Kappvändare? Nej. Däremot har jag valt att gå efter mitt hjärta och min hjärna istället för att stanna kvar när jag sett att mina åsikter och ett parti eller en gruppering inte längre rockar.

Och jag ska inte sticka under stol med att jag känt mig närmast många av piratfrågorna – även om nu valmanifestet fick mig att fundera. De senaste riksdagsvalen valt att rösta blankt och egentligen: utifrån min rätt cyniska sida och ogillande av statlig inblandning ser jag som princip att jag egentligen borde låta bli. Det här riksdagsvalet kunde blivit första gången på länge jag röstade på ett parti.

Efter idag: det sorgliga utspelet från Rick Falkvinge och de många piratpartister som hudflängt mig och andra på grund av vår kritik känner jag mig vilsen. Eller tillbaka till ruta ett. Jardenberg har uttryckt sin vilsenhet och jag kan känna igen mig även om jag valt att inte vara medlem i PP. För idag har tyvärr piraterna inte visat det jag hoppades på efter ep-valet.

Det sorgligaste är alla de blinda sekteristiska piratpartister (notera att jag inte nu drar alla över en kam – flera goda diskussioner har funnits och det finns flera i partiet som jag håller högt, gillar men tyvärr idag alltför få gentemot en massa orerande, foliehattande och trollande idioter) som nu likt SD-puckon orerar vilt i kommentarsfälten. Som inte förstår att det faktiskt inte spelar någon roll vad Rick menade, att det handlar inte om SR klippt eller inte: det här sätter sig i skallen på folk som annars kunde gett PP en röst och i varje debatt kommer det här hänga med. Människor kommer inte våga knysta att de gillar Piratpartiet eftersom man då kommer behöva försvara sig mot den här saken. Piratpartiet riskerar att bli en paria som SD. Om det var jobbigt att alla politiska motståndare anklagade PP för att vara ett fildelningsparti – gissa hur jobbigt det blir nu. Det blir så enkelt för de andra partiledarna att stänga ute PP från debatterna med hänvisning att man inte vill debattera med personer som står för legalisering av barnporr precis som man inte vill debattera med personer som är invandrarfientliga.

Naiviteten i att ”vi gör inte som andra” är beklämmande: tror ni på fullaste allvar att pr utvecklats i ett vakuum? Medialogiken fungerar så här – vill man vara med och leka är det bara att gilla läget. Oavsett vad ni tycker så behövs det mer än en dementi. Det behövs starka uttalanden mot det som sagts. Det kan behövas symbolhandlingar – som jag tidigare sagt: Rick måste gå undan. Hans credd är uttömd. Han är bränd. Ingen kommer ta honom på allvar – nästa uttalande kommer enkelt kunna viftas bort med att ”vi vet väl inte om han menar det han säger”.

Fattar inte riktigt vad alla dessa (unga?) arga pirater hoppas att vinna med att dissa personer som mig, Jocke och Unni Drougge när vi med ganska lång erfarenhet av marknadsföring, media och pr inser att det här slog undan benen på Piratpartiet? Vad försöker ni bevisa för människor som stått upp för de frågor som är Piratpartiets grundfrågor? Om ni får tyst på oss – tror ni det försvinner då?

Det som gör mig ondast är de fantastiska personer som jag känner och som satsat tid, pengar och sitt renommé i Piratpartiets namn och som nu kommer bli ifrågasatta på grund av det här. Och att de viktiga frågorna om yttrandefrihet, nätintegritet och öppenhet förfulas genom att kopplas ihop med ett klantigt uttalande av en nyvaken ofokuserad partiledare som glömmer bort att det inte är hans åsikter som är partiets utan faktiskt tvärtom.

