdeploy.se.


![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=6e7076c0-3819-4c56-9c7d-6b2b64c04419)
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=674077cb-db8f-4246-9605-c9248d4ef079)