Tag Archives: musik

Klart grabben ska ha en elgitarr

Posted on by
2

Min son spelar gitarr. Under sensommaren var det som om han kom på att det var riktigt kul så han har valt bort datorn flera gånger för att faktiskt spela. Och självklart – efter ett tag kommer ”jag skulle vilja ha en elgitarr”.

För de som inte vet om det så kommer jag från en minst sagt musikindränkt familj. Min farsa är kompositör och har jobbat som musikledare sen sextiotalet. Morsan var musiklärare ungefär lika länge. Själv har jag spelat trummor, keyboards och bas. Och kan hjälpligt ta mig fram på min stålsträngade Yamaha. Och fiol ett tag men det glömmer vi. Jag har lärt mig spela allt det själv utom trummor (ok, jag spelade lite kontrabas men det är ett jävla konstigt instrument…och jobbigt att ha med sig till skolan. Att barnens mor har spelat tvärflöjt långt upp på gymnasiet och att deras morbror är rätt bra på gitarr gör det ju inte bättre.

Så vanliga föräldrar hade nog sagt ”vänta till jul” och hoppats att det skulle gå över. Så är det inte här. Direkt började vi kolla på nätet efter lagom-prisade gitarrer och stärkare. Men faktiskt – hur digital jag än är: att titta på instrument på nätet är skittrist.

I eftermiddags cyklade därför V ner till stan och vi gick in på Musikcenter. För mig var det som att bli förflyttad tillbaka till ungdomen när man hängde inne på Connys Musik. Eriksson och company är vissa delar av Borlänges bästa ungdomsledare helt klart. Vi fick hjälp och hittade ett par gitarrer som duger som instegsinstrument. Hade jag haft råd skulle jag iofs gärna köpt den skönt slitna Strata jag hittade men den var också prissatt som vintage-strator brukar vara prissatta… Han satt och testade runt lite, en Epiphonegitarr och en Stratakopia. Själv gick jag runt och strök handen över alla vackra basar och gitarrer, testade en Jacksonbas och en Squierbas (stavades inte det Squire när jag var ung?) bara för att och spelade lite på en nyproducerad Hagström Viking Rextone. Petade på en stagekeyboard från Nord – och hade jag haft tid hade jag testat ett nytt Pearlset där man byggt in synthtrummorna i riktiga träsargar.

Att vara inne i en musikaffär är liksom det bästa och det värsta som finns: det bästa eftersom jag älskar instrument men det värsta genom att man vill köpa allt.

Hem kom vi sen – lite fattigare på pengar men med en elgitarr och en förstärkare. Så kvällen har gått åt till att förstå den moderna tekniken på stärkaren (den har inbyggda effekter vilket ju innebär att man måste hålla tungan rätt i munnen) och spela. Hans syster kommer in, spelar lite synth, wailar lite. Så lyssnar vi på musik (Linkin Park) som han vill lära sig spela. Han testar runt med inställningarna för single-coils, tone och allt på gitarren. Jag bara sitter och njuter – för jag vet hur kul det är med musik. Det är något jag saknar och nej – det är inte samma sak att göra loopad techno i Garageband. Analog musik är något speciellt.

Bloggar etiketter: ,

Döden på gymmet

Posted on by
18

Jag kommer dö på gymmet en vacker dag. Av tristess.

Jag tycker det är galet trist att träna. Väntar på den där ”wow”-känslan som alla tjatar om. Att man ska bli kär i en viss muskel, eller bli hög av de kemiska substanserna. Va fan – jag tränar för att det sägs att det är bra att göra det. Jag tränar för att förhoppningsvis leva lite längre än annars.

Själv blir jag bara mer och mer less på att gå dit. Samma sak varje gång. Även om jag totalt struntar i det där programmet som min ohemult jobbigt pigga PT skapat. Orkar sällan med tjo och tjimmiga människor – särskilt om de försöker förklara att det är kul att träna.

Det kan ha med att jag än en gång gör något ensam. Jag sitter på tåg närmare 15 timmar per vecka. Ensam. Jobbar ofta ensam när jag är i produktionstagen. Så det är mest bara lite lätt isolerat även att träna.

Till på köpet har gymmet bytt namn. Svea Träningscenter var ok. Att det nu heter ”Må bättre” kan få vilken varumärkesstrateg som helst att gråta. Eller vilja begå harakiri med träningskortet. Särskilt om man har betalt ett dyrt för det kortet. Och inte kan dra av det.

