Oavsett vad David Camerons mening var eller om han bara var pressad av allt som händer så är det knappast speciellt kreddigt att kinesiska media, stödda av kommunistiska regimen, lyfter hans idé om att stänga av twittrare och Twitter.

Cameron’s suggestion to block social networking websites smashes basic concepts of freedom of speech in the West, which always takes the moral high ground in criticizing the reluctant development of Internet freedom in developing countries.

Hans uttalande får konsekvenser som han knappast ville: vilket var en av de saker jag tog upp i min postning från i förrgår. Och som Ulf Bjereld påpekar så är även Camerons motståndare med på noterna. Det är en kall vind som blåser där totalitära åsikter och censur faktiskt visar sig även där vi inte trodde det skulle finnas. Det är lätt att säga att ”jamen det är lite foliehattvarning på att kalla det diktaturfasoner” men jag har lite svårt att inte allvarligt oroas. Medan Stoltenberg pratar om att terror och våld ska mötas med mer öppenhet och mer demokrati ser vi här något som mer liknar repressivitet. Tyvärr verkar det redan blivit något som västerländska myndigheter tänker satsa på. Exempelvis valde man att göra San Fransiscos tunnelbana utan mobiltäckning för att undvika människors protester i samband med en polisskjutning.

Skönt att Carl Bildt väljer att med sin vanliga torra twitterstil basha Cameron:

Bloggar etiketter: Carl Bildt, David Cameron, Facebook, Kina, kollektiv bestraffning, Twitter

Bloggar etiketter: anonymitet, Anonymous, David Cameron, Facebook, Internet, näthat, revolution, sluttande plan, sociala medier, troll, Twitter, upplopp, yttrandefrihet

Ett av dem sker på tisdag. Allsång på Skansen är en institution. I år har man startat Guldsoffan; ett gäng twittrare får varje program komma och sitta i en soffa över genrepet och hela föreställningen, och sedan hänga lite backstage. Man anmäler sitt intresse, blir lottad och screenad.

På tisdag sitter jag i guldsoffan tillsammans med @theresedek, @kurekuremartin (bloggat om det redan) och @filippanna. Twittrar vad som händer under hashtaggen #guldsoffan. Det ska bli kul – och även om det började med att jag fick för mig att skicka en tweet om att vara med blir det kul att se själva spektaklet live. Som varumärkesförflyttning är Allsång på Skansen ett fenomen. Liksom att lära mig av att köra en sån här grej – precis som Therese är jag nyfiken på om / vad det ger för effekt.

Jag kan lova att jag kommer att twittra som attan från mitt konto @deeped – jag har sett till att inte få elstopp genom att köpa mig ett bra extrabatteri. Och säkert blogga om det. Andra som bloggat om det är exempelvis @jeanettefors om sina upplevelser, @trulytherese gör en analys av guldsoffan, precis som @thejennie gjort, @kwasbeb hjälper folk att slippa.

Mer saker som kommer – såna här : en grej på Åland, att faktiskt bo i tält på SSWC och göra en del jobb som inte är riktigt förväntade.

Uppdatering: Resumé skriver om Twittersuccén runt Guldsoffan. Vi får väl se imorgon :)

Bloggar etiketter: Allsång på Skansen, guldsoffan, Twitter, twittra

Igår skrev jag om att inte veta. Bland annat handlade det en del om att mina barn slutade skolan idag. Skolavslutningar är speciella. Barnen är finklädda, en del mammor är minst lika finklädda (vi fäder verkar inte riktigt fattat det där), föräldrarna nynna med i sångerna, allt är sådär grönt, somrigt och varenda en av oss minns hur det var när vi själva var i den åldern.

Själv hann jag med ett telefonmöte i bilen under alla uppträdanden och efter att ha sett en stolt son och en glad dotter äntligen få sommarlov tog jag bilen till Sveriges Radio i Falun för att prata Twitter och Tweetupdalarna. Du kan lyssna på det här. När jag stod och skulle bli fotograferad roade jag mig med att inse att webben har gjort att man inte längre kan ge fan i att snygga till sig ens om man ska vara med i radio.

@johannas smsade och frågade om vi inte kunde äta lunch så efter att jag letat vettig parkering i det för bilister gudsförgätna Falun och lyckats bli med ett Easy Park-abonnemang för dyra pengar (hade fan varit billigare att ta en p-bot inser jag i efterhand) så käkade vi på Kopparhatten under tiden att ett regn som senare fick mig att fundera på Noak öste ner över stan.

