Många gånger handlar det också om att allt blir inte som man tänkt sig. Händer något med en kund – en negativ artikel, ett skeende som måste hanteras kommunikativt så är det bara att starta igång; lägga annat åt sidan och lägga upp strategier, ge taktiska råd och stödja i det operativa arbetet. Oavsett om man ligger i svininfluensan, är på Tekniska Muséet med sonen eller har tre timmar till deadline.

Samtidigt kan jag fundera om tidsoptimeringen, den konstanta jakten på fakturerbar tid, är vettig i alla delar. Det är ett faktum: gör inte jag det blir det kärvt månaden efter.

Jag har ett bra tag jobbat med mätning av sociala medier – att hitta bra och skarpa sätt att erbjuda nästa steg för kunder. Det innebär att jag funderar mycket över nyckeltal och eftersom sociala medier är billigt att sätta upp men kostar genom att man måste lägga ner tid så är tidsoptimeringen där igen.

Jag berördes lite illa av en passus i gårdagens Flashforward: en av systrarna (kommer inte ihåg namnen) gick till sin pastor för att fråga ganska tunga saker. Han var stressad och när hon frågade om metafysiska frågor och allt annat lyssnade han inte utan gav ett meningslöst svar och skickade kvinnan vidare. Tidsoptimering och delegering. Prioritera det som ger mest utdelning.

I grunden handlar all mätning, all effekt om vilket mål man satt redan innan man började. Självklart kan man optimera utifrån en klar modell men den är alltid utifrån ett mål och ett antal förutbestämda strategipunkter. På samma sätt gäller prioriteringar: att kanske inte alltid rusa efter det som brinner mest utan att prioritera utifrån de mål och de hållpunkter som man satt upp.

Att jag berördes illa av segmentet i Flashforward beror säkert på att jag minns så många gånger där jag som präst fick skärpa mig själv och kom på mig själv att jag tidsoptimerade fel – men kom på det i tid för att kunna laga det. Exempelvis – det är flera nätter jag träffade på ungdomar ute på stan då jag nattvandrade, som satt sig och bara mådde dåligt – livets jävlighet kom över dem. Antingen kunde jag prata en stund och sedan gå vidare – eller så kunde jag sätta mig bredvid och dela tystnaden, och vänta tills det var dags att prata. Jag har suttit timtal på marken på parkeringsplatser, på stentrappor och på andra ställen. Tittat på stjärnor, funderat över livet självt med en mol tyst ungdom bredvid mig. Ibland blev det inget sagt alls – men jag har efteråt fått fantastiska tack för att jag faktiskt var där. Eller så utvecklade det sig till fantastiska samtal om livet, om problem och där tiden optimerade sig själv.

Jag tror det kan vara en viktig sak att lära sig för kommunikationsbranschen: tystnaden och icke-görandet skapar plats för kreativitet och bra strategier. För en kund borde det vara en självklarhet att i offertsammanhanget fråga “men var är tiden för att tänka – hur ska du hinna det på de här timmarna?”. Tidsoptimering kan inte handla om att tidskomprimera utan att få ut bäst effekt: och det får man när man lägger till redundans, tid att tänka och att vara tyst.

Min vän JK, cd på JMW (som för övrigt blivit pappa i veckan – grattis: du kommer bli en fantastisk pappa), pratar gärna om liveline istället för deadline. För en idé, ett projekt behöver snarare ses som att födas när det startas – inte att det dör när deadline nås. Tror att det är en viktig lärdom och tanke: och att vi måste mycket bättre integrera stillheten, tystnaden och tänkandet.

Jag jobbar gärna mycket. Jag jobbar gärna 24/7/365 om jag har tid att tänka. Annars gör jag inget bra jobb. Och det jag glömt bort lite är att bloggandet är ett sätt att tänka; att plocka upp tankespår och låta dem utvecklas.

Bloggar etiketter: Flashforward, jobb, konsult, mätning, prioritering, sociala medier, tidsoptimering, utdelning

Självklart är det så att pressen är högre, stressen att leverera men också se till att fylla upp faktureringsbehovet. För ja, jag har inte tänkt att bli fattigare på det här.

Nu har jag visserligen bara kört i tre månader men jag har ändå lärt mig några saker:

• Fråga dina vänner som driver eget. Allihop. Inte bara en enda. För det är skillnad på hur man är som människor, och hur olika branscher ser ut när det gäller att starta eget.
• Sälj iväg ekonomifixandet. Om du inte tycker det är bland det roligaste som finns – ta den kostnaden tidigt.
• Se till att ha en liten buffert på banken. Ta ett lån på en månadslön eller lite till. För kunderna skiter fullständigt i om du skriver tjugo dagar på fakturan – de betalar när deras system väljer det.
• Var försiktig med initiala investeringar som du inte behöver. Vänta med espressomaskinen, köp inte den dyra bilen, skaffa inte den där skitdyra lokalen.
• Gör din egen sajt med hjälp av ett bloggverktyg. Skaffa visitkort via moo.com eller liknande.

