- Det gick så fort längs motorvägen att polispatrullen av säkerhetsskäl avbröt förföljandet.

Det måste varit långt senare än när de jagade bilen – som var helt utan lysen – i närmare 160 knyck nästan rakt in i mig. Fr a är det sjukt märkligt att de väljer att göra det i mörkret på en motorväg. Det var kört att se bilen som de jagade – men de struntade uppenbarligen i det faktumet – att det kunde enkelt inneburit att det blivit en rejäl krock. Och att polisbilen nästan snuddar min bil eftersom de verkar vilja göra en fuling och få tag på den flyende bilen genom att ta höger körfält. Trots att jag är där. Undrar vad deras förklaring varit om de lyckats preja mig av vägen…

Vi kanske ska läsa bestämmelserna igen:

Förföljande med bil som innebär fara är i allmänhet inte befogat.
Under förutsättning att förföljandet inte framkallar någon eller endast ringa fara för andra personer kan åtgärden vara motiverad, om den flyende genom visad brottslighet eller av annan anledning är att anse som farlig för andra människors liv eller hälsa. Är den flyendes farlighet inte känd eller, om den är känd, inte av svårartad beskaffenhet, bör förföljandet avbrytas så snart det innebär fara för att någon skadas.

Återigen är det också en ”rutinkontroll” som gör att polisen plötsligt får för sig att biljakter är en bra idé. Det är ju tyvärr inte första gången. Förra gången valde de att jaga motorcyklar i villaområdena häromkring samtidigt som skolorna slutade, och körde även uppe på skolgården i rejäl fart.

Jag känner flera poliser men efter allt det här, och en del incidenter under mitt gamla jobb som nattvandrande ungdomspräst i Borlänge kan jag säga att jag ibland känner mig mer otrygg av att polisen är ute på vägarna än om de inte är det (och det gäller inte bara när de står med laserpistol…).

Bloggar etiketter: biljakt, förföljande, polis, preja