Fördelen är i varje fall att jag börjat hitta ett antal listor för träningen. Running, Strength och Calm. Eller fördelen och fördelen – utmaningen är att hitta perfekt musik för de olika delarna. Running börjar bli riktigt riktigt bra. Elaborerar fram låtar som fungerar att springa till helt enkelt. Och att använda vid roddmaskinen. Strength bygger på att det åtminstone ska vara riktigt bra musik i öronen – så jag inte försöker att avsluta eländet genom att självkrossa mig bland några vikter. Calm handlar om att hitta riktigt ambient och suggestiva låtar eftersom stretchningen är en unik tid för mig: jag kan bara ligga där och stretcha – inget annat.

Hur gör ni för att stå ut?

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Årets bästa låtar 2010

Posted on by
1

StjärnögdAlltså. Jag inser att jag tappat en del av min koll på musik. Kollade genom den ”spotifyierade” (helt klart ett verb som borde komma in i SAOL*) listan från Lokko och det fanns faktiskt inte en enda låt från en artist jag hört talas om…

Jag har helt enkelt lyssnat på dödsmetall mest hela tiden. Eller gammal grunge. Alternativt har jag fått dåligt minne. Men jag fixade till en lista i alla fall.

Deeped årets låtar.

Några noteringar:

  • Dark Tranquillity är självskrivna. En oerhört bra skiva i Into The Void. Årets skiva i mitt tycke. Deras bästa någonsin. Svårt att välja låt men Arkhangelsk har så mycket av det utvecklade soundet från Skandinavien.
  • Dimmu Borgir – jag orkar inte titta på eländet, det är tröttsamt med något som känns som en något upphottad King Diamond show men musiken är riktigt bra.
  • All That Remains, Soilwork och Before The Dawn har släppt bra skivor. Utvecklingen inom den melodiösa dödsmetallen är god helt klart. Nästa år kommer In Flames och Arch Enemy med nya plattor.
  • Roligt är Finntroll och Raubtier, från olika håll (dödsmetall respektive industry-ebm) som kör svenskspråkigt. De senare är en smula balanserande på patetikens gräns men deras Haparanda-growl räddar det hela.
  • How To Destroy Angels. Trent Reznor och hans fru Mariqueen Maandig och  Attius Ross (som TR också jobbat med på OST för The Social Network – lyssningsvärd) har gjort en EP som är fabulös. Allt det goda som NIN gick mot har samlats med det ambienta digitala som Ghosts visade på. Det är fantastisk ambient känsla.
  • Killing Joke, postpunkens skapare kom 2006 med en våldsam skiva; Hosannas from the basement of hell, som var i vissa stunder bra i andra i princip olyssningsbar. Årets Absolute Dissent känns som en skiva där de tagit det aggressiva från Hosannas… och det bästa från Killing Joke à la åttiotal.
  • Robyn är det bästa som hänt dansmusiken det här året. Eget, smart – sådär som Robyn bara är: independent.
  • Så mycket bättre var en succé och både September och Petter blev ”folkkära” på ett helt annat sätt än tidigare. Att sedan Plura fick vara mysgubbe med Tourettes syndrom och Lasse Berghagen flummade runt med DiLeva gav onekligen en ny upplevelse. Två låtar tog jag med: Mikrofonkåt och Fulla För Kärlekens Skull.
  • På samma sätt kom Crucified Barbara att göra Melodifestivalen lite mer intressant. Låten finns inte på Spotify men Sex Action är både hårdare och coolare.
  • Get Mama A House visar på Teddybears briljans. Låten passade perfekt till en stor reklamkampanj. Vad som är hönan eller ägget? Well. Plattan Devil’s Music är i sin helhet riktigt bra.
  • Johnossi och Danko Jones får symbolisera sommarens Peace & Love-festival och att hitta nya saker att lyssna på.
  • Slutligen: Slash. Det trevliga med låten är att höra Ian Astbury sjunga. Jag gillar The Cult sedan länge. Rösten är mycket speciell.

