Jag har fått min utmaning i Bloggstafetten från Snowracer ((en gammal kompis från Bold-tiden till på köpet)). Niclas digitala livsflöde når mig varje dag; han crunchar mejl, gör presentationer, mår illa, är fotbollspappa, jagar hantverkare och livesänder webb-tv på väg till kontoret. Mitt ämne, eller fråga, till Niclas blir "Stressar den digitala, uppkopplade livsstilen, upp dig?" Nej. Kanske ska utveckla det lite? :) Först: uttrycket lifestream (eller kanske livestream - beror lite på om man definierar det utifrån innehåll eller realtiden) handlar helt enkelt om att jag i den digitala verkligheten har ett antal kanaler som jag använder, som idag samlas ihop i en (eller ett par) "lifestreams" där du följer en person: via mikrobloggposter, geotaggar, bloggar, social bookmarking mm. Så. Nej, det stressar mig inte. För det handlar i slutänden om två saker: Självvalt och frivilligt. Ger input och output-möjligheter på ett enkelt sätt. Input: Jag använder Jaiku ((använder Juhu som en desktopapplikation tillsammans med Growl och Jaikus egen S60-applikation till min N95a)) för att hålla kontakt med de personer som blivit viktiga i "Bubblan". Jag använder Twitter för att hålla kontakt med andra personer i nätverket - fr a internationella. Friendfeed är ett ständigt flöde av information ((använder Feedalizr och Alert Thingy tillsammans med Growl respektive FFToGo som mobilwebversion)), nya infallsvinklar, kunskap och länkar från såväl vänner som personer på "A-list" inom sociala medier. Google Reader ((Reader har ett briljant mobilgränssnitt för att inte tala om deras specialgränssnitt för Iphone)) samlar ihop det jag vill och behöver läsa, i vilken jag kan strukturera saker som jag behöver för research i jobbet genom att stjärnmärka upp saker, saker jag vill blogga om genom att tagga och saker jag vill dela med mig av (mitt Sharedflöde hittar du här) - gärna med en liten notering av mig själv: ett sorts minibloggande. Om jag vill köra lite mer fri läsning använder jag en Firefox add-on Feedly. Jag sparar länkar på mitt deliciouskonto, använder Instapaper för att spara längre saker som jag vill läsa senare, jag använder min Tumblr som en anteckningsbok precis som att jag använder Evernote för saker som jag inte delar med mig av (jobb och såna saker), sparar inspiration i FFFFOUND, mappar mig med hjälp av Brightkite. Jag kollar av Facebook då och då, använder LinkedIn för att ha en uppdaterad CV. Jag använder Researchdeploy som en samlingsplats för mitt digitala fotavtryck. Output är en del av de ovan nämnda men också mina bloggar - Deepedition är min personliga plats, Researcher har blivit mer än en blogg och tillsammans med Mymlan driver jag Same Same But Different. Varför? För att jag tror jag har något att säga. Det är samma sak när jag kör Bambuser - jag pratar för den som vill lyssna. Det är väl vad hela lifestreamen går ut på. Den som vill är inbjuden att lyssna. Jag behöver uttrycka mig. Varför ska jag skriva saker som ingen kan läsa - när det finns en teknik som erbjuder mig att dela med andra? Hur lång tid tar det då? Ptjaa, eftersom jag jobbar med dator, har en mobiltelefon som är enkel att använda som kommunikationsgadget och använder min Ipod Touch minst lika mycket som en läsplatta som en musikmaskin. Självklart känner man ofta att man inte hinner läsa allt man vill läsa, blogga allt man vill blogga men det tror jag inte har så mycket med att man har en fet lifestream att göra utan det känner nog alla som har sin utkomst i att vara uppdaterad. Samtidigt som det här använder jag mer och mer tjänster som ligger på Google Apps (Researchdeploy är en domän som jag knutit upp till Google Apps), jag skriver mina saker mer och mer på Google Documents och skickar filer via Dropbox eller Dropsend. Helt enkelt ett digitalt liv och arbetsliv som mer och mer bygger på "Molnet". Sen är det ett enkelt sätt att ha sociala kontakter för mig som bor en bit från Stockholm, Göteborg och Malmö, där de flesta rör sig av den grupp som en del kallar för "Bubblan" - dvs personer som jobbar med och är passionerat intresserade av sociala medier. Så i slutänden är det ett nej: det stressar mig inte mer än andra saker stressar mig. Jag använder det som mina verktyg, som digitala samlingspunkter, som anteckningsböcker, som ett komplement till traditionella samtal via telefon, mail och öga-mot-öga. Svårare än så är det nog inte. Känner jag att jag inte har något att komma med så får jag helt enkelt stänga av. Jag slänger vidare stafettpinnen till Björn Wadström och frågan: Skriv en postning om ett ämne som du inte har någon initial kunskap om.

Jag har fått min utmaning i Bloggstafetten från Snowracer¹.

Niclas digitala livsflöde når mig varje dag; han crunchar mejl, gör presentationer, mår illa, är fotbollspappa, jagar hantverkare och livesänder webb-tv på väg till kontoret. Mitt ämne, eller fråga, till Niclas blir
”Stressar den digitala, uppkopplade livsstilen, upp dig?”

