Bildförbudet i ny tappning

Att diskutera frågan om barnporr är oerhört knivig. För övergrepp mot barn är vidrigt. Som förälder skulle jag strunta i konsekvenserna för mig själv om någon begick ett övergrepp mot mina barn. Som offer för övergrepp borde jag antagligen också vara både känslomässigt men också strategiskt inriktad på att höja upp den nu hårt åtskruvade barnporrlagen.

Problemet är att frågan självklart är svår att diskutera. Grunden: övergrepp av barn är ovedersägligt något som måste bekämpas. Frågan är bara hur: ska en sån åsikt som tillskrivs Apan Ola – att det är ok om man burar in, anklagar och (säkert) skickar färgglada kuvert till vem som helst så länge det stoppar någon vara det vi vill att svensk rättsmedvetande bygger på? Collateral damage för personlig integritet i jakten på skurkarna.

Uppdatering: Tor har transkriberat Ola Lindholms märkliga uttalande:

”Är det på det sättet att samhället genom icke-filtrering och total yttrandefrihet ökar antalet offer så är det ju det, om man hårdrar det det handlar om – vad är vi beredda att offra? Jag menar, vi är beredda att offra soldater för yttrandefrihet och så vidare. Men är vi beredda att offra… jag menar, du har ett exempel där på en människa som har dömts till fängelse för bilder som eventuellt kanske inte är barnpornografiska. Ja, det är ett offer i det här sammanhanget tycker jag. Och det är ett offer som jag tycker vi kan ta. Jag tycker också att vi kan ta offret att en del sidor som kanske blir filtrerade oförtjänt försvinner… kanske förlorar litet ekonomiska tillgångar… några människor här och där, eller kanske till och med tusentals människor. Jag tycker att det är ett ok offer i jämförelse med om det är så att vi offrar en massa barn genom att inte filtrera.”

/uppdatering

Så jag vägrar att förledas att tro att ECPATs tolkning av världen är den rätta.

Ett av mina konstanta invändningar mot lagar är när två olika lagar inte logiskt hänger ihop. Jag har alltid funderat över logiken i att du som 18-åring får driva företag, ha anställda, gifta dig, ta stora lån, bli borgenär etc men du måste vänta två år för att få köpa starköl på Systemet.

I det här fallet blir det förutom en gapande logisk grop också absurt: är du över 15 år får du ha sex men du får inte visas naken på bild. Frågan är vad det sistnämnda kommer ge i eventuella översikter av den första lagen: ska svenska lagstiftare höja åldern för när en person i Sverige är tillåten att ha sex? Eller är det så att en avbildning är mycket värre än själva utövandet?

Den dömde har uttalat sig. Och det är onekligen så att hela barnporrlagens del om tecknade bilder blir mer och mer surrealistiskt absurd – något som Hagwall visar rakt av samtidigt som han pekar på hur politiker och journalister totalt lagt sig på rygg för Ecpats märkliga tolkningar. Jag har redan skrivit om det tidigare – hur det hela handlar om en sorts metalagstiftning utan konsekvensanalys och de facto-offer. Fr a verkar det vara så att vissa saker ändå får komma förbi – eller vad sägs om Carl Larsson?

Enligt ECPATs sajt så är barnpornografi definierat på följande sätt:

Barnpornografi är dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Bakom varje bild eller film finns en tragik bortom det dokumenterade övergreppet. Offret kan vara någons barn som utnyttjas sexuellt eller där barnets föräldrar säljer det enda de har till rika turister. Kanske har barnet lurats att medverka på poseringsbilder av en ”snäll” farbror.

Men ingenstans kan jag se att de drar konsekvensen av detta och framhåller att serieteckningar inte kan vara ett övergrepp. En fiktionaliserad bild kan inte vara en dokumentation av ett övergrepp. Istället skapas en märklig syn där en teckning kränker ett kollektiv bara på grund av deras gemensamma ålder: barnen.

”Lagstiftaren har inte uppställt något krav på att det ska ha funnits en verklig modell för teckningen, och det finns inte heller något krav på att teckningen ska föreställa ett verkligt sexuellt övergrepp (prop. 1997/98:43 sid. 81) … En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet.”

Med andra ord: det är en kränkning mot vad vissa lagstiftare anser vara allmän ordning = moraliskt rätt – inte ett faktiskt genomfört övergrepp på barn.

Det vi ser här är samma vetenskapligt icke-verifierade påståenden som när det gäller videovåld, dataspel eller vilken annan moralisk upprörande handling som tänkas kan – att något skulle automatiskt skulle påverka personer att utföra kränkning som annars inte skulle utförts. För att tala ren globish: bullshit.

Så fort moral ska översättas till juridik hamnar vi onekligen på ett sluttande plan. Och när lagarna sedan handlar om tankar och subjektiva upplevelser som ska förbjudas blir det inte bättre än att graden av fallhöjd ökar mot ett samhälle där individens tankar ska kontrolleras i enlighet med 1984:

Thoughtcrime is death. Thoughtcrime does not entail death. Thoughtcrime IS death. I have committed even before setting pen to paper the essential crime that contains all others unto itself.

Det otäcka är att en lag som bygger på icke-vetenskapligt grundad moral har som enda egentlig effekt att omskapa ett antal värderingar i enlighet med vissa moraliska åsiktsriktningar: i det här fallet helt klart en frigid, högerkristen sexualmoral och en syn på barn och vuxna som onekligen är sjuklig.

Det intressanta är att den här diskursen faktiskt kan kopplas ihop med den tidigare runt Vilks olika avbildningar av Muhammed som renderade honom såväl schysst pr men också en dansk skalle, liksom Jyllandspostens publicering av Muhammedteckningarna. Undrar hur de som tillskyndar den nya barnporrlagen ställer sig till detta? Är det yttrandefrihet eller kränkning av ett kollektiv.

Själva bildförbud är ett klassiskt knep inom olika religioner (jodå, kristendomen har haft ett sådant också) som beteendemässigt handlar om att kvarhålla makten över omvärldstolkningen. Bilderna betecknas som avgudadyrkan – att den som ser bilden börjar att tillbe bilden snarare än gudomen. Samtidigt handlar det om att om du kan göra bilder av saker så tar en människan makten över sin egen tolkning av världen – men om man förbjuder bilder så blir den tolkningen kvar hos den som styr. Tyvärr verkar ECPATs tolkning vara den som ska styra svensk lagstiftning när det gäller sexualitet i stort men trafficking, barnporr och pedofili per se.

Det vi har nu är alltså en lag som innebär att fiktion blivit kriminaliserad, att det är den första lagen som anser att övergrepp kan begås bara genom en teckning. Det vi nu har är en självklar öppning för vilka andra censureringar tänkas kan utifrån att det kränker ett kollektiv. Vi har en lag som faktiskt kränker YGL liksom den av många politiker omhuldade FN-konventionen om frihet att tänka fritt.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Det är det här det handlar om

Diskussionen runt IPred och FRA hamnar lätt i en svensk version, där artister förklarar att det är ok med att staten och företag ska ha tillåtelse att göra intrång hos enskilda personer. FRA handlar om att ha möjligheten att öppna allt som skickas över digitala nätverk för säkerhets skull. Många menar att det är ett mindre problem. Argumentet att “den som inte har något att dölja har inget att vara orolig för” har varit vanligt förekommande. Och för artister och skivbolag har det handlat om att med alla medel kunna förhindra “stöld”.

Men det är det här det handlar om: de lagar som vi idag stiftar skapar dels en värdeglidning och ändamålsglidning mot mycket större kontroll av oss som individer, dels att i en framtid då en regering och riksdag finns som inte har samma syn på demokratiska rättigheter som vi idag ser som självklart gör lagarna det mycket svårare att argumentera mot högre kontroll.

Det handlar helt enkelt om att förhindra att ännu mer av våra friheter och mänskliga rättigheter omskärs. Friheten att tänka, yttra sig och publicera det man vill är den viktigaste frågan och som är grunden för alla andra frågor.

Uppdatering: Emma Opassande skriver en debattartikel på nätet som både handlar om att visa att Piratpartiet handlar om mycket mer än om fildelning (borde du läsa Pena) och om hur det som händer faktiskt handlar om att rädda internet och i sin längd rädda vår rätt att uttrycka oss.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Sossarna och Alliansen ror i samma båt. Piratpartiet paddlar bredvid.

