Det intressanta i postningen är kommentarerna. Dels det faktum att många blir oroade av det som visades. Och ja, det kan man bli – även om min oro var mycket ironisk och lite ett spel för galleriet. Men som Martin påpekar, och som jag insåg i samband med att jag skrev postningen: det är de här tjejerna som skapar bilden av bloggosfären. Inte undra på att massor med redaktörer och andra är skeptiska. Som jag skrev i inledningen: Lisa Bjurwalds nedvärdering av hela bloggosfären kan bero på att hon läst en massa modebloggar och man kan lätt förstå hennes beskrivning om en särskrivande sörja.

Men det är också intressant hur lätt vi människor blir nedvärderande. Jag tycker de här filmerna är roande – visst, jag har en viss förkärlek till lyteskomik, men inte så mycket att ta på allvar. Jag tror att de tjejer som ser Mogis och andra som förebilder ändå har en viss distans till det hela. Samtidigt så skapar den snabba möjligheten till kommunikation också drag av att inte tänka efter och ett flockbeteende. Det är något som jag tycker visat sig i den minst sagt märkliga grupp som skapats om Apoliva-reklamen – eller snarare mot modellen i filmen. Varför det? Det är självklart lite humor för en del men 100 000? Att sen Ladislaus Horatius: mästaren av populistiska imperativ drar åt andra hållet är väl bara signifikativt…

Samtidigt får jag, iofs väntat, såna här kommentarer:

Visst är du korkad rakt igenom fortfarande och framförallt generalblåst i din egen lilla tvångströja … pucko.Idag erbjuder jag gratis linser till dig med en fet smäll på glasögonen. :)

Det är inte första gången nån (dock har trollen lärt sig lägga sig bakom anonymiseringstjänster) hotar med att spöa mig, eller i vissa fall döda mig men jag förstår fortfarande inte varför. Jag fattar varför vilket gör att jag fortfarande tycker att Marcus Birros och andras rop efter förbud mot anonymisering är idiotiska. Men jag kan förstå känslan av vanmakt och rädsla. Jag är inte speciellt intresserad av att få spö eller att någon ska hota mina barn som tidigare gjorts – men jag inser att vi idag har en situation där provokation på något sätt är så vanlig att en del anser sig i sin tur ha rätt att gå över till en hot- och våldssida. Det är också förståeligt – fr a då vi skapar, genom sociala medier, en meritokrati där den som äger ordets makt helt enkelt med några fina snärtiga repliker kan skapa en rörelse mot vad än det må vara. Att den person som a) inte har ordet i sin hand b) tycker tvärtom c) inte har normala spärrar då väljer att hota och ta till våld är en, för att låna psykodynamisk teori, normal reaktion när Detet får regera.

Så vad är min tes? Det har jag ingen. Jag gillar att ibland skriva såna där postningar: deepedition var ju tidigare känd för att vara besk, ironisk och för många år sen nu skapade jag och Angela De Missanpassade som var ett sorts Badlands Hyena på syra. Och jag är emot normer och imperativ. Men – vi måste helt enkelt inse att ju mer personer som börjar att läsa bloggar, som börjar använda sig av sociala medier som delar för att tolka sin världsbild – desto mer behöver man göra en konsekvensanalys både före och efter. När ett media mognar och blir viktigt så blir dess konsekvenser mer och mer genomgripande och det kräver en helt annan eftertanke. Jag tror inte på den konsekvensneutralitet som medieteoretiker och journalister håller för högt: eftersom den rent praktiskt är en chimär. Allt vi säger på konsekvenser och det är något man har som ansvar i yttrandefriheten.

Bloggar etiketter: ansvar, Apoliva, bloggosfären, deepedition. världsbild, Facebook, hot, imperativ, kategoriska imperativ, konsekvens, Ladislaus Horatius, modebloggare, postning

Dock. Febern är nu på en nivå där dess existens som feber är ifrågasatt. Det är tillsatt en liten kommité som hade att snabbutreda frågan om Feberns Existens. Kommitén blev dock inte klara eftersom ordföranden ansåg att det förelåg hinder för själva utredningen: imorgon bär det av till jobbet för mig. Därav upplevde denne lille ettrige tjänsteman att incitamenten för utredningen inte fanns. Som om det förut varit ett problem? Plus att han ansåg att min inställning äventyrade mottagandet av utredningens slutsatser: om den kom fram till att Febern existerade så tvivlade ordföranden på att jag skulle tro på det – fr a att jag skulle vidta förväntade åtgärder utifrån detta. Själv tror jag han är putt över att jag inte gav honom knäcket som diplomat i konflikten i Bihålorna.

Hade tänkt att läsa och skriva ihop en längre Noterat-postning men en förflugen idé satte sig i skallen och vägrade gå därifrån. Han lirkade upp en ES-175 istället. Försöker oftast behandla såna idéer som luft men om de hinner börja att lira jazz så är det lite tungt att inte lyssna. Värst när jag ska sova. Om jag lyckas med det senare så är de borta dagen efter – och jag inser att de antagligen lirade ganska bra: men jag kan inte komma på hur det lät. Å andra sidan – går jag upp och börjar vicka på foten så får de frispel, ringer alla polarna och sätter upp en all nighter vilket helt klart är menligt för dagen efter-produktiviteten. Hos mig. Det där jävla jazzbandet; som gärna fick fortsätta lite lätt i bakgrunden genom dagen, ligger då och sover eller har träffat nån kamrerbrud. Vilket ju gör produktiviteten än sämre för en annan med ”kreativ” på visitkortet.

(och ovanstående text dedikeras till mästarna av såna här texter: Anjo och Sugbloggen)

Bloggar etiketter: bihålor, frispel, idé, influensa, jazz, postning, snor

Ibland blir det bara roligt. I min Ipod Touch har jag mina gmailkonton och de kodas inte alltid på ett vettigt sätt. Så när pingbacken för vår tidigare postning om Siewert Öholms anti-blogginställning kom för nyheten om att Siewert Öholm, ärkemotståndare, nu plötsligt börjat att blogga så blev det ju riktigt roande: Siewert But Different. Nästan så att man skulle byta namn på bloggen…

För övrigt har Martin Jönsson varit extra snäll mot oss idag. Jag är stolt över det vi faktiskt åstadkommit Sofia och jag. För övrigt funderar jag på om jag skulle försöka att lägga till ”deeped” i mitt namn :) (och nej, jag har inte glömt min handle-postning… den bara tar lite tid…)

Bloggar etiketter: blogga, handle, Martin Jönsson, pingback, postning, Same Same But Different, Siewert Öholm