Även en konduktör måste kunna tänka själv

Idag får vi reda på att det verkar som om gårdagens avvisning av Nema inte direkt är ovanlig – inte nog med att det finns mängder av liknande tillfällen där man slänger av personer från tågen.

Det hände idag igen: en kvinna runt 25 fick gå av trots att hon gav med sig och tänkte betala för en ny biljett trots att det verkade vara tekniska fel som hindrade konduktören att se att hon faktiskt markerat sin resa.

Här började medpassagerarna ifrågasätta ombordpersonalens handlande och jag är inte förvånad över vad de fick för svar – för ungefär liknande svar har man fått så fort man ifrågasatt saker ombord:

Vi omkring försökte prata med konduktören. Men hon hämtade en äldre kollega. Ingen av dem bar namnskylt, och jag frågade varför. Vi bad om deras namn, men de vägrade säga vad de hette. Då frågade jag om vem som var personalansvarig på tåget. ”Det ska inte ni lägga er i”

Det är också märkligt att man inte vet något om hur saker ska göras när man verkar veta precis vad som hände i Kumlafallet:

Vi pratade med konduktörerna igen, och frågade: ”Hur kan ni göra så här i dag, efter löpen om flickan?”. ”Det där vet ni ingenting om. Ni ska inte tro allt ni läser i tidningen”, svarade de

Det pinsamma just nu är att facket konstant försvarar personerna oavsett vad det handlar om. Att säga att de gjort rätt är under all kritik: SEKO borde skämmas! Det är skrämmande och jag börjar fan undra om det är facket som skapar situationen lika mycket som själva företaget:

Jag tror att den här personen som har gjort det här har gjort en bedömning. Och då när man gör den bedömningen är det rätt bedömning. Sedan i efterhand kan man kanske kritisera. Men i det här läget som hon var i då har hon gjort rätt bedömning. Hon har gjort bedömningen att flickan är äldre än elva år, säger Lennart Jansson till SR.

Hur mycket äldre? Hur gammal är nog för att bli avställd på en folktom perrong utan riktiga svenskakunskaper? Tolv? Fjorton? Lennart Jansson på SEKO menar att det är omöjligt att personalen ska göra något mer än bedöma utseendet på människor och därigenom bestämma hur gamla de är:

De här rutinerna är omöjliga att följa för vår personal. Dels ska man kunna bedöma om en person är under 15 år. I den här åldern har de ofta inte legitimation. Dels ska man bedöma om personen ska kunna ta sig från stationen. Hur ska man bedöma det? Vår personal är varken psykologer eller beteendevetare

I övrigt ska personalen inte behöva ta konsekvenser och bedöma om människor kan ta sig från stationen. Nä, men då får man faktiskt ta och låta folk åka med – det är så enkelt. Det måste fan brunnit en säkring i huvudet på fackmänniskan.

Man inte funderar över det här med eget omdöme: facket väljer att faktiskt göra sina egna medlemmar till viljelösa, icke-tänkande maskiner som ska ha alla regler från företaget. Det är riktigt läskig människosyn som självklart också förs över på medlemmarna: istället för att faktiskt hellre fria än fälla så väljer facket att gnälla över reglerna.

En del kanske glömt Therese som höll på att dö och där både SJ men också facket försökte skylla på henne – vilket också ombordpersonalen gjorde.

Det börjar nu också klarna hur Örebrohändelserna skedde och det verkar som om konduktören plockat Nema när hon var uppe och gick och snabbt avgjorde at hon skulle av tåget. Allt har gått jävligt fort och hennes berättelse är tyvärr oerhört flagrant men uppenbart inte unik. Hur kan ens konduktören andas att hon ska ha kunnat göra ett avgörande om tjejen var äldre än elva på den korta tiden? Att en del ifrågasatt varför systern inte slog larm tidigare visar sig också bero på ombordpersonalen – de har sagt att hennes syster var i en annan vagn som hon dock inte kunde få komma till.

Jag åker ju själv rätt mycket tåg. Och får min beskärda del av förseningar och tåg som inte finns. Om man får information är den alltför ofta idiotisk och tyvärr är det få av ombordpersonalen som verkar ha något annat intresse än att kolla biljetterna.

