När jag läser ett pressmeddelande att tidningen Fokus återlanserar makthavare.se funderar jag över det här med att välja rätt sängkamrater - eller snarare: hur gör man när den mest intressanta samarbetspartnern samtidigt kan skada ens varumärke? Makthavare.se, en wiki som jag skrev om redan 2007 när Fokus startade sajten tillsammans med Twingly. Den föll väl rätt snabbt i glömska, relanseras den, nu tillsammans med Almedalsbloggen och bolaget Inre Kabinettet som består av Magnus Ljungkvist, Jonas Morian, Cecilia Garme, Victor Bernhardtz, Anne Lindén, Stina Morian, Hampus Brynolf, Jakob Lind och Stina Ljungkvist. Först ska sägas att jag gillar personerna bakom Almedalsbloggen och jag gillar Fokus. Jag inser att det är nödvändigt att skaffa sig samarbetspartners och uppenbarligen har samarbetet med Twingly inte gett det som man tänkt sig. Grundidén bakom makthavare.se var att alla skulle hjälpa till att skriva men det verkar inte ha fungerat som tänkt. Och det nya upplägget är mycket spännande: Nya makthavare.se blir en plats på nätet där både nybörjare och proffs på politik får aktuella händelser beskrivna både lättsamt och insiktsfullt. Bevakningen kommer att ske med fokus på de personer som formar den svenska politiken. Till att börja kommer makthavare.se att bestå av en gruppblogg med politiska nyheter, analyser och krönikor, samt en utökad version av den makthavarwiki som redan finns på sajten. På lite längre sikt kommer sajten att utökas med ytterligare funktioner. Men min fundering över sängkammaren utgår från de många påpekanden som görs i pressmeddelandet från Fokus Karin Pettersson om att både Fokus och makthavare.se är politiskt obundna. Gruppen bakom Almedalsbloggen har, enligt min känsla, en stark övervikt mot socialliberalism. Det är onekligen lätt att en del kritiker kommer att säga att makthavare.se försöker driva en agenda på grund av Fokus samarbetspartner. Och Almedalsbloggen startades de facto  av höggradigt kända socialdemokrater och även om Stina är boss på Liberala Nyhetsbyrån, Garme och Lindén är journalister etc. etc. så är det ett möjligt scenario - som jag hoppas att man har bra svar på. Jag tror och hoppas att Fokus redaktion, liksom Inre Kabinettet, förstår problemet och har diskuterat igenom det. Det hela visar på en spännande utveckling eftersom det är ett exempel på hur vi nu i Sverige ser en professionalisering av bloggandet - och av sociala medier som faktisk politisk opinionskanal. Newsmill börjar att vara en sorts ledarsida som öppnar upp för alla att delta, Second Opinon försöker skapa en plats för att vidareutveckla diskussioner från traditionella media, ett antal kollektiva bloggar ((med kollektiva bloggar menar jag inte bloggar som är rena nyhetsbulletiner typ Frihetsfrontens blogg)) har sett dagens ljus (ArvidFalk, Alliansfritt eller solidariskt mfl). Det intressanta är att det finns få (om ens några?) kollektiva nyliberala, libertarianistiska bloggar och när det gäller de konservativa ser det likadant ut när det gäller samarbeten. LouiseP och några andra hade ett projekt som jag inte ens minns namnet på - som väl rann ut i sanden. Liberala gruppbloggar? Den jag fått tips om - som jag kommer att kolla på är Att Dricka Liberalt, men i övrigt: vad finns det mer? Samtidigt hade vi för någon månad sen en het diskussion om hur s-märkta bloggar inte lyckas ta sig fram i blogg-Sverige. Och det är ju just Magnus och Promemorian, Kulturbloggen, Laakso och någon till som blivit stor. Svensson/Zaramis på yttersta vänsterkanten respektive Jinge, men annars är det libertinska, nyliberala bloggare som varit störst och mest omtalade. Självklart beroende på vilka saker som diskuterats men fortfarande så rent generellt så har dessa bloggar varit störst genom åren. Så min hypotes är: Socialdemokrater är vana vid ett kollektivistiskt sätt att skapa politik - van vid att diskussioner hela tiden ska utgå från ett gemensamt synsätt: vilket gör att man också kan samsas om en blogg. De nyliberala och libertarianska bloggarna klarar inte av att försöka samverka och samarbeta eftersom själva grunden för deras ((ok. vår då...)) världsbild bygger på en extrem individualism. Det är helt enkelt en arena där vänsterinriktad kollektivism och en libertin individualism skapar olika val av plattform? Kan det vara så att det är svårare att hitta och lita på sina bloggsängkamrater som liberal och libertarian än som vänster och sosse? Tillit eller vana vid gemensamma övningar? Jag vet inte - kan tycka att det blir för svart och vitt att säga att sossar är kollektivister per se medan liberaler inte är det. Samtidigt är det en enkel slutsats att göra givet det som hänt - åtminstone när det gäller bloggosfären. Så tillbaka till Fokus och makthavare.se så är det kanske självklart att välja den samarbetspartnern - men vad innebär det när det gäller gruppbloggandet? Blir det ett gäng socialliberaler och mer vänsterdrivna som kommer att utveckla sajten? Har man då som politiskt obunden tidning och sajt lyckats. Jag tror ändå att makthavare.se faktiskt kan innebära en möjlighet för att visa kraften att göra saker tillsammans men samtidigt att hålla kvar det personliga. För jag är rätt övertygad om att vi behöver fler och fler gruppbloggar, fr a inom politiken men att de måste tillåtas vara mycket mer individuella när det gäller postningar. För det personliga är bloggens kärnvärde - och generellt också sociala mediers grundbult - vi vill inte konversera med en grupp: vi människor vill konversera med en annan människa.

