Tag Archives: övergrepp

Damoklessvärdet

Posted on by
38

Det här är en svår fråga och en svår balans att diskutera. Uppdrag Granskning tog upp (ännu) ett fall när det gäller personer som blir anklagade för övergrepp på barn men när det visar sig vara fel. Som förälder skulle jag tycka det vore en förfärlig sak – att bli sedd som en person som begår övergrepp på sitt barn, att hela tiden veta att det finns människor som – även när man blir friad – kommer argumentera om ”ingen rök utan eld”. Att kvällstidningarna sedan jagar rätt på anmälaren och får den att just prata om att ”det är mer än det som kommit fram” och får upp experter indirekt genom att det finns psykologer som, mot typ all etik, gjort avgöranden på den personens uppgifter som i sin tur är hörsägen.

Samtidigt har jag själv erfarenheter både personligen och i mitt tidigare yrke som gör att jag har svårt för den pöbelmentalitet som skapas av Uppdrag Granskning: twitter var ett minst sagt våldsamt mot både anmälare och de myndigheter som hanterat frågan. Och ja, det här är i vissa delar hanterad märkligt men samtidigt: de gånger som myndigheterna väljer att inte göra något – vad säger vi då? När det visar sig att barn lever under fruktansvärda förhållanden – då frågar många sig varför ingen gjorde något. Frågor om övergrepp och barn är ett Damoklessvärd på många sätt – oavsett vad du gör så kan du råka ut för kritik. Jag är övertygad om att de flesta människor handlar utifrån god tro, utifrån att försöka göra det bästa för den som man ser som utsatt.

Det är en viktig diskussion men också en diskussion som inte bör föras utifrån den granskningsmetodik den sk Janne Josefsson-metoden som tyvärr är rådande inom media idag. Att konstant hitta scapegoats och snabbt och snyggt, med sylvassa vinklar, avrätta dem. Vem gagnar det? Polariseringen är ett gigantiskt problem idag och ju snabbare mediabilden byggs, via Twitter och diskussioner på andra nätverk, desto svårare blir det för människor att erkänna att något gått fel – eller att slippa att falska eller felaktiga anklagelser fläckar av sig. Samtidigt är det ett problem med att vi skapar både en bild av saker som farliga som inte nödvändigtvis är det – och samtidigt skapar en rädsla för att faktiskt ha en normal relation till sina barn, om det i bigotta ögon ses som övertramp.

Bloggar etiketter: , ,

Att inte längre vara skyldig

Posted on by
4

Jag blir faktiskt lite illa berörd av hur vissa nyhetsmedier behandlar Patrik Sjöbergs avslöjande om att blivit utsatt för sexuella övergrepp. Istället för att faktiskt diskutera det som Sjöberg tar upp så intervjuas folk om hur det känns att fått veta. Det är ett excellerande i dålig smak. Man använder ungefär samma logik som vid katastrofer och akuta svåra brott.

Det här är historia och jag tycker själv (jag har skrivit om mina upplevelser tidigare) att det viktiga är det som Sanna Rayman beskriver och som även Patrik Sjöberg pratar om: att inse att man inte har skuld i det som hänt, man var ett barn, och att – när man inser att man är ett offer – faktiskt kan gå vidare.

Det viktiga är inte att någon börjar tycka synd om någon, eller att börja jaga syndabockar som ”borde sett” – utan att faktiskt skapa medvetenhet hos barn att inte bli utsatta för övergrepp – och berätta om de skulle bli det.

Det som oroar mig är att många idrottstränare nu kommer uppleva sig misstänkliggjorda och en del föräldrar kommer att gå över gränser – i meningen att skydda sina barn men som också kommer att skada personer som är oskyldiga.

Bloggar etiketter: , ,

Bildförbudet i ny tappning

Posted on by
22

Att diskutera frågan om barnporr är oerhört knivig. För övergrepp mot barn är vidrigt. Som förälder skulle jag strunta i konsekvenserna för mig själv om någon begick ett övergrepp mot mina barn. Som offer för övergrepp borde jag antagligen också vara både känslomässigt men också strategiskt inriktad på att höja upp den nu hårt åtskruvade barnporrlagen.

Problemet är att frågan självklart är svår att diskutera. Grunden: övergrepp av barn är ovedersägligt något som måste bekämpas. Frågan är bara hur: ska en sån åsikt som tillskrivs Apan Ola – att det är ok om man burar in, anklagar och (säkert) skickar färgglada kuvert till vem som helst så länge det stoppar någon vara det vi vill att svensk rättsmedvetande bygger på? Collateral damage för personlig integritet i jakten på skurkarna.

Uppdatering: Tor har transkriberat Ola Lindholms märkliga uttalande:

”Är det på det sättet att samhället genom icke-filtrering och total yttrandefrihet ökar antalet offer så är det ju det, om man hårdrar det det handlar om – vad är vi beredda att offra? Jag menar, vi är beredda att offra soldater för yttrandefrihet och så vidare. Men är vi beredda att offra… jag menar, du har ett exempel där på en människa som har dömts till fängelse för bilder som eventuellt kanske inte är barnpornografiska. Ja, det är ett offer i det här sammanhanget tycker jag. Och det är ett offer som jag tycker vi kan ta. Jag tycker också att vi kan ta offret att en del sidor som kanske blir filtrerade oförtjänt försvinner… kanske förlorar litet ekonomiska tillgångar… några människor här och där, eller kanske till och med tusentals människor. Jag tycker att det är ett ok offer i jämförelse med om det är så att vi offrar en massa barn genom att inte filtrera.”

