11 september 2001/2011

Många kommer att göra diverse analyser om vad som hänt sedan 11 september 2001. Många minns den dagen idag. Tio år, det är ett hack i tiden – som vi behöver för att minnas och för att kunna skapa ordning i vår verklighetsbild (läs gärna mina tidigare årsposter: 20052006, 2009 och 2010

Själv fick jag hjälp att minnas av min vän Pena. Programmet för vår Etikdag på Ung Resurs. Onekligen slående aktuellt för de ungdomar som var med den dagen:

Etik och värderingar
UR 2001
1. Intro – om hur vi snabbt värderar varandra.
2. Likhet, olikheter och ditt värde som hjärnspöke
3. Röd/blå hammare – övning
4. Krokofloden – värderingsövning
5. Diskussion om vad som är rätt och fel: vem bestämmer vad som är rätt och vad som är fel? Om alla själva bestämde sina egna lagar och regler vad skulle hända då?
6. Värderingsövningar – snabba värderingsbeslut utan analys( ett prov på vårt sätt att ha förutfattade meningar):
a. Alla bidragstagare tär på samhället: rätt/fel
b. Det är rätt att sno åt sig av dom som har: Rätt / fel
c. Det är upp till dig själv om du lyckas: rätt eller fel
d. Alla är lika mycket värda: rätt eller fel
e. Alla borde ha lika lön: rätt eller fel
7. Är det lätt att skapa en snabb uppfattning och sitter våra värderingar i ryggmärgen?
Lunch?
8. Återintro från värderingsövningarna
9. Skyddsrummet – övning
10. Diskussion
11. Värderingsövningar:
a. Abort – rätt eller fel
b. Dödstraff – rätt eller fel
12. Den meningslösa mannen – story och övning
13. Ingram – vi skulle kunna få minst 70 % av er att döda. Kör exempel: att vi förklarar att det är för ert eget bästa, att det är för samhällets bästa. Story om Ingrams lydnadsförsök. Berättelse om egna upplevelser.
14. När får man döda? Vad är en människas värde? – Diskussion
15. Tåget: utilitarism vs kategoriska imperativ. Värdet mellan varat och görat – känsla och förnuft – närhet eller nytta.
16. Diskussion – ta upp exempel ur ”verkliga livet” där man måste göra avgöranden om vem som får leva och vem som får dö.
17. Människovärdet: varat eller görat – fortsättning
18. Alla ska ha samma möjlighet att få leva – rätt eller fel diskussion
19. Knyta säcken: en präst och en chef för UR. Egentligen två gamla punkare och anarkister. Hur ser vi på varandra och värderingar.
20. Utvärdering

När jag kom hem från den dagen ringde Pena.

”Sätt på TVn!”

Bloggar etiketter: , , , ,

Lucka 13: Lucia, martyrer och Twitter

Lucia idag. En minnesdag för en martyr. En otäck påminnelse om att det inte är så oerhört enkelt med konsekvens. Och att det finns olika sätt att bli martyr – genom att vägra eller genom att döda. Pacifismen mot våldet. Samtidigt så nära och så långt mellan. Lucia bringar ljuset medan en 28-åring från Tranås har valt att flytta in mörkret ibland juleljusen.

Dagens ljushuvud var inte Lucia utan Malin L som är ledarskribent på GP. Att missa att göra en liten enkel research på om SJ finns på Twitter eller inte är nog inte det smartaste som gjorts. Jag följde det hela under förmiddagen och uppdaterade kontinuerligt den minst sagt surrealistiska diskussionen som följde. Tycker hon tog det rätt bra ändå.

Jag reagerade mot vad jag tycker är ganska vårdslös hantering av sin ställning som journalist – och att om man väljer att vara så slarvig i sin research i det lilla: vad är det då som säger att man är mer noggrann i hetsen vid stora nyheter. För min del handlar det om det sluttande planet: och journalistisk trovärdighet. Något som vi sett de senaste två dagarna när det gäller bombdåden i Stockholm. Media valde att gå ut med saker som ännu inte var klara, med namn och bild innan gärningsmannen var identifierad. Vad hade hänt om det inte varit han?

Idag har det dock blivit mer och mer klart att det är den utpekade personen som faktiskt försökte sig på ett terrordåd. Gårdagens text gäller fortfarande: det är stor sorg att det faktiskt sker. Och att medierna frossar lite väl glupskt över nyheten. Samtidigt blir jag sorgsen och glad över att vi fortfarande har medmänsklighet kvar. Den här filmen visar både okunskap – eller oerfarenhet av terror – och vilja att göra gott. Visst är det snaskande men i det här fallet önskar jag ändå vilja se det goda som finns kvar. Och ilska över att – fan, kan vi inte få ha kvar det här? Per har skrivit en fantastisk text: naket arg och förtvivlad på så många sätt. Jag brukar ha lite svårt för den här Svenska Hjältar-galan men idag känns den rätt. Helt rätt.