När jag läser ett pressmeddelande att tidningen Fokus återlanserar makthavare.se funderar jag över det här med att välja rätt sängkamrater – eller snarare: hur gör man när den mest intressanta samarbetspartnern samtidigt kan skada ens varumärke?

Makthavare.se, en wiki som jag skrev om redan 2007 när Fokus startade sajten tillsammans med Twingly. Den föll väl rätt snabbt i glömska, relanseras den, nu tillsammans med Almedalsbloggen och bolaget Inre Kabinettet som består av Magnus Ljungkvist, Jonas Morian, Cecilia Garme, Victor Bernhardtz, Anne Lindén, Stina Morian, Hampus Brynolf, Jakob Lind och Stina Ljungkvist.

Först ska sägas att jag gillar personerna bakom Almedalsbloggen och jag gillar Fokus. Jag inser att det är nödvändigt att skaffa sig samarbetspartners och uppenbarligen har samarbetet med Twingly inte gett det som man tänkt sig. Grundidén bakom makthavare.se var att alla skulle hjälpa till att skriva men det verkar inte ha fungerat som tänkt.

Och det nya upplägget är mycket spännande:

Nya makthavare.se blir en plats på nätet där både nybörjare och proffs på politik får aktuella händelser beskrivna både lättsamt och insiktsfullt. Bevakningen kommer att ske med fokus på de personer som formar den svenska politiken. Till att börja kommer makthavare.se att bestå av en gruppblogg med politiska nyheter, analyser och krönikor, samt en utökad version av den makthavarwiki som redan finns på sajten. På lite längre sikt kommer sajten att utökas med ytterligare funktioner.

Men min fundering över sängkammaren utgår från de många påpekanden som görs i pressmeddelandet från Fokus Karin Pettersson om att både Fokus och makthavare.se är politiskt obundna. Gruppen bakom Almedalsbloggen har, enligt min känsla, en stark övervikt mot socialliberalism. Det är onekligen lätt att en del kritiker kommer att säga att makthavare.se försöker driva en agenda på grund av Fokus samarbetspartner. Och Almedalsbloggen startades de facto  av höggradigt kända socialdemokrater och även om Stina är boss på Liberala Nyhetsbyrån, Garme och Lindén är journalister etc. etc. så är det ett möjligt scenario – som jag hoppas att man har bra svar på. Jag tror och hoppas att Fokus redaktion, liksom Inre Kabinettet, förstår problemet och har diskuterat igenom det.