Tillbaka på kontoret – eller tillbaka och tillbaka – första gången den här månaden jag sitter på Palladium Dalarna: snacka om att det inte är det mest ekonomiska jag gör att ha en fast plats där… så jobbade jag med att läsa otaliga sk modebloggar. Eller läsa och läsa: de består av 95% bilder. Jag har insett att väldigt korta avklippta jeansskjorts med fransar och synliga fickor är grejen. Om de har hög midja. För det har alla. Det där med nåt sorts individualiserat mode är nog en fet myt.

Vid sex slutar man jobbet. Själv åkte jag till dotterns fotbollsmatch. Kallt var det. Men de spelade bra även om de tappade fokus på slutet och fick tre snabba mål mot sig. Att vara fotbollsförälder är en fascinerande erfarenhet som jag nu haft i rätt många år.

En dag i Dalarna helt enkelt. En bra dag. Idag också.

Bloggar etiketter: fotboll, fotbollsmatch, kopparhatten, modebloggar, Palladium Dalarna, radio, skolavslutning, Tweetupdalarna, Twitter

@diablosth har en idé.

”Twitter används för allt. Att tycka och tänka. Man delar med sig man upplever. Detta görs i en liten ruta på 140 st tecken. Folk ler, ryser, förvånas, skrattar. Twitter skapar hos oss alla de känslor som finns att nämna. Twitter svarar på dina frågor. Det ger dig råd och perspektiv på saker du går igenom. Även när du är i botten av ditt liv. Lika så när du är på ditt allra bästa humör. Twitter är och kommer bli ett sätt att bli sedd på. Och det spelar ingen roll vem du är. Men bakom varje avatar finns det en människa som andas, känner, tycker något och vill vara accepterad precis som hon/han är. Twitter är dina ord. Dina tankar som kommer förmodligen från det djupaste av ditt hjärta. Det fantastiska med det måste vara att någon kommer alltid att läsa det du skriver eller säger. Oavsett om du är svart, röd, ledsen eller dödsjuk. Twitter är kärlek och det ser ingen skillnad på vem du är!!!

Twitter är mitt sällskap i min ensamhet. Mina följare och de jag följer är mina vänner. Vi kanske inte pratar varje dag. Men ni finns där. De finns där. Vi delar tankar och känslor och det är både högt och lågt. Känner du också så? Om jag lägger mitt hjärta i min hand är du beredd att ta emot det och ta hand om det? Den frågan har jag aldrig ställt till någon utav er. Istället har jag varit beredd att ta hand om ditt, om du behöver det. Och jag hävdar att de jag kallar vänner känner precis som jag gör.

Twitter enar folk. Det tar dig för den du är. Det är det som är det fantastiska med Twitter. Twitter är ord… Ord som har skapat känslor som har fått människor att säga: ”Jag älskar dig” och som idag, i detta nu, lever ihop.  Twitter är vad du vill att det ska vara.

Träffa de du skriver till. Träffa de som får dig att le och skratta. Låt min dröm bli din.

3 juni, från kl 18.00 fyller vi Medborgarplatsen i Stockholm med twittrare. Välkommen. #masstweetup

/Cristian Montes-Reyes, @diabloSTH”

Bloggar etiketter: masstweetup, tweetup, Twitter

Min 50k tweet valde jag att göra något av:

För det slog mig idag när jag satt och tittade på det ständigt rörliga flödet jag har – jag följer idag 2545 personer vilket gör att realtidsuppdateringen är en konstant flod av information – vilken fantastisk blandning det är.

Allt från att @federley skriver underliga tweets från en tågresa, @techcrunch skyfflar nyheter runt sociala medier, @marthanna säger godnatt, livetweets från State of the union, diskussioner om barnkläders storlek och självklart – en ström av tweets via hashtaggen #Jan25 från Kairo där demonstrationerna möter motstånd från polisen.

Twitter är för mig både arbetsredskap, ett enkelt sätt att hålla mig uppdaterad men också en snabb konversationskanal som inte kräver så mycket som en chat gör. 140 tecken är aldrig jobbigt att få ihop och genom alla smarta funktioner (mentions via @-tecknet, hashtags och retweets är alla skapade av de tidiga användarna och inkorporerade i plattformen), som användare skapade i begynnelsen, blir Twitter en plattform som både är nytta och nöje.

@sokmotorkonsult listade sina 250 favorittwittrare tidigare i veckan och @per_p har skrivit en positiv postning (provocerande för många) om sin twitterelit. Genom Twitter har jag lärt känna @johannas som lärt mig en ny ödmjukhet inför livet och skapat nya jobbtillfällen för Strandh DigitalPR.

