1. Surgubben. Man faller lätt in i ”det där har jag sett/hört/varit med om förut” när någon kommer med något ”fantastiskt” och som den personen (oftast yngre än trettio) anser vara räddningen för världen, affären eller nåt sånt. Det kan tyckas lite besserwissrigt men är faktiskt oftast bara att man inser att det inte sker så mycket nytt under solen.
2. Pensionsgrubbleri. Det går inte att komma undan – man sitter och småräknar på pensionssparandet, sliter upp det orangea kuvertet och börjar fundera hur fasen man ska kunna köpa kattmat när man blir 65. Till sig själv. I den månatliga budgeten ingår inte längre en post för fest utan för pensionssparande. Man börjar lätt hänga här.
3. Skrockandet. När man träffar personer i sin egen ålder har man börjat att skrocka istället för att skratta. ”höhö” är liksom vanligare än ”haha”. Varfan kom det ifrån? Skjut mig liksom.
4. På spåret och Melodikrysset. Det är ungefär det man orkar med i tävlingsväg numera. Det går långsamt och är lite klurigt – i bästa fall vinner man någon sorts egen ära i att kunna svara på frågor. När det gäller Melodikrysset är det så solklart att det handlar om ära att de glömt att skriva ut vad man faktiskt kan vinna…
5. Hår i öronen. Det här är nog företrädesvis en manlig åkomma. Extremt irriterande eftersom det kräver att man håller koll med trimmern. Eftersom flera av oss också skaffat ringar i öronen är det ännu värre eftersom man tenderar att vara rätt luden även utanpå öronen.

Bloggar etiketter: fyrtio, gammal, hårväxt, Melodikrysset, På Spåret, surgubbe

Stolt som en tupp blir jag när jag får se hur de kära OP-syrrorna lyckas få rejäl press på grund av bloggen som de skriver. Det är ett case jag hoppas kunna gå in mer på djupet på framöver – men just nu måste jag bara säga att jag är så otroligt stolt över dem. För att jobba med blogg som marknadsföring handlar mycket mindre om konsulten än om de som faktiskt skapar texterna. Det är de som är stjärnorna och som gör en blogg till framgång eller bara en i raden. Anna, Maria och Inger har lyckats med det första, att vara de där stjärnorna och det är så oerhört roligt att se dem i traditionella medier och fackmedia och branschpress.

En viss Studioman ringde och förklarade att han funnit ut hemligheten på att äga i ”På Spåret” = sprit. Själv skulle jag då vilja påpeka att med sprit så äger man i allt. Problemet är att det oftast är så att dagen efter så inser man att det nog var spriten som ägde självförtroendet snarare än tvärtom :)

Deepedition kommer dock aldrig att vinna några priser – inser det när jag fått svara på ”men vilken genre i Stora Bloggpriset ((ser att man släppt nomineringarna för modebloggarna: två av mina favoriter var med)) skulle Deepedition kunna fungera i?” och fundering över om det är en mediablogg, eller handlar det om marknadsföring eller… Det är roligt att tävla men hallå. Det är roligt att många länkar till inlägg som de förhoppningsvis tycker är bra. Det har varit roligt att ligga högt både på Knuff och på Twingly. Men jag inser också att det är viktigt att inte hela tiden tänka på det. Deepedition är en ”omniblogg” – eller snarare: det är Niclas blogg om allt det andra – dvs. det som han inte spenderar större delen av sin (höll på att skriva ”nakna”) vakna tid med. Utan det där andra.

Sen har något stort hänt. Åsk aka dabitch har spenderat tre dygn med att koda om Adland. Filmerna är fria i flashformat i Quicktimeformat för alla som är inloggade och inse: på Adland finns alla reklamfilmer som visats under Super Bowls hela historia. Det är stort. Grejen är ju att reklamen många gånger är minst lika intressant och viktig för hela SB-upplevelsen för amerikanerna. Den diskuteras inte bara av nördar som oss utan av många andra.

Bloggar etiketter: Adland, bloggar, dabitch, deepedition, Knuff, media, opsyrran, På Spåret, Quicktime, resa, sociala medier, Stora Bloggpriset, tävlingar, Twingly