Slutligen mer reklamare än präst

thinkthroughIdag är det nio år sedan jag slutade trampa vatten. Lät mig sjunka ner i djupet. Utbränd, utmattningsdepression, kroppen slutade fungera normalt, serotonindepåerna liksom nödprovianten var slut. Tittar igenom det jag skrivit genom åren. De där svarta åren. Åren då allt tog stopp. För att sedan återuppstå i en helt annan – ny version.

21november2001-knocked down (2001-11-21 00:18)

Så kom man till vägs ände. Sjukskriven på grund av utmattningssymptom. Rätt skum känsla. Jag har aldrig varit sjukskriven. Jag vet inte ens hur man gör när man är det. Så kvällen har gått åt till att ställa in, skjuta fram och fixa vikarier, B-planer och sätta in autosvar, telesvar och svaromål för att se till att alla får reda på det och inte förväntar sig att jag hela tiden kan jobba.

Jag tittar på bilderna i P.O.D som jag gjorde under den tiden. Och jag kan fortfarande känna smärtan. Samtidigt inser jag att nästa år är det tio år sedan. En fjärdedel av mitt liv har gått sedan dess. Jag har en helt annan karriär, mina barn är stora och verkar ha klarat sig relativt helskinnade och vi klarade oss rätt så okej. Och jag tänker på det när jag ser hur en av mina vänner brakar rakt in i väggen.

November 2010. En galen månad av oerhört mycket jobb. Har nog aldrig haft en så intensiv månad. När jag såg den blev jag orolig. Orolig att jag skulle dra rakt in i väggen, åka av vägen och försöka att fortsätta springa ändå. Men jag insåg att jag är inte där. För jag är en annan person på många sätt och jag gör det jag gör för att jag kan och har gjort valet helt själv.

För det är också ett faktum: jag har jobbat inom reklambranschen längre än jag var präst. Jag är mer marknadsförare än jag är präst. Det är inget tillfälligt utan det jag nu kommer att göra framöver. Jag har inte tagit en paus. Jag är planner. Jag är reklamare. Jag är strateg för digitala medier med ett eget företag.

På fredag ska jag föreläsa för ett gäng terapeuter om sociala medier. Deras ingång är negativ, sociala medier har ”intagit terapirummet”. Jag kommer att ge dem nycklar att förstå men också gå head-to-head med skepsisen. För utan Quicksilver, Bold, bloggande och allt annat hade jag inte klarat mig. Så enkelt är det. Det är ett viktigt perspektiv i den stora bilden runt sociala medier: det finns en personlig och en privat del – mellanmänskliga relationer som samlever med den mer offentliga synliga delen där marknadskrafter och personer möts och relaterar.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Vad gör du för något?

Det kan man undra såna här veckor där vi börjar prata level 6 (fast kanske ska vi säga 7 idag :)).

Jag är creative planner och sociala mediestrateg. Det innebär att jag försöker att hitta rätt bland vad målgrupper och målindivider faktiskt tycker och upplever – och vad man som företag eller organisation bör göra för att nå fram. Det är många gånger att ha en fot i varje läger: företaget som på mest effektiva sätt vill skjuta ut så mycket information inifrån sig själv som möjligt – och insikter om att målgruppen inte är intresserad av att bli måltavla för all den informationen. Genom sociala medier handlar det ännu mer om att hitta rätt tonalitet och finnas närvarande på de ställen där människor faktiskt är. Det är det jag försöker att lära ut, ge stöd och bygga förtroende hos företag och organisationer att våga göra: sluta störtmassbomba och börja att konversera.

En planners uppgift är att få marknadsföringen att vara rätt: primärt för de som är ”målet” för den, sekundärt för företaget som vill marknadsföra sig. Det handlar om att undvika att som företag bli upplevd som påstridig, tjatig och ointressant. Ofta blir strategin att göra mindre snarare än att göra mer.

Jag tänkte på det när jag läste Karins fantastiska text om vad en CIO faktiskt gör och är. För mig som bland annat jobbar med att titta på målgrupper inom den sfären var det en fantastiskt upplysande text. Och viktig eftersom hon visar på en annan sak som blir mer och mer påtaglig när jag tittar  människor i mitt professionella nätverk och deras bakgrund: det är ofta att de som är mest framstående, intressanta och som jag fastnar för sällan har ”rätt utbildning”. För att ha både rätt utbildning och vara passionerat nyfiken för sitt jobb är ibland svårt – man blir genom utbildningen helt enkelt hemmablind. De finns och de är fantastiska människor men jag tror att vi kommer att mer och mer se att människor ofta kommer att landa på helt andra platser än de som de utbildat sig för.

