Nä Fridah. Kvällspressen är inte bara bra.

Själv brukar jag säga att vi svenskar har den kvällspress vi förtjänar. Och många gånger finns det delar i den som faktiskt är riktigt bra. Men att som Fridah Jönsson gör – försöka höja den till skyarna som någon sorts grundläggande mediaplattform för sanning och omvärldsanalys känns onekligen lite smått naivt.

Jag har tidigare skrivit om Fridah, jag gillar hennes spänst och vilja att faktiskt skapa riktigt bra krönikor. Så alla pk-människor som vill köra argumentationslinjen ”bitter 40 åring ger sig på ung tjej” kan kanske softa lite. Den guilty by association-linjen är så trött.

Problemet är bland annat hennes argument att det är bättre att överdriva saker än att inte skriva om det alls:

Och även om de överdriver dödssiffrorna i Haitiskalvet (eller vad det nu kan vara), så blir man ju i vilket fall som helst MEDVETEN om att det har varit ett skalv på Haiti.

I grunden menar hon därmed att journalistikens grundläggande förhållningssätt: att komma med fakta och objektivt granska det som förs fram av andra inte är speciellt intressant. En läsning av SJFs spelregler kanske vore på sin plats.

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

Själv tycker jag faktiskt det inte är ok att överdriva – och det som fattas i Fridahs argumentation är varför man väljer att överdriva det – och vad det skapar för trovärdighet för publikationen. För om hon hört människor säga att kvällstidningar ljuger och hittar på – då har kvällstidningarna helt enkelt misskött sitt varumärkesarbete.

Hon vill för övrigt gärna sabla ned lokaltidningarna (vilket är lite skojigt då hon skriver krönikan i Dalarnas Tidningar som består av en hög med just lokaltidningar). Lite underligt eftersom det helt enkelt handlar om att varje tidning väljer sin målgrupp och sitt ämne: lokaltidningar är inte till för att skriva om hela världen utan om den lokala världen. Det är själva idén. En kvällstidning har valt att skriva om världen på sitt sätt – med stark övervikt mot nöje, attackjournalism, opinionsdrivande journalistik och featurejournalistik – men också många goda grävjobb. Morgontidningarna har valt en högre grad av refererande journalistik liksom fördjupande journalistik. De har olika roller och det är inte underligare än så. Det underliga är när man slår ner på den som tycker kvällstidningarnas val att ”dra på” exempelvis nöjesskvaller redan på löp och ettan är lite udda och inte helt rätt. Här väljer man än en gång olika sätt att marknadsföra sin tidning – och ja, jag anser att tidningar borde betala reklamskatt för sina löpsedlar – morgontidningen (och lokaltidningen) med sina viktigaste nyheter för dagen, kvällstidningen antingen med konflikthistoria, gärna inom nöje, alternativt featureartiklar lätt maskerade till konsumentjournalistik  (så väljer du bäst lådvin till grillen).

Det jag blir mest skrämd över är argumentet att det skulle vara kvällspressen som är mest allmänbildande, vilket Fridah verkar vilja föra fram. Jag är rätt övertygad om att allmänbildning bygger på att skapa sig en bred bild av ett skeende, kontinuerligt ta in flera olika perspektiv – och då är jag rätt säker att daglig konsumtion av endast kvällstidningar inte riktigt räcker.

Hennes avslutning är tyvärr riktigt fånig: att dissa DN känns oerhört beigt.

Själv älskar jag journalistik och tycker att det finns värde i såväl morgon- som kvällspress, liksom att lokalpress är extremt viktig såväl för lokalsamhällets möjlighet att skapa en bra plattform för innevånarna. På samma sätt väljer jag att läsa en stor mängd internationella dagstidningar via nätet, en hoper bloggar, andra nyhetstjänster och saker som gör att jag får en så bred bild som möjligt av samhället och världen. Men jag skulle nog vara försiktig med att säga att den som upplever kvällspressen som förljugen är lågutbildad, oallmänbildad och lokaltidningsläsande.