Tyvärr men jag kommer att börja vara en riktig pain från och med nu. Jag kommer att ifrågasätta och jaga efter personal så fort jag vill ha svar på något. Jag är förbannad på hur människor, med fackets hjälp, avhänder sig sitt eget personliga ansvar. Helt ärligt: efter det som kommit fram nu så tycker jag att konduktören ska må dåligt. Inte som hämnd utan för att hon faktiskt har gjort fel – det är ingen annan som kan lastas för hennes beslut. Hon utsatte en elvaårig tjej för fara genom sin ”bedömning” – det kan inte SJ som företag lastas för. Relger kan diskuteras men i slutänden är det bara en riktlinje: den enskilda människan har att se till situationen.

Varje människa har att ta sina egna beslut. Det finns inga regler i världen som går utanför det. Därmed inte sagt att människan ska hatas och att vi inte kan se det som är gjort som gjort men jag kan inte hjälpa att jag tycker att man just nu väljer att ta bort individens ansvar.

Edit: Introtweeten borttagen då den inte var i original. 

Uppdatering: Systern uttalar sig och det är bara att buga för hennes stora hjärta och insikt om försoningens kraft. Alla de som ifrågasatt henne och hennes syster måste väl nu inse att det inte handlar om bullshit. Att såna som Sanning2010 inte förstår det här gör en irriterad:

Hon och de andra syskonen i familjen har gått igenom saker i sitt hemland Kongo Kinshasa som är svåra att ens tala om. I proportion till det så tycker hon att händelsen är obetydlig.

Bloggar etiketter: , , , ,

För några få kronor ensam i Kumla

Morgonens stora nyhet var att SJ slängde av en elvaårig kongolesisk flicka i Kumla igår kväll. Ensam och på en station utan bemanning. SJ förklarar att det är ett fatalt misstag men vill åtminstone i början försöka bortförklara sig:

Nu är det ju så att om man inte har en biljett på ett tåg så är det faktiskt en brottslig handling. Men det är naturligtvis beklagligt, det som skett. Tack och lov har flickan upphittats, säger Sven-Ingvar Håkansson.

Visserligen ett uttalande som Håkansson senare ångrar men det visar snarare vilket tankesätt som gäller för SJ. Ett synsätt som verkar gälla även för polisen:

– Vi tycker inte att det ligger ett brott bakom händelsen, förutom möjligheten att konduktören kan ha brutit mot några av SJ:s regler och begått tjänstefel, säger Örebropolisens informatör Mats Nylén.

Det är alltså inte ett brott att slänga av ett barn från tåget en kväll i en främmande stad. Inte enligt polisen och inte enligt SJ. Ingen verkar lära sig ens. Ordet rättslöshet känns inte så långt borta. För några ynka svenska kronor har företaget rätt att göra vad de vill.

Det har förklarats att flickan såg äldre ut än hon var och att hon inte kunde prata svenska något bra (vilket den person som tog hand om henne förnekade). Men hon är svart. Hon har bara varit i Sverige ett par år. Hon är rädd för myndigheter efter det hon varit med om i sitt hemland. Självklart blir svenskan sämre, självklart verkar det som om hon tjuvåker.

Självklart beklagar man nu det hela på SJ och sätter nu till ”alla klutar” för att se över regelverket. Bullshit – ni borde vara förkrossade och se till att skapa ett helt annat sätt att tänka. Ni borde lära er av alla gånger ni gör samma fel!

Det hjälper nog inte med något regelverk utan snarare måste man fundera över inställningen till både sig själva, till sina kunder och till människovärde.

En biljett för ett barn mellan sju och femton år kostar sträckan Örebro och Göteborg fem kronor om man är medföljande. Självklart kan man förklara att det var något konduktören inte visste men oavsett så kan man inte tolka ett barn som vuxen om det är elva. Då har man fel på synen eller på sin inre kompass.

Själv har jag en dotter på nio år. Ganska få som ser henne tror hon är så ung. Hon är mogen. Hon kan tala för sig men självklart skulle hon mycket väl kunna bli avslängd. Om hon åkte tåg med mig, jag hade biljetterna och gick på toaletten så skulle alltså hon kunna slängas av – och SJ skulle bara beklaga det hela. Jag antar att jag skulle hinna bli anklagad för både mordhot, våld mot tjänsteman och skadegörelse innan någon hann beklaga. Att slänga av ett barn under femton är för jävligt helt enkelt. För fem kronor per biljett.

