Jag är i Stockholm. Jobbar och står i. Har inte varit hemma sen i måndags morse. Imorgon far jag till Göteborg och kommer hem till Borlänge först mitt i natten (om jag kommer hem – med min tur när det gäller tåg lär jag bli fast i Hallsberg eller nåt).

Jag saknar mina barn.

Det gör ont i kroppen av saknad. Själen skriker av längtan efter dem.

Jag har valt det här livet och jag älskar det på många sätt men ibland slår verkligen saknaden till: efter min Solsticka och efter min Terrorprinsessa.

Samtidigt är jag så djupt tacksam att jag ens får ha dem i mitt liv. För saknaden beror ju på att jag faktiskt är pappa till dem. Det är en ynnest att vara ödmjuk inför.

De lär mig så mycket och den här veckan har de sannerligen lärt mig att jag inte längre är vargen som söker sin flock. Jag har den redan.

Bloggar etiketter: barn, Borlänge, flock, jobb, saknad, Solstickan, Stockholm, Terrorprinsessan, varg, ynnest

Gärna för mig. Hon har känsla för någon sorts essens av vad jag är och jobbar med: människor och kommunikation, det globala och möten…

Dock är det nog en bit kvar innan det. Just nu är det någon sorts gröna väggar, bokhyllor med all vår studielitteratur och fullständigt icke-gjort som kontor för mig. Det gick ju lite fort när jag väl bestämt mig för att hoppa av byrån.

Bloggar etiketter: design, jobbar, kontor, människor, tapeter, Terrorprinsessan

Samtidigt har jag massor med människor runt mig som helt klart har det så mycket värre, som har nära och kära som är döende, som har nära som ligger på intensiven, vänner som strålas och tja – det är fan rena dödens väntrum i vänskapskretsen.

Och jag läser Essas¹ postning och inser att hon än en gång sätter fingret på det där viktiga och som alltid har så rätt:

Jag har nog predikat om det här förut, men ändå gör jag det igen.
Om vikten av att värdera det man har, se sina välsignelser, räkna sina tacksamheter.
Visst kunde det vara bättre, men det kunde också vara så väldigt mycket värre.

Hon är sådär vis som bara hon kan vara.

Det är ju ändå så. Jag har två barn som härjar runt för tillfället – vars sportlov börjar imorgon. De skojar och leker, retas och är bara syskon. Solstickan soon-to-be-ten-y/o har fått en deoderant idag för det doftar inte längre fuktigt barn när han har lekt… som är min förstfödde, med ett intellekt som gnistrar, snäll som ingen annan och Terrorprinsessan som är en stor sjuåring med fantastiskt humör och ett så stort hjärta.

När jag lämnar en kommentar hos Essa så inser jag att alla som är där är personer som fanns på QS – och jag inser att den platsen var något speciellt. Det finns en del av mitt nätverk som sett mig naknare, svartare och mer oskyddad än alla andra. Och som Essa skriver:

(Jag kan ibland förundras över att så många av de människor jag lärde känna då fortfarande är en del av mitt liv, för jag var verkligen inte någon speciellt trevlig och positiv typ. Tvärtom.)

Relationerna förändras, vi rör oss i cirklar men allvarligt: det finns ett antal människor som om jag får bestämma, jag aldrig vill tappa bort. Jag vet att jag är dålig på att hålla kontakten, jag är ju som privatperson egentligen ganska asocial, men vi hittar varandra, vi rör oss i cirklar i nätverken, tillsammans och med varandra.

Det är väl precis åtta sju år sedan QS startade. Nästan i dagarna tror jag. Jag är tacksam för att det fanns när jag, och en del andra av oss, verkligen behövde det. Djupt tacksam för den kärlek, den vänskap och allt som jag lärt av alla dem som rörde sig innan för den blå porten.

Uppdatering: Mia, som var en del av QS tillkomst, skriver en lång postning runt nätsociala sammanhang.

1. lite märkligt är det att hennes handle mcsarcne som var det självklara försvann och hon är Essa på samma sätt som Moe alltid är Moe

Bloggar etiketter: Essa, QS, Solstickan, tacksamhet, Terrorprinsessan, vänner

Jag kan inte sova. Solstickans akutenbesök stirrade till en del. Säkert också när det gäller tidpunkten. När Terrorprinsessan var nästan nyfödd fick hon RS, svår sort. Det var bara kort efter att jag blivit sjukskriven. Hon och HS fick lov att läggas in, jag – som knappt hängde ihop – blev ensam ansvarig för Solstickan, 2,5 år. TP höll på att stryka med. Jag också. De minnena är inte kul. Så idag när Solstickan inte kom hem, när det började talas om röntgen och kvarsovning började hjärtat göra ont. Även om jag idag är mycket mer stabil, frisk och bara normalt sliten för en arbetsnarkoman med tillfällig hög frustration så blev det adrenalinpåslag.