Framtiden kommer att tillhöra fria agenter – så är det. De stora strukturerna kräver ett antal rörliga konsulter. Jag tror vi också måste inse att vi är på väg in i Renässansen 2.0 – samtidigt som det finns ett antal möjligheter för företagen att göra mycket mer själv (fr a när det gäller marknadsföring, ekonomi etc.) så är det fritt fram för oss som kan lite om mycket, som kan koppla ihop trådarna mellan olika kunskapsområden och pedagogiskt visa på samband, möjligheter och utmaningar. Det handlar mer om att förstå och se landskapet både som det är och som det kan vara än att sedan klippa gräset.

Bloggar etiketter: digitalpr, företagande, fria agenter, JMW, konsult

Bloggar etiketter: fakturering, jobb, konsult, Niclas Strandh digitalPR

Faran med Rakel är att mer makt hamnar i polisens händer. Om de inte vill berätta något kan de helt enkelt låta bli, och vi (och ni medborgare) kommer aldrig att få veta om det.

Mer poliser. DVIJDVS skrev en oerhört skrämmande postning som jag inte kan länka därför att hela bloggen är försvunnen! Det hela handlade om att hennes sambos chefer, poliser, hade kallat in honom och förklarat att de hade synpunkter på hennes blogg. Det är fasen upprörande! Inget i den bloggen handlar om något som de facto hotar polisens arbete. Ett typiskt exempel på när analoga värderingar möter den digitala verkligheten.

Inte bara Tribune-mediehuset i USA har stora problem (inklusive Chicago Tribune och Los Angeles Times), liksom att NYT lånar pengar. Även Dalademokraten dras med stora ekonomiska problem. Vi kommer säkert att skriva mer om det på Same Same men det handlar knappast bara om finanskrisen utan det faktum att papperseditionerna sjunker som stenar och att man inte hittat, eller ofta brytt sig om, att hitta affärsmodeller för nätet.

Pris för den märkligaste bortförklaringen står prästen Anna Evertsson i Heliga Trefaldighets Församling i Kristianstad för i samband med att sagt nej till att låta nära anhöriga spela en CD på en begravning:

En gudtjänst är offentlig och öppen för alla, inte bara de närmast sörjande. Om man väljer en cd-skiva kanske man behöver en förklaring. Det blir för privat.

Sicket skitsnack. Alla dem som varit inom kyrkan vet att det snarare handlar om uppnästa, uppblåsta kyrkomusiker och präster som har en märklig syn på kyrkorummet som heligt (var inne på det här). Och det är onekligen så att kyrkan måste inse att de – liksom traditionalistiska mediehus – inte längre kan försöka att skyffla människor i skock.

Det här är verkligen kul. Max Planck-institutet lyckas plocka upp en text som i princip säger ”MILF” :)

Bilbranschen ligger globalt illa till. Både Volvo och SAAB ligger på sina amerikanska ägares säljlista. Nånstans handlar det idag om att tänka utanför boxen – och oavsett om det är vettigt så gillar jag idén som ingenjörsfacket ger: slå ihop dem! Det är ett annat sätt att tänka istället för att bara tänka att svenska staten plötsligt ska bli bilföretagsägare…

Terri Eriksson tar upp det faktum att föräldrasajter antagligen är de verkliga nätmobbingsajterna – inte att det är ett ungdomsproblem. Modigt att göra det – för jag har fått höra hårresande historier från sajter som inriktat sig på barn och familj.

Lågkonjunkturen. Jag har försökt att hålla mig ifrån att skriva för mycket om det. Dels är det för invecklat och dels är det så extremt – de flesta ekonomer är överens om att de inte har något facit (bra om vems felet är här). Varslen står som spön i backen – och jo, det är inte helt enkelt att vara konsult idag. Arbetsförmedlingen släpper riktigt deprimerande siffror till medierna. Och det är fler och fler som börjar att fundera hur mycket svarta rubrikerna påverkar själva konjunkturläget. Problemet med AFs prognos är att man valt att endast intervjua och inte räknat med demografin.

Humblestorms VD Mermosh Saatchi intervjuas om att vara så ung och VD osv. Jag antar att hennes val retar såväl knallpulverfeminister och kristdemokratkonservativer. Jag tycker hon har en laid back-stil som jag gillar runt allt med livet och småbarn. Jag är själv less på diskussionerna om hur länge föräldrar ska vara och dividering om att lagmässigt dela föräldraledigheten. Låt folk göra som de vill.

Annat intressant: om förändringar och slutet och början på politiska eror. Dags att rensa teknikgarderoben? Wired hjälper till. Och Webmonkey dissar ITunes.

Bloggar etiketter: Arbetsförmedlingen, bilbranschen, Chicago Tribune, DVIJDVS, finanskris, konsult, kyrkan, lågkonjunktur, Los Angeles Times, Max Plank-institutet, media, Mermosh Saatchi, nätmobbing, New York Times, polis, präst, Rakel, SAAB, Volvo, Wired