Bloggar etiketter: barnporr, medielogik, naivitet, Piratpartiet, Rick Falkvinge

Jag har helt klart legat nära Piratpartiet och många gånger gör jag det fortfarande men när valmanifestet kom kändes det plötsligt som många frågor var oerhört märkligt formulerade, jag kände mig mycket distanserad till flera saker: för mig är mycket av det som skrivs runt upphovsrättslagstiftningen i valmanifestet världsfrånvänt. Jag menar att upphovsrätten måste förändras – min inriktningen är att den framförallt måste bygga på en icke-statlig egenreglering. Piratpartiets valmanifest upplever jag som extremt inriktat på att lagstifta tvärtom. Det finns många bra saker men när det också kommer till att blanda metadiskussion med just-nu-frågor och där barnporrfrågan blir en valfråga så kände jag mig mycket avlägsen från det.

Precis som Tallmo kände jag det mest som rätt förvirrat. Jag funderade om det handlade om ett problem med att det finns så många olika viljor i partiet men nu börjar jag oroa mig för att det är en ren Falkvinge-produkt.

Det jag gillat med Piratpartiet är att man många gånger sett konsekvenserna längre än just i sakfrågan: integritetsfrågan är extremt viktig och genomsyrar så många andra sakfrågor; yttrandefriheten har blivit central när människor idag faktiskt har tillgång till plattformar för att säga sin mening. Jag har inte svårt att se hur den gamla makten gärna vill försöka undertrycka denna utveckling.

Piratpartiet har senaste veckorna varit de som vågat ta ställning mot det utökade tittförbudet där fiktionaliserade figurer i serier blivit bedömda som barnporr, något som även juridisk expertis nu motsätter sig, liksom att PP valt att stå upp för Wikileaks när övriga partier varit oerhört tysta.

Men att från det plötsligt mena att barnporr generellt ska legaliseras, och att i sitt valmanifest sätta det som en viktig fråga är oerhört märkligt, en pr-katastrof och för min del kommer det krävas i princip att PP nu gör sig av med sin founder. PP på ett bräde tappat hela sitt momentum och sin politiska kraft. Rick Falkvinges uttalanden är huvudlösa, förvirrade och slår sönder allt förtroende för honom – och i sin tur Piratpartiet. För även om de är snabba ut att förklara sig så är skadan redan skedd: även om det är så att man inte vill att barnporr ska legaliseras så kan jag inte längre lita på att inte Falkvinge uttrycker sig klumpigt igen.

Ok. Det är inte vad man står för. Varför säger man det då? Varför väljer man att definiera barnporrlagen som en valfråga? Diskursen om fiktion som övergrepp är viktig men knappast en så generell fråga att man går till val på den. Ska man diskutera det här måste man vara stenhårt skärpt. När man behöver diskutera på ett metaplan måste man vara oerhört försiktig: det misstaget kommer stå Piratpartiet dyrt.

Efter EP-valet skrev jag att Piratpartiet nu måste visa sig värdiga. Det har varit lite si och så med det. Nu kan man diskutera om inte ett så ungt parti ska ha rätt att göra misstag, och att man inte kan begära att ens partiledare ska vara perfekta. Det är inte det jag säger. Men att uttrycka sig klumpigt i en så här känslig fråga visar att man faktiskt gjort sitt. Riksdagen må vara meningen att det ska vara folkets representanter som innefattar men fortfarande måste det vara personer som kan hantera media, uttala sig ordningsamt och faktiskt vara professionella. Det går inte annars.

Jag vill tro på ett parti som vågar stå för stor frihet och samtidigt stor integritet: men jag har oerhört svårt att ge mitt stöd till ett parti som inte förstår att strategiskt och taktiskt välja sina strider, utnyttja media på ett sätt som gör att man kan vinna istället för att plötsligt hamna i ett sånt oerhört underläge som nu.

Jag känner så många goda pirater, personer som jag nu lider med eftersom jag vet att de inte alls står för någon legalisering av barnporr. Personer som jag tycker mycket om och som jag håller för högt både när det gäller inkännande och intellekt.

För min del ser jag inget annat än att, trots att det bara är en månad kvar till valet, det enda sätt som Piratpartiet kan rädda ansiktet är att snabbt låta sin partiledare träda tillbaka för personer som inte snubblar på definitionerna. För min egna del kommer jag inte att lägga min röst på PP som det är nu. Det blir en lång uppförsbacke nu.

