Det här är en ompostning av en tidigare Noterat. Trodde det inte längre var ett problem - tänk så fel jag hade: Note to self: - ha aldrig två instanser av bloggens kontrollpanel öppet. Aldrig. Räddade dock texten från gamla Noterat från idag: Det är fasta och Mikael berättar om Fattigbloggen på Aftonbladet. Upplägget är att journalisten Jessica Ritzén ska under en månad leva på existensminimum - dvs. riksnormen för socialbidrag. Oavsett vad man gör för olika politiska ställningstaganden så är det en viktig journalistisk produkt - för den berättar en historia som både är dokumentär och mitt i och samtidigt utifrån-sedd: berättar om en värld som är både ny för journalisten själv och för oss andra. Det här är ett exempel på framtidens möjlighet för journalistik och för media. Uppdatering: Martin Aagard påpekar att Fattigbloggen är intressant journalistik och det är det. Jag håller med om att Croneman är en fåntratt i det här fallet. Å andra sidan är väl det inte något nytt? För visst är det så här generellt med bloggandet: Det är uppenbart att någon sorts frontlinje i den nya journalistiken går exakt här. Ritzéns blogg är en journalistik som ger sig in i dialog med dem hon skildrar. Här finns ett samtal om klassamhällets kronor och ören som aldrig tidigare förts i svenska medier. Ett samtal som två etablerade mediearbetare tydligen vägrar delta i. [...] Men Cronemans vämjelse verkar mer handla om att han inte fått berättelserna filtrerade av någon kollega på Dagens Nyheter. En annan ny blogg är Thomas Bodströms. Och han har onekligen humor: Bodströmsamhället. Bland annat tänker han granska granskarna. En solklar blogg att ha i rss-flödet! Uppdatering: Bodström förklarar varför han börjar att blogga hos Newsmill. Ashton E. Kutcher som är gift med Demi Moore har lagt ut en smygtagen bild på sin frus rumpa på Twitpic. Det blir självklart en massa buzz runt det. Demi Moore själv är ändå rätt soft över det hela. Själv tycker jag att det visar på en skön inställning till varandra och är det något som alla relationsexperter pratar om så är det att våga busa med varandra. Iofs skulle HS döda mig om jag la ut en sån där bild men jag tror att Mrs Kutcher är lite mer van att visa rumpan offentligt. Det som man kan diskutera är ju just den nästintill automatiserade möjligheten att vara rejält personlig och till och med privat via mikrobloggar och statusmeddelanden. Vilket också är ett stort ansvar för varje individ som väljer att publicera tweets om sig själv men fr a om andra (jmf Helin-gate). Vissa väljer till slut att stänga igen och bli private. Twitter handlar om relationer - och att vara personliga. Men var går gränsen? I fallet Moore/Kutcher så är båda lika notoriska Twitteranvändare men ändå? Eller vad tycker ni? Är det elakt eller lite smågulligt? Var går gränsen och var vill vi att gränsen ska gå? Liza Marklund går samma stig som sina andra bedagade författarkollegor och tycker att Internet ska censureras. Isobel påpekar att det hela börjar bli lite surrealistiskt. Fr a tycker jag det är riktigt fult av Marklund att än en gång låta någon annan (den här gången en kompis som är musiker) säga de där fula sakerna om att det är bra att kineserna klarar av att censurera internet och att bara man får stopp på fildelningen så är allt det dåliga med IPred okej. Det jobbiga blir när hennes uttalanden börjar att kontrolleras. Det är dags för Liza Marklund att ta en väldigt lång time-out. Att två gånger inom några månaders tid bli överbevisad med att ta lätt på sanningen är två för många om man är både journalist och författare. Uppdatering: Roger Åberg skriver om det hela på Newsmill och på sin egen blogg där han uppdaterar med ännu mer roliga misstag som Marklund och hennes polare gjort. Tja, Liza Marklund är så kokt så kokt! Förutom hans påpekande om att det hela är idiotiskt att förklara att ett band som väljer att exklusivt släppa sin platta till Coop skulle röja nya vägar så är frågan om inte hela Liza Marklunds artikel borde anmälas för indirekt textreklam för skivan. För nog kan man lugnt säga att bandet fått uppmärksamhet - att de sedan uppenbarligen är puckon är väl en helt annan sak. Anna beskriver den nya medievärlden rätt bra: Jag tror att Liza Marklund är en av de som måste inse en sak – ingen är garanterad sista ordet längre. Den offentliga debatten har förändrats i grunden. Det räcker inte längre med att vara mest etablerad, man måste ha rätt också. För annars finns det tusentals bloggare därute som gärna talar om hur det ligger till. Uppdatering: Lizas snedsegling, dikeskörning och totala bomskjutning har uppmärksammats av en hel massa människor. Joshen är som vanligt briljant när han också påpekar det osannolika i att 80000 skulle laddat ner en skiva med Mats Ronander...

Det här är en ompostning av en tidigare Noterat.