Den jag tycker mycket synd om är dels flickan men också storasystern. Flera har påpekat att hon ju inte tagit kontakt med SJ förrän hon kom fram. Men om hon är från Kongo, säkert utsatt för diverse grymheter och flytt tillsammans med sina syskon så har hon nog gjort så gott hon kan. SJs ombordpersonal kan vara svår att komma till tals med även om man är vit, medelålders och man; och inte ger sig.

Att SJ väljer en väg som innebär att det är själva regelverket som ska gälla – inte en mer utilitaristisk princip skrämmer mig. Det är ett ställningstagande som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Och det måste SJ själva ta ansvar för – det kan inte konduktören ensam lastas för även om en viss grad av regelvägran skulle vara bra för ombordpersonalen på SJ även om det råkar handla om att ge folk vatten i stillastående tåg eller helt enkelt vara trevligare.

SJ försöker själva få oss resenärer att förstå att inställda tåg, förseningar och liknande saker är sånt som händer. Man har bland annat gravt försämrat resegarantin, en ombokningsbar biljett är bara giltig i nittio dagar och väljer man återbetalningsbar biljett kostar det mig bra mycket mer än fem kronor, man väljer att höja priserna med jämna mellanrum och försämrar tidtabellerna – men kräver alltså att vi ska acceptera att man slänger av barn som inte har en biljett motsvarande fem kronor?

Bloggar etiketter: , , ,

SJ och kommunikationen

5.56 gick mitt tåg imorse. Eller det skulle ha gått. Istället fick vi åka buss. Okej, en ko hade blivit påkörd natten innan. Tåget blev fast nånstans neråt Avesta. Fine. Bussresa. Jag sov. Det borde ju inte vara något problem.

När vi kom ner till Avesta-Krylbo så stod tåget där. Men inget nytt lok, inte ens någon personal. Två – tre bussar hade lämnat av fulla laster. Till slut kom tågpersonalen. De visste inte mycket. Inte mycket mer än att släppa in oss på ett ostädat utkylt tågset. Utan fungerande lok. Efter ett bra tag dyker ett lok upp. Som ska bromsprovas och grejas. När vi frågar varför så förklarar de att lokföraren ju inte börjat sitt jobb förrän nu. Nähä, det där med att se till att ha redundans i systemet är inte riktigt SJs grej.

Vi fick veta att tåget nog skulle gå vid halv åtta. Okej, bara att gilla läget. Men efter ett tag blev jag och flera rastlösa. Det stod bussar kvar. En ny tågpersonal hade anlänt och det skedde aktivitet borta vid stationshuset. De två som var på tåget stod mest och tittade. Information lika med noll.

När jag gick dit bort så var beskedet att åka buss. Till Stockholm. Det skulle ta rätt rejält mycket mer tid. Men just vid det laget var det kanske det bästa. Jag satte mig på bussen. Den gick inte på länge än. Jag tröttnade ur och gick ut och lyssnade av vad som var på gång. Och då skulle vi kunna ta nästa tåg som kom 7.42. Men det stannar inte i Sala så alla som skulle till Sala skulle gå på bussen.

Den informationen gick inte fram till alla eftersom konduktörerna borta vid originaltåget verkade missa det mesta som den aktiva personalen vid stationen sa till dem i telefon. Vad gäller trafikledningen verkade de inte ens fatta speciellt många beslut. Allt var upp till personalen på fältet. Vi fick reda på att det fanns rejält med platser på det tåg som var på väg. Även om det också var försenat.

Eftersom en av passagerarna på vårt tåg skulle till Sala, och personalen borta vid originaltåget inte lyckats förmedla att hon skulle åka buss så fick det nya tåget, som redan var försenat, lov att stanna extra i Sala. Vilket gjorde att även det blev försenat.

Konduktören på det nya tåget är en person som har en väldigt laid back-attityd gentemot sin arbetsgivare och informerade oss när vi väl kom till Stockholm att han nog tyckte att vi skulle gå in på SJs hemsida och kolla in Resegarantin…

Det som stör mig är inte att det blir förseningar. Det kan man få lov att ta. Jag har valt att pendla, saker går sönder, kor går vilse, Trafikverket misslyckas med snöröjning eller slyröjning. Men att inte SJ kan se till att få till en bra kommunikation både internt och med oss resenärer. Det är helt enkelt uselt skött och har varit det i de år jag spenderat gigantiska mängder timmar på tåg, och rätt många med att vänta på försenade tåg. Aldrig någon gång har informationen fungerat till passagerarna.