/uppdatering

Så jag vägrar att förledas att tro att ECPATs tolkning av världen är den rätta.

Ett av mina konstanta invändningar mot lagar är när två olika lagar inte logiskt hänger ihop. Jag har alltid funderat över logiken i att du som 18-åring får driva företag, ha anställda, gifta dig, ta stora lån, bli borgenär etc men du måste vänta två år för att få köpa starköl på Systemet.

I det här fallet blir det förutom en gapande logisk grop också absurt: är du över 15 år får du ha sex men du får inte visas naken på bild. Frågan är vad det sistnämnda kommer ge i eventuella översikter av den första lagen: ska svenska lagstiftare höja åldern för när en person i Sverige är tillåten att ha sex? Eller är det så att en avbildning är mycket värre än själva utövandet?

Den dömde har uttalat sig. Och det är onekligen så att hela barnporrlagens del om tecknade bilder blir mer och mer surrealistiskt absurd – något som Hagwall visar rakt av samtidigt som han pekar på hur politiker och journalister totalt lagt sig på rygg för Ecpats märkliga tolkningar. Jag har redan skrivit om det tidigare – hur det hela handlar om en sorts metalagstiftning utan konsekvensanalys och de facto-offer. Fr a verkar det vara så att vissa saker ändå får komma förbi – eller vad sägs om Carl Larsson?

Enligt ECPATs sajt så är barnpornografi definierat på följande sätt:

Barnpornografi är dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Bakom varje bild eller film finns en tragik bortom det dokumenterade övergreppet. Offret kan vara någons barn som utnyttjas sexuellt eller där barnets föräldrar säljer det enda de har till rika turister. Kanske har barnet lurats att medverka på poseringsbilder av en ”snäll” farbror.

Men ingenstans kan jag se att de drar konsekvensen av detta och framhåller att serieteckningar inte kan vara ett övergrepp. En fiktionaliserad bild kan inte vara en dokumentation av ett övergrepp. Istället skapas en märklig syn där en teckning kränker ett kollektiv bara på grund av deras gemensamma ålder: barnen.

”Lagstiftaren har inte uppställt något krav på att det ska ha funnits en verklig modell för teckningen, och det finns inte heller något krav på att teckningen ska föreställa ett verkligt sexuellt övergrepp (prop. 1997/98:43 sid. 81) … En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet.”

Med andra ord: det är en kränkning mot vad vissa lagstiftare anser vara allmän ordning = moraliskt rätt – inte ett faktiskt genomfört övergrepp på barn.

Det vi ser här är samma vetenskapligt icke-verifierade påståenden som när det gäller videovåld, dataspel eller vilken annan moralisk upprörande handling som tänkas kan – att något skulle automatiskt skulle påverka personer att utföra kränkning som annars inte skulle utförts. För att tala ren globish: bullshit.

Så fort moral ska översättas till juridik hamnar vi onekligen på ett sluttande plan. Och när lagarna sedan handlar om tankar och subjektiva upplevelser som ska förbjudas blir det inte bättre än att graden av fallhöjd ökar mot ett samhälle där individens tankar ska kontrolleras i enlighet med 1984:

Thoughtcrime is death. Thoughtcrime does not entail death. Thoughtcrime IS death. I have committed even before setting pen to paper the essential crime that contains all others unto itself.

Det otäcka är att en lag som bygger på icke-vetenskapligt grundad moral har som enda egentlig effekt att omskapa ett antal värderingar i enlighet med vissa moraliska åsiktsriktningar: i det här fallet helt klart en frigid, högerkristen sexualmoral och en syn på barn och vuxna som onekligen är sjuklig.

Det intressanta är att den här diskursen faktiskt kan kopplas ihop med den tidigare runt Vilks olika avbildningar av Muhammed som renderade honom såväl schysst pr men också en dansk skalle, liksom Jyllandspostens publicering av Muhammedteckningarna. Undrar hur de som tillskyndar den nya barnporrlagen ställer sig till detta? Är det yttrandefrihet eller kränkning av ett kollektiv.

Själva bildförbud är ett klassiskt knep inom olika religioner (jodå, kristendomen har haft ett sådant också) som beteendemässigt handlar om att kvarhålla makten över omvärldstolkningen. Bilderna betecknas som avgudadyrkan – att den som ser bilden börjar att tillbe bilden snarare än gudomen. Samtidigt handlar det om att om du kan göra bilder av saker så tar en människan makten över sin egen tolkning av världen – men om man förbjuder bilder så blir den tolkningen kvar hos den som styr. Tyvärr verkar ECPATs tolkning vara den som ska styra svensk lagstiftning när det gäller sexualitet i stort men trafficking, barnporr och pedofili per se.

Det vi har nu är alltså en lag som innebär att fiktion blivit kriminaliserad, att det är den första lagen som anser att övergrepp kan begås bara genom en teckning. Det vi nu har är en självklar öppning för vilka andra censureringar tänkas kan utifrån att det kränker ett kollektiv. Vi har en lag som faktiskt kränker YGL liksom den av många politiker omhuldade FN-konventionen om frihet att tänka fritt.

Bloggar etiketter: , , , , ,