Fick fakturan på omställningen för webbhotellet. Det var mindre kul. Och jag är ändå glad att jag satte igång WP Super Cache för vi kan säga så här: att bli upplagd som någon sorts featured IPRED-bloggare boostar besöksantalet. Och det är nu man skulle haft reklam på bloggen…

Josh påpekar att Aftonbladet faktiskt rent principiellt ”stulit” våra bilder genom att olovandes ta ner dem och beskära dem och sedan lägga upp dem (inte för mig visserligen då jag använder mig av CC-licensen 3.5). Jag vågade mig på att göra en skärmdump: dvs. en digital faksimil (!) vilket rent principiellt också innebär ett intrång på upphovsrätten för Aftonbladet. Vilket för oss till den fantastiska diskussionen: om jag eller mitt verk finns på bild – är då att jag gör en personlig kopia av detta faktiskt omoraliskt. Ja enligt upphovsrätten. Det intressanta blir då verkshöjden: vems verkshöjd är högst – jag som gjort själva verket eller den som återpublicerar det?

Kollade också av lite sökord som för människor hit. Man kan lugnt säga att eftersom jag skrivit om Anna Lindman Barsk några gånger så är jag rena pimpen för sökningar på henne. Det är hon värd: hon tillhörde de snyggaste på teologen :). Hittar också en massa som hittar hit via sökning på Ostyckad Tid. Kan lugnt säga att den postningen kommer jag inte ihåg. Sökfrasen ”mr green casino playground” landar ett gäng inkommande: se där Pawlo – kunde blivit dyrt det där förslaget :). Tyvärr vet jag fasen inte var de landar (orkar inte fördjupa mig i det heller). Andra sökfraser som verkar vara hittar är ”boom shakalak”, ”ondskan”, ”liberati”, ”vackra texter”, ”tugba tunc”, ”johanna parikka altenstedt” (roande – snacka om att hon inte vill att det ska vara så), ”linda rosing nude” och den som kryper uppåt: ”ipred”.

Helt klart är dock att det är rätt trista träffar. Det är dåligt med ”kuk”, ”knulla”, ”datorspel”, ”blodpudding”, ”skjuta mig själv” och såna saker. Klart är att det uppenbarligen speglar hur jävla opersonligt jag bloggar.

Frågan är väl om det speglar mig själv?

Bloggar etiketter: Aftonbladet, Anna Lindman Barsk, bloggare, boost, faksimil, IPRed, länkar, Linda Rosing, minnen, Mr Green, personlig, referrer, sjukhus, skärmdump, sökningar, Solstickan, Terrorprinsessan, träffar, verkshöjd, WP Super Cache

…

Sen har jag uppenbarligen hamnat i en mycket märklig situation. I helgen hittade jag en dödsannons och funderade över ordet KOJV. Det visade sig vara en känd it-profil och för de av mina vänner som tillhör den scenen la jag ut dödsannonsen. Snart fick jag ett mail från mamman som förklarade att familjen blivit ledsen för att jag lagt ut faksimilen av dödsannonsen som publicerats i papperstidningen. Så jag beskar bilden mycket hårt. För att idag plötsligt blivit ombedd av frun att återpublicera hela dödsannonsen… Jag gjorde allt i god tro och hamnade i världens märkligaste situation. Man kan lugnt säga att jag snart borde lära mig att aldrig publicera faksimiler någon gång mer i evighet…

…

Uppdatering: Solstickan är på väg hem. Han ringde från bilen:

Pappa! Det var som om jag skulle bli nedfryst som Han Solo! Vill du ha något från Mackan?

Bloggar etiketter: anhöriga, dödsannons, förkylning, hjärnskakning, KOJV, situation, sjuk, sjukhus, Solstickan, Terrorprinsessan

Det är inte jag.

Tyvärr tror jag helt enkelt att det har med att jag är rätt uttråkad i allmänhet. Det är mycket som gått i stå. Vilket inte handlar om att det egentligen gjort det utan att det har gjort det i min hjärna.

Träffade en gammal kompis vid Sportbytet¹ och lite snabbt kollar vi av hur det är. Han frågar självklart lite om hur det är och jag säger som det är – att det är lite segt just nu. Och jag påpekade att jag är väl helt enkelt lite rastlös, och vi skrattade menande då han väl startat närmare sjuhundra restauranger typ…

Det är sådär. Jag brinner som fan. Och jag är rätt mycket entreprenör när det gäller att starta saker, att driva saker framåt. Men jag är en usel förvaltare. Det tråkar ut mig å det grövsta. Om jag byggde hus skulle jag gilla planeringen, att bygga upp själva strukturen men att sedan göra det sista finliret och sen renovera: hello, kan jag köpa en hantverkare som gör det åt mig?

Sen är det väl så att jag nog ska ge fan i att ens försöka med det mer hands-onpraktiska om jag fick för mig att bygga ett hus. Jag har bytt däck på båda bilarna idag. Det är ingen svårighet. Baksidan var att ingen har städat garaget efter sommarens köksbravader (och nej, köket är inte klart heller). Så för att få tag på de åtta däcken, som är på ett intrikat sätt utplacerade på olika ställen, var jag tvungen att röja väg. Kallt var det. Nå. Uppenbarligen gick något snett när jag bytte däcken, för när jag körde iväg för att pumpa däcken på Vita Faran så slutade ABS-systemet att svara. Ibland. När det svarade så gick det in direkt man nuddade bromsen. Och om man tryckte bromsen i botten när det var i så var det bromsverkan bara på ena däcken. Det höll på att sluta med en våldsam dikeskörning. Så tja, det kommer att bli kännbart i plånboken.

