Jag har helt enkelt lyssnat på dödsmetall mest hela tiden. Eller gammal grunge. Alternativt har jag fått dåligt minne. Men jag fixade till en lista i alla fall.

Deeped årets låtar.

Några noteringar:

• Dark Tranquillity är självskrivna. En oerhört bra skiva i Into The Void. Årets skiva i mitt tycke. Deras bästa någonsin. Svårt att välja låt men Arkhangelsk har så mycket av det utvecklade soundet från Skandinavien.
• Dimmu Borgir – jag orkar inte titta på eländet, det är tröttsamt med något som känns som en något upphottad King Diamond show men musiken är riktigt bra.
• All That Remains, Soilwork och Before The Dawn har släppt bra skivor. Utvecklingen inom den melodiösa dödsmetallen är god helt klart. Nästa år kommer In Flames och Arch Enemy med nya plattor.
• Roligt är Finntroll och Raubtier, från olika håll (dödsmetall respektive industry-ebm) som kör svenskspråkigt. De senare är en smula balanserande på patetikens gräns men deras Haparanda-growl räddar det hela.
• How To Destroy Angels. Trent Reznor och hans fru Mariqueen Maandig och  Attius Ross (som TR också jobbat med på OST för The Social Network – lyssningsvärd) har gjort en EP som är fabulös. Allt det goda som NIN gick mot har samlats med det ambienta digitala som Ghosts visade på. Det är fantastisk ambient känsla.
• Killing Joke, postpunkens skapare kom 2006 med en våldsam skiva; Hosannas from the basement of hell, som var i vissa stunder bra i andra i princip olyssningsbar. Årets Absolute Dissent känns som en skiva där de tagit det aggressiva från Hosannas… och det bästa från Killing Joke à la åttiotal.
• Robyn är det bästa som hänt dansmusiken det här året. Eget, smart – sådär som Robyn bara är: independent.
• Så mycket bättre var en succé och både September och Petter blev ”folkkära” på ett helt annat sätt än tidigare. Att sedan Plura fick vara mysgubbe med Tourettes syndrom och Lasse Berghagen flummade runt med DiLeva gav onekligen en ny upplevelse. Två låtar tog jag med: Mikrofonkåt och Fulla För Kärlekens Skull.
• På samma sätt kom Crucified Barbara att göra Melodifestivalen lite mer intressant. Låten finns inte på Spotify men Sex Action är både hårdare och coolare.
• Get Mama A House visar på Teddybears briljans. Låten passade perfekt till en stor reklamkampanj. Vad som är hönan eller ägget? Well. Plattan Devil’s Music är i sin helhet riktigt bra.
• Johnossi och Danko Jones får symbolisera sommarens Peace & Love-festival och att hitta nya saker att lyssna på.
• Slutligen: Slash. Det trevliga med låten är att höra Ian Astbury sjunga. Jag gillar The Cult sedan länge. Rösten är mycket speciell.

Uppdatering: *Det visar sig att just ordet spotifiera har kommit in bland de svenska nyorden:

använda Spotify, bli kund hos Spotify

respektive överförd betydelse: lägga sig till med något som tidigare var gratis och erbjuda det fritt mot kunden måste acceptera reklam eller andra restriktioner.

Bloggar etiketter: All That Remains, Arch Enemy, årets lista, Before The Dawn, Crucified Barbara, Danko Jones, Dark Tranquillity, Dimmu Borgir, Finntroll, How To Destroy Angels, In Flames, Johnossi, Killing Joke, listor, musik, Petter, Raubtier, Robyn, September, Slash, Soilwork, Teddybears, Trent Reznor

Tänker på det när det också dyker upp stolpskott i kommentarsfälten och drar upp gamla postningar och försöker att förklara att jag som bloggare minsann inte ska vara stöddig mot äldre och att jag inte vet någonting. Fascinerande när äldre personer behandlar en fyrtioåring som om man var tonåring. Det riktigt skumma är att det nästan precis är ett år sedan som jag skrev det där. De tar tid på sig sossarna i Hedemora att hitta saker på nätet.

Hittar också en av de bästa tweetsen på länge medan jag städar min Dropbox och tänker på det jobb jag håller på med

och samtidigt ser jag hur min käre vän Lorden fallit ner i sportfanatismen – eller så är det så enkelt att han är en god reklamare och lever det brand som han jobbar med. Samtidigt som jag skriver en tweet till Studiomannen där jag förklarar att hans skrivarproblem beror på att hans skrivare är en avlägsen bror till Marvin så ser jag att Anjo fått en babelfisk i örat. Version 2.0. Ruggigt.

Ruggigt på alldeles riktigt (ovan saker är egentligen smileyläge på men ok: lite #nosmiley då): vad i helvete är det här? DVIJDVS åker in på Akademiska bara sådär?! Ibland är livet rätt orättvist. Så mycket kamp och nu en rätt vidrigt jobbig graviditet.

Själv funderar jag på om det nu är så att jag har Der Schwine – är det så att jag ska vacca mig ändå? Och varför i helvete kunde inte Dalarnas landsting skaka fram vaccin till riskgrupperna tidigare. Eller nähä, egenföretagare är inte någon riskgrupp…

Bloggar etiketter: Anjo, bloggande, DVIJDVS, Hede, Hedemora, Kontaktmannen, Marvin, nosmiley, Robyn, sport, Studiomannen, Ulrika Good