Trodde det inte längre var ett problem – tänk så fel jag hade:

Note to self: – ha aldrig två instanser av bloggens kontrollpanel öppet. Aldrig.

Räddade dock texten från gamla Noterat från idag:

Det är fasta och Mikael berättar om Fattigbloggen på Aftonbladet. Upplägget är att journalisten Jessica Ritzén ska under en månad leva på existensminimum – dvs. riksnormen för socialbidrag. Oavsett vad man gör för olika politiska ställningstaganden så är det en viktig journalistisk produkt – för den berättar en historia som både är dokumentär och mitt i och samtidigt utifrån-sedd: berättar om en värld som är både ny för journalisten själv och för oss andra. Det här är ett exempel på framtidens möjlighet för journalistik och för media.

Uppdatering: Martin Aagard påpekar att Fattigbloggen är intressant journalistik och det är det. Jag håller med om att Croneman är en fåntratt i det här fallet. Å andra sidan är väl det inte något nytt? För visst är det så här generellt med bloggandet:

Det är uppenbart att någon sorts frontlinje i den nya journalistiken går exakt här.

Ritzéns blogg är en journalistik som ger sig in i dialog med dem hon skildrar.

Här finns ett samtal om klassamhällets kronor och ören som aldrig tidigare förts i svenska medier. Ett samtal som två etablerade mediearbetare tydligen vägrar delta i.

[...]

Men Cronemans vämjelse verkar mer handla om att han inte fått berättelserna filtrerade av någon kollega på Dagens Nyheter.

En annan ny blogg är Thomas Bodströms. Och han har onekligen humor: Bodströmsamhället. Bland annat tänker han granska granskarna. En solklar blogg att ha i rss-flödet!

Uppdatering: Bodström förklarar varför han börjar att blogga hos Newsmill.

Ashton E. Kutcher som är gift med Demi Moore har lagt ut en smygtagen bild på sin frus rumpa på Twitpic. Det blir självklart en massa buzz runt det. Demi Moore själv är ändå rätt soft över det hela. Själv tycker jag att det visar på en skön inställning till varandra och är det något som alla relationsexperter pratar om så är det att våga busa med varandra. Iofs skulle HS döda mig om jag la ut en sån där bild men jag tror att Mrs Kutcher är lite mer van att visa rumpan offentligt. Det som man kan diskutera är ju just den nästintill automatiserade möjligheten att vara rejält personlig och till och med privat via mikrobloggar och statusmeddelanden. Vilket också är ett stort ansvar för varje individ som väljer att publicera tweets om sig själv men fr a om andra (jmf Helin-gate). Vissa väljer till slut att stänga igen och bli private. Twitter handlar om relationer – och att vara personliga. Men var går gränsen? I fallet Moore/Kutcher så är båda lika notoriska Twitteranvändare men ändå? Eller vad tycker ni? Är det elakt eller lite smågulligt? Var går gränsen och var vill vi att gränsen ska gå?

Liza Marklund går samma stig som sina andra bedagade författarkollegor och tycker att Internet ska censureras. Isobel påpekar att det hela börjar bli lite surrealistiskt. Fr a tycker jag det är riktigt fult av Marklund att än en gång låta någon annan (den här gången en kompis som är musiker) säga de där fula sakerna om att det är bra att kineserna klarar av att censurera internet och att bara man får stopp på fildelningen så är allt det dåliga med IPred okej. Det jobbiga blir när hennes uttalanden börjar att kontrolleras. Det är dags för Liza Marklund att ta en väldigt lång time-out. Att två gånger inom några månaders tid bli överbevisad med att ta lätt på sanningen är två för många om man är både journalist och författare.

Uppdatering: Roger Åberg skriver om det hela på Newsmill och på sin egen blogg där han uppdaterar med ännu mer roliga misstag som Marklund och hennes polare gjort. Tja, Liza Marklund är så kokt så kokt! Förutom hans påpekande om att det hela är idiotiskt att förklara att ett band som väljer att exklusivt släppa sin platta till Coop skulle röja nya vägar så är frågan om inte hela Liza Marklunds artikel borde anmälas för indirekt textreklam för skivan. För nog kan man lugnt säga att bandet fått uppmärksamhet – att de sedan uppenbarligen är puckon är väl en helt annan sak.

Anna beskriver den nya medievärlden rätt bra:

Jag tror att Liza Marklund är en av de som måste inse en sak – ingen är garanterad sista ordet längre. Den offentliga debatten har förändrats i grunden. Det räcker inte längre med att vara mest etablerad, man måste ha rätt också. För annars finns det tusentals bloggare därute som gärna talar om hur det ligger till.

Uppdatering: Lizas snedsegling, dikeskörning och totala bomskjutning har uppmärksammats av en hel massa människor. Joshen är som vanligt briljant när han också påpekar det osannolika i att 80000 skulle laddat ner en skiva med Mats Ronander…

Bloggar etiketter: Aftonbladet, ansvar, Ashton Kutcher, blogg, deeped, Demi Moore, Fattigbloggen, Liza Marklund, privat, relationer, Thomas Bodström, Twitter