Är Twitter istället för Facebook? Nej, inte alls. Twitter handlar om ett annat förhållningssätt, ett annat sätt att konversera. Om Facebook kan vara lite av en middagsbjudning, där man faktiskt ofta följer en konversation på ett strukturerat sätt så är Twitter mycket mer ett coctailparty: man kliver in i flödet, lyssnar av och konverserar en stund för att sedan fortsätta att lyssna någon annanstans – eller så går man och gör något annat. Twitter och Facebook kompletterar varandra i mitt liv. Till viss del överlappar mina vänner på Facebook de som jag följer på Twitter men inte fullt ut. På Facebook har jag många gamla vänner, skolkompisar, kontakter som jag inte har på Twitter – och vice versa när det gäller många jobbkontakter, branschkollegor med flera som jag följer på Twitter men inte har som vänner på Facebook.

Hur hinner jag med då? För mig, som pysslat med sociala medier på olika sätt redan innan det hette det: mailinglistor, IRC, BBSer och bloggar och de senaste åren arbetat, andats och levt sociala medier 24/7 så är det för mig en del av livet. Sociala medier handlar om arbete, om socialt liv och om att förenkla och effektivisera en mängd saker i min vardag: för jag håller mig informerad, jag har ett grymt smart nätverk att fråga saker och jag är aldrig ensam.

Det är det som kritikerna inte förstått. Det kan man inte göra om man inte prövar att utnyttja sociala medier inte bara som medier utan som just sociala: dialog, konversation och utbyte.

Ps. Just ja. Idag skaffade min son Twitter också. Han är nog rätt ensam om det i klassen visserligen men ändå. Och direkt började han följa sånt som intresserar honom – offentliga konton för hans favoritspel. Så mig förstås :) Ds.

Bloggar etiketter: sociala medier, Twitter

Jag blev varm i hjärtat av att se hela flödet och kan bara tänka att det är fler som lärt sig viktiga saker av @johanna.

10e juli är det som gäller.

Själv sitter jag mitt ute i Nevadaöknen och funderar på det här med våtdräkt.

Bloggar etiketter: cystisk fibros, Fredrik Federley, Johanna, Starbucks, Twitter

Än en gång så går dalatågen som på räls (pun wellintended) – bara mellan en kvart och en halvtimme försenade får i rådande läge anses som att vara i tid. Jag gick genom Centralen och det var ungefär som i februari i år. Kaos. Oerhört mycket folk som alla tittar upp mot den stora tavlan – och inser att varenda tåg verkar vara försenat, eller inställt. Utom dalatågen då. Det är självklart så att de som kan göra minst är de som är ombord på tågen. Har man sett vilka oerhört gamla telefoner de får försöka hantera mängder med resenärers behov av information med så funderar man varför de inte bara ger upp. Och i ett sånt här läge är det för mig en gåta varför inte SJ ser till att bemanna @sj_ab och Facebookgruppen dygnet runt. Det är så jäkla dumt. Det senaste inlägget på Facebooksidan är från igår. Och handlar inget om kaoset. Visst – det är inte nödvändigtvis så att man generellt måste ha bemannat dygnet runt – men en sån här gång kan det innebära lättnad i informationsarbetet. De som använder Twitter är själva duktiga på att skicka vidare, och berätta för andra i tåget. En välinformerad människa blir lugnare och kan hantera saker bättre – ändå verkar inga stora företag: vare sig SAS eller SJ fatta det. Se fasen också till att era anställda får lära sig att bättre hantera information – och stress. Då mår alla bättre.

Samtidigt ser jag hur människor än en gång är fast i London. Det får mig att minnas hur min fyrtioårsdag var – och hur det kändes att faktiskt inte veta hur eller när man skulle kunna ta sig hem. Den här gången är det inte en extraordinär händelse – om än synnerligen naturlig. Den här gången är det snö. Vanlig jävla snö, även i en något större mängd än det varit senaste åren. Och Heathrow stänger ner totalt. Flera andra flygplatser lyckas inte hålla öppet heller. Och hela tiden så ser man folk som egentligen inte säger något om själva situationen – utan påpekar att bolagen de reser med inte informerar.

Så Lernfelt, om än med riktigt usel research, har självklart rätt i att resebolagen måste börja att använda sig av den teknik som finns: och förstå att det inte handlar om att bara pumpa ut erbjudanden – utan att konversera: informera, svara på frågor.

