#livet och smärtan

Imorgon är det två veckor sedan jag gjorde illa nacken. Förra veckan fick jag äntligen tid hos sjukgymnast och efter lång och ingående undersökning så menade han att det är en rejäl muskelbristning i trapezius på höger sida. Det innebär för min del rejäl smärta precis vid skallbenet och en bit ner men också en konstant huvudvärk i snart två veckor. Måttligt roande. Verkar som om det kommer ta åtminstone ett par veckor till innan det läkt så pass bra att värken ska ge sig. Just nu, när jag klarar av att röra nacken så knastrar det som popcorn på golvet efter en film.

Det som suger hårt är att jag i helgen var tvungen att hoppa av sonens fotbollscup och att jag fått lov att ge bort min biljett till SSWC i helgen som kommer. Jag kan knappast sova ens en natt i tält än mindre tre, och att hänga runt på en ö med kanske mer fukt i luften än förra året håller inte. Inte med den här smärtan i nacken. Inte med konstant huvudvärk. Sjukt trist är det. Som grädde på moset så blir min tinnitus värre av det här – och hela huvudet både värker och låter som en radio som inte hittar någon station.

Det ger mig också en ödmjukhet inför dem som lever med konstant smärta. Att ha ont länge är sannerligen själsdödande och att bara tänka sig att behöva gå med det här år ut och år in skulle göra mig rejält suicidal. Smärtan skapar en sorts bubbla som är svårt att ta sig ur. Och precis som med många andra tillstånd så är smärtan osynlig, och självklart alltid subjektiv. Själv har jag en hög smärttröskel vilket gör att jag inser att jag hela tiden använder en massa signalsubstanser som man behöver till andra saker än att ha ont. Det innebär också att det ju inte syns mer än att jag ser stel ut. Ingen kan se smärtan och därmed kan det lätt upplevas som om ingen tror på en. Ungefär som när man har ont i själen – aldrig har man önskat att man kunde vira ett bandage runt huvudet eller på annat sätt visat att man faktiskt var skadad.

Men utanför min smärtbubbla så fyller kära människor år samtidigt som andra i min närhet drabbas av den värsta av sorger och London brinner, vi står kanske inför en global ekonomisk kollaps.

Saker är viktiga, oviktiga, fantastiska, förfärliga och allt sker ständigt parallellt och ihoptvinnat.

Själv åker jag till Stockholm imorgon. SJ lyckades än en gång med konststycket att inte kunna skaka fram tåg som går i tid. Vi ska acceptera att människor slängs av tåg snabbt och utan någon vettig anledning och vi ska acceptera att när vi köper biljetter så kan det hända att det kommer ett tåg och det kan hända att det kommer i tid. Men det är inte något som man kan lova…

Sommaren är över.

Bloggar etiketter: , , , ,

Nackad

Svår nackvärk som blir huvudvärk som helt enkelt gör mig rätt oanvändbar. Så oerhört trist och irriterande. Det började förra tisdagen när jag var och tränade – allt gick bra tills benpress: då var det som om någon drog mig i nacken med ett järnrör. På en speciell fläck så fick jag en smärta som var galen. Och så har det fortsatt – och smärtan blir värre och värre. Jag har ju en rätt hög smärttröskel eftersom jag sedan jag var liten haft knäledsartros och alltid haft jävligt ont i knäna men det här är för jävligt. När attackerna kommer så är det precis som när man får sendrag i benet; men att få det i nacken är riktigt läskigt. Sen bultar det i takt med hjärtat och smärtan letar sin in under skallbenet.

Men tack alla som gett goda råd. Twitter och Facebook är fantastiska på många sätt och senaste dagarna de inte blivit mindre nyttiga: jag har fått bra råd, folk som berättat om sitt nackonda som liknar mitt och gjort mig lite lugnare eftersom jag varit rädd för att det kanske är något annat, jag menar: jag är över fyrtio och har inte direkt levt ett nyttigt liv. Det är just nu lite för många män i min ålder som drabbas av både det ena och det andra: flera kompisar har haft hjärtinfarkter och stroke. Sen har jag fått tips på bra naprapater, massörer och allt möjligt. Självklart kan man googla eller kolla på LKR men det är svårt att veta vilka som faktiskt är bra. Sen startade en diskussion om datorväskor: tipset är att skaffa en lyxig dra-maten :).

Imorgon ska jag ringa några av de nya förslag jag fått för att förhoppningsvis få hjälp tidigare än min inbokade tid på torsdag. Det som fascinerar mig är att det uppenbarligen är många som har problem med sina muskler. Själv inser jag att det handlar om att jag sitter illa när jag använder mina datorer, ipad eller telefonen; vilket jag ju gör närmare mellan 12-16 timmar per dygn. Man är som en gamnacke mest hela tiden: och större delen av året så sitter jag ihopknycklad på tåget och jobbar närmare femton timmar per vecka. Tror också att vårt större användande av laptops innebär att vi har ännu sämre hållning eftersom tangentborden är mindre. Och vi använder mindre möss och istället trackpaden så det blir väldigt lite rörelser.