Det hela visar på en spännande utveckling eftersom det är ett exempel på hur vi nu i Sverige ser en professionalisering av bloggandet – och av sociala medier som faktisk politisk opinionskanal. Newsmill börjar att vara en sorts ledarsida som öppnar upp för alla att delta, Second Opinon försöker skapa en plats för att vidareutveckla diskussioner från traditionella media, ett antal kollektiva bloggar¹ har sett dagens ljus (ArvidFalk, Alliansfritt eller solidariskt mfl). Det intressanta är att det finns få (om ens några?) kollektiva nyliberala, libertarianistiska bloggar och när det gäller de konservativa ser det likadant ut när det gäller samarbeten. LouiseP och några andra hade ett projekt som jag inte ens minns namnet på – som väl rann ut i sanden. Liberala gruppbloggar? Den jag fått tips om – som jag kommer att kolla på är Att Dricka Liberalt, men i övrigt: vad finns det mer? Samtidigt hade vi för någon månad sen en het diskussion om hur s-märkta bloggar inte lyckas ta sig fram i blogg-Sverige. Och det är ju just Magnus och Promemorian, Kulturbloggen, Laakso och någon till som blivit stor. Svensson/Zaramis på yttersta vänsterkanten respektive Jinge, men annars är det libertinska, nyliberala bloggare som varit störst och mest omtalade. Självklart beroende på vilka saker som diskuterats men fortfarande så rent generellt så har dessa bloggar varit störst genom åren.

Så min hypotes är: Socialdemokrater är vana vid ett kollektivistiskt sätt att skapa politik – van vid att diskussioner hela tiden ska utgå från ett gemensamt synsätt: vilket gör att man också kan samsas om en blogg. De nyliberala och libertarianska bloggarna klarar inte av att försöka samverka och samarbeta eftersom själva grunden för deras² världsbild bygger på en extrem individualism.

Det är helt enkelt en arena där vänsterinriktad kollektivism och en libertin individualism skapar olika val av plattform? Kan det vara så att det är svårare att hitta och lita på sina bloggsängkamrater som liberal och libertarian än som vänster och sosse? Tillit eller vana vid gemensamma övningar? Jag vet inte – kan tycka att det blir för svart och vitt att säga att sossar är kollektivister per se medan liberaler inte är det. Samtidigt är det en enkel slutsats att göra givet det som hänt – åtminstone när det gäller bloggosfären.

Så tillbaka till Fokus och makthavare.se så är det kanske självklart att välja den samarbetspartnern – men vad innebär det när det gäller gruppbloggandet? Blir det ett gäng socialliberaler och mer vänsterdrivna som kommer att utveckla sajten? Har man då som politiskt obunden tidning och sajt lyckats.

Jag tror ändå att makthavare.se faktiskt kan innebära en möjlighet för att visa kraften att göra saker tillsammans men samtidigt att hålla kvar det personliga. För jag är rätt övertygad om att vi behöver fler och fler gruppbloggar, fr a inom politiken men att de måste tillåtas vara mycket mer individuella när det gäller postningar. För det personliga är bloggens kärnvärde – och generellt också sociala mediers grundbult – vi vill inte konversera med en grupp: vi människor vill konversera med en annan människa.

1. med kollektiva bloggar menar jag inte bloggar som är rena nyhetsbulletiner typ Frihetsfrontens blogg [↩]
2. ok. vår då… [↩]

Bloggar etiketter: Anne Lindén, bloggande, bloggosfären, Cecilia Garme, Fokus, Hampus Brynolf, Jakob Lind, Jonas Morian, Karin Pettersson, liberalism, libertarianism, Magnus Ljungkvist, makthavare.se, Newsmill, opinion, politik, sängkamrater, Second Opinion, socialdemokrati, Stina Ljungkvist, Stina Morian, Victor Bernhardtz, wiki