Uppdatering: Tyvärr innebär mitt ställningstagande att man också ser hur illa ställt det är i PP. Jag blir anklagad för att vara en del av en samlad attack mot Rick Falkvinge (edit: OlofB har backat på den punkten) samtidigt som bloggskribenten orerar om att skilja mellan sak och person. Och många försöker få det till att det är en ”vinklad” intervju. Problemet är ju att det finns att lyssna på. Edit

Det man måste inse i det här är att det inte går att skilja på det: Piratpartiet står under samma medielogik och samma politiska taktiska krigsskådeplats som alla andra. Vad jag vill minnas så är det inte så att PP:are låtit bli att prata om Sahlins Vuitton-väska och liknande. Det som nu hänt är att Piratpartister inte bara kommer att bli anklagade för att endast vilja ladda ner saker gratis utan också att de vill kolla på barnporr. Det är just vad som är problemet.

Oavsett om Rick Falkvinge slant med tungan, om han är felciterad (hur man nu kan bli det i radio…) så måste man se till att göra något åt det. Time out, byte – nåt för att visa att man tar kritiken på djupaste allvar.

Jag kan bara säga så här: det är PPs smala lycka att Folkpartiet lyckats klanta till det ännu värre med burkaförbudet…

Uppdatering: Och antipirater som den här är lika jävla korkad om ni ursäktar svenskan…  Nu är jag helt plötsligt medlem i Piratpartiet. Folk kan verkligen inte läsa eller bryr sig inte ett skit om att göra sin research. Solitt skriver som vanligt HAX. Kent Persson menar att PP är körda precis som Peter Andersson. Själv har jag ännu förhoppningen att de krishanterar det här på rätt sätt. Det som slår mig är dock att vi idag ser att pp:are menar att ”lång uppförsbacke” är lika med ”körda”.

Och ja. Jag står för min kritik mot Falkvinge. Det har inget med honom som privatperson att göra – utan helt enkelt att jag inte ser att han längre kan fungera som partiledare för Piratpartiet. Hultins påpekande om att han kör med majestatis pluralis i sina krishanteringsförsök gör mig beklämd. Vad jag förstått går det nu ut ”aktivistmail” till piratpartister – vad det står i dem vet jag inte men tittar jag på de pirater som rör sig i kommentarsfälten så är det ”aktivt försvar genom attack” som gäller. Oavsett vad personen tidigare tyckt och skrivit om partiets sakfrågor, oavsett tidigare uttalanden om Piratpartiet. Det är sorgligt. Håller med Hultin när han skriver:

Rent instinktivt så vill jag inte slå på PP, eftersom jag delar uppfattning med dom i ett stort antal principfrågor. Tyvärr så har det nu skapats ett problem.

Uppdatering: Läs också 14-åriga Calandrellas inlägg i frågan. Själv piratpartist, själv oerhört skarp i många frågor.

En del kommentatorer väljer först att anklaga media för att vilja PP illa, att de redigerat fel, inte valt att sätta sig in i Piratpartiets program osv. Sedan anklagas jag för att inte förstå att det Falkvinge menade var teckningarna som man sedan förklarar innebörden i – vilket markant visar att man själv inte orkat ta reda på mer och faktiskt göra det man anser att media ska göra. Idag är det tyvärr så att vissa medlemmar i Piratpartiet gjort mig än mer skeptisk till det.

Andra undrar över varför jag anser att det är en så stor sak när jag i sakfrågor håller med PP. Man röstar ju inte på en person utan på sakfrågor. Det är inte sant. Partiledaren är viktig som en person som frontar sakfrågorna. Vill man inte det ska man inte ha partiledare. Och att den här krisen gör mig beklämd beror är på grund av att jag utgår från att ett parti faktiskt hanteras professionellt. Om man ber om min röst förväntar jag mig den respekten att man också ser till att vara bra att hantera media, hantera kriser och professionellt hanterar politiska frågor. Åsiktstorped skriver i en kommentar till sin bloggpost:

Problemet är inte bara Falkvinge, problemet är också att få genomslag. Jag vill, som potentiell väljare, se att PP kan hantera en sån här kris. Enda sättet jag ser att de kan hantera den här krisen och få genomslag i media (tvätta bort stämpeln ”vi som vill tillåta barnpornografi-partiet”) är att Falkvinge avgår.

Jag är böjd att hålla med.

Bloggar etiketter: barnporr, legalisering, partiledare, Piratpartiet, pr-katastrof, Rick Falkvinge, upphovsrätt

Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Det roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra Jankov, Älskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke¹, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).

1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter

Bloggar etiketter: Abbes pappa, Adland, Alla dessa dagar, Älskade Dumburk, Åsk Wäppling, blogg-gala, bloggala, Brit Stakston, Carl Bildt, DVIJDVS, Erik Laakso, Farmor Gun, Heja Abbe, ICA-Stig, Jan Helin, jobb, Jocke Jardenberg, Kenza, Lilla Gumman, Mumari, Nalen, Nikke Lindqvist, opassande, Petra Jankov, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, skandal, sociala medier, Stockholm, Stora Bloggpriset, svimning, Tonårsmorsa, Twitter, Ulrika Good, YABA

När han sedan kommer in på diverse exempel så känns tyvärr foliehatten inte långt borta och den väldigt enkla konklusionen att fri kod och program sparar miljarder är inte riktigt sann: TCO för öppen källkod är bra mycket mindre än det. Men det är en fråga som kan diskuteras på andra ställen.

Det som ändå gör mig mest fundersam över Piratpartiet post-EU-val är hur Piratpartiets lokal- och regionalval ska lösas.

Vi är fortfarande en ung organisation. Därför är det viktigt för Pirat­partiet att det är våra allra skarpaste representanter som banar vägen för lokal politik: partiets styrelse kommer att ställa mycket hårda krav på de lokala organisationer som vill ställa upp i lokala val, och bara låta de mest kvalificerade gå vidare till att skaffa landstingsblå och kommunalvita valsedlar i september 2010 bredvid de riksdagsgula.

Jag förstår självklart att Piratpartiet måste undvika samma problematik som andra småpartier haft när det gäller företrädesvis kommunalval men samtidigt rimmar det i mina öron illa med den öppenhet, den kollektivism och den unga och nya känsla som PP velat visa på. Det här är gammelpolitik-tänk i stora mått, det är att gå in i den rådande strukturen och genom sina uttalanden anar jag en toppstyrning som inte ens finns i de traditionella partierna. Det är en extrem elitism som anas och som onekligen skrämmer mig en del. Var är den öppna källkoden i själva politikersammanhanget?

Varför tar inte Rick chansen att förklara hur deras uttagning kommer ske: vem är domare, vem är det som i slutänden väljer vilken nivå av meritokrati och vilket innehåll av den som ska rendera en plats på en lokal lista?

Jag skrev förut att det är nu som Piratpartiets stora jobb börjar, efter vinsten och efter att blivit en del av det politiska livet i Sverige. Jag måste tyvärr än så länge säga att jag är besviken. Självklart tar det tid men med uttalanden som ovan så känner jag mig inte helt bekväm. För som jag skrev i början: jag tror att det behövs ett parti som riktar in sig på att låta informationspolitik vara grunden för sitt politiska ställningstagande och vara raster i alla frågor oavsett dignitet – men då måste även partiet “walk the talk”.

Uppdatering: Läs Swartz oerhört välskrivna inlägg om teknoratister och Ekström.

Bloggar etiketter: EU-valet, lokalval, Piratpartiet, politik, Rick Falkvinge

Posted via email from deeped’s posterous

Bloggar etiketter: igen, Johanna Parikka Altenstedt, Rick Falkvinge

Det är roligt att utmana min kära vän Dabitch. För hon hatar utmaningar – men när hon gör dem så gör hon dem rejält. Kolla in hennes svar på musikutmaningen… det är i sig en historia om ett liv. Fick till och med en liten tår i ögonvrån av den sista historien. En annan som också gjort det är MJV. Uppdatering: Även Åsa har gjort utmaningen på sin nya blogg och LouiseP har gjort sin patologiska lista, precis som Emma på Opassande.

Blondinbellas uttalande om att Karl-Bertil Jonssons jul kändes som om det kunde blivit en axelryckning om inte en massa bloggare gått igång på det. Herregud – varför ska sansade vuxna bloggare ta henne på allvar? Ja, hon är 18 men det finns 50-åringar som knappast kan kallas mogna. Hon vet väl fan inte ens vad AFA är för något. Och hon vädrar bara en extremt trist reaktionär populism. Jag håller inte med Arvid Falk. Framförallt kan man se det från ett annat håll: varför ska inte hon få tycka så? Argumentationen har handlat om att hon på grund av sin framgång inte bör skriva såna saker: herrejävlar – ska vi plötsligt ha bloggcensur om någon blir framgångsrik?

En annan som fått fiskarna varma är Karolina. Igen. Och hon går också i svaromål efter sin debattartikel som hissar Anders Borg. Ok, det kanske inte var den bästa debattartikeln som tagits in, och det kan nog diskuteras varför Expressen valde att ta in den men jag tyckte den var rolig: istället för att torrt bara bena ut politiken så tog det upp bland det viktigaste för en politiker idag: personal brand – hur ser du ut, vilken bild skapar du av dig själv. Tyvärr lyckas Chadie på Kulturbloggen generalisera sig in i sitt vänsterhörn när hon sätter Lassbos åsikter som generella ”högeråsikter”, och uttrycker för länge sedan obsoleta sanningar om att ”yta spelar ingen roll”. Om Chadies åsikter är gällande inom socialdemokratin så borde deras nästa bok bli den gamla klassiska ”Amusing ourselves to death” av Neil Postman som redan 1985 visade att TV-mediet gör att ”cosmetology has replaced ideology”. Det vore onekligen en intressant aspekt att lägga för Laakso när han ska fortsätta sitt jättejobb i att lista och läsa s-bloggar. Hur många av de som är politiker förstår att jobba med sitt personliga varumärke? Vad gäller Anders Borgs politiska uttalanden den senaste tiden så tycker jag nog att sossarna ska oroa sig: han har ju fan låtit som en sosse sedan finanskrisen började.

Jag gillar Piratpartiet men det här gör mig fundersam. Rick är en fantastisk entreprenör men om man ska bli ett parti som med stor sannolikhet kan röra om i mandatförteckningarna – bör man inte då ha lite mer ordnade ekonomiska strukturer? Jag förstår problemet och tycker att Rick självklart måste få ekonomi i sitt liv men jag menar: i Sverige är det ekonomi som motsvarar engelsmännens intresse för sina politikers sexvanor… Rent pr-mässigt kan det här bli en riktig stötesten när PP faktiskt visar sig hota den svenska politiska nomenklaturan: tro inte att Schlingmann kommer att låta bli att kolla igenom varje litet öre som rört sig… De argument som jiddras i sfären om att hans uträkning på 20 lök är högt är löjliga. Ronge lyckas också blanda ihop äpplen och päron när det gäller att jämföra Wikipediainsamlingen och Falkvinges bön om ekonomiskt stöd.

Martin Jönsson var tidig med att blogga som tidningsmänniska – och fr a att blogga om medier och reklam. Jag minns att jag tänkte att det äntligen kan bli lite mer fart på den delen – det var lite ensamt 2003 när jag startade Researcher. Nu slutar Martin att blogga eftersom han blir redaktionschef för SVD och jag förstår hans känsla av svårighet inför att kunna fortsätta att förhålla sig objektiv i bloggandet och samtidigt vara en viktig varumärkesagent för tidningen. Jag har ju själv vissa personer som starkt ifrågasätter mitt bloggande kontra att vara delägare. Roligast inspel är såklart RvdBs som inte kan fixa att bli kallad ”blogghatare” och ”överlöpare” – men får nog leva med det ett tag till. Läs också Jockes syn på att en av de bästa av mediebloggarna slutar.

