Men var går gränserna – både fysiskt som i det här fallet att man tog sig in i ett relativt stängt land illegalt liksom?

Det är en svår balansgång och flera olika perspektiv att ta in. Som många påpekat: de tog sig in i ett land illegalt, och många anser att det är helt rätt att de döms för detta. Det innebär samtidigt att man säger att journalister alltid måste följa de lagar som finns – vilket i sig innebär att grävande journalistik och rapportering från länder med repressiva regimer inte bör göras eftersom det oftast innebär att lagar bryts. Det finns flera fallgropar att ramla i när man diskuterar det här:

1. Den självcentrerade ”vi-vet-bäst”-bilden
2. En obalanserad inkonsekvens

Det finns en del upprördhet runt att svenska regeringen inte uttalat sig mer runt rättegången men som Jan Eliasson påpekar (och även etiopiska representanter vilket självklart sticker i ögonen på en del) så är det viktigt att låta ett lands rättsliga processer genomföras – för att sedan diskutera utfallet och påverka utifrån detta. Allt annat vore faktiskt att bryta mot samma saker som vi själva skulle säga om ett annat land gjorde på annorlunda sätt. Det är något Lena Mellin såklart inte fattar.  Det här handlar inte om tyst diplomati utan om respekt för rättsprocesser och jag undrar vad samma personer som ansett om det varit en svensk rättegång som blivit hårt ansatt av ett annat land: om det varit etiopiska journalister som stått inför rätta om terrordåd i Sverige och Etiopien hårt hade hårt förklarat att Sverige borde skämmas – skulle man nickat och hållit med då? Är det så att man tycker det är rätt att ett främmande land ska gå in och påverka åklagare och domare under en rättegång för att få till en ”rätt” dom utifrån det egna landets syn på både händelse och konsekvens? Jag är skeptisk till att det kan kallas ett demokratiskt och etiskt vettigt tillvägagångssätt – då börjar vi verkligen prata om en politisk rättegång. Två fel blir aldrig ett rätt.

Det är nu som det går att diskutera domslutet – för lagar och regler är inte en vetenskap utan ett ställningstagande. Ett domslut innebär att det finns en konsekvens att börja diskutera: att lagen fått en uttolkning som kan ifrågasättas. Att lagens själva grundbultar används på fel sätt – och att den är tillkommen utifrån icke-demokratiska eller oetiska premisser. Det är nu som arbetet måste vara intensivt – särskilt om det blir frågan om en nådeansökan. Det innebär att man är någorlunda insiktsfull om att själva inte ge sig in och än mer politisera en rättsprocess men att hårt kritisera ett domslut men då utifrån upplevelsen av att det är taget med hänsyn till andra kriterier än vilka bevis som finns. Samtidigt finns det en nästan automatik i att utgå från att då det är svenska journalister och en etiopisk stat så är journalisterna oskyldiga och borde aldrig blivit ställda inför rätta.

Det är också i slutänden en värdering som måste göras – ska personer som är journalister i pressfrihetens namn dömas mildare, eller ha carte blanche om deras jobb handlar om att avslöja oegentligheter (och då kan man lätt börja diskutera Wikileaks som modell, och även tillbaka till Watergateavslöjandena). Björn Wiman verkar ha sin åsikt klar.

1. Är det rätt att journalister bryter lagar i sitt arbete att leta upp bra stories?
2. Om det är rätt: var går då gränserna för när det är rätt att bryta mot lagar?

Bloggar etiketter: Etiopien, journalistik, pressfrihet, rättsprocess

Det hela är onekligen lite skrämmande. Jag tillhör inte de som tjoar om att allt ska vara gratis – jag menar dock att upphovsrätten måste ses över och förändras för att fungera i en värld där det digitala materialet är vid handen. Jag ser innehåll som en commodity som förändras genom tillgång och efterfrågan. Jag sörjer inte TPB som sådant men sättet som det görs innebär att alla som väljer att publicera något, alla som finns på internet nu kan bli avstängda godtyckligt.

Det som görs nu skulle dock kunna säga motsvaras av att tingsrätten förklarar att Stora Enso inte får leverera tidningspapper till en tidning som har en stämning på sig.

Det handlar i grunden självklart att förhindra “vidare brottslighet” men det intressanta i det här fallet är att man väljer att göra det genom att stänga av själva distributionen. Det är helt enkelt dumheter eftersom man då också stänger av de lagliga delar som finns: alltså en sorts censur.