Uppdatering: *Det visar sig att just ordet spotifiera har kommit in bland de svenska nyorden:

använda Spotify, bli kund hos Spotify
respektive överförd betydelse: lägga sig till med något som tidigare var gratis och erbjuda det fritt mot kunden måste acceptera reklam eller andra restriktioner.
Just den andra delen av betydelsen – den utökade betydelsen hittar man bland annat en lång utläggning om Nätet och Torget respektive den post som sägs ha skapat verbets utökade betydelse.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

#SSWC-orkestern

Posted on by
11

@karinadelskold har försökt dra ihop en dansbandsorkester för kommande nördhappening SSWC. Det har gått så där. Det är mycket instrument och skit som ska med. Själv hade jag visserligen tänkt släpa basen om det fanns en stärkare men…

Jag lurade på om vi inte ändå skulle vara nördiga nog att faktiskt spela dansband på våra smartphones. Det finns en mängd musikappar och det vore ju faktiskt riktigt kul att testa att spela ihop.

Tipsa om appar i kommentarsfältet nedan och om ni ska på SSWC – varför inte hänga med? Vi kommer försöka att repa under helgen nån gång. Hur det blir är vad vi gör det till liksom.

Klicka för lite inspiration.

Bloggar etiketter: , , ,

Trumslagarpojkar

Posted on by
9

Den unge begåvade @axelnilsson hade tagit en bild på sina trummor och skickade till mig och @jocke. Påpekas är väl att såväl @bisonblog som @hammarstrand och flera andra också är trummisar. Jocke svarade direkt med att visa sitt digitala kit.

Jag började att spela trummor i fjärde klass. Jag är son av en styck kompositör och musikledare respektive en fd konsertpianist och musiklärare så ptjaa… det var liksom inte så mycket att välja på. Jag började spela fiol med tidig Suzuki-metod vilket var ett helvete; ett helvete för de omkring mig och som jag nu får betala tillbaka med en dotter som spelar just… fiol. Sen spelade jag blockflöjt och hade min morsa som lärare vilket fick både henne och mig att tvivla på musik rent generellt. Så när man sedan fick välja vilket instrument man ville så förklarade jag frankt att om jag inte får spela trummor så spelar jag ingenting. Ett uttalande som var lite känsligt i den familjen.

Så trummor blev det. Jag har spelat alla slagverk som finns förutom trummor eftersom jag spelade i orkester under många år. Plus att jag spelat marschtrumma. Det var faktiskt lite kul trots att man ibland missade upptakten eftersom man slog sig själv på fingrarna istället för slog ihop stockarna.

Nu är jag ju inte längre direkt aktivt trummande. Men när jag sätter mig vid trummor – oavsett om det är ett analogt, digitalt eller Rockband så finns det där. Jag spelade i mer än tio år. Då är man trummis. Att jag sedan också har en rejäl tinnitus efter att ha spelat i diverse odämpade källarlokaler med olika konstellationer eller själv är ju också ett bevis, om än numera rätt smärtsamt, på att man är det. Hörselskydd hade jag men då hörde man ju inget liksom.

Mitt set har stått i garderoben länge och nu ska det säljas så mina bilder är mest sorgliga för en gammal trummis som en annan:

Det här är mina Gretsch från -65. Baskagge och virvel. Baskaggen lite avskavd och virveln med ny sejare annars faktiskt original alltihop.

Mina två hängpukor från -80 eller -81. Blev bara två, morsan hade inte råd med golvpuka.

Sen har jag två avsågade tube toms (don’t ask) och tre timbales som jag stämde till golvpukor. Paiste-hihat, Zildjan Heavy Ride från 80-talet (när de var som bäst) och en crash av okänt märke (och ursprung faktiskt :)). Det är liksom det. Om nån är intresserad är jag intresserad av att sälja det på grund av platsbrist – dottern vill ha en garderob.

Uppdatering: Hade tänkt att ta med den här redan i ursprungspostningen men saker kom emellan:
Det här är trumgodis.

Jag och @jocke diskuterade det här förut på Jaiku och förutom oss och numera @alexnilsson så visar det sig att @andersmi är gammal trummis liksom @johanlarsson, @bisonblog – sen dök @walternaslund upp på Facebook och påpekade att även han var en gammal skinnplågare. Nån mer?

Uppdatering: Det är ofta så att det är snubbar som lirar trummor. Men glöm inte exempelvis Sheila E. Nedan är ett helt jävla fantastiskt solo:

Tyvärr finns det inte på YouTube men jag har alltid varit kär i Martina Axén – ända sedan hon, enligt mitt tycke, vann ”Battle of the trummisar” på Z-TV och Knesset (enligt Erik Haag och nån telefonpanel vann Myror-i-brallan och polisen från Borlänge: Jonas Leksell – här finns en rolig diskussion om det).