Det är 2011. Jag får alla mina biljetter via SMS. Men att inte kunna skicka ut att mitt tåg är inställt – hur svårt är det? Då hade jag haft information nog att göra ett val: åka ner till stationen eller ta ett senare tåg. När man står på en rätt kall perrong nere i Avesta så behöver man information: vad händer, vilka options har vi – och fr a: bestäm er! Vi är passagerare, vi vill ha informationen och sedan ett rejält förslag som ni sedan genomför. Hantera situationen, ge rätt information och följ den. Se till att all personal fattar att vara aktiv med informationsinhämtning och avstämning. Som det var nu var det en person som gjorde något aktivt – de andra verkade mest fundera om de kunde få kaffe nånstans.

Det håller inte SJ. En informerad människa kan göra val. Och är tryggare, mindre irriterad – och kan ge vidare information för att lösa sina problem med möten som man blir sen till. Då kan man utröna sina möjligheter att använda andra transporter – eller om man ska vända om. Man kan boka om flyg och andra tåg som man kommer att missa. Istället blir man stående i ett informationsvakuum.

Istället för att satsa på märkliga byggen – satsa på att utbilda personalen i informationshantering. Satsa på bra informationsvägar och att de kanaler som jag som passagerare kommer åt alltid har rätt info så fort det bara går. @SJ_ab ska finnas på Twitter 24/7, Facebook ska vara en informationshubb, hemsidan ska bygga på att jag som resenär får tillgång till information på enklaste sätt.

Om några timmar sätter jag mig på tåget igen. Det kommer inte blivit bättre. Jag får konstant addera tid innan möten, jag får lov att betala ganska dyra hotellräkningar för att kunna ta tidiga möten – eftersom jag inte vågar hoppas på att tågen går i rätt tid – och fr a att jag vet att jag inte kommer få någon vettig information om förseningar eller inställda tåg.

Det är inte en raket till yttre rymden vi pratar om. Det är grundläggande informationshantering i en värld där varje resenär har tillgång till någon form av mobil kommunikationsväg. Se till att komma med i matchen.

Bloggar etiketter: , , ,

Sladdad

Det är något fel i back-end på Deepedition så därför blir det inte speciellt många uppdateringar. Tiden räcker inte till att laga den heller. Men via en bakväg tar jag mig in och gör en dagboklig anteckning.

Idag har jag dels varit och pratat webb med nya samfundet Equmeniakyrkan som är en sammanslagning av SMF, SBF och Metodisterna. Spännande och speciellt eftersom jag har ett förflutet inom SMF och att kliva in på Tegnérgatan 8 innebar att jag klev in i samma dörr som min morsa klev in genom flera år på slutet av femtiotalet när hon jobbade där. Namnet är lite roligt – dels för att det är ungdomsförbundens samarbetsorgans namn och att man i kyrkliga sammanhang vågat leka med moderna uttryck som ”eq”.

Sedan ut till Kistamässan och Easy Fairs IT-mässa där jag panelade tillsammans med Gabriel Sundqvist, Kristofer Björkman, Miriam Olsson och Anna Chrona. En kul panel där det kändes som om Magnus Höij som modererade lyckades hålla det på en bra nivå. Jag tror alla var rätt nöjda. Innan jag drog till pendeltåget så träffade jag också Martin Garlöv och Daniel Erkstam och snackade lite.

Samtidigt som Nikke försökte få mig över till Reco.se HQ för en öl så kom jag ihåg att jag på morgonen insett att min dator numera hade en trasig elsladd. Så jag tackade nej till öl och började en, som det visade sig, ganska galen jakt på en traff till MBPn. I tre affärer var de slut. Till slut ringde jag hem och tvingade HS att åka och köpa en häruppe. Imorgon har jag en workshop och att försöka att förbereda en sån enbart med en iPad är lite för tajt. Fast en sån här smet med hem.

I slutänden kunde jag tagit det lugnare eftersom SJ självklart lyckades avgå en kvart försent – en försening som sedan växte till en halvtimme när jag väl fick gå boskapsvagnen i Borlänge. Och hel eller trasig traff spelade ingen roll eftersom det inte fanns någon ström i vagnen från anno Dazumal.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

SJ faller på eget grepp

I onsdags skrev jag om SJ sittande på tåget. Jag gav ombordpersonalen credd för att stå ut med gnälliga gubbar och gummor som inte inser att problemen för SJ är mer strukturella.

Senare får man läsa om Therese och den olycka som skedde på Stockholms central i måndags. Där ombordpersonal onekligen kan ifrågasättas för sitt handlande – både som en del av olyckan men också i att välja att anklaga Therese för att försökt hoppa på tåget i farten. Det senare verkar numera vara SJs officiella linje – som de för fram trots att flertalet vittnen påpekar att det inte är sant.

Andreas Nilsson har gjort ett grävjobb som borde direktkvalificera till Guldspaden – och hans arbetsgivare Dagen borde skämmas att de inte tog in jobbet utan han får göra det på fritiden. Läs hans genomgång av historien där han försöker få svar från SJ, han intervjuar de läkare som var först på plats.

Som pendlare blir jag tyvärr inte längre förvånad; kaoset på Stockholms C är numera vardag och med SJs minst sagt märkliga sätt att hantera avgångstider som ”beräknade” vilket innebär att försenade tåg kan gå tidigare än utsatt tid så skapas såna här situationer. Jag förstår att det är svårt att hinna skylta om tågen eftersom det verkar vara totalkatastrof borta i vagnhallarna – men då måste ombordpersonalen ta sitt ansvar och finnas tillgängliga för frågor och informera på perrongen.

Det som skrämmer mest i den här historien är dock att SJ väljer att skapa en sanning som innebär att man skyller på en enskild människa. Det där kunde varit vem som helst av oss – fr a eftersom just vartenda Eskilstuna-tåg varit inställt den senaste tiden. Man vill komma med ett tåg – man vill komma hem.

Problemet är som vanligt tvåfalt: det politiska/ekonomiska i att vi faktiskt inte har reell konkurrens inom järnvägen och att man väljer att strunta i vad som inom andra branscher vore en självklarhet respektive att man inte förstår mänskliga beteenden. Hur fungerar en människa i stress? Det är något man tekniskt då får bygga bort. Hur fungerar vi människor när det gäller resande? Det är scenarior som måste adderas när man skapar logistiken runt förseningar och säkerhet.

Nej, att missa ett tåg är (sällan) hela världen men det känns som det när man stressar och bredsladdar in på perrongen. Att då inte få svar eller behöva försöka att få komma ombord på det man uppfattar som ett stillastående tåg.

I veckan började jag verkligen fundera hur länge de vagnsset som trafikerar svenska järnvägar kommer att hålla. Det knakar och smäller, fler och fler saker verkar inte fungera som de ska – de vagnar som nu oftast trafikerar dalabanan är av en rejält ålderstigen typ.

Slutligen – Andreas Nilssons val att gräva vidare i historien, och använda sin blogg för att publicera det hela visar på en helt annan värld. SJs försök att fortsätta ett traditionellt arbete med förnekande och inga kommentarer innebär att de totalt förlorar sin möjlighet att bedriva ett proaktivt kommunikationsarbete. Det är sannerligen intressant.

Bloggar etiketter: , , , , ,

En strippstång för SJ

Det blev väldigt liv runt gårdagens lilla semla om träning. Jag kan väl erkänna att den delvis var ”krönikevriden” dvs. inte helt igenom är det så jävligt. Men många bra tips och förslag – roligast var förslaget att jag skulle börja träna strippstång. Det känns verkligen som jag. De som sett mig live vet att det skulle vara fara både för mig, för de stackare som behöver se eländet liksom att stången lär behöva vara förtöjd med sju tum fransk skruv eller nåt. Andra har föreslagit många bra saker – att sätta l och tävla mot sig själv. Att skaffa träningskompis blir dock svårt – det är ju inte riktigt så att mitt liv fungerar enligt schema. Får helt enkelt börja att träna med en låtsaskompis. Ljudböcker kan vara en idé. Ska testa den jag fick av @annika. däremot inser jag att jag mest blir irriterad när min PT hör av sig. Sluta vara så klämkäck please.

Jag har faktiskt på allvar skickat iväg ett förslag via @sj_ab om att de borde utrusta tågen med en träningsvagn. Nu är det väl iofs generell vagnsbrist inom tågbolaget men tänk tanken att vi som pendlar skulle kunna spendera de två timmarna med att träna lite istället för att sitta still. Jag skulle lägga mina träningskortspengar på det vilken dag i veckan dom helst. Jag menar – till och med en försening skulle ju innebära att man kan dra några extra reps. Med SJs nuvarande förseningar skulle man bli dit för Beach 2011 på nolltid. Sen kunde det bli riktigt trevligt i bastun.

