Gårdagens lilla utbrott av nörderier, bryderier och skrämmande osäkerhet runt den märkliga bloggen Sanningen Måste Fram börjar lägga sig men det känns som om det är några saker som behöver påpekas.
De flesta är rätt övertygade om att det är en fejk:
Personen är onekligen väldigt webbsavvy och förstår länkekonomin när det gäller att länka till medier med Twingly, Bloggportalen etc.
Inger Johansson kd-are från Sthlm går inte att hitta i några offentliga register över kommunfullmäktige mm.
Bloggen är inte listad på KD-bloggar.se
Bloggaren har valt att skriva "kristdemokrat" av logotypen
Det är i allmänhet för perfekt gjort
Vad kan anledningen vara? Det finns ett antal mer eller mindre sannolika anledningar till att göra en sån här stunt:
att driva med KDare och kristna för skojs skull
att driva med KDare för att skapa negativ image
att driva med bloggosfären och bloggdreven (dock skulle det innebära en ganska avancerad stealth-logistik som inkluderar ett antal personer som knappast känns som troliga att ingå i en sån stunt)
Och självklart - jag kan erkänna att jag fortfarande har mina dubier runt om det ändå inte kan vara sant. För det som för många är horribla argument är argument jag har mött i min tid som präst och fr a när jag var aktiv på Crossnet respektive under min tid inom Livets Ord-svängen på åttiotalet. För jag är ledsen men det här är inte ovanliga argument. Personen som skapat fejkbloggen har helt klart koll på de fundamentalistiska åsikter som finns inom kristenheten.
Emanuel Karlsten på Dagen är precis som jag själv inte främmande för att liknande argument faktiskt finns men tror att det är en PR-byrå som ligger bakom.
Kjellberg påpekar att det finns riksdagsledamöter som ibland kan kännas otroliga men på riktigt. Mitt eget jävla Narnia är rolig.
Uppdatering: Efter dagens inlägg om fosterbarn är jag rätt övertygad om att det är en person som verkligen hatar kristna dock. Det här är ingen pr-stunt. Det är rent hat.
Jag har tidigare haft äldre fosterbarn men har nu sagt nej till att ta emot barn som är äldre än sju år. Enligt en undersökning som jag läste för ett tag sedan så är barn som mest mottagliga för information de sju första åren vilket gör fostran och införandet av nya vanor mycket enklare.
Onekligen har KD ett riktigt pr-problem på halsen och jag och Brit Stakston håller på att skriva en post om problemet med bloggar som inte är "sanna" och vad det gör med den utveckling som sker inom sociala medier. För vi vill ju faktiskt tro att bloggar är sanna, att det är något annat än trist propaganda. Eller?
Uppdatering: Inger har blivit Johannes och det hela tycker jag är rätt barnsligt. Om det skadat KD? Knappast. Och om Johannes startar tjugo fejkbloggar till så kommer få att ens bry sig längre. Följdaktligen förfelar han sitt och bloggandets syfte. Kasst och barnsligt. För det var dålig satir. Hade det varit bra - fine with me.
Gårdagens lilla utbrott av nörderier, bryderier och skrämmande osäkerhet runt den märkliga bloggen Sanningen Måste Fram börjar lägga sig men det känns som om det är några saker som behöver påpekas.
De flesta är rätt övertygade om att det är en fejk:
- Personen är onekligen väldigt webbsavvy och förstår länkekonomin när det gäller att länka till medier med Twingly, Bloggportalen etc.
- Inger Johansson kd-are från Sthlm går inte att hitta i några offentliga register över kommunfullmäktige mm.
- Bloggen är inte listad på KD-bloggar.se
- Bloggaren har valt att skriva ”kristdemokrat” av logotypen
- Det är i allmänhet för perfekt gjort
Vad kan anledningen vara? Det finns ett antal mer eller mindre sannolika anledningar till att göra en sån här stunt:
- att driva med KDare och kristna för skojs skull
- att driva med KDare för att skapa negativ image
- att driva med bloggosfären och bloggdreven (dock skulle det innebära en ganska avancerad stealth-logistik som inkluderar ett antal personer som knappast känns som troliga att ingå i en sån stunt)
Och självklart – jag kan erkänna att jag fortfarande har mina dubier runt om det ändå inte kan vara sant. För det som för många är horribla argument är argument jag har mött i min tid som präst och fr a när jag var aktiv på Crossnet respektive under min tid inom Livets Ord-svängen på åttiotalet. För jag är ledsen men det här är inte ovanliga argument. Personen som skapat fejkbloggen har helt klart koll på de fundamentalistiska åsikter som finns inom kristenheten.
Emanuel Karlsten på Dagen är precis som jag själv inte främmande för att liknande argument faktiskt finns men tror att det är en PR-byrå som ligger bakom.
Kjellberg påpekar att det finns riksdagsledamöter som ibland kan kännas otroliga men på riktigt. Mitt eget jävla Narnia är rolig.
Uppdatering: Efter dagens inlägg om fosterbarn är jag rätt övertygad om att det är en person som verkligen hatar kristna dock. Det här är ingen pr-stunt. Det är rent hat.
Jag har tidigare haft äldre fosterbarn men har nu sagt nej till att ta emot barn som är äldre än sju år. Enligt en undersökning som jag läste för ett tag sedan så är barn som mest mottagliga för information de sju första åren vilket gör fostran och införandet av nya vanor mycket enklare.
Onekligen har KD ett riktigt pr-problem på halsen och jag och Brit Stakston håller på att skriva en post om problemet med bloggar som inte är ”sanna” och vad det gör med den utveckling som sker inom sociala medier. För vi vill ju faktiskt tro att bloggar är sanna, att det är något annat än trist propaganda. Eller?
Uppdatering: Inger har blivit Johannes och det hela tycker jag är rätt barnsligt. Om det skadat KD? Knappast. Och om Johannes startar tjugo fejkbloggar till så kommer få att ens bry sig längre. Följdaktligen förfelar han sitt och bloggandets syfte. Kasst och barnsligt. För det var dålig satir. Hade det varit bra – fine with me.
Bloggar etiketter: bloggar, Emanuel Karlsten, Inger Johansson, kd, Kjellberg, PR-stunt