Nej.

Kanske ska utveckla det lite? :)

Först: uttrycket lifestream (eller kanske livestream – beror lite på om man definierar det utifrån innehåll eller realtiden) handlar helt enkelt om att jag i den digitala verkligheten har ett antal kanaler som jag använder, som idag samlas ihop i en (eller ett par) ”lifestreams” där du följer en person: via mikrobloggposter, geotaggar, bloggar, social bookmarking mm.

Så. Nej, det stressar mig inte. För det handlar i slutänden om två saker:

• Självvalt och frivilligt.
• Ger input och output-möjligheter på ett enkelt sätt.

Input: Jag använder Jaiku² för att hålla kontakt med de personer som blivit viktiga i ”Bubblan”. Jag använder Twitter för att hålla kontakt med andra personer i nätverket – fr a internationella. Friendfeed är ett ständigt flöde av information³, nya infallsvinklar, kunskap och länkar från såväl vänner som personer på ”A-list” inom sociala medier. Google Reader⁴ samlar ihop det jag vill och behöver läsa, i vilken jag kan strukturera saker som jag behöver för research i jobbet genom att stjärnmärka upp saker, saker jag vill blogga om genom att tagga och saker jag vill dela med mig av (mitt Sharedflöde hittar du här) – gärna med en liten notering av mig själv: ett sorts minibloggande. Om jag vill köra lite mer fri läsning använder jag en Firefox add-on Feedly.

Jag sparar länkar på mitt deliciouskonto, använder Instapaper för att spara längre saker som jag vill läsa senare, jag använder min Tumblr som en anteckningsbok precis som att jag använder Evernote för saker som jag inte delar med mig av (jobb och såna saker), sparar inspiration i FFFFOUND, mappar mig med hjälp av Brightkite. Jag kollar av Facebook då och då, använder LinkedIn för att ha en uppdaterad CV. Jag använder Researchdeploy som en samlingsplats för mitt digitala fotavtryck.

Output är en del av de ovan nämnda men också mina bloggar – Deepedition är min personliga plats, Researcher har blivit mer än en blogg och tillsammans med Mymlan driver jag Same Same But Different.

Varför? För att jag tror jag har något att säga. Det är samma sak när jag kör Bambuser – jag pratar för den som vill lyssna. Det är väl vad hela lifestreamen går ut på. Den som vill är inbjuden att lyssna. Jag behöver uttrycka mig. Varför ska jag skriva saker som ingen kan läsa – när det finns en teknik som erbjuder mig att dela med andra?

Hur lång tid tar det då? Ptjaa, eftersom jag jobbar med dator, har en mobiltelefon som är enkel att använda som kommunikationsgadget och använder min Ipod Touch minst lika mycket som en läsplatta som en musikmaskin. Självklart känner man ofta att man inte hinner läsa allt man vill läsa, blogga allt man vill blogga men det tror jag inte har så mycket med att man har en fet lifestream att göra utan det känner nog alla som har sin utkomst i att vara uppdaterad. Samtidigt som det här använder jag mer och mer tjänster som ligger på Google Apps (Researchdeploy är en domän som jag knutit upp till Google Apps), jag skriver mina saker mer och mer på Google Documents och skickar filer via Dropbox eller Dropsend. Helt enkelt ett digitalt liv och arbetsliv som mer och mer bygger på ”Molnet”.

Sen är det ett enkelt sätt att ha sociala kontakter för mig som bor en bit från Stockholm, Göteborg och Malmö, där de flesta rör sig av den grupp som en del kallar för ”Bubblan” – dvs personer som jobbar med och är passionerat intresserade av sociala medier.

Så i slutänden är det ett nej: det stressar mig inte mer än andra saker stressar mig. Jag använder det som mina verktyg, som digitala samlingspunkter, som anteckningsböcker, som ett komplement till traditionella samtal via telefon, mail och öga-mot-öga. Svårare än så är det nog inte. Känner jag att jag inte har något att komma med så får jag helt enkelt stänga av.

Jag slänger vidare stafettpinnen till Björn Wadström och frågan: Skriv en postning om ett ämne som du inte har någon initial kunskap om.

1. en gammal kompis från Bold-tiden till på köpet [↩]
2. använder Juhu som en desktopapplikation tillsammans med Growl och Jaikus egen S60-applikation till min N95a [↩]
3. använder Feedalizr och Alert Thingy tillsammans med Growl respektive FFToGo som mobilwebversion [↩]
4. Reader har ett briljant mobilgränssnitt för att inte tala om deras specialgränssnitt för Iphone [↩]

Bloggar etiketter: Alert Thingy, Bambuser, bloggstafetten, Brightkite, dator, deepedition, delicious, Dropbox, Dropsend, Facebook, Feedalizr, Feedly, FFFFound, FFToGo, FriendFeed, Google Apps, Google Docs, Google Reader, Göteborg, Growl, Instapaper, ipod touch, lifestream, lifestreaming, LinkedIn, Malmö, molnet, Mymlan, N95, Researchdeploy, Researcher, S60, Same Same But Different, Snowracer, sociala kontakter, Stockholm, stress, uppkopplad