Sen måste man plocka fram Josephine Forsman i Sahara Hotnights. Hon är nog tillsammans med Martina trumstocktillverkarnas bästa vän:

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Svaret för musikbranschen är att ge upplevelser och mervärde

Posted on by
9

Undrar vad Dick H, Antipirrarna och andra säger om när ena halvan av Gnarls Barkley: DJ Danger Mouse, väljer att sälja en tom CD-r-skiva med omslag och grejer men musiken får man ladda ner själv (och hitta själv). Det är onekligen ett nytt tänk. Det hela har självklart en bakgrund i Danger Mouses tilltag att mixa ihop Beatles “White Album” med Jay Zs “Black Album” och skapa “The Grey Album” (sic!) vilket fick EMI att gå i taket. Den storyn i sig är fantastisk då EMIs advokater skickade ut cease-or-desist mail till alla som ens andades att de tänkte stödja, göra tillgänglig eller på annat sätt ha något att göra med Danger Mouseprojektet.

Coldplay släpper en liveplatta gratis. Och som tidigare NIN och Radiohead så handlar det bland annat om insikten att man har mer kontroll över sin musik genom att göra den tillgänglig och i Coldplays fall självklart så att de som livemusiker räknas som riktigt bra – och fler fans kanske väljer att köpa en biljett nästa gång de kommer.  Självklart är det svårt för såna som spånbladen i Sthlm Stoner att sälja plattor eftersom det visserligen finns efterfrågan på saker som hörts förut men de knappast lirar i något annat än gärdsgårdsserien.

På tal om att tjäna pengar. Det som artister och skivbolag helt enkelt måste inse är att människor vill köpa musik – men att det handlar om att addera upplevelser till det. Aerosmith har tjänat grova pengar på sin co-brandning av Guitar Hero: Aerosmith

“[Their] version of ‘Guitar Hero’ generated far more in revenues than any Aerosmith album ever has,” said Kotick. “Merchandising, concert sales, their ability to sign a new contract [have] all been unbelievably influenced by their participation in ‘Guitar Hero.’”

och vad gäller just Rockband, Guitar Hero och Lips för Xbox 360 så har det laddats ner enligt Robbie Bach, chef för Microsofts speldivision, 60 miljoner låtar bara över Xbox Live under 2008. Självklart innebär det här att GH har många många fler nedladdningar. Så varför inte inse att turnéer, att se till att jobba med spel- och upplevelser som mervärdet som skapar incitament för att köpa musiken, är det sätt som man kan tjäna pengar på som musikbransch idag? Att själva försäljningen av musiken som sådan är död – den kommer aldrig tillbaka och att det helt enkelt måste till ett nytt affärstänkande. Det mest fascinerande i det hela är hur musikbranschen tycker illa om framgången för exempelvis Guitar Hero trots att det visat sig att det ökar själva försäljningen av musiken i sig.

Problemet ligger i att skivbranschen, filmbranschen – och tyvärr en hel del av artisterna – behöver inse att de måste släppa det gamla tänkandet om att själva filmen, eller själva sången, är det som människor vill betala för utan det handlar om vad konsumenten kan uppleva – och använda den till. Den som på ett nytt och genomgripande sätt vågar inse att det är på det sättet som både musikbranschen, filmbranschen och rättighetsinnehavare kan bygga vidare på karriärer, inkomstkällor och skapande kommer att tjäna pengar. Det vi idag ser är dock hur man stirrar sig blind på det man förut kunde tjäna på singlar, album och DVD. Och att man i sin enfald tror att ett stopp för fildelning, lagförande av en generation som är uppvuxen med saker tillgängliga och återgång till att exemplarsförsäljning av silvriga plastbitar kommer att innebära samma inkomster.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Har Mats Ronander dragit oss vid näsan?