Det är en upplysande artikel på Newsmill från Karl Sigfrid som läst hur socialdemokraternas IPred-motion i vissa fall går ännu längre än Alliansen: bland annat med utredning om förbud mot anonymiseringstjänster. Jag tycker inte att Karl har helt rätt att det ”tyst”. Saken är snarare den att den part som faktiskt kan besluta om något som får mest kritik. Det är ett större problem att Linander accepterar lagen än att sossarna gör det. Idag. Det är knappast någon som är förvånad att sossarna är minst lika ivriga att inskränka personlig integritet. Engströms visserligen piratpartistiskt färgade citat stämmer rätt bra:

Väljarnas alternativ från de gamla partierna i valet 2010 kan alltså sammanfattas så här:

  • En röst på ett parti i det rödgröna blocket: JA till Ipred och fildelarjakt
  • En röst på ett parti i det borgerliga blocket: JA till Ipred och fildelarjakt

Idag hittade jag min gamle bloggarkompis Suburbia aka Strangnet och det på Twitter (thank god för initiativet #svpt) och han menar detsamma som flera av oss andra också påpekat: att istället för att gråta ut i pressen om hur synd det är om skivbranschen, filmbranschen och om artisterna – och kalla sina konsumenter och fans för ”tjuvar”, borde man lägga krutet på att skapa nya affärsmodeller. Sannolikheten att skivförsäljningen kommer att gå upp om IPred går igenom finns inte. Det tror visserligen inte min kommentator Logik och hårda smällar alls på – men dennes exempel är lite tunna. YouTube har en helt annan bakgrund än att handla primärt om intäktsströmmar.

Helt enkelt bygger IPred på gamla strukturer. Sällan är dessa fruktsamma när ett teknikskifte sker. Alltså måste de förändras eller de som håller fast vid dem kommer att sakta dö sotdöden. Det hände med romerska riket – och det kommer att hända med den traditionella skivbranschen.

Det bästa som skrivits är den långa postningen av HAX. Läs den för att förstå mer. Och hans slutkläm är det viktiga: det som Sauk och hans hejdukar liksom skivbranschen totalt missar: det handlar om proportionalitet.

Proportionalitetsprincipen innebär att åtgärd, dom eller myndighetsbeslut inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

Självklart handlar allt om tolkning – men när det gäller både IPred och FRA, liksom nu snart ACTA och telekompaketet så är grundfrågan: är det proportionellt att totalt förinta personlig integritet för att skydda upphovsrätt, (kanske) hitta terrorister och på andra sätt ge stora möjligheter att avlyssna, stänga av och kontrollera sina medborgare?

Det handlar om hårdför repression av vår rätt att yttra oss, att prata med andra om vad vi vill och att göra saker som inte nödvändigtvis är olagliga men enligt en viss stats åsikt omoraliska.

Skillnaden mellan IPred och exempelvis FRA-lagen är att om den förstnämnda handlar om att försöka skydda en gammal struktur mot ett teknikskifte så är den senare tillkommen just på grund av detta teknikskifte. Eller vi kanske snarare ska prata om informationsskifte – varför inte säga skifte av sätt hur människor för samtal? Om vi gör det så kommer frågan i en annan dager eller hur? För det innebär faktiskt att de lagar som innebär en högre kontroll av trafiken på internet de facto handlar om att kontrollera människors samtal med andra människor.

Vidare: den nya FRA-lagen har skickats ut på remiss. Två dagar innan julafton. Minns att förra gången beslutet skulle tas valde regeringen att försöka klämma in det alldeles innan riksdagens sommaruppehåll. Det är inte utan att man inser att Reinfeldt och Tolgfors fortfarande kör fult spel. Igen. Tyvärr verkar hjältarna lagt sig ned också.