På tal om tåg och förseningar så är det verkligen så att tågkaos numera är normalitet på Stockholms Central. Det känns ibland som om det är fler inställda tåg än det är tåg som faktiskt går. Fast riktigt så illa är det kanske inte. Mängden irritationshormoner runt Spottkoppen är som en dimma. Gissar att restaurangerna gör bra affärer. Tågseten som går på dalabanan blir sämre och sämre. Snart lär det hända något på grund av ren och skär utmattning av materielen. Det smäller och toaletterna lägger av en efter en. Det är konstant utbytta tågset, vagnar och tja – det börjar kännas lite Sovjet över det hela.

Om företaget suger hårt så måste jag nu ge credd till den ombordpersonal som jobbar i den här miljön och med de förutsättningarna som finns. Visst kan man ibland möta något riktigt stolpskott men gänget som oftast jobbar på de här resorna jag åker försöker göra det bästa av saker och ting.

Kanske skulle SJ behöva träna lite strippstång. Eller skaffa sig en schysst PT.

- At this touchy thingy. Never mind the default.

Bloggar etiketter: , , ,

Aktiebolaget rullar in

Ska precis släcka. Klockan är bara kvart över elva men jag ska upp innan fem imorgon. SJ har ju i sin outgrundliga vishet tagit bort det vettiga tåget klockan 6.37 vilket innebär att jag måste åka med 5.56 vilket tidigt på morgonen är oceaner av tidsskillnad.

Sen åker jag till Västerås för att på tisdag föreläsa för stiftet. Lite tillbaka till brottsplatsen eller hur man ska se det. Ska bli spännande, lite otäckt och jag hoppas att jag kan inspirera.

Helgens väder: konstigast på länge. I lördags kallt som fan och idag söndag regn och plusgrader. Jag ogillar plusgrader: dels har jag inte åkt klart skidor för säsongen, dels blir det bara halt och eländigt.

I övrigt är det rörigt. Håller på att försöka få någon rätsida på det här med aktiebolag. Borde finnas en lathund: ”när du går över från enskild firma till aktiebolag ska du följa den här checklistan”. Helt seriöst så förstår jag dem som drar dig för att starta eget och inte har intresse eller en ekonomisk och juridisk utbildning. Eller de som fortsätter att betala en massa skatt i onödan eftersom de inte orkar att sätta sig in i aktiebolagsjoxet. Set tar en mass a tid, tid som jag behöver för att jobba in pengarna.

Men nu är det i alla fall igång. Strandh DigitalPR AB heter numera min arbetsgivare. Att jag sen råkar vara VD, styrelseordförande och firmatecknare för samma bolag ger en viss känsla av schizofreni. Nu gäller det bara att sätta sig in i alla nya regler för avdrag, för traktamenten och allt annat. Sen blir det att försöka förstå alla knöliga regler för anställningskontrakt och annat jox. Jag behöver fasen anställa någon för att hålla koll på allt det där – och sälja in mer jobb så jag har råd med det :)

Under julen hade jag tänkt att skriva ny affärsplan (eller snarare – skriva ner sen som jag har i skallen), göra en ny logotyp och fixa till så att min blogg faktiskt marknadsför alla delar som jag har i affärsplanen. Så blev det inte men det kommer. Bagarens barn och skomakarens ni vet.

Men nu ska jag sova en stund.

- At this touchy thingy. Never mind the default.

Bloggar etiketter: , , , ,

Lucka 21: Tågförseningar, tystnaden för sakens skull och Botrygg

Sista tågresan på ett tag. Idag börjar en och en halv vecka utan att sitta på tåget var och varannan dag. Förberedelser inför CES och lite ledighet mellan varven ska jag hinna med. Jag är sliten. Grymt sliten.