Posted on by
23

När jag läser Joshens briljanta postning om Liza Marklunds senaste krönika börjar jag fundera över om det här inte är en oerhört intrikat pr-sväng. Jag var inne på det redan här. Är den bra? Nä, men fan: hur många av oss bloggare skulle skrivit om Mats Ronander och gamlingarna i det där bandet med extremt fånigt namn. För det känns minst sagt osannolikt att 80000 nedladdningar skulle gjorts av deras skiva (har ni hört skiten?) plus att det hela är så falsifierat som det kan bli. Och Liza Marklunds förtroendekapital är typ tvåsiffrigt på minus.

Så frågan är då: är Liza Marklund en nyttig idiot? Eller är den här ”Johan” en fullblodsplattskalle?

Eller är det en blind som leder en blind?

För det börjar kännas som om någon fått den rätt twistade men uppenbarligen funktionella idén att använda sig av länkbeten för att få ut namnet på gruppen efter att de själva gjort en sån idiotisk affärsdeal som de gjort. Helt enkelt utgår man då ifrån att alla som läser en massa bloggar – och som är i rätt ålder (typ 50 frånskild lätt alkoholiserad och gillar Stones för att de känns fräscha och rebelliska) – helt enkelt springer till Coop nu för att köpa skivan. Eller så ville Marklund att bandet skulle hamna på TPB, som Erlandsson föreslår.

Eller så ser vi nu årets – eller kanske årtiondets mest korkade publicering. Och tja, man kan tycka att Liza Marklund visar en oerhört okunskap: men fan om inte Expressens chefredaktör Thomas Mattson får ta på sig en del skuld – det här handlar inte om åsikter: det handlar om rena faktafel. Det här är en sån idiotisk drapa – som både kan gå under textreklam eller falsarier och faktaförvanskning. Sånt som han förklarat ska rättas till. Hittills har inte Expressen ens bemödat sig att lägga till blogglänkar på Marklunds krönika:

Intressant nog verkar Expressen, vars nye chefredaktör Thomas Mattsson nyligen berättade att man skulle börja visa blogglänkar till sina artiklar på nätet, hittills inte alls notera de många upprörda röster som höjts mot sin krönikörs märkliga uttalande.

Uppdatering: Mattson ska ha en eloge. Han är snabb på det hela. Rättelsen är gjord:

I söndags skrev Liza Marklund i sin krönika att gruppen Stockholm Stoner utsatts för 80 000 illegala nedladdningar av sin skiva. Det är fel. Uppgiften kom från flera olika torrentsidor som presenterar falska sökresultat.

Ska man översätta det så står det väl i princip ”Liza Marklund, du är en id…”.

Nämnde Johan från det där Coop-bandet har också försökt förklara sig i en kommentarstråd på Myspace. Problemet är väl att det uppenbarligen blir väldigt fel, ofta, när han tänker. För det hela är fasen en fascinerande räcka av dumheter… Det gör liksom nästan ont i logikcentrum att läsa.

Uppdatering: Emanuel ger heligt förbannad råsop mot Marklund och det dravel hon lyckas att prestera i sin krönika.

Och nej. Jag tror inte att det är ett smart PR-trick. Stockholm Stoner och Liza Marklund är ignoranta, okunniga och pinsamt omedvetna om att det är de som bevisar att skivbranschen är död. Musiken däremot kommer hitta nya vägar – om man inte försöker påskina att det är nytänkande och exklusivt att fixa en deal med Coop.

Mikael Zachrisson är klockren i sin analys:

Alla de här historierna pekar bara på en och samma sak: Det är idag väldigt svårt för gammelmedia att hävda att det skulle vara mer korrekta och ”sanna” än bloggarna. Kraften i att flera människor kan granska en uppgifter är starkare.
Som jag ser det har gammelmedia bara två val, om vi ska någon sorts trovärdighet kvar: Antingen måste sluta lura våra läsare. Fel är fel och rätt är rätt. Kolla fakta före publicering.
Eller, ännu hellre, släpp in bloggarna, läsarna och gör dem till medproducenter på sajterna. De gör så gärna jobbet, både bättre och billigare.

Uppdatering: Krönikan är nu rättad och den blir sannerligen fullkomligt meningslös utan några som helst bevis. Det är någon som stjäl Stockholms Stoners musik – problemet är att alla nu vet att ingen faktiskt gör det…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , ,

Korta noteringar innan snöskottningen

Posted on by
4

Google är i blåsväder för sitt handhavande av Blogger. Det är ett antal personer som plötsligt inte kommit åt sin bloggar genom att någon valt att spammärka den – eller spammärka epostadressen som är kopplad till bloggen. Nu visar det sig också att gamla postningar på musikbloggar försvinner spårlöst och utan förklaring. Och än en gång är problemet att det är sjukt svårt att komma i kontakt med någon person som har administratörsansvar – support och liknande sker konstant på forum.

