Tågkompaniet – kom in i matchen

Efter en trevlig (i tid) resa med SJ från Göteborg landar man i Hallsberg. Fine and nice. Tågkompaniets tåg står inne på stationen och väntar. Allt går som smort.

Det har varit en intensiv vecka. Det är fredag. Varför inte ta en öl eller ett glas vin de nästan tre timmar som det tar att kajka genom Bergslagen med Reginatåget?

Eller bara en kaffe.

Inte om du råkar leva i 2010 och bara ha kort i plånboken.

Tågkompaniet väljer att inte ta emot kortbetalningar.

Ja. Läs det igen. Tågkompaniet tar inte emot kortbetalningar. Bara cash.

Vi kan säga att jag blev lite förvånad. För de har gjort det förut.

Det är pinsamt att ens andas att jag jobbat med dem i min tidigare reklamkarriär. Welcome to the reality Tågkompaniet. Att inte ta emot kortbetalning i februari 2010 är som att förklara att e-mail eller en hemsida inte behövs. Det är som att säga att bilkörning är något som bara ska göras på lördagar och i 10 kilometers hastighet.

Hur är det med er andra? Hur ofta har ni kontanter i plånboken? Jag kan lugnt säga att det är ytterst sällan jag nyttjar kontanter. De enda gånger jag går bet när det gäller kort är typ riktigt små, skumma tobaksaffärer i Stockholm eller Malmö. Annars har snart sagt varenda liten låda en kortläsare och kan ta emot kortbetalning.

Så vad beror det på Tågkompaniet? Snålhet? Eller att ni missat att människor handlar med kredit- och bankkort? Är det så illa i Gävle att cash is king?

Vad ger det för bild av ett företag som ska konkurrera med SJ om man inte kan erbjuda normal service för sina resenärer? Jag menar: jag är den förste att hurra för avreglering av vad det än månde vara. Men då måste företagen som tar över prestera och leverera mervärde. Annars kommer någon annan att få koncessionen.

Är jag extra grinig? Kanske. Men jag är också rätt trött att som konsument bli bemött med ”nä, vi orkar inte erbjuda det” från företag generellt – och om jag ska sitta i flera timmar på ett tåg så vill jag kunna handla på det sätt jag valt.

Sen kan man verkligen fundera hur man tänkte när det gäller säkerhet. Kortbetalningar är något som många olika företag går över av ren säkerhet. Att välja bort det verkar i min värld vara rätt kass politik runt personalen.

Så visst – jag är sur över att jag inte fick handla ens en kopp kaffe på grund av att jag bara hade femton spänn (eftersom mitt svarta priokort inte gäller på Tågkompaniet) men i stort känner jag fasen djup sorg över att ett företag som i grunden bygger på en sån häftig story faktiskt inte levererar den standard som många människor blivit vana vid.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

SJ startar lotteri

SJ kommer att försämra sin ersättning när det gäller förseningar markant. Och det hela bygger på a) ett EU-direktiv b) att “konkurrenter” dvs Veolia och andra som kör vissa sträckor inte ger några ersättningar. Det gläder mig att min gamla kund Tågkompaniet ser till att ha bra ersättningar fortfarande. För det är fan huvudlöst idiotiskt. Att inte få någon eller att få mycket lite tillbaka på en biljett på grund av försening (eller varför inte ett uteblivet tåg) innebär en logisk kullerbytta. Jag ska alltså betala en biljett och sedan beror det på slumpen och bolagets goda vilja om jag kommer fram enligt den tid som står i tidtabellen eller om jag ens kommer fram.

När man köper lotter eller spelar på Lotto så innebär det att man väljer att lägga sina pengar på en chans att vinna något. När det gäller det nya ersättningssystemet – och i allmänhet när det gäller att åka tåg även i dag så är det ungefär på samma sätt. Det är inte säkert att man kommer fram – vare sig i tid eller ens kommer med det tåg som man köpt lott – biljett – till.

I det fallet har SJs och Veolias biljetter slutat vara färdhandlingar och istället gått över att bli lotter. Vilket borde rendera Lotteriinspektionen att hålla koll på SJ. För  enligt Lotterilagen ska det finnas en fast vinstplan dvs. man ska veta vad man kan vinna och hur många vinster det är kontra antal lotter.

SJ, som jag ju ett antal gånger per vecka använder mig av, väljer för övrigt att öka priset på årskortet rejält, under sommaren har man tagit bort alla tåg mellan Borlänge – Stockholm innan 7.52 respektive efter 17.44 om man inte väljer att åka över Gävle och betala i princip dubbelt upp. Det är ofta nu som man hamnar i riktigt gamla vagnar och lokfelen står som spön i backen.

Den försämrade ersättningen blir lite grädde på moset. För det är knappast så att jag som resenär kan påverka något för att vi ska hinna i tid, möjligen se till att hjälpa av pensionärer som ibland tenderar att ta tid på sig att gå av och på – kast med pensionär blir snart en affärsresenärs nya sport. Att SJ sedan inte har materiel som håller eller personal som kommer i tid till jobbet: det får vi nu stå för. Att man väljer att missa faktumet att vi är en hel del som faktiskt jobbar på sommaren och reser med tåg verkar också gått ledningen förbi – för de har tagit semester.

Själv börjar jag fundera på om det snart är mer lönsamt rent tidsekonomiskt att ta bilen ner. Bökigare visst men säkrare när det gäller att åtminstone ha chansen att komma i tid till kundmöten etc. Eller så är det bara att bita ihop och hoppas på tur i spel…

…stackars de resenärer som har tur i kärlek.

Ps. Läs SJ-bloggen. Nej, det är inte SJ utan en långpendlare. Vi som reser mycket med tåg blir ett cyniskt släkte. Eller vad säger du David? Ds.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,