Att stänga polishuset i Borlänge är ett förslag som fått Borlängebor inte bara att höja på ögonbrynen, skaka på huvudet utan också att säga ifrån.
En längre tid har det lite i skymundan diskuterats om var polisen i vår region ska ha sin station. Ett förslag från länspolismästaren blev till slut att stationen i Borlänge skulle stängas - så gott som all polisverksamhet ska vara förlagd i Falun.
Det blev en väckarklocka. I Borlänge kunde man nästan höra ett kollektivt "wtf?"
Borlänge är inte någon plutt-by utan en stad med ungefär femtiotusen invånare. Idag transformeras staden än mer till en handelsstad, en situation som kommer att accelereras i och med IKEA. De gamla bruken fortsätter att gå bra men kräver personer med högre utbildning i alla led, och vi har en ganska stark tjänstemannadel genom Trafikverket liksom att det finns en stor klump med IT-företag.
Borlänge är en gammal bruksstad och har genom åren haft problem med kriminalitet. Fortfarande är det den stad som har flest anmälda brott i Dalarna. Vi har en historia av att kallas Sveriges Chicago och under nittiotalet hade vi stora problem med ungdomsgäng. Det har skett dödsskjutningar på Sveatorget, dödsmisshandel och generellt är det fortfarande en relativt otrygg stad under vissa tider av dygnet. Statistiken talar för att en nedläggning av polisen i stan är idiotisk.
Samtidigt är det en fantastisk stad. Borlängebor är som Borlängebor är - man kan bli galen på inbilskhet och envishet i vissa fall men det finns också en grundpysande stolthet över stan. En stolthet som förr inneburit att det varit oerhörda motsättningar mellan Falun och Borlänge: Falun som den snobbiga residensstaden och Borlänge som arbetarstaden. Dumt eftersom vi behöver samarbeta så mycket som möjligt. Vilket börjat att ske: gärdesgårdarna börjar att rivas. FalunBorlänge-regionen börjar bli ett samarbetsbegrepp. Men samarbetet kan inte gå ut på att Borlänge blir av med sin polisstation. Det är huvudlöst - och respektlöst mot oss som genom åren arbetat med de problem som finns i staden. Borlänge behöver en fullständig polisnärvaro för att fortsätta utvecklas i positiv riktning.
En av de som år ut och år in, i olika roller, jobbat med ungdomar i Borlänge är Per "Pena" Madsen. När länspolismästarens förslag kom upp om att stänga polisstationen i Borlänge tog han tag i det: startade en grupp på Facebook: Vi som vill ha polishuset kvar i Borlänge. Det kan tyckas som en lite meningslös gest efter alla skojgrupper men det här handlar om människor som genom gruppen kan visa sitt stöd. Idag har gruppen 1236 medlemmar. Eftersom jag och Pena jobbat ihop under flera år när jag var ungdomspräst i Borlänge så tog jag tag i att utveckla hans början på en insändare.
Idag publicerades insändaren underskriven av ungefär hälften av dem som valt skriva under insändaren. Resten av namnen uppdateras kontinuerligt här. Det fantastiska med listan är att det är VDs, egna företagare, statliga tjänstemän, SSAB-anställda och arbetslösa. Det är en lista som totalt skär genom partipolitiska ställningar (en medvetet och aktivt hållen idé). Listan på nästan tvåhundra personer and counting är ett tvärsnitt av Borlänge.
Jag publicerar insändaren här för dem som inte har tidningen:
Det finns många saker som allmänheten i Borlänge inte förstår när det gäller förslaget om att stänga polishuset i Borlänge. Vi är närmare 600 av dem. Vi förstår inte hur man har tänkt: Borlänge är den mest expansiva kommunen i Dalarna, vi har en ökande handel och det finns massor med indikationer på en positiv befolkningsökning. Men med det goda kommer också det onda.
Borlänge har dock en historia i brottslighet och gängbildning - det är inte många år sedan Borlänge nationellt kallades Sveriges Chicago. Vi har om vi inte ser upp en grogrund till samma förortsproblematik som i större städer: Rosengård, Tensta och Bergsjön. Det är en problematik som har legat och vilat där sedan 20 år tillbaka. Vi har haft skottlossning, våldsdåd, rån, drogrelaterad brottsligt, mordförsök och mord. Under flera år utmärkte sig Borlänge som en av Sveriges farligaste städer.
Den senaste statistiken visar att Borlänge är Dalarnas mest brottstäta stad - kan bero på en hög anmälningsbenägenhet men de flesta är nog tyvärr överens om att det finns en stor kriminalitet kvar i och runt staden.
Borlänge kommun har jobbat hårt tillsammans med polisen, frivillig och religiösa organisationer och andra intressenter för att vända trenden. Ett framgångsrikt sånt arbete bygger på närvaro. Närvaro skapar trygghet. Inte minst i arbetet med ungdomar måste man vara närvarande. Polisen är en nödvändig ingrediens av att skapa den här närvaron.