Så – min rubrik är en sorts travesti på ”Staten och kapitalet”. Men i en egen kanot, snabbt girande sitter Piratpartiet som de senaste dagarna försökt att hantera kritik mot sig själva. Jag tycker diskussionen i stort varit bra om man bortser från vissa klavertramp och journalistisk enögdhet. Än en gång ser man hur en ”gammelmedia”-insats inte längre står oemotsagd. Tyvärr väljer ju DN Debatt som vanligt att blunda för hela diskussionen som skett bland bloggarna men det är ingen som är förvånad över med kunskap om Mats Bergstrands aversion mot sociala medier och bloggar i synnerhet.

Jag har hela tiden framhållit att jag hoppas att Piratpartiet fortsätter att vara ett parti. Enligt mitt tycke är dock ett parti beroende av en helhetssyn. Däremot tycker jag inte att det vore ”bättre” om de andra partierna tog frågan och därmed gjorde på samma sätt som man gjort med andra sakfrågepartier. Och ett namn som faktiskt pekar ”rätt” för många människor. Det är lätt att bli sedd som elitistisk om man försöker förklara för sina potentiella väljare att ”det ni tolkar in i vårt namn stämmer inte”. För att ta ett exempel: Min morsa funderade på att kalla mig för Patrik (det är rätt många Patrikar födda slutet 60-början 70). Men det ville inte min farsa – för han var gramse med någon Patrik. Helt enkelt bar namnet negativa konnotationer för honom. Då spelar det ingen större roll om namnet betyder ”adelsman”. På samma sätt var det rätt av företaget Honda att inte försöka att spara pengar genom att lansera bilmodellen ”Fitta”.

Som varumärkesstrateg och planner – och ansvarig för ett antal re-brandingprojekt så vet jag hur viktigt namnet faktiskt är. Så PP kan vrida det så mycket de vill (ett antal försök i kommentarerna till postningen): Piratpartiet har en rejäl uppförsbacke på grund av sitt namn om man vill tas på allvar i bredare folklager. Det kräver väldigt mycket att förändra konnotationer för ett ord – i det här fallet kommer det kosta långsiktigt för Piratpartiets framgångar. Vi tänker oss att Rick Falkvinge en dag är minister och ska träffa Somaliens premiärminister: ”Hello, I’m Rick Falkvinge and representing The Pirate Party”. Ledsen, men jag tvivlar på att den somaliska premiärministern tänker på personlig integritet när han hör det.

Så jo, PPs problem är namnet. Också. Men med personer i sina led som Emma Opassande är jag positiv och förväntansfull inför vad man kan åstadkomma.

Om ni inte gjort det – läs Joshs postning. Och den lilla vinkeln på ”unga/vuxna” hos Skiften.

Och läs Elias fullkomliga sågning av Antipiraternas argument genom att titta på faktisk statistik. Det är nästan lustmord över det hela.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lädernunnan piskar IPRED-kramarna

Disclaimer: Hej, ni är många som kommer in på den här postningen via Aftonbladet.se. Det är jättekul! Om ni vill läsa mina andra postningar om IPred så finns de här

Jonas Almquist, Lädernunnans gamle frontare och en man som tidigt tidigt insåg nätets storhet och la ut sina projekt på olika pre-Myspace-sajter väljer att skriva en lång initierad artikel i Aftonbladet där han helt enkelt piskar på de 37 artisterna, IFPI, skivbolagen och Alliansregeringen. Med logik och stenhårda smällar:

Om man inte heter Benny Andersson eller Per Gessle, kommer musikinkomsterna från något annat ställe än radio, tv, affärer, frisersalonger osv. I 99% av fallen kommer pengarna från de gig vi gör. Bästa sättet att få gig är att folk uppmärksammar dig och vill se dig uppträda.
Jag törs påstå att majoriteten av alla svenska band som idag turnerar i Europa och USA, gör det inte för att skivorna säljer utan för att fildelning, olaglig nedladdning och Internet-communities som MySpace och Soundclick fungerar som gigantiska marknadsföringsmotorer. Måhända förlorar vi ören i STIM-pengar, men vi vinner kronor på turnéinkomster.

Det är en utveckling som är väl bevisad och som egentligen inte behöver diskuteras så mycket: turnéerna går som smör. Nån som sett en avmattning? Nej. Och det är enligt den teori som Radiohead redan bevisat: att artister kan tjäna mer pengar även på sina låtar om man låter efterfrågan bestämma priset.