Än en gång så går dalatågen som på räls (pun wellintended) – bara mellan en kvart och en halvtimme försenade får i rådande läge anses som att vara i tid. Jag gick genom Centralen och det var ungefär som i februari i år. Kaos. Oerhört mycket folk som alla tittar upp mot den stora tavlan – och inser att varenda tåg verkar vara försenat, eller inställt. Utom dalatågen då. Det är självklart så att de som kan göra minst är de som är ombord på tågen. Har man sett vilka oerhört gamla telefoner de får försöka hantera mängder med resenärers behov av information med så funderar man varför de inte bara ger upp. Och i ett sånt här läge är det för mig en gåta varför inte SJ ser till att bemanna @sj_ab och Facebookgruppen dygnet runt. Det är så jäkla dumt. Det senaste inlägget på Facebooksidan är från igår. Och handlar inget om kaoset. Visst – det är inte nödvändigtvis så att man generellt måste ha bemannat dygnet runt – men en sån här gång kan det innebära lättnad i informationsarbetet. De som använder Twitter är själva duktiga på att skicka vidare, och berätta för andra i tåget. En välinformerad människa blir lugnare och kan hantera saker bättre – ändå verkar inga stora företag: vare sig SAS eller SJ fatta det. Se fasen också till att era anställda får lära sig att bättre hantera information – och stress. Då mår alla bättre.

Galet på Centralen

Samtidigt ser jag hur människor än en gång är fast i London. Det får mig att minnas hur min fyrtioårsdag var – och hur det kändes att faktiskt inte veta hur eller när man skulle kunna ta sig hem. Den här gången är det inte en extraordinär händelse – om än synnerligen naturlig. Den här gången är det snö. Vanlig jävla snö, även i en något större mängd än det varit senaste åren. Och Heathrow stänger ner totalt. Flera andra flygplatser lyckas inte hålla öppet heller. Och hela tiden så ser man folk som egentligen inte säger något om själva situationen – utan påpekar att bolagen de reser med inte informerar.

Så Lernfelt, om än med riktigt usel research, har självklart rätt i att resebolagen måste börja att använda sig av den teknik som finns: och förstå att det inte handlar om att bara pumpa ut erbjudanden – utan att konversera: informera, svara på frågor.

På tal om tystnad så skriver Mattias Andersson en oerhört bra debattartikel om tystnad och tystande angående Assangeaffären och kopplingen till Wikileaks. Det som glömts bort i den minst sagt heta diskussionen är att den enklaste, mest raka tolkningen av ett skeende sannolikt är det mest troliga:

jag är rätt säker på att de två kvinnorna tvekade en hel del innan de gjorde sina polisanmälningar, då de förstod att en anmälan skulle skada saken. Och utnyttjas av de regeringar som vill hitta ursäkter att mörka sina av Wikileaks exponerade krigsbrott.

Och även om han förnekar fullständigt sin egen hantering så verkar nu Assange själv försöka visa på att det inte är någon honungsfälla, utan att det handlar om att Wikileaks fiender utnyttjat själva situationen. Jag vidhåller min ståndpunkt: Wikileaks (som nu anses kvala in för att bli ett normalt engelskt ord) är större än Assange. Problemet är att Wikileaks själva valt att låta Assange vara Wikileaks. Även inom en organisation bör man hantera ”separation of powers”.

När det gäller att hantera varumärken så gav jag tidigare exempel på hur varken SJ eller SAS lyckas med ett av de viktigaste parametrarna för att skapa ett bra varumärke: trovärdighet och trygghet för sina kunder (självklart är nyttan med tjänsten viktig men den är mer instrumentell – särskilt i det här fallet). Att företag sedan också inte fattar bättre än att försöka skrämma kritiker till tystnad (där kom temat om tystnad in också) som i Botrygg-fallet fattar jag inte. Att börja hota om stämningar mot bloggare som uttryckt en åsikt och refererat till faktiskt händelser är dumt. Botrygg behöver uppenbarligen ny VD och ny marknadsstrateg. Det här är den nya verkligheten helt enkelt. Deal with it.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Lucka 15: SJ, FRA och Assange. Och förkylning.

Som en kommandosoldat lyckades till slut den där förkylningen slå ut mig. Bänkad, utvisad och nedlagd som något annat rådjur är jag nu frusen och rätt så eländig. Fryser in i märgen helt enkelt.

Men kalendern fortsätter.

Det är tre olika perspektiv som vrider sig i nyhetsflödet: Wikileaks, Stockholmsbomben och fortfarande också anklagelserna mot Assange.

Fortfarande sipprar det ut olika avslöjanden men jag vidhåller fortfarande att det är väldigt mycket Se och Hör över det hela. Dagens avslöjande att USAs ambassadör anser att norrmän är självgoda känns ju bara som en återspegling av Rosengrens off-the-record uttalande om Norge som den sista Sovjetstaten.