Vi är helt enkelt oroliga för att polisen inte kommer att vara närvarande i Borlänge då den enda stationen kommer finnas i Falun. Poliser är som vi andra - man vill bo nära sitt jobb och man lär känna den stad man bor i. Att stänga stationen är inte enskilda polisers fel - det är blindhet från de som styr på länsnivå.
Vi oroar oss för att polisen då tappar lokalkännedom och kontakten med människorna i Borlänge. De blir främlingar. Främlingsskap skapar helt andra saker än närvaro och trygghet. Förtroendet mellan unga och polisen försvinner. De som bor i Borlänge blir mindre trygga eftersom vardagsbrotten blir än mer svåra att klara av.
Mycket av det arbete som lagts ner kommer gå till spillo och det vi har lärt oss på resan med gängen och kriminaliteten verkar som bortblåst. Vi upplever att vi kommer få börja om från början. Den positiva utveckling som finns i staden kan snabbt förvandlas om kriminalitet får fäste.
Att ha kvar polishuset är både en symbolfråga och ett reellt behov: om man väljer att stänga polishuset i en stad av Borlänges storlek, med den historia staden har respektive nuläget så visar det både att man gett upp gentemot ungdomsbrott och mot vardagskriminalitet utanför centralorterna. Polisen kapitulerar. Att ha ett polishus är också en symbol för trygghet för de som bor i en stad.
Men det är också ett reellt behov: en stad av Borlänges storlek och med den stora handel och genomfart som vi har behöver en poliskår som kan svara på larm och göra insatser direkt - inte efter femton minuters körning. Det är ett reellt behov att bland de unga att möta poliser som de har en vardagsrelation till och som de mött i skolan, på fritidsgården och på stan.
Ta inte ifrån oss polishuset. Det är en del av ett framtida positivt Borlänge.
Flera har tagit tag i öppna möten och bland annat kommer en manifestation ske den 19e september (tyvärr kan jag inte närvara vid denna på grund av jobb). Gruppen på Facebook är en digital manifestation av många Borlängebors vilja, och tillsammans med den fysiska manifestationen borde vilken normal tjänsteman och politiker inse att det här är folkviljan.
Att stänga polishuset i Borlänge är ett förslag som fått Borlängebor inte bara att höja på ögonbrynen, skaka på huvudet utan också att säga ifrån.
En längre tid har det lite i skymundan diskuterats om var polisen i vår region ska ha sin station. Ett förslag från länspolismästaren blev till slut att stationen i Borlänge skulle stängas – så gott som all polisverksamhet ska vara förlagd i Falun.
Det blev en väckarklocka. I Borlänge kunde man nästan höra ett kollektivt ”wtf?”
Borlänge är inte någon plutt-by utan en stad med ungefär femtiotusen invånare. Idag transformeras staden än mer till en handelsstad, en situation som kommer att accelereras i och med IKEA. De gamla bruken fortsätter att gå bra men kräver personer med högre utbildning i alla led, och vi har en ganska stark tjänstemannadel genom Trafikverket liksom att det finns en stor klump med IT-företag.
Borlänge är en gammal bruksstad och har genom åren haft problem med kriminalitet. Fortfarande är det den stad som har flest anmälda brott i Dalarna. Vi har en historia av att kallas Sveriges Chicago och under nittiotalet hade vi stora problem med ungdomsgäng. Det har skett dödsskjutningar på Sveatorget, dödsmisshandel och generellt är det fortfarande en relativt otrygg stad under vissa tider av dygnet. Statistiken talar för att en nedläggning av polisen i stan är idiotisk.
Samtidigt är det en fantastisk stad. Borlängebor är som Borlängebor är – man kan bli galen på inbilskhet och envishet i vissa fall men det finns också en grundpysande stolthet över stan. En stolthet som förr inneburit att det varit oerhörda motsättningar mellan Falun och Borlänge: Falun som den snobbiga residensstaden och Borlänge som arbetarstaden. Dumt eftersom vi behöver samarbeta så mycket som möjligt. Vilket börjat att ske: gärdesgårdarna börjar att rivas. FalunBorlänge-regionen börjar bli ett samarbetsbegrepp. Men samarbetet kan inte gå ut på att Borlänge blir av med sin polisstation. Det är huvudlöst – och respektlöst mot oss som genom åren arbetat med de problem som finns i staden. Borlänge behöver en fullständig polisnärvaro för att fortsätta utvecklas i positiv riktning.