Laakso skriver om hur makten över ordet förändrats. Själv menar jag att förändringen är ännu större – det handlar om att makten över tanken inte längre tillhör staten och media utan individen är själv ansvarig för att tolka sin egen verklighet, och kan delge den till andra. Mer om det här och här.

Amerikanska delstater har ibland mycket märklig lagstiftning. Nu har det i vissa stater blivit förbjudet för unga att skicka nakenbilder på sig själv via epost och mms. Det går under barnporr- och sexbrott. Det är självklart så att det inte är bra att göra det men logiken i att en person kan dömas som sexbrottsling genom att ha tagit bilder på sig själv är inte direkt och solid.

Jag har puffat för den här postningen på niclasstrandh.com men den är så viktig att jag vill göra det här också. Ätstörningar är inget som är enkelt, det är ett komplext tillstånd som förändras hos personen. Att läsa Jennys berättelse kan förhoppningsvis ge större kunskap.

Opassande har en postning som är intressant då den tar upp att vissa valt att misstänkliggöra motståndare till FRA som lobbyister. Frågan är väl vad man skulle vara lobbyist för? Terrorism? Idiotiskt från ”glad socialdemokrat” som sedan försöker att släta över det hela. Problemet är att själva tankespåret inte är nytt: samma sak utsattes Isabella Lund och vi som stött hennes sak för av snedseglaren Johanna Parikka Altenstedt och andra – att det är någon som betalar för att lobba i frågor som inte stämmer överens med en allmänt politiskt korrekt hållning eller att alla som stödjer motstånd mot svensk sexköpslagstiftning är torskar.

Alla gratulerar vi Birro med sambo till nytillskottet i familjen.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

Som sagt… musiker och musikindustrin har inte fattat nåt.

Posted on by
10

Spotify är tvingade att ta bort en mängd låtar eftersom deras licenser bygger på musikbranschens urusla insikt om hur en ny medievärld faktiskt ser ut. Vad är det då de missar?

  • Som sagts tidigare: exemplarförsäljningen är död. I dagens värld så sker en snabb utbyggnad av mobilt bredband liksom av WiFi vilket gör att fler och fler hellre har strömmande musik. Spotifys framgångar är ett så solklart exempel på det.
  • Genom den digitala utvecklingen är även musikvärlden global. Att skapa murar där vissa låtar inte får spelas i vissa länder är minst sagt idiotiskt – för att inte säga rent plattnackigt.
  • Man väljer idag att göra mer inskränkta dealar för att få använda musiken – samtidigt som Creative Commons, Myspace och andra tjänster och inriktningar visar att det finns nya sätt att dela med sig.

Samma sak har hänt på YouTube, det händer på andra sajter som försökt förnya musiklyssningen för sina användare. Musiker och musikbransch är lite som en del reklamare: de vill egentligen inte att någon ska ta del av deras arbete om man inte har total kontroll över produkten. Det är idiotiskt. Och faktum att Monthy Python m fl bevisat att Chris Andersons Free-tänk faktiskt stämmer i vissa delar verkar gå dem förbi (läs bloggstafetten som pågår inför onsdagens begivenhet).

Känns som om den här ironin ändå verkar vara skivbranschens inställning till Spotify och liknande tjänster.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Jag skäms aldrig för musik

Posted on by
47

En framgångsrik meme snurrar just nu – musik man skäms för. En del1 har verkligen lagt upp sina pinsamma låtar.

Själv har jag svårt för att egentligen skämmas för musik – nej, jag gillar inte all musik. Men jag ser på musik på olika sätt: dels handlar det om ren och skär brukskunskap – exempelvis Per Gessle och Tomas Ledin. Det är inget som jag skulle köpa eller lyssna på men det är inte ”dåligt”. På samma sätt gäller ”toppliste”-musik, som ofta ses som sämre då det är byggt för att sälja – inte nödvändigtvis utifrån en sån där ”konstnärlig” känsla. Det är professionellt – och på samma sätt som att man gärna vill ha ett bord som de facto är byggt för att vara funktionellt och snyggt så byggs låtar med Britney och andra på det sättet.