Det faktum att IPRED till och med kan vara fientligt mot artisternas inkomster påpekar han med krasst:

Däremot kan jag tänka mig att royaltyinkomsterna minskar för artisterna med Ipred, när skivbolagen ser till att finansiera sin fildelarjakt genom artisternas skivinkomster. Helt säkert kommer skivbolagen att i sina kontrakt baka in klausuler om att artisten ger skivbolaget rätt att jaga fildelare. I den stund man skriver på denna klausul ger man också skivbolaget rätt att lägga till fildelarjagarkostnaden till de kostnader som ska re-coupas innan någon form av royalty betalas ut till artisten.

Sug på den, Sauk!

Avslutar med en klassisk konsertvideo med Leather Nun. Observera att Freddie Wadling spelar bas:

För dem med Spotify: Nunnans samlingsskiva håller än.

Tidigare om IPRED: Artister mot en ny digital värld, En skev artistelit…, IPRED indikerar värdeglidning, Liberati både Bard och dåligt.

Uppdatering: Jonas Almquist chattade på Aftonbladet och avslutade med:

Tack för alla frågor. IPRED är en intressant fråga som handlar om skivbolagens rätt att jaga fildelare, inte upphovsrätt. Kom ihåg det.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Vinst eller förlust?

Regeringen inför, enligt dem, rejäla förändringar i FRA-lagen. Enligt Adolf Reinfeldt så handlar det om att det blir en mer ”renodlad” underrättelseverksamhet. Man kan då fråga vad det egentligen var innan? Och att nu få höra Tomhylsan förklara att man lyssnat på kritiken blir lite lätt roande. Och Adolf blir ännu roligare när han säger att de lärt sig lyssna bättre. Är karln så jävla seg varje gång att fatta saker? Jösses.

Problemet är att man fortfarande lägger ut dimridåer:

endast trafik som anges i den ansökan som ska lämnas in till en särskild domstol, får avlyssnas.

– Därmed faller grunden för talet om massavlyssning

Knappast. Problemet är ju fortfarande hur det ska ske: blir det ip-baserad avlyssning? Eller ska det handla om att avlyssna en viss del av ett backbone? Vad betyder ett ”trafikstråk” i verkligheten? Hur ska de lyckas med följande utan att faktiskt massavlyssna? Och de facto bryta mot personlig integritet hos många av oss?

Ytterligare precisering av vilka som kan avlyssnas.
Tillstånd ska prövas av domstol.
FRA ansöker om tillstånd för alla signalspaning.
FRA får bara tillgång till de trafikstråk som domstolen pekar ut, innan tillstånd ges ska även syftet med spaningen uppges till domstolen.
Ej spaning på svenska avsändare och mottagare.
Regeringen och försvarsmakten blir beställare.
En utredning tillsätts om Säpos spaning.
Sökbegrepp som knyts till en enskild person ska förstöras.
Tydligare kontroll om när förstöring ska ske.
Rättslig efterhandskontroll ska göras.
Kontrollmyndigheten ska vara skyldig att se så spaning har skett i enlighet med lagen.
Information från själavårdande samtal ska förstöras om FRA får sådan information.
Råmaterial får sparas max ett år.
Vid kontrollstation 2011 ska en etisk genomgång göras.

Regeringen kan knappast hävda att det är kirurgisk avlyssning de pysslar med. Och precis som Swartz påpekar så oroar man sig nu över den enighet som dykt upp inom alliansen. Fr a de folkpartistiska riksdagskvinnor som hållit en hög svansföring tidigare verkar nu blivit lugnade och löftena om krav på en parlamentarisk utredning bortblåsta.

Tycker Mary gör en utomordentlig postning idag om det här. Läs den.

Problemet som vi kritiker nu har framför oss är att faktiskt förklara varför vi inte är ”nöjda” på ett pedagogiskt sätt – för jag tror att folk utanför våra bubblor tycker att det nu väl är ok. Politiker lyckas ofta att få till det så, tyvärr.

Och jag är rädd att det vi ser nu är slutet på Internet som vi känt det.

Andra bloggar om: , , , ,

Bloggar etiketter: , , , , , , ,