Så en sista grej: nu har jag nog bestämt i vilket fack Deepedition ska finnas: metablog. För under året har jag blivit utsedd till mediablogg, politikblogg, dagboksblogg, skitblogg, företagsblogg (i princip eftersom RvdB anser att jag tjänar pengar på den…). Så mer meta vete fan om man kan bli :). Deepedition kommer fortsätta att handla om ”allt det andra”. Nu går den in på sitt fjärde år, jag går in på mitt åttonde år som bloggare och det kommer säkert att hända en massa saker. Stay tuned. Gott nytt år.

Bloggar etiketter: Amusing Ourselves to Death, Anders Borg, blogg, Blondinbella, dabitch, ekonomi, Expressen, Karl-Bertil Jonsson, Karolina Lassbo, Martin Jönsson, medieblogg, musik, Neil Postman, pengar, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Rolf van den Brink, SvD

I bloggosfären är det prisdags igen. Aftonbladet och Bloggportalen väljer att starta Stora Bloggpriset och bjuder in massor med bloggare att nominera andra bloggare. En del hissar initiativet, andra dissar det hårt. Kamfer väntar med sin dom för att se vad AB faktiskt har för tanke med det. Själv tycker jag att det är bra – varför inte göra ett stort pris och se till att många tillsammans plockar fram de bloggar som är bäst (läs jardenbergs sammanfattning). Crowd sourcing. Och i grunden är det väl omöjligt att rent objektivt bestämma sig för en blogg som är ”bäst”. Men varför inte försöka?

Laakso skriver om det hela på ett intrikat sätt.

I samband med det här så surar Politikerbloggen lite över att deras pris till medborgarjournalistik ”kopieras” av AB. SVTOpinionbloggen skriver eftertänksamt om det.

Rick Falkvinge gör också en bra grej – instiftar Stora Gammelmediepriset. Helt enkelt där bloggosfären nominerar de bästa journalisterna och andra inom de gamla medierna. Smart och rätt för det är ändå de gamla medierna som fortfarande är viktiga för nyheter och som ger bloggosfären mycket innehåll. Icke att förglömma är också Årets Politiska Blogg där nomineringarna pågår för fullt.

Andra priser som finns är Veckorevyns, Kulturbloggens, Götes (som kanske inte är det största men roligt) och självklart också Wadströms Årets Bästa Blogg. Lägg gärna till andra priser som jag missat.

Det är en jävla massa bloggar på gång också. Fler och fler blir mer och mer professionella i sin approach. Det vi ser nu är det totala genomslaget för bloggformatet (ledsen Bo Rothstein och andra bloggnegativa: vi vann :)). Om några månader behöver vi inte ens se diverse märkliga formuleringar bland gammalmediejournalister eller liknande. Det intressanta blir terminologin som måste sättas: är det meningsfullt att prata om en ”bloggosfär” längre? Jag tror att vi som varit med ett tag nu har ett ansvar för att vi inte försöker isolera och bli ”det var bättre förr”-aktiga utan välkomna det som händer. Sluta gnälla helt enkelt. Det är dags att vi tillsammans skapar bloggar som kan visa på precis alla perspektiv som världen och livet erbjuder.

Det gör att det är bra med priser. Låt oss se en massa olika priser. Strunt samma vem som faktiskt delar ut dem.

Bloggar etiketter: Aftonbladet, awards, blogg, bloggande, bloggar, bloggare, bloggformat, Bloggportalen, Bo Rothstein, Brit Stakston, Budapest, crowd sourcing, diss, European Excellence Awards, hiss, JMW, Kulturbloggen, media, priser, Rick Falkvinge, Rickard Falkvinge, Stora Bloggpriset, Veckorevyn