Eller skulle jag skämmas för att jag gärna vid vissa tillfällen drar igång den här spellistan? Nej, inte nödvändigtvis. Det handlar om nostalgi.

Tror att det oftast handlar om att vi tror att vi ska skämmas för att faktiskt gilla viss sorts musik – att det bygger på en rätt skitnödig rädsla för att inte vara ”rätt”. Att inte vara sådär pk och ”svår”. Själv älskar jag U2 – vilket i vissas ögon är dålig arenarock.

U2 och Pavarotti

(det här är så där smörigt och ändå – det handlar om att alltid vara sann i grunden. Kolla in Bono från TED och lyssna.)

Samtidigt älskar jag extrem ambienttechno. Och death metal liksom melodic metal. Eller min inte helt hemliga men samtidigt inte helt oproblematiska vurm för Ulf Lundell. Eller att jag faktiskt skäms lite att Eldkvarn ibland får mig att vicka på foten. Osv osv.

Ulf Lundell ”Danielas hus”

eller varför inte den här.

Eldkvarn ”Kärlekens Tunga”

Så fan vet vad jag ska göra. Jag får nog passa på den här. Istället får jag helt enkelt berätta om att jag igår gick och lyssnade på Abcess Exil (jag är för evigt tacksam Pelle Sten), Lolita Pop och Gina Jacobi2. Och saknade att jag inte digitaliserat mina gamla skivor med Japop, Sing Sing & The Crime, Commando M Pigg.

Lolita Pop ”Tarzan on a big red scooter

eller på tal om pinsamma videos :)

Lolita Pop ”Mind Your Eye”

Det man möjligen kan komma i närheten av att skämmas lite är kanske faktum att låtar som ”Svart kaffe” med Dan Hylander och ”Sommerlath” med Dan Sundqvist & Prins Valiant fortfarande är något som jag kan gunga igång till liksom att Tove Naess och andra inom den rockpopiga-svenska-kvinnliga-sångerskor-på-80talet fortfarande ligger mig varmt om hjärtat.

Helt enkelt är det väl så att man kanske skäms mest för det som man blir lite nostalgisk inför.

Så lite godbitar som jag egentligen inte skäms för men som gör att jag känner mig jävligt gammal och nostalgisk:

”Väck mig” med Extra och Annelie Rydé

Det är inte bra men det är rätt unikt.

Marie Fredriksson ”Efter stormen”

Sen den här – älskar den. Fast det är fel att bara credda Roxette. Det är en låt från Rock Runt Riket med Ratata, Roxette och Eva Dahlgren + Orup som förband…

Och kära Grytt:

Kajsa Grytt live med Tant Struls ”Slicka mig ren”

Och så det här – oavsett eller kanske på grund av att jag i själen är punkare och anarkist så blir jag libertarian. För det är vad det här handlar om :)

Grytt och Johansson ”Staten och kapitalet”

Och varför inte lite Mauro Scocco? Den mannen glöms lätt bort när det handlar om att bygga ett svenskt musikunder:

Mauro Scocco gör ”Jackie”. Själv kan jag tycka att Mauro som sidekick till Luuk var det bästa i den programserien.

Så självklart – Noice. De var faktiskt inte ens bra när det begav sig… men det var faktiskt mainstreampunk som föräldrar kunde våga låta sina små barn lyssna på. Klassiskt med en som vanligt pinsam men ung Clabbe:

Noice på Grönan ”En kväll i tunnelbanan”

Och nej. Det här är inte heller egentligen bra. Men jäklar vad man var kär i de finska tvillingarna (och min kompis Nina var väldigt kär i Ben Marlene :))

Trance Dance ”You’re Gonna Get It”

(början är fan klassisk med en extremt pinsam Staffan Dopping – att han under flera år varit info-chef för svenska försvaret ger hopp om att även om man gjort dumma saker så får man alltid chansen igen…)

Sen kan man faktiskt skämmas inte för musiken men hur vi tyckte det var coolt att måla sig i ansiktet :)

Killing Joke ”Eighties”

Disclaimer: WordPress ska ha en automatiserad embed för YouTubevideos men det fungerar inte i min WP-inst. Därav länkarna.

  1. Läs kommentarsfältet hos Emanuel… [↩]
  2. allvarligt – för många valmöjligheter på sajten, Gina [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,