En av de som år ut och år in, i olika roller, jobbat med ungdomar i Borlänge är Per ”Pena” Madsen. När länspolismästarens förslag kom upp om att stänga polisstationen i Borlänge tog han tag i det: startade en grupp på Facebook: Vi som vill ha polishuset kvar i Borlänge. Det kan tyckas som en lite meningslös gest efter alla skojgrupper men det här handlar om människor som genom gruppen kan visa sitt stöd. Idag har gruppen 1236 medlemmar. Eftersom jag och Pena jobbat ihop under flera år när jag var ungdomspräst i Borlänge så tog jag tag i att utveckla hans början på en insändare.
Idag publicerades insändaren underskriven av ungefär hälften av dem som valt skriva under insändaren. Resten av namnen uppdateras kontinuerligt här. Det fantastiska med listan är att det är VDs, egna företagare, statliga tjänstemän, SSAB-anställda och arbetslösa. Det är en lista som totalt skär genom partipolitiska ställningar (en medvetet och aktivt hållen idé). Listan på nästan tvåhundra personer and counting är ett tvärsnitt av Borlänge.
Jag publicerar insändaren här för dem som inte har tidningen:
Det finns många saker som allmänheten i Borlänge inte förstår när det gäller förslaget om att stänga polishuset i Borlänge. Vi är närmare 600 av dem. Vi förstår inte hur man har tänkt: Borlänge är den mest expansiva kommunen i Dalarna, vi har en ökande handel och det finns massor med indikationer på en positiv befolkningsökning. Men med det goda kommer också det onda.
Borlänge har dock en historia i brottslighet och gängbildning – det är inte många år sedan Borlänge nationellt kallades Sveriges Chicago. Vi har om vi inte ser upp en grogrund till samma förortsproblematik som i större städer: Rosengård, Tensta och Bergsjön. Det är en problematik som har legat och vilat där sedan 20 år tillbaka. Vi har haft skottlossning, våldsdåd, rån, drogrelaterad brottsligt, mordförsök och mord. Under flera år utmärkte sig Borlänge som en av Sveriges farligaste städer.
Den senaste statistiken visar att Borlänge är Dalarnas mest brottstäta stad – kan bero på en hög anmälningsbenägenhet men de flesta är nog tyvärr överens om att det finns en stor kriminalitet kvar i och runt staden.
Borlänge kommun har jobbat hårt tillsammans med polisen, frivillig och religiösa organisationer och andra intressenter för att vända trenden. Ett framgångsrikt sånt arbete bygger på närvaro. Närvaro skapar trygghet. Inte minst i arbetet med ungdomar måste man vara närvarande. Polisen är en nödvändig ingrediens av att skapa den här närvaron.
Vi är helt enkelt oroliga för att polisen inte kommer att vara närvarande i Borlänge då den enda stationen kommer finnas i Falun. Poliser är som vi andra – man vill bo nära sitt jobb och man lär känna den stad man bor i. Att stänga stationen är inte enskilda polisers fel – det är blindhet från de som styr på länsnivå.
Vi oroar oss för att polisen då tappar lokalkännedom och kontakten med människorna i Borlänge. De blir främlingar. Främlingsskap skapar helt andra saker än närvaro och trygghet. Förtroendet mellan unga och polisen försvinner. De som bor i Borlänge blir mindre trygga eftersom vardagsbrotten blir än mer svåra att klara av.
Mycket av det arbete som lagts ner kommer gå till spillo och det vi har lärt oss på resan med gängen och kriminaliteten verkar som bortblåst. Vi upplever att vi kommer få börja om från början. Den positiva utveckling som finns i staden kan snabbt förvandlas om kriminalitet får fäste.
Att ha kvar polishuset är både en symbolfråga och ett reellt behov: om man väljer att stänga polishuset i en stad av Borlänges storlek, med den historia staden har respektive nuläget så visar det både att man gett upp gentemot ungdomsbrott och mot vardagskriminalitet utanför centralorterna. Polisen kapitulerar. Att ha ett polishus är också en symbol för trygghet för de som bor i en stad.
Men det är också ett reellt behov: en stad av Borlänges storlek och med den stora handel och genomfart som vi har behöver en poliskår som kan svara på larm och göra insatser direkt – inte efter femton minuters körning. Det är ett reellt behov att bland de unga att möta poliser som de har en vardagsrelation till och som de mött i skolan, på fritidsgården och på stan.
Ta inte ifrån oss polishuset. Det är en del av ett framtida positivt Borlänge.
Flera har tagit tag i öppna möten och bland annat kommer en manifestation ske den 19e september (tyvärr kan jag inte närvara vid denna på grund av jobb). Gruppen på Facebook är en digital manifestation av många Borlängebors vilja, och tillsammans med den fysiska manifestationen borde vilken normal tjänsteman och politiker inse att det här är folkviljan.
Bloggar etiketter: Borlänge, Facebook, kriminalitet, manifestation, polis, polishus, polisstation, protest