Livet förminskas av våldet. Förminskas av att människor nu generaliserar islam till terrorism. Idag är det inte jag som behöver oroa mig för att någon skulle ta min rakade skalle för skinhead utan människor som är mörkhåriga med mycket skägg som får titta sig oroat omkring. Det är för jävligt. Att Mustafa Can ens ska behöva skriva en sån här text. Det här är vad SD vill, otäckt att en person som säger sig vilja ta ansvar försvarar idiotier. Att andra väljer att hylla dådet är för jävligt. Inte oväntat något av dessa saker – men för jävligt. Det här skapar bara underlag för en spiral av våld, hat och meningslöst lidande.

Sånt här gör mig glad mitt i allt det mörka. Det vanliga livet. Kärlek. Precis som att åka iväg och hämta sonens borttappade skor och se hans lättnad över att de dyra skorna kom till rätt trots sitt slarv. Att höra dotterns jollrande med katten. Och få irriteras över Carlia Bils obefintliga kundinsikt. Man behöver det lilla livet också – det som är vardag.

Så Malin Ls inte helt nyuppfunna ord ”vardagstwitter” tycker jag vi ska vara rädda om. Twittra lite vardag så att inte det bara blir det där stora ondskefulla som uppfyller oss och drar livslusten ur oss. Det är så vi i slutänden kan bekämpa mörkret. Med att tända ett ljus mitt i vardagen.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Lucka 12: Terrorism, effekt och media

Ibland är ignorance bliss. Eller att för en stund slippa veta. Det var vad jag kände idag när jag insåg att jag först vid halv tolv nåddes av nyheten om bombdådet. Hade jag haft nyhetsflasharna igång på telefonen igårkväll hade jag nog antagligen inte haft lika trevligt på julfesten.

Två bomber mitt i Stockholm. För mig som rör mig just där flera gånger i veckan på min väg till och från stationen blir det lätt surrealistiskt. Och inte så lite oroande. Insikten om att vi haft rätt stor tur ännu en gång om det nu var ett terrordåd – och att det knappast är oväntat att det händer. Oönskat och för jävligt – men den chock som en del uttrycker är lite väl naiv. Framförallt är det inte första terrordådet: Västtyska ambassaden. För att inte tala om Palmemordet.

Man kan lugnt säga att svenska medier i princip vänt ut och in på sig själva i rapporteringen om bombdåden. Vill man studera hur dagens mediavärld fungerar så är det här ett bra case: det är Tranåsbor som får uttrycka att de tycker det är otäckt att gärningsmannen (antagligen) bott där, det är vittnen som berättar om explosionen, kompisar till den ännu inte officiellt utpekade gärningsmannen som får berätta om hans religiösa trobombexperter spenderar tid med att i tidningen gå igenom hur laddningarna var gjorda, det är ledarstick om att det måste reageras och det är ledarstick som försöker förklara. Det är idiotiska uttalanden från SD:are (vill man inse hur illa korkade SD:are är ska man läsa kommentarerna här), korkade idiotier bland martyrwannabees och det träts om graden av terrorism. Sen träts det om  Carl Bildts twittrande och divideras om mediernas rapportering.

Och Aftonbladet väljer att publicera en bild på den döda gärningsmannen. Uppifrån. Går över en gräns till när det gäller god smak. Trots att man på ledarplats menat att man måste besinna sig. Det är redan bestämt att det hänger ihop med de islamistiska terrorhot som kommit till TT. Trots att det inte finns några officiella sådana uttalanden.

Det är onekligen en sorg att se. De stora orden om journalistisk integritet och liknande blir luftslott en sån här gång. Problemet är att media (och vi som sedan refererar) blir terrorns nyttiga idioter. Terrorism handlar minst lika mycket om det som nu sker i Sverige; våldsam mediabevakning, allt annat styrs undan, och det byggs en världsbild som spelar såväl terrorister som andra mörkermän i händerna som att faktiskt döda och lemlästa. Rädslan som den massiva mediebevakningen skapar, den bild som målas upp i människors huvuden om terrorister som rör sig mitt bland oss och när som helst kan spränga sig själva gör jobbet. Terrorismens effektivaste vapen är människors fantasier som triggas igång av ett dåd. Oavsett om det här är ett terrordåd, eller om det är en ensam förvirrad människa som gått på myterna om martyrskap, eller bara är en vanlig simpel svensk missnöjd psyksjuk så är det terrorism eftersom vår frihet förminskas, vårt livsrum blir mindre tryggt. Och det är vi som förminskar det. Och använder dåd som detta för att också beskära andra friheter.