På tal om tystnad så skriver Mattias Andersson en oerhört bra debattartikel om tystnad och tystande angående Assangeaffären och kopplingen till Wikileaks. Det som glömts bort i den minst sagt heta diskussionen är att den enklaste, mest raka tolkningen av ett skeende sannolikt är det mest troliga:

jag är rätt säker på att de två kvinnorna tvekade en hel del innan de gjorde sina polisanmälningar, då de förstod att en anmälan skulle skada saken. Och utnyttjas av de regeringar som vill hitta ursäkter att mörka sina av Wikileaks exponerade krigsbrott.

Och även om han förnekar fullständigt sin egen hantering så verkar nu Assange själv försöka visa på att det inte är någon honungsfälla, utan att det handlar om att Wikileaks fiender utnyttjat själva situationen. Jag vidhåller min ståndpunkt: Wikileaks (som nu anses kvala in för att bli ett normalt engelskt ord) är större än Assange. Problemet är att Wikileaks själva valt att låta Assange vara Wikileaks. Även inom en organisation bör man hantera ”separation of powers”.

När det gäller att hantera varumärken så gav jag tidigare exempel på hur varken SJ eller SAS lyckas med ett av de viktigaste parametrarna för att skapa ett bra varumärke: trovärdighet och trygghet för sina kunder (självklart är nyttan med tjänsten viktig men den är mer instrumentell – särskilt i det här fallet). Att företag sedan också inte fattar bättre än att försöka skrämma kritiker till tystnad (där kom temat om tystnad in också) som i Botrygg-fallet fattar jag inte. Att börja hota om stämningar mot bloggare som uttryckt en åsikt och refererat till faktiskt händelser är dumt. Botrygg behöver uppenbarligen ny VD och ny marknadsstrateg. Det här är den nya verkligheten helt enkelt. Deal with it.

Bloggar etiketter: Botrygg, Heathrow, information, kalendern, kaos, Lernfelt, London, SAS, SJ, sociala medier, tågförseningar, Twitter, varumärke, Wikileaks

Twitter fortsätter att fascinera och nu är det #prataomdet som är intressant som fenomen (egen blogg och Facebook såklart). Det var Johanna Koljonen (@joxcy) som startade det efter en diskussion runt gråzoner och övergrepp. Det är självklart så att Assange-affären finns i fonden för det – men 99% av det som skrivs visar att det finns ett behov att uttrycka sina historier (enligt twitterstats 1300 tweets)- och då på Twitter där graden av anonymitet är valbar.

Eftersom det är flera vana mediepersoner i bakgrunden så får det också fart i traditionella medier på bred front.

Självklart har det varit flera som menat att det här bara skulle vara ett försvar för de kvinnor som får utstå mycket spott och spe för sina anmälningar av Assange. Självklart kan själva hypen innebära att några säger saker som de sedan ångrar, eller att det bara blir ett sorts spektakel. Självklart hamnade det en del diskussioner i att det mest handlade om att uttrycka manshat och liknande. Att killar som sa ”men jag är ok” kunde hålla klaffen. Efter att ha följt flödet till och från så tycker jag att det är så brett, så naket att det knappast kan sägas annat än att fördelarna överväger: att initiativet – oavsett vilken ingång man hade från början – har fått ett eget liv och kan knappast längre hänvisas till ett försvar för anmälarna i Assange-affären eller någon sorts feministisk mansbashing. Camellis gör en bra sammanfattning:

Det handlar varken om att alla män är svin eller att kvinnor är mesiga offer. Det handlar om att belysa hur vanligt det är och hur svårt det är.

Det här och flera andra initiativ den senaste tiden visar hur sociala medier, och Twitter, utvecklas till starka opinionsinstrument för inte bara en elit utan för många fler utanför den direkta mediebranschen. Det är bra.

Det är också mycket bra att en hel del foliehattar skakas om lite.

Anklagelserna mot Assange är svåra att diskutera: det är lätt att hamna i något sorts försvar utifrån att det är Wikileaks som man försvarar. Meningen att det hela skulle vara en ”honeytrap” uppgjord av CIA – med diverse mer eller mindre fantasifulla kopplingar mellan en av anmälarna och CIA. Jag tvivlar starkt på det. Och än starkare blir tvivlen när man läser Guardians sakliga genomgång av hela fallet (och oroande att Assange anser det som en ”attack” på honom). Så Michael Moores oerhört märkliga utfall mot Sverige och svenskt rättsväsende visar tyvärr att karln totalt tappat koncepterna i sitt försvar av Wikileaks.