Jag skrev tidigt ett försök till att ändå balansera och Fridholm gör det idag. Jag håller också med om att det är frapperande hur illa skött den här affären är från svenska myndigheter: det är flera saker som är oerhört uppseendeväckande i hur rättsfrågan hanterats från åklagarmyndigheten.

Allt det här har också inneburit att sossarna än en gång visat att deras motstånd mot FRA är bara munnens bekännelse – och idag kan vi förevigt hamnat i ett samhälle som inte ens Orwell kunnat tro skulle bli sant: allt avlyssnas. Och FRA har rätt att sälja informationen, läcker den, och ingen verkar ha koll på hur de gör det.

Och Ulf Nilsson och Expressen är oerhört skrämmande med sin krönika. Naiviteten ja men resten är synnerligen förvirrad. Paul har skrivit om det riktigt bra. Det är idiotiskt försök att distansera sig som ställföreträdande ansvarig utgivare gör. Det som skrivs i Expressen är Expressen. Det han uttrycker är precis samma sak som SD för fram. Allt annat är bullshit. Tyvärr verkar Nilsson helt enkelt vara rätt så främlingsfientlig – eller snarare anti-multikulturer. I en Newsmillartikel skriver han bland annat om misslyckad integration och ett Sverige:

Det andra problemet är den bristande integrationen: att ett länge synnerligen heterogent folk plötsligt blivit så in i Norden multikulti.

Jahaja. Historielösheten verkar inte bara vara stor hos diverse organiserade Sverigedemokrater…

Nu något annat.

Som avhandlades iförrgår så twittrar uppenbarligen SJ. Men ibland undrar man om det ens hjälper när deras svar är goddag yxskaft (testar tjänsten Blackbird Pie därav att tweets ser lite underliga ut):

Vilka jävla idiottågtider @SJ_AB satt in i Dalarna nu…less than a minute ago via TweetDeck


och får till svar:

@deeped Tidtabellen är planerad utifrån hur efterfrågan ser ut. Vilken avgång är det du saknar?less than a minute ago via CoTweet


Jag förklarade att det handlade om 6.37 och påpekar sedan att den avgången alltid är knökfull så det där med efterfrågan är riktigt konstigt. Efter att de fått info om vilken sträckning det handlar om får jag det här svaret:

@deeped Ok. Då kan vi skicka vidare att du önskar fler platser för den avgången. I nuläget finsn inga sådana planer.less than a minute ago via CoTweet

Eh… det är nog bara SJ som lyckas fråga om fler platser på ett tåg som tagits bort från tidtabellen… Lernfelt borde kanske skrivit att SJ borde ge fan i att twittra.

Sen kommer en ursäkt (det är något som fru Lernfelt däremot inte lyckats åstadkomma):

@deeped Ja, såklart. Förlåt, vi följde inte historiken på konversationen tillräckligt bra. Vi för vidare att du önskar att få tillbaka den.less than a minute ago

And now for something completely different: Det här är vansinnigt kul för oss inom reklambranschen – ”Santa’s Brandbook”. (tipstack @caff). Och Spotifys årslista.

Nu ska jag bädda ner mig. Lyssna på det här: duett mellan Kirsty och Billy:

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Roande när moralisterna går igång

Västerbottenskuriren har ett oerhört roande aprilskämt idag. Samma snubbe ska ha fått fyra barn med olika kvinnor. Välgjort, extremt icke politiskt korrekt och självklart är det en hoper moralister som går på det. Det är ju det som är ett perfekt aprilskämt:

Den sista är väl mest bara… korkad…

Resten av dagens aprilskämt samlar Lunarstorms gamle starke man Eriksson på Aprilskämt.se där du också kan rösta på årets aprilskämt. VKs lär vinna hårt iofs :). Bra är också de som blir metaaprilskämt: Nerikes Allehanda som pompöst förklarar att det minsann är slutskojat nu och samtidigt drar en artikel om en tio miljonersstaty av Daniel Westling är faktiskt skojigt. Det roliga är att man hänvisar till TU – vars VD Anna Serner nog idag inte tror på något någon säger :). Men vi som gillar henne får väl reta henne lite även idag :). Hon har ju själv bjudit på det:

Nån som än en gång misslyckas med det här med skämtande är @sj_ab:

Bloggar etiketter: , , , , , ,