Min vanliga otur.

Och på tal om otur så var jag ner på Kupolen (efter att svurit och åkt hem och bytt bil till Röda Skeppet), gick och kikade på Guitar Hero. Ja, jag är väl typ sist i världen men wtf. I vilket fall så visade det sig att den senaste versionen, Guitar Hero Aerosmith, såldes för typ 499-549 på spelbutikerna. Men den äldre versionen, Guitar Hero III, kostade fortfarande närmare 900. Och det är det senare jag vill ha eftersom Aerosmith är ungefär lika intressant i mitt musiköra som Thorleifs är. Solstickan tycker vi ska köpa Rockband eller Guitar Hero World Tour med trummor och hela kitet. Problemet är ju att vi fan inte har plats som det är nu. Skulle vilja se HS min om vi kom hemsläpande med det.

Idag fick därför endast Jula stifta bekantskap med mitt kreditkort. Inköpet bestod endast av en tiometers skarvsladd och två såna här dosor som ska hålla vattnet från skarvningen mellan sladd och motorvärmarsladd. Såna dosor går åt i den här familjen eftersom de med körkort gärna kör iväg utan att dra ur motorvärmaren, och de utan körkort påminner inte de som har körkort. Typ fyra – fem skyddskåpor går åt per motorvärmarsäsong. Liksom att motorvärmaren egen sladd hänger som ett manligt könsorgan i närkontakt med *pip*. Och den förlängningskabel som jag hade till Vita Faran tidigare råkade jag köra av med grästrimmern i somras. Så det var sån där trist nyttoshopping.

Tristessen och den dåliga planeringen innebar också att jag tittat på film. HS, Solstickan och jag tittade på ”Kingdom of heaven” – som alla utom HS sett förut. Nu var det en perfekt sak att göra när Terrorprinessan transformerat till en (väldigt söt) häxa och varit på Halloween-disco. När TP hämtats och Orlando Bloom ridit ut ur bild (och jag insåg att jag missat ”Fringe”) kollade jag klart på ”Ghost rider” och sen såg jag ”I Am Legend”. Den sistnämnda var erbarmerligt trist men fascinerande rent scenografiskt. Ghost Rider var en sån där skön serietidning som lyckas att bli film utan att tappa bort hela grundkänslan i serien.

På tal om film så har jag funderat över en sak: i filmer och TV så verkar alla chefer ha så spännande jobb. De slipper uppenbarligen lönesamtal, diskutera budget och attestera räkningar. Inte undra på att man stöter på unga som vill bli chefer. Å andra sidan kanske det vore vettigt att se till att chefer får vara ledare: det där papperstjafset kan andra.

… så blev det ett trist inlägg idag också… ni ser…

Ps. Det har inte brunnit någonstans ikväll. Ds.

1. affär i Ornäs där man kan köpa och sälja begagnade sportgrejor. Vi lämnade in gamla skridskor och kom därifrån med skridskor till Terrorprinsessn, slalompjäxor till Solstickan och nya skidor till mig…

Bloggar etiketter: ABS, bil, blogg, entreprenör, förvaltare, Ghost Rider, Guitar Hero III: Legends of Rock, Guitar Hero World Tour, HS, I Am Legend, Kingdom of Heaven, Orlando Bloom, rastlös, Röda Skeppet, Solstickan, Terrorprinsessan, tristaste, Vita Faran

Ska ta bussen ner på stan och sedan knalla över till stationen för vidare färd söderut. Med träningsväska och datorryggsäck. Det är jobbdatorn som får följa med – min nya Acer är för stor för de datorväskor jag har… och jag tänker snika åt mig en snygg från byrån eftersom jag använder min privata för jobbdatorn…

Läser runt lite och inser att alla skriver att det luktar svett på krogen numera. Jag var där i fredags – kände inget. Sen är det några som menar att man blir mindre bakis nu eftersom det inte röks inne på krogen. Det märkte inte jag (att man blir mindre bakfull alltså).

16.28. Funderar allvarligt på att be om skjuts från grannarna. Att åka bort tär på mina nerver. Och nu ska jag åka buss. Och sen åka tåg. Byte i Sala. Framme i staden där jag bott vid tiden för Rapport.

Terrorprinsessan ville inte prata med mig i telefon för hon längtade efter mig. Det var liksom det som fick mig att ta mig i kragen, lämna oklippt gräsmatta och packa mig iväg.

Bloggandet kan bli lite sporadiskt nån vecka framöver, ungefär som sex under småbarnstiden – hinner man så hinner man. Och det gör man sällan.

Jag ska drifta en blogg under den här veckan: vackra Ulrika som ska bestiga Cho Oyo (8201 meter). Det får jag skylla på nere i stugan…

Bloggar etiketter: 8201, Acer, bloggande, bussen, Cho Oyo, dator, krogen, rökning, söderut, svett, Terrorprinsessan, väska