Han gör felet som många andra – blandar ihop Assange med Wikileaks: oavsett om Assange är en idiot privat så förminskar det inte hans jobb med Wikileaks: det är två skilda saker. Problemet med Moore är att han spelar med i samma spel som alla andra – där vi snart inte har någon som vågar göra något eftersom ens privata liv måste vara fläckfritt för att något ska vara trovärdigt. Moores brev har fått ett mycket sakligt och välavvägt svar (även det på bloggnätverket Daily Kos). Som diskursen visar är att svensk juridik och amerikansk inte är samma sak. Vi har en bättre lagstiftning – och oavsett var man kommer ifrån måste man följa den om man är på svensk mark. Varför inte låta rättssaken ha sin gång?

Jag har inga som helst tvivel om att amerikanska myndigheter försökt att utöva påtryckningar efter att anklagelserna blev kända – men nej; generellt handlar det lite märkliga förfarandet i affären om åklagarmisstag och chock över den internationella uppmärksamheten.

Wikileaks har andra problem. Generellt större än den starka kopplingen till Assange-anklagelserna. Tidigare har de stora kortutgivarna, Paypal och andra stoppat möjligheten att skänka pengar till organisationen efter att amerikanska myndigheter sagt att det Wikileaks gjort är olagligt. Nu går Bank of America på samma linje. Det är ett större problem då de är en sorts logistisk del av pengaflödet och det mycket vaga uttalande som banken gör innebär att de kan komma att stänga av olika flöden av pengar även till Flattr som nu är den centrala punkten för pengar till Wikileaks. Samtidigt sjunker aktiekursen för banken då en del antar att Wikileaks kanske har avslöjanden om banken.

Det är dessa händelser som oroar. Om det nu går relativt lätt att strypa organisationers finanser som myndighet – hur mycket demokrati har vi då kvar? Genom att Wikileaks valt att gå head to head med hemlighetsmakeriet så är både Internet men också integriteten i de finansiella systemen under attack. Det är riktigt illa.

Det som Wikileaks de facto gjort är att försöka få folk att prata om det. Om övergreppen i krig, om dubbla standarder och om brott mot uppgjorda kontrakt och ingångna konventioner. Det är inte något revolutionerande i sig.

Tipscredd till @achaido, @cbjurling, @mickep2

Uppdatering: Nu när även Wikileaks själva ber att alla ska låta rättssaken ska få ha sin gång borde diverse foliehattar med Michael Moore i spetsen lugna ner sig lite. Tyvärr blir också #prataomdet internationellt sett en del av Assange-affären trots att det för länge sedan blivit något mycket större.

Uppdatering: Det är onekligen svårt med konsekvens. Det går inte att undvika att tycka att det är rent ut sagt märkligt när Assanges advokater rasar mot att dokument från utredningen runt övergreppsmålet kommit The Guardian till hands – och det blir nästan surrealistiskt:

Bjorn Hurtig, Mr Assange’s Swedish lawyer, said he would lodge a formal complaint to the authorities and ask them to investigate how such sensitive police material leaked into the public domain. ”It is with great concern that I hear about this because it puts Julian and his defence in a bad position,” he told a colleague.

Känns det igen
Uppdatering: Ännu ett svar från en jurist mot Moore.

Bloggar etiketter: #prataomdet, Julian Assange, Twitter, Wikileaks

Dagens ljushuvud var inte Lucia utan Malin L som är ledarskribent på GP. Att missa att göra en liten enkel research på om SJ finns på Twitter eller inte är nog inte det smartaste som gjorts. Jag följde det hela under förmiddagen och uppdaterade kontinuerligt den minst sagt surrealistiska diskussionen som följde. Tycker hon tog det rätt bra ändå.

Jag reagerade mot vad jag tycker är ganska vårdslös hantering av sin ställning som journalist – och att om man väljer att vara så slarvig i sin research i det lilla: vad är det då som säger att man är mer noggrann i hetsen vid stora nyheter. För min del handlar det om det sluttande planet: och journalistisk trovärdighet. Något som vi sett de senaste två dagarna när det gäller bombdåden i Stockholm. Media valde att gå ut med saker som ännu inte var klara, med namn och bild innan gärningsmannen var identifierad. Vad hade hänt om det inte varit han?

Idag har det dock blivit mer och mer klart att det är den utpekade personen som faktiskt försökte sig på ett terrordåd. Gårdagens text gäller fortfarande: det är stor sorg att det faktiskt sker. Och att medierna frossar lite väl glupskt över nyheten. Samtidigt blir jag sorgsen och glad över att vi fortfarande har medmänsklighet kvar. Den här filmen visar både okunskