Även en konduktör måste kunna tänka själv

Idag får vi reda på att det verkar som om gårdagens avvisning av Nema inte direkt är ovanlig – inte nog med att det finns mängder av liknande tillfällen där man slänger av personer från tågen.

Det hände idag igen: en kvinna runt 25 fick gå av trots att hon gav med sig och tänkte betala för en ny biljett trots att det verkade vara tekniska fel som hindrade konduktören att se att hon faktiskt markerat sin resa.

Här började medpassagerarna ifrågasätta ombordpersonalens handlande och jag är inte förvånad över vad de fick för svar – för ungefär liknande svar har man fått så fort man ifrågasatt saker ombord:

Vi omkring försökte prata med konduktören. Men hon hämtade en äldre kollega. Ingen av dem bar namnskylt, och jag frågade varför. Vi bad om deras namn, men de vägrade säga vad de hette. Då frågade jag om vem som var personalansvarig på tåget. ”Det ska inte ni lägga er i”

Det är också märkligt att man inte vet något om hur saker ska göras när man verkar veta precis vad som hände i Kumlafallet:

Vi pratade med konduktörerna igen, och frågade: ”Hur kan ni göra så här i dag, efter löpen om flickan?”. ”Det där vet ni ingenting om. Ni ska inte tro allt ni läser i tidningen”, svarade de

Det pinsamma just nu är att facket konstant försvarar personerna oavsett vad det handlar om. Att säga att de gjort rätt är under all kritik: SEKO borde skämmas! Det är skrämmande och jag börjar fan undra om det är facket som skapar situationen lika mycket som själva företaget:

Jag tror att den här personen som har gjort det här har gjort en bedömning. Och då när man gör den bedömningen är det rätt bedömning. Sedan i efterhand kan man kanske kritisera. Men i det här läget som hon var i då har hon gjort rätt bedömning. Hon har gjort bedömningen att flickan är äldre än elva år, säger Lennart Jansson till SR.

Hur mycket äldre? Hur gammal är nog för att bli avställd på en folktom perrong utan riktiga svenskakunskaper? Tolv? Fjorton? Lennart Jansson på SEKO menar att det är omöjligt att personalen ska göra något mer än bedöma utseendet på människor och därigenom bestämma hur gamla de är:

De här rutinerna är omöjliga att följa för vår personal. Dels ska man kunna bedöma om en person är under 15 år. I den här åldern har de ofta inte legitimation. Dels ska man bedöma om personen ska kunna ta sig från stationen. Hur ska man bedöma det? Vår personal är varken psykologer eller beteendevetare

I övrigt ska personalen inte behöva ta konsekvenser och bedöma om människor kan ta sig från stationen. Nä, men då får man faktiskt ta och låta folk åka med – det är så enkelt. Det måste fan brunnit en säkring i huvudet på fackmänniskan.

Man inte funderar över det här med eget omdöme: facket väljer att faktiskt göra sina egna medlemmar till viljelösa, icke-tänkande maskiner som ska ha alla regler från företaget. Det är riktigt läskig människosyn som självklart också förs över på medlemmarna: istället för att faktiskt hellre fria än fälla så väljer facket att gnälla över reglerna.

En del kanske glömt Therese som höll på att dö och där både SJ men också facket försökte skylla på henne – vilket också ombordpersonalen gjorde.

Det börjar nu också klarna hur Örebrohändelserna skedde och det verkar som om konduktören plockat Nema när hon var uppe och gick och snabbt avgjorde at hon skulle av tåget. Allt har gått jävligt fort och hennes berättelse är tyvärr oerhört flagrant men uppenbart inte unik. Hur kan ens konduktören andas att hon ska ha kunnat göra ett avgörande om tjejen var äldre än elva på den korta tiden? Att en del ifrågasatt varför systern inte slog larm tidigare visar sig också bero på ombordpersonalen – de har sagt att hennes syster var i en annan vagn som hon dock inte kunde få komma till.

Jag åker ju själv rätt mycket tåg. Och får min beskärda del av förseningar och tåg som inte finns. Om man får information är den alltför ofta idiotisk och tyvärr är det få av ombordpersonalen som verkar ha något annat intresse än att kolla biljetterna.

Tyvärr men jag kommer att börja vara en riktig pain från och med nu. Jag kommer att ifrågasätta och jaga efter personal så fort jag vill ha svar på något. Jag är förbannad på hur människor, med fackets hjälp, avhänder sig sitt eget personliga ansvar. Helt ärligt: efter det som kommit fram nu så tycker jag att konduktören ska må dåligt. Inte som hämnd utan för att hon faktiskt har gjort fel – det är ingen annan som kan lastas för hennes beslut. Hon utsatte en elvaårig tjej för fara genom sin ”bedömning” – det kan inte SJ som företag lastas för. Relger kan diskuteras men i slutänden är det bara en riktlinje: den enskilda människan har att se till situationen.

Varje människa har att ta sina egna beslut. Det finns inga regler i världen som går utanför det. Därmed inte sagt att människan ska hatas och att vi inte kan se det som är gjort som gjort men jag kan inte hjälpa att jag tycker att man just nu väljer att ta bort individens ansvar.

Edit: Introtweeten borttagen då den inte var i original. 

Uppdatering: Systern uttalar sig och det är bara att buga för hennes stora hjärta och insikt om försoningens kraft. Alla de som ifrågasatt henne och hennes syster måste väl nu inse att det inte handlar om bullshit. Att såna som Sanning2010 inte förstår det här gör en irriterad:

Hon och de andra syskonen i familjen har gått igenom saker i sitt hemland Kongo Kinshasa som är svåra att ens tala om. I proportion till det så tycker hon att händelsen är obetydlig.

Bloggar etiketter: , , , ,

Ett nytt DDR

Disclaimer: Originalpostningen skriven på Ipod Touch vilket gjorde att länkandet fick vänta till jag hade en dator. Postningen är utbyggd och länkar är tillagda efter första publiceringen. Det är inga ändringar gjorda.

Det är lite tyst från mig. Det är mycket nu. Januari och februari kommer att vara i en dimma av massor av jobb.

Samtidigt sker massor med saker runtomkring som jag inte kan prata om: de innefattar andra människor som inte bett om uppmärksamhet.

Det blir lite tomt då. Tid är en bristvara och jag är nu mest inriktad på marknadsföringstänk.

Jag har en massa åsikter om det som händer i världen och i Sverige. Ler roat åt hur Tolgfors idogt försöker att överleva som minister (han har dock börjat blogga – utanför partiets egna (m)urar – eller snarare blivit med en MegaFån). Kommentarer tycker jag faktiskt är något som är en självklarhet på en blogg). Oroar mig över hur justitieminister Ask (som jag här tycker gör en riktig Friggebo) väljer att totalt sälja ut vår integritet genom att ge både skivbolag och polis total tillgång till ip-nummer, och att sossarna inte är bättre när de kommer i bakhasorna och vill stoppa möjligheterna till anonymisering av ip-nummer. Försäkringskassans agerande som exemplifierars i Siljansnäsfallet äcklar mig: ska man vara hård måste man också ha flexibilitet och ett hjärta.

Igår var jag på Systembolaget i Borlänge och insåg hur mycket DDR Sverige fortfarande är. Förutom att hela grejen att behöva handla sprit på ett hårt reglerat systembolag – något som blir en symbol för hur Sverige totalt sett fortfarande väljer att se sina medborgare som barn: att inte junná tä ansvar så fick jag ett exempel på hur regler används utan att förnuftet är med. Framför mig stod en utländsk man. Utbytesstudent som inte hade något svenskt id. Han vägrades att köpa sina öl trots att han visade både sitt id från högskolan såväl som sitt id från hemlandet. Han var bra över 20. Men det spelade ingen roll vare sig för två kassörskor eller den ditkallade arbetsledaren. De vågade inte lita på det heller: det var ju en svartmuskig man. Jag och snubben framför la oss i och strimlade deras ”men reglerna är ju såna”. Själv var jag noggrann att trycka upp mitt id i ansiktet på kassörskan och påpekade att det var väl bäst att hon kollade mig eftersom jag är lika svartmuskig som han som inte fick handla. (Samtidigt hade jag i minnet en av ungdomarna från fokusgruppen som förklarade att han inte trodde att jag snart är fyrtio). Hon suckade lite och jag såg att hin var sugen att vägra mig att handla.

Det här blev också ett exempel på hur regler utan redundans – utan hjärta – helt enkelt skapar situationer som är ohållbara för ett demokratiskt samhälle. I grunden måste regler bygga på att ha individen som utgångspunkt – där nästa steg är det gemensamma. Problemet ligger i att vi idag har en politisk kader som utgår från staten som ansiktslöst kollektiv. Reglerna är sällan till för människorna utan till för att skapa repression. Ett sätt som gömmer sig bakom ett argument om rättvisa. Problemet är att rättvisa aldrig är rättvisa om den inte har sin grund i individen.

Det är en ny kollektivets repression vi ser. Det otäcka är att den bygger på en marknadsliberalism men utan att indivderna är grunden: det är en sorts häxblandning av socialistisk kollektivteori tillsammans med kapitalism. Det är en dålig blandning. Tycker jag. Gissar att min kära vän MJV kommer att ge mig en uppsträckning :)

Uppdatering: Kontaktmannen inspirerades till följande historia som är mycket roande :)

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,