Uppdatering: Tyvärr verkar Fridah lärt sig lite sämre sätt att hantera kritik. Hon ”tänker inte fortsätta diskussionen” enligt sitt kommentar här. Det enda hon menar är att jag missförstått och alltså borde förstått att hon inte sablade ner på lokaltidningarna. Det hon därmed missar är att det alltid är skribentens uppgift att så långt som möjligt ska undvika eventuella missförstånd.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Det är något blont i bloggvärlden ibland

Via Isobel hamnade jag på Blondinbella (något jag inte kan säga att jag hamnar så ofta annars). I kurserna brukar vi prata om att kommenterarerna är viktiga men fan vet vem som orkar läsa 425 kommentarer… Det är ett fenomen som modebloggarna verkar ha – att folk ska göra rätt meningslösa kommentarer, eller kommentera saker som inte har ett skit med postningen att göra – och då gärna flera gånger.

Blondinbella och andra av ”modebloggarnas” kommentarsfält är rena vilda västern. Man kan verkligen fundera hur många hjärnceller som finns kvar hos en bloggare som väljer att spamma ett kommentarsfält på det här sättet – om och om igen:

bild-11

Sen kan jag fundera om Blondinbellawannabeesen och andra inom samma genre faktiskt gillar den gigantiska mängd av kommentarer som är orelaterade till inlägg och sällan handlar om att faktiskt konversera. Samtidigt är det lite fascinerande att ett inlägg får kommentarsfält som handlar om helt andra saker.

gomda_omslagI övrigt ska bloggar uppenbarligen helst hålla på med såna ämnen som Blondinbella och kattbloggande livstilsmänniskor om man får tro hur Jan Helin kritiserar bloggarna som skrivit om Liza Marklunds ”Gömda” och om Antonssons1 bok som kom efteråt:

Antonssons granskning är intressant på en rad punkter, men man kan inte svälja den som sanning rätt upp och ner utan att prata med den andra parten. Jag kan tycka att väldigt mycket av drevet i bloggvärlden gör det. Det är en skillnad att vara journalist, då måste man vidimera det man vet.

Det är ju lite intressant att samma Helin stod och delade ut pris till bloggare för någon vecka sedan och menade att det finns saker som bloggare är bättre på än tidningar: uppenbarligen då inte att skriva om saker som är aktuella… och att Aftonbladet satsar på att kolla vad bloggarna säger (och det utifrån en sorts tidslinje som känns meningslös). Det klingar lite tunt här faktiskt. Självklart blir det märkligt när en blogg som Kritikerbloggen kritiserar alla bloggare för att bara se en sida av saken och själv sedan avslutar med att förklara att den enda som äger sanningen är Antonsson… det drar lite löjets skimmer över såväl bloggaren som bloggvärlden i gemen. Det är en komplex fråga – och det enda som egentligen är intressant är det marknadsföringsproblematiska i att Marklund och Piratförlaget faktiskt kallat det för En sann historia. Jag tycker Sandras invändning är intressant – även om skillnaden ligger i att hennes Maskrosungen ju är skriven av henne själv. Peter Englund problematiserar också. Resten känns faktiskt som en sak som inte nödvändigtvis måste dras inför allas ögon och ännu mer kapitalisera på situationen. Eventuell rättsröta löses inte i Aftonbladet och om ”Mia” är hotad så lär hon inte bli mindre hotad efter det här.

Uppdatering: Paul Ronge skriver långt och tycker jag rätt så initierat om de problem som onekligen traditionella medier har med bloggosfären och att båda kvällstidningarna verkar använda sin makt för att rädda Marklunds skinn.

Aftonbladet och Expressen (som ju under hela denna affär på nyhetsplats varit en bastion för Liza Marklund) vill stenhårt försvara journalisternas monopol på att beskriva sanningen. Helin menar att journalister måste “vidimera” sina uppgifter. Jag tycker det räcker med att titta på alla fel och fejker som varit i kvällstidningar under årens lopp för att inte sätta sig på höga hästar mot bloggare. Helin kallar genomgående det som hänt för ett “bloggdrev”. Jag kan efter 14 år på båda kvällstidningarna intyga att det “drevet” är en västanfläkt jämfört med kvällstidningarnas: Det kan gälla Malm, Sahlin, Rosengren, Freivalds, you name it. Att Aftonbladet just idag tänker lyssna på bloggvärlden känns därför extra falskt och insmickrande.
Det här är speciellt tråkigt eftersom jag uppfattar Helin som den idag mest resonerande och moderna chefredaktören, en Bo Strömstedt i vår tid. Han borde hitta ett bättre tilltal till bloggvärlden och inte med ryggmärgen försvara journalisternas medieenvälde.

  1. Antonsson har dock alla tecken på en riktig rättshaverist när man läser hennes blogg. Lite JPA-vibbar []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,