Det hela kan lätt kopplas till hela diskussionen om Aftonbladets publicering av Boströms minst sagt märkliga opinionsartikel runt anklagelsen om att Israels armé skulle stjäla organ från döda palestinier. Kverulant gör en briljant koppling direkt:

har Israel nu försökt dra Aftonbladet inför rätta. I väntan på utslag läggs nu aftonbladet.se på is. Aftonbladets tryckeri har också utsatts för hot och kommer inte att trycka tidningen i väntan på det rättsliga utfallet.

Tyvärr inte helt taget ur luften när man hör de höga tongångar som både israeliska och israelvänliga grupper och personer tar till i samband med det här. För oavsett vad man tror om själva teorin, oavsett vad man tycker om Åsa Linderborgs minst sagt märkliga skrivningar, så är det inte så att en stat ska tvinga sina tidningar till underkastelse. Att en ambassadör från Sverige väljer att be om ursäkt för publiceringen borde rendera henne avsked direkt. Helin är saklig och konstant: artikeln ställer en fråga och det är upp till Israel att faktiskt besvara den. Och svenska staten ska ge fan i att förklara att svenskar skäms för Aftonbladet. Att Israel kräver avståndstaganden och åtgärder mot Aftonbladet är rätt surrealistiskt. Alla de som annars jag kan tycka har en viss intellektuell redlighet väljer att jönsa med i Zvi Mazels fullkomliga vansinne, mot tidningskollegan, är skrämmande. Reinfeldts svar är väldigt diplomatiskt.

För det är en opinionsartikel. Den ställer indirekt en fråga: vad är det här? Skulle vi kräva total faktakoll för opinionsartiklar så skulle det inte bli mycket opinion skrivet. Så enkelt är det. Och ett land som väljer att få sin press att undertrycka och undvika de mindre genomtänkta artiklarna från tyckare och åsiktsmaskiner – det är illa ute. Carl Bildt själv påpekar det märkliga i Israels krav:

Skulle jag ägna mig åt att korrigera alla konstiga debattinlägg i olika media skulle jag nog inte ha tid att ägna mig åt så mycket annat. Och kritik mot en av dem skulle kunna uppfattas som att jag tycker att alla andra är bra.

I vår grundlag står av hävd yttrande- och pressfriheten mycket stark. Och det starka skyddet har tjänat vår demokrati och vårt land väl.

I andra skeden har olika regimer försökt att få olika svenska regeringar att begränsa pressens kritik och frihet. Och de slutsatser vi alla har dragit av dessa händelser är att det är viktigt att vi har det starka grundlagsskydd som vi faktiskt har.

Värnet mot omdömeslöshet, smaklöshet eller övertramp mot grundläggande värderingar i vårt samhälle ligger ytterst och bäst i den fria och kritiska diskussionen självt.

Själv menar jag, trots att jag inte på något sätt gillar deras åsikter, att försöken att mörka bort och inte ta diskussionen med SD – som Reinfeldt uttalat väljer – är odemokratiskt och fel. På samma sätt som att, oavsett dess rättmätighet, inte tillåta alla partier i ett val att göra reklam.  Precis som vilken annan grupp så har alla rätten att uttala sina åsikter, men inte rätten att försöka att censurera och tysta. Troll ska fram i solen – då spricker de. På samma sätt gäller den artikel som Aftonbladet publicerade: ta fram frågorna i ljuset för att då visa hur konstig konspirationsteorin är. Annars fortsätter myterna, annars skapas grogrund för än värre konspirationer.

Det öppna samtalet är viktigast. Oavsett vad det handlar om . Jag sörjer den ton som Israel väljer och att man väljer att göra sig till språkrör för alla judar i världen. Den som en gång varit offer kan välja att vara offer hela tiden eller att resa sig och visa sig större, bättre och starkare. Den som har makten måste vara snäll. Och vi kan inte ha mer av censur och försök att tysta fria ord och människor rätt att säga dumma saker. Eller att stänga av en distributionskanal bara för att vissa delar av den är under utredning. Då har mörkret vunnit.

Uppdatering: är det något som de kan så är det att skriva pressmeddelanden, The Pirate Bay :)

The Pirate Bay regarding Stockholms Tingsfel

Bloggar etiketter: artikel, åsikter, Israel, opinion, pressfrihet, TPB, yttrandefrihet