Får be om lite bra övningar för att undvika fler såna här grejer.

Bloggar etiketter: ,

Knä, bilar och livet i allmänhet

Det är då fan att man håller på att bli gammal. Visserligen har jag insett att det faktiskt ska bli riktigt skönt att fylla 40. Trettioårsåldern var rätt meningslös.

Ont

När jag mönstrade drog och slet sjuksköterskorna i lederna. När jag låg på britsen och den minst sagt erfarna och bryska sköterskan som var som hämtad ur 91:an Karlsson-serien drog i mitt vänstra ben så sa hon att “det här är inte bra – det här får du ont av när du blir gammal”. Jaha sa jag. Senare har jag gått till läkare som konstaterat att det knäet saknar ledvätska. Antagligen efter att jag slog i knäet väldigt hårt som liten.

Jag har haft ont när jag ansträngt det och efter senaste skidåkningen valde jag att investera i ett nytt knästöd eftersom jag kände att det inte var bra.

Idag åkte jag i en väldigt trång taxi med JMW-gänget. När jag klev ur kände jag att jag suttit snett och att knäet värkte. Så idag när jag kom hem insåg jag att det var kört. Så nu är det läge för skydd och stöd. Jag kan knappt gå.

Imorse var det för övrigt rätt kallt. 5.25 gick jag ut för att ta bilen ner till järnvägsstationen och tåget mot Stockholm. Men Renaulten – aka Skrothögen – ville inte starta. Det har den fortsatt att inte vilja även nu ikväll: trots försök med att starta med hjälp av den andra bilen (även känd som Röda Faran eller Skit-jävla-helvetes-Opel). Nu vet jag vad jag gör imorgon: jaga nytt batteri.

Positivt var dock att min nyinköpta men som det visade sig helt trasiga kavaj enkelt blev bytt och eftersom man valt att idag börja med halva reapriset så blev det rejält billigt. En schysst fiskbensmönstrad kavaj är nu min. Till och med barnen tyckte jag blev riktigt snygg.

För övrigt har jag än en gång lyckats att fota Yoda i ännu en märklig sovplats.

Yoda på konstiga ställen

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

deeped noterar…

…att vissa inom försvarsmakten onekligen har svårt att förstå det här med tryckfrihet och liknande. Jag tror visserligen att det är ett misstag i grunden som gjort att Värnpliktsnytt fått sitt bredbandsabb avstängt men att en försvarsmaktsanställd väljer att uttala sig som berättas i DNs artikel oroar minst sagt i ljuset av FRA och andra lagar.

…att det är dags att sluta säga åt barnen att inte svära när de slår sig. Inte för att jag kan göra det som svär som fan själv men ändå. För forskare säger sig kunna visa att svärandet i samband med fysisk smärta faktiskt kan hjälpa mot smärtan enligt TIME. Det är onekligen en intressant aspekt att vi just svär utifrån att det är en instinkt för att uthärda smärtan:

”Swearing probably comes from a very primitive reflex that evolved in animals,” Pinker says. ”In humans, our vocal tract has been hijacked by our language skills,” so instead of barking out a random sound, ”we articulate our yelp with a word colored with negative emotion.”

och samtidigt kan det också visa sig att det är dumt att krydda det vanliga språket med svordomar eftersom hypotesen är att man då förminskar nyttan i att svära när man väl gör sig illa. Dock kan jag tycka att det verkar vara lite svajigt: utgångspunkten ska vara att män svär mer i vardagen – och det visar sig att män sämre utstår smärta än kvinnor. Enligt forskarna ska kvinnor svära utifrån mer emotiva skäl. Själv tror jag nog att smärtupplevelse och –uthärdande har många fler dimensioner än att svära.

…att Wikipedia inte har så kul bilder till sina faktafyllda artiklar.

…att även i Kalle Anka har diskussionen om piratkopiering kommit in. Det vill till att böja i tid det som krokigt ska bli (tips från Leo ErlandssonTwitter).

…att en del personer som utvecklar WordPress inte fattat realtidswebben för fem öre – det kan man lätt se på de kommentarer Bolstad fått runt sin finding om en icke-dokumenterad försämring av pingandet i nya WordPress 2.8. Även om det just nu inte rör mig personligen i ryggen så är det minst sagt anmärkningsvärt att man valt att göra det utan att dokumentera förändringen.

…att det är svårt för Piratpartiet att besvara frågor som inte tillhör deras kärna direkt. Nu handlar det om heteronormativitet, och även om jag tycker att Held är lite väl på gentemot Anna Trobergs vänliga svar så visar det här akilleshälen för PP. Det här är helt enkelt baksidan med att vara ett uttalat enfrågeparti som plötsligt ska navigera i en komplex politisk värld där man kommer att få frågor om andra saker än Internet och personlig integritet.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,