They found a coin and helped him to the telescope. He complained and insulted them, but they helped him look at each individual letter in turn, The first letter was a ”w”, the second an ”e”. Then there was a gap. An ”a” followed, then a ”p”, an ”o” and an ”l”.

Marvin paused for a rest.

After a few moments they resumed and let him see the ”o”, the ”g”, the ”i”, the ”s” and the ”e”.

The next two words were ”for” and ”the”. The last one was a long one, and Marvin needed another rest before he could tackle it.

It started with an ”i”, then ”n” then a ”c”. Next came an ”o” and an ”n”, followed by a ”v”, an ”e”, another ”n” and an ”i”.

After a final pause, Marvin gathered his strength for the last stretch.

He read the ”e”, the ”n”, the ”c” and at last the final ”e”, and staggered back into their arms.

”I think,” he murmured at last, from deep within his corroding rattling thorax, ”I feel good about it.”

Mitt inlägg i söndags var ett avsked men självklart med hopp om återseende. Till bloggen. Samtidigt var det svårt att slutgiltigt ta det beslutet – att förklara det. Bloggen har varit en del av mig sen 2005. Det är en kär gammal vän men också numera något som känns en smula… jobbigt.

Det känns som om deepedition.com gjort sitt. Det spretar för mycket, det finns inte så mycket jag vill skriva om just nu. Så jag väljer att lägga den på is. Eller helt enkelt: jag tackar för fisken, ber om ursäkt för eventuella missförstånd och att ha överseende med att – well: jag kanske ångrar mig. Nån gång.

Digitalpr kommer fortsätta. Inriktad på ny marknadsföring, digitala medier och den fantastiska utveckling som sker just nu. Jag finns på Twitter @deeped. Kanske väljer jag att starta en ny blogg någon annanstans. Vi får se.

Bloggar etiketter: slut

Edit: Det vart ett jävla gnäll över att jag blev ledsen över att inte få läsa mer. Men då struntar vi i det då.

2. På andra håll öses kärlek i bloggosfären.

3. Johanna Nylander har valt att låta sin blogg Frihet, Fildelning och Feminism läggas ner och flyttat över på JohannaNylander.se

Frihet, fildelning och feminism föddes sommaren 2005. En god vän utmanade mig till att börja blogga, jag antog utmaningen. Efter drygt 1400 bloggposter, över 7000 kommentarer och med några hundratusentals besökare har namnet fått göra sitt. Jag tycker att nästan fem år är lagom, och jag har förhoppningsvis vuxit lite grann under åren. Dessutom finns det mycket mer än feminism och fildelning.

Bloggar etiketter: Angela, bloggare, bloggosfären, borta, Galatea, Johanna Nylander, kärlek, Mcsarcne, slut

Det här är också en aspekt på diskussionen om att K-märka domäner som Jocke varit inne på. Problemet är ju att innehållet kanske ibland är ännu viktigare och när det försvinner så blir det ett hål och en sorts dissonans fr a för de bloggar som valt att länka till ett visst innehåll hos exempelvis Blogge. Men samtidigt: vem äger innehållet? Eller snarare – vem har rätten att klicka på “delete”? I en aspekt så blir det du skriver allmängods – genom att ge ut det så blir det en del av världens samlade textmassa: som samlar en värld. Utifrån en aspekt på en frihetlig syn på information så borde det finnas kvar och vara tillgängligt för alla. Å andra sidan så bygger det frihetliga tänkandet inte på någon annan entitet än individens rätt till det som är hans. Två aspekter som problematiserar såväl när en bloggare vill lägga ner sin blogg som när det gäller upphovsrätten i stort.

Själv har jag, delvis i affekt, påpekat att jag kommer att sluta vara personlig, sluta att skriva som mig själv. För att det är något som slår fel idag när fler och fler av ens nära läser bloggar. Flera av oss är vana vid en tid där bloggandet var något som ingen tog på något större allvar, och där bloggandet ansågs som ett sorts dagbokande på nätet utan större värde (vissa: Jan Guillou och andra mediarävar anser det ju fortfarande). Idag är det en annan tid och det kräver ett nytt förhållningssätt som är svårt för oss som bloggat i mer än fem år (jag har bloggat sedan 2001).

Deepedition vet jag ännu inte var det tar vägen. Jag kommer inte välja samma sätt som Blogge gjort och stänga och slänga men det kan hända att Deepedition blir en sorts död bloggstad, övergiven, men fortfarande bärande vittne om vad som funnits där. Jag gillar länkar och jag vill inte att de som länkat till mig ska plötsligt finna sina länkar värdelösa och tomma. Men som bloggare lutar det mer och mer åt att jag går åt ett annat håll. Samtidigt är det här min skapelse, jag har valt ett sätt att blogga, utvecklat det och tycker det är roligt.

Så jag vet verkligen inte. Det här kan vara början på något nytt eller slutet.

Uppdatering: LOKE skriver något mycket bra:

Bloggosfären behöver Dougherty [Blogge Bloggelito; deeped anm.], men Dougherty behöver inte bloggosfären.

Så är det självklart. Men frågan är då – vad är bloggosfären? Och jag funderar lite över de som menar att det väl inte är hela världen om man raderar (eller gör oåtkomlig – 404 oavsett) också anser att detsamma gäller böcker och andra textsamlingar? För övrigt lutar jag mer åt att låta Deepedition ta en bloggsemester. Funderar på att skicka honom till en schysst bar med all inclusive och en bunt böcker. Synd bara att jag inte hinner åka med :).

Bloggar etiketter: bloggar, Blogge Bloggelito, deepedition, domäner, innehåll, slut

Helt enkelt är det viktigt att inse att bloggande både är något som är en del av vardagen liksom att se att det inte alltid behöver vara så perfekt. Bloggande är en livsstil inte ett projekt som @alskadedumburk uttryckte det. Det finns ingen anledning att sluta. Varför inte bara ta en paus?

Jag har bloggat sen 2001. Innan dess var det reloading som gällde. För mig som privatperson är bloggandet mitt eget. Visst är det roligt att få många länkar osv men det är själva glädjen det måste handla om. Det finns alltid en anledning att man satt upp en blogg – varför inte gå tillbaka till den?

Och inse att man kan älska att blogga.

Bloggar etiketter: bloggande, bloggdöd, Markus Birro, Sigge Eklund, slut