Ska vi vara tysta då? Nej. Men oavsett vad som händer måste man alltid fundera över konsekvenser: både när det gäller vilka skyddsåtgärder som skapas – och hur vi väljer att berätta och prata om det som händer. Problemet med journalistikens konsekvensneutralitet är att den en sån här gång innebär att man hamnar i en helt annat läge: där man blir en del av terrorismen. Ett mjölkande av händelserna innebär i slutänden att bomben fått en hundratusenfalt högre effekt – oavsett vad dess mål och mening var.

Terrorism handlar om PR. En galet otäck insikt för många av oss. Bomber på självmördare är i sig relativt ineffektiva – men spinnet av den, diskussionerna, medierapporteringen: det ger den makt som eftersträvas. Terrorismen eller den ensamma galningen blir symbiotiskt sammansmält med medierna.

Vad kan vi göra? Egentligen inget mer än att inse att mediebevakning alltid har konsekvenser. Det är ett högt pris vi betalar.

Uppdatering: Unni Drougge (@unnidrougge) skriver vad man känner:

Twitter / <a href=@Unni Drougge: Det ?inte terrord?t i ..." />
Uploaded with Skitch!

Bloggar etiketter: , , , , ,

Imorgon kanske någon lyssnar

Så många som berätta om känslan: att inte veta vem som lyssnar, att inte veta när man blir anklagad för något som man knappt vet brottet för – på grund av vad någon hört, vad de fragment av samtal som avlyssnats blivit till i hjärnorna hos dem som har som jobb att misstänka allt och alla hela tiden. Det är ett totalitärt samhälle. Det är ett samhälle som vi i väst, vi demokrater, vi som älskar friheten alltid avskytt. Vi har gått i krig för andras frihet, vi har låtit våra söner och döttrar dö för frihetens skull mot diktaturens totalitära övervåld.

Freedom is the freedom to say that two plus two make four. If that is granted, all else follows. (ur 1984)

Imorgon är det första december. En tisdag. En dag som alla andra där vi rushar mot julen. Vi jobbar, vi följer barnen till skolan, vi läser våra tidningar, vi twittrar och bloggar, skickar mail, skickar våra sms. Det är bara det att imorgon kommer vi inte veta vem som lyssnar. Vi vet inte var våra ord hamnar och hur de pusslas ihop av de som har till jobb att leta efter misstänkta. Vi vet inte hur filtren är uppbyggda eller vad som kommer i framtiden vara tillåtet och inte tillåtet.

Nothing was your own except the few cubic centimetres inside your skull. (ur 1984)

Terrorismens idé är att förstöra demokratin inifrån genom att skapa skräck för vad som kan hända. Att man inte vet var, när eller hur en bomb kan sprängas, ett skott skjutas eller en molotovcoctail slängas. De som har makten, de som ska skydda friheten, väljer då att så mycket som möjligt lyssna för att kunna förutsäga när bomben briserar, när kulan avlossas och när flaskan fylls med bensin. Men ingen vet vem som gör det, var det kan tänkas göras – men man vet att människor kommunicerar: alltså lyssnar man av det som sägs för att på så sätt kunna bygga en fri värld. Friheten blir då villkorad utifrån att du är fri men övervakad. Det grova brottet kan förhindras men priset är att det enda som är mitt eget är mina tankar. Mörkret sänker sig.

Power is not a means; it is an end. (ur 1984)

Makten korrumperar. När du kan lyssna på allt så börjar du lyssna efter andra saker. Om du kan kapitalisera på det du har unik kunskap om är det inte lång väg att gå till att faktiskt sälja kunskapen. Eller det kanske inte ens är du: det kanske är någon som har helt andra moraliska standarder, och härbärgerar åsikter som du inte tänkte dig skulle få makten när du kopplade in kablarna och tappade in allt som medborgarna säger, skriver och gör.

Under the spreading chestnut tree
I sold you and you sold me.
(ur 1984)

Utvecklingen är ett sluttande plan. Ingen kommer undan. Imorgon är dagen när samhället förändras. Alla vet att FRA kanske lyssnar. Alla vet att det som skrivs kan bli sett, tolkat och flaggat som misstänkt för … ja, för vad? God jul, Sverige.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

En liten värld och en osäker en

Iförrgår åkte min vän iväg på sin mission till Afghanistan. Varje ord som nämns om Afghanistan får mig nu att haja till. Den för mig många gånger glömda konflikten har blivit verklig. Den har kommit mig nära eftersom någon jag tycker om kommer att befinna sig mitt i den.

Jag läser om terrorattackerna i Mumbai (Bombay) och lät Twitter ge mig mer info. Svenska tidningar tar inte fram några krigsrubriker. Visst – det darrar till lite när det visar sig att en svenska sitter fast på ett av terrorister belägrat hotell. Men när personer man pratar med via jaiku och läser och när ens vänners vänner är mitt i det hela – då blir det något annat. Snabbheten visar sig nu med sociala medier, med användargenererat material. Den som tvivlar på kraften nu…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,