Bloggandet har blivit rejält mainstream. Intressant är exempelvis Dramatenbloggen som skrivs av Örjan Ramberg, Frida Hyvönen och Marie-Louise Ekman. Och Ehnbomskan påpekar det som Guillou och andra inom de ”riktiga medierna” verkat missa:

Bloggvärlden är med andra ord åtminstone i mina ögon otroligt mycket mer diversifierad. Det är tiotusentals kanaler. Med tiotusentals olika programförklaringar. Och förtjänar lite mer nyans. Tycker jag.

Bloggen stillsam ställer en rolig fråga: hur låter sociala medier? Och Fredrik Wass tar upp frågan om Google gör oss dumma – där vi hamnar i den gamla frågan om hur vi förändras genom att kommunikationsöverföring förändras (från oral tradition till skrifts etc.). Tycker ni för övrigt ska kolla in Nicklas Lundblads egen essäblogg. Matigt, långt och extremt intressant. Eller hans gästblogg på Skiften om Idéernas ekonomi.

Det här är riktigt skumt – Photoshop i CS4 vägrar att befatta sig med bilder av pengar. TKJ har råkat ut för det och ett antal andra. Och det är onekligen ett intressant spörsmål- vad kommer härnäst att förbjudas använda Adobes program till: porr? Semesterbilderna på barnen? Skivomslag?

Torb gör en bra sammanfattning av själva SEB-dravlet:

Problemet för ledningsgrupperna är att kunderna har hjärna.

Frågan är väl om ledningarna har det. Annika Falkengren har ett hjärta säger hon – frågan är väl vem det slår för?

Mina kära opsyrror går från klarhet till klarhet på bloggen. Här berättas den nakna sanningen.

Ett företag som snart vunnit alla tänkbara priser är Saltå Kvarn. Och nu har Johan fått ta emot ett ytterligare prestigefyllt pris. Man kan tycka vad man vill om biodynamiskt odlade grödor och antroposofin men den som har chansen att träffa Johan Ununger ska ta den. Det är faktiskt en av mina idoler och en person som jag gärna pratar om de stora frågorna med. Vilket vi gjorde en lunch härförleden.

Sen är det bara att notera att Lotten.se ligger nere. Det handlar om byte av webbhotell på grund av Spray webbhotells stängning – som i sin tur beror på att Lycos Europe lägger ner fortare än kvickt. Det verkar dock gått sådär med den smärtfria övergången och Lotten är en smula uppgiven. Men hon finns ju på Facebook fortfarande!

Besviken är också Birger Schlaug på Miljöpartiets val att gosa med kärnkraftsanhängarna. Själv gillar jag kärnkraft men det känns verkligen som om Miljöpartiet säljer ut sig rätt rejält just nu.

Lite bakvänt att hota med att man vill utföra suicide by cop (eg. suicide by proxy).

Pash beskriver en plötslig verklighet med sin vanliga sköna ironi:

Så till er små Hemmesta-kickers: Jag anar att loppisrutan och telefonkiosken antingen höll på fel stockholmslag, flirtade med Benkes tjej eller hade missat en skuld för den där baxade Zündappen.

Själv kan jag inte hjälpa att när jag ser rubriken ”Man slogs ihjäl med järnrör” faller tanken på Socker-Conny…

Mer våld – Hemliga Morsan tycker att man istället för att pimpla vin på AWn skulle skjuta varandra på Laser-dome. Bra idé. Jag hänger på nån fredag :)

Bloggar etiketter: Adobe, Anna Lindman Barsk, Annika Falkengren, Birger Schlaug, blogg, Dramaten, Existens, Google, järnrör, Johan Ununger, kärnkraft, kickers, Lotten, Lycos, Nicklas Lundblad, opsyrran, pengar, Photoshop, SEB, Socker-Conny, Spray, suicide by proxy, SVT, våld

Det är roligt att utmana min kära vän Dabitch. För hon hatar utmaningar – men när hon gör dem så gör hon dem rejält. Kolla in hennes svar på musikutmaningen… det är i sig en historia om ett liv. Fick till och med en liten tår i ögonvrån av den sista historien. En annan som också gjort det är MJV. Uppdatering: Även Åsa har gjort utmaningen på sin nya blogg och LouiseP har gjort sin patologiska lista, precis som Emma på Opassande.

Blondinbellas uttalande om att Karl-Bertil Jonssons jul kändes som om det kunde blivit en axelryckning om inte en massa bloggare gått igång på det. Herregud – varför ska sansade vuxna bloggare ta henne på allvar? Ja, hon är 18 men det finns 50-åringar som knappast kan kallas mogna. Hon vet väl fan inte ens vad AFA är för något. Och hon vädrar bara en extremt trist reaktionär populism. Jag håller inte med Arvid Falk. Framförallt kan man se det från ett annat håll: varför ska inte hon få tycka så? Argumentationen har handlat om att hon på grund av sin framgång inte bör skriva såna saker: herrejävlar – ska vi plötsligt ha bloggcensur om någon blir framgångsrik?

En annan som fått fiskarna varma är Karolina. Igen. Och hon går också i svaromål efter sin debattartikel som hissar Anders Borg. Ok, det kanske inte var den bästa debattartikeln som tagits in, och det kan nog diskuteras varför Expressen valde att ta in den men jag tyckte den var rolig: istället för att torrt bara bena ut politiken så tog det upp bland det viktigaste för en politiker idag: personal brand – hur ser du ut, vilken bild skapar du av dig själv. Tyvärr lyckas Chadie på Kulturbloggen generalisera sig in i sitt vänsterhörn när hon sätter Lassbos åsikter som generella ”högeråsikter”, och uttrycker för länge sedan obsoleta sanningar om att ”yta spelar ingen roll”. Om Chadies åsikter är gällande inom socialdemokratin så borde deras nästa bok bli den gamla klassiska ”Amusing ourselves to death” av Neil Postman som redan 1985 visade att TV-mediet gör att ”cosmetology has replaced ideology”. Det vore onekligen en intressant aspekt att lägga för Laakso när han ska fortsätta sitt jättejobb i att lista och läsa s-bloggar. Hur många av de som är politiker förstår att jobba med sitt personliga varumärke? Vad gäller Anders Borgs politiska uttalanden den senaste tiden så tycker jag nog att sossarna ska oroa sig: han har ju fan låtit som en sosse sedan finanskrisen började.

Jag gillar Piratpartiet men det här gör mig fundersam. Rick är en fantastisk entreprenör men om man ska bli ett parti som med stor sannolikhet kan röra om i mandatförteckningarna – bör man inte då ha lite mer ordnade ekonomiska strukturer? Jag förstår problemet och tycker att Rick självklart måste få ekonomi i sitt liv men jag menar: i Sverige är det ekonomi som motsvarar engelsmännens intresse för sina politikers sexvanor… Rent pr-mässigt kan det här bli en riktig stötesten när PP faktiskt visar sig hota den svenska politiska nomenklaturan: tro inte att Schlingmann kommer att låta bli att kolla igenom varje litet öre som rört sig… De argument som jiddras i sfären om att hans uträkning på 20 lök är högt är löjliga. Ronge lyckas också blanda ihop äpplen och päron när det gäller att jämföra Wikipediainsamlingen och Falkvinges bön om ekonomiskt stöd.

Martin Jönsson var tidig med att blogga som tidningsmänniska – och fr a att blogga om medier och reklam. Jag minns att jag tänkte att det äntligen kan bli lite mer fart på den delen – det var lite ensamt 2003 när jag startade Researcher. Nu slutar Martin att blogga eftersom han blir redaktionschef för SVD och jag förstår hans känsla av svårighet inför att kunna fortsätta att förhålla sig objektiv i bloggandet och samtidigt vara en viktig varumärkesagent för tidningen. Jag har ju själv vissa personer som starkt ifrågasätter mitt bloggande kontra att vara delägare. Roligast inspel är såklart RvdBs som inte kan fixa att bli kallad ”blogghatare” och ”överlöpare” – men får nog leva med det ett tag till. Läs också Jockes syn på att en av de bästa av mediebloggarna slutar.

Så en sista grej: nu har jag nog bestämt i vilket fack Deepedition ska finnas: metablog. För under året har jag blivit utsedd till mediablogg, politikblogg, dagboksblogg, skitblogg, företagsblogg (i princip eftersom RvdB anser att jag tjänar pengar på den…). Så mer meta vete fan om man kan bli :). Deepedition kommer fortsätta att handla om ”allt det andra”. Nu går den in på sitt fjärde år, jag går in på mitt åttonde år som bloggare och det kommer säkert att hända en massa saker. Stay tuned. Gott nytt år.

Bloggar etiketter: Amusing Ourselves to Death, Anders Borg, blogg, Blondinbella, dabitch, ekonomi, Expressen, Karl-Bertil Jonsson, Karolina Lassbo, Martin Jönsson, medieblogg, musik, Neil Postman, pengar, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Rolf van den Brink, SvD

Läste i morgontidningen att bandet Sabaton under tre år sponsras av Falu kommun. För femtiotusen så ska bandet se till att sälja in Falun i intervjuer, göra skolframträdanden mm. Dealen innehåller också att bandet ska fortsätta bo i Falun, de får inte använda droger eller på andra sätt misskreditera sin sponsor. I samma tidning berättas att Borlängebandet Goodlooking Trash också blir sponsrade av Borlänge kommun. Marknadschefen menar att det är ”som att köpa en annons” (tyvärr är artikeln längre i pappersversionen än på nätet – ett nytt snedsteg från gammelmedia).

Kommuninnevånarna kommer säkert att ”rasa” mot det hela. Problemet är att det hela inte är någon vinst för banden egentligen. Kommunerna har skrivit hårda regler och i Borlängefallet är pengarna mycket små: att jämföra åttatusen med att köpa en annons är skrattretande. Borlänges kampanj i tunnelbanan kostade över en miljon, annonser i båda lokaltidningarna kostar bara i mediekostnad runt 100 000. För åttatusen kronor får kommunen rock’n'rollambassadörer som pratar om staden så fort de får chansen, sponsring på bussen med både Boomtown och Peace & Love. Det är bra betalt för den lilla skärven. Som kommunal marknadschef skulle jag dock ha en viss skammens rodnad över att ha kommit undan så billigt.

Sabaton då? Falu kommun sponsrar dem med 50 loppor. Det är lite mer. Dock handlar det om ett treårigt kontrakt. Och då Sabaton tillhör metallscenen så är de dealar de gjort för pengarna: renlevnad och Svenssonliv i Falun lite farligt imagemässigt. Kommer kommunen att ha åsikter om nästa plattas texter? Eller scenshowen – kommer den mest innehålla fina bilder över Falu kommuns stolthet koppargruvan? Tre år är Sabaton Falu kommuns fångar på många sätt.

Det är självklart vågat av kommunerna att göra det här. Det som jag menar gör det hela problematiskt är mötet mellan ungdomskulturens inbyggda revolt mot det bestående och kommunernas behov av stabilitet och icke-provokativt innehåll.

Kommunal sponsring är problematisk. Kommunala pengar är medborgarnas pengar. Hos en del kommuninnevånare är den saken väldigt framträdande. Rättvisa och ”rätt saker” diskuteras alltid ingående oavsett om det handlar om femtio spänn till fika eller femhundra tusen för utbyggnad av ålderdomshem. Att kommuner mer och mer valt att se sig själva som varumärken (med usla taglines som följd) är helt i linje med teorierna om place/nation branding men tyvärr sällan helt genomarbetat. På samma sätt är de sponsringsdelar som mer och mer blir en del av kommunernas mediemix, svåra för såväl de som sponsras som för kommunen. Det blir lätt som det vi ser nu: att de som är i behov av pengar i mångt och mycket blir fångar runt kommunernas krav på politisk korrekthet och att deras handlande måste vara så icke-provokativt att ingen kommuninnevånare kan hitta något att kritisera dem för. Att som kulturarbetare, rockmusiker eller på annat sätt en person eller grupp vars uttryckssätt är utsatt för subjektiva värderingar, där attityd är en del av det egna varumärket och framgången inte mätbar i sekunder, centimeter eller mål, riskerar att förlora rätt mycket när kommunens marknadsförare räddhågat håller koll på sin investering.

Mina råd brukar vara att innan man går in i en liknande relation först göra rejäla konsekvensanalyser för sitt eget varumärke – även om man är rockband. Det hela kan helt enkelt innebära att man förlorar mer än det smakar.

Bloggar etiketter: Borlänge, Falun, Goodlooking Trash, kommuner, medborgare, pengar, Sabaton, sponsring