Mitt råd till unga är att inte stirra sig blinda på vad de ska bli utan att utbilda sig för att bli nyfikna.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Deepeds Bakvända Bloggpris

Att blogga handlar om att vilja uttrycka sig själv. Och kanske att någon faktiskt läser ens texter. Ibland till och med så att den som läser kommenterar. I vissa fall att den sen också säger att den känner igen sig i det man skrivit.

I de flesta bloggtävlingar är ”bästa bloggen” självklart byggt på läsarna och den som har många nöjda läsare – eller få väldigt nöjda läsare – har ju lyckats. Det är självklart effekt. Det jag skullev vilja testa är att dela ut ett pris som bygger på läsarens upplevelse av en blogg. Jag fick helt enkelt en galen idé och varför inte genomföra den i en liten skala?

Därav det bakvända bloggpriset – det är inte så att den sämsta kommer bäst utan något helt annat.

Idén bygger på tre steg:

  1. Ni som läser nominerar den bästa blogg ni vet. Det viktiga är att skriva en riktigt bra förklaring till nomineringen. Helt enkelt är det förklaringen dvs. vad bloggen haft för effekt för sin läsare, som tävlar. Hypotesen bygger mer på tanken på att en recension också är ett säljande argument.
  2. Jag utser fem bloggar som jag tycker fått den bästa förklaringen eller recensionen om man så vill – dvs. som jag anser uppenbarligen gett sin läsare något utöver det vanliga. Sedan plockar jag bort vilken blogg som fått förklaringen, rensar texten från identikatorer, och låter er rösta på vilken som är den bästa bloggen – utifrån den förklaring/recension som getts.
  3. De tre vinnande bloggarna presenteras med sina förklaringar plus (givet att det nämnts i nomineringen) den som lämnat nomineringen.

Lite intrikat va? Dock – se det dels som ett test, som lek.

Priset? Ingen aning. Nån som vill sponsra?

Vad är grundidén? Well. Som en del av er vet så jobbar jag med strategi inom marknadsföring. Som planner på Heimer & Company Reklambyrå. Bra reklam, bra kommunikation handlar självklart om coola bildlösningar, snygga slogans och allt sånt. Men grunden bygger på att faktiskt möta sin målgrupp på rätt sätt – att förstå vad han eller hon som faktiskt kan tänka sig köpa just ”min” produkt tänker, känner och tycker. Och sedan se till att reklamen faktiskt görs på ett sätt som tilltalar just den målgruppen.1. I princip och i all enkelhet (det är rocket science när vi ska förklara det plannerwise dock ;)). När det lyckas så blir det effekt – även om en del reklamavoga inte vill tro det så fungerar faktiskt en hel del reklam. Jag ska inte säga vilken eftersom då blir vi reklamare så deprimerade… men i vilket fall – det får effekt när vi lyckas att matcha reklamen mot rätt målgrupp.

När det gäller bloggar så bygger det på samma sak. Självklart kan vi säga att Blondinbella är en dålig blogg. Och vi har rätt till det – utifrån en subjektiv värdering. Effektiv är den i alla fall. Utifrån ett visst effektmått. För den tilltalar en viss målgrupp som är beredd att läsa den och diskutera den. (Självklart bygger det sedan på pr- och på att integrera marknadsföringen..). Den fyller ett behov hos den målgruppen. Det är det läckra med bloggarna, som gjorde att jag en gång i tiden började utforska bloggandet mer än att bara leka med det; att det finns potential att faktiskt möta rätt målgrupp på ett enkelt sätt – oavsett om du är Coca Cola, Kalles Bilmek, Elsa som gör pärlhalsband eller bara är … du. Om man gör det rätt. De ger möjlighet för en person att skriva om sitt extremt udda intresse för nakennäverslöjd – och hitta en person som har samma intresse och vill läsa om det.

Idag är också recensioner och MTM/WOM-marknadsföring2 är viktiga – viktigare idag när det sker snabbt och enkelt via digitala kanaler och där Google är snabba på att plocka upp det som skrivs om en vara eller tjänst. Vi människor lyssnar mest på våra vänner, men sen mycket hellre på personer vi fått förtroende för som är ”vanliga” och inte experter. Det är därför bloggar är intressanta för marknadsförare – eftersom de både skapar möjligheten att bygga förtroendet liksom att de är bra på digital MTM/WOM.

Bloggen som plattform är, och kommer (tror jag) fortsätta att vara – oavsett mikrobloggar, Facebook eller whatever – grundbulten för användargenererat material – för recensioner av varumärken, för diskussioner mm – eftersom de många gånger är personliga. På det sättet ett extremt kraftfullt marknadsföringsverktyg, och samtidigt ett extremt svårhanterligt sådant eftersom det handlar om att vara… personlig(are) än den reklam vi är van vid. Det är mycket viktigt för företag att veta och förstå vad som skrivs om deras varumärke och erbjudanden, och hantera det. Google är ett media.

Så det är därför jag vill testa det här. Det vi ”mäter” här är snarare läsarens upplevelse – och egen subjektiva upplevelse uttryckt i text (fan vad tråkig jag låter när jag skriver sådär :)). Självklart är det egentligen inte någon skillnad mot andra. Dock är skillnaden när man sedan får rösta på en beskrivning om en blogg istället för att rösta på ”ah den där bloggen X har jag också läst den gillar jag”.

Har ni förstått?

Självklart är det så att det här inte är någon sorts rättvishetssak. Den blogg som vinner kommer vinna lika mycket på grund av kunskapen och skrivmöjligheten hos den som skrivit beskrivningen som hos sig själv. Men grejen är att det inte nödvändigtvis är ett problem: dels för att mitt mål när jag enväldigt väljer ut finalister är att hitta de som beskriver just effekten hos den som läst, de bästa recensionerna, och dels för att en blogg just är subjektiv – från det att den skrivs tills dess att den läses.

Möjliga störande saker. Förutom att ingen efter den här förvirrade postningen kommer att våga nominera en blogg, eller att alla tycker jag är en idiot (nåja – det kan jag leva med) så finns det några saker som självklart är ”bias” i experimentet:

  • de som läser Deepedition är inte ett fullgott statistiskt urval. Nej, säkert inte men det är samtidigt inte nödvändigt i det här.
  • det mäter inget nytt egentligen – det är fortfarande avhängigt på att bloggen som beskrivs faktiskt är bra. Ja. Samtidigt kan det mäta styrkan hos en recension. Det här är en metod vi använder inom planning också eller hur?
  • incitamenten finns inte för att lägga ner tid och möda på det här. Det får vi se. Det är ju för fan ett experiment för fan! :)
  • det kommer fortfarande vara de bredare bloggarna, de som lockar störst målgrupp som kommer att vinna då beskrivningen kommer att appellera till flest av de som röstar. Inte helt övertygad om att det är så. Tror att det snarare – beroende på hur väl jag lyckas i att a) hölja bloggens faktiska identitet ur beskrivningen b) hur väl jag lyckas få in respektive välja ut beskrivningar som beskriver effekten hos läsaren på ett mer abstrakt sätt
  • hur ska du hinna det här? Vem har bråttom?

För att det här ska fungera kommer det framöver ligga en postning överst – om nu WP lyckats få sin stickypost-funktion att fungera som inbjuder till tävlingen, berättar om hur den går till och har en länk till ett formulär. Självklart blir jag skitglad om ni länkar hit och dit. För desto fler som lämnar bidrag ju större är chansen att det blir riktigt bra bidrag. Sen kör vi insamlingsfasen ett tag. Sedan samlar jag ihop det och väljer ut de fem bästa. Sätter upp en omröstning om dessa osv. Jamen ni fattar.

Liten slutlig disclaimer bara: nej, jag har inte speciellt hög feber. Nej, det är ingen konkurrent till de stora priserna – det är bara ett kul experiment. Nej, jag tjänar inga pengar på det här. Ja, självklart hoppas jag att ni länkar – om ni vill.

Här är formuläret för att nominera.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. nu kommer andra planners antingen skratta sig halvt fördärvade eller slå mig hårt men va fan []
  2. Mun-till-mun och word-of-mouth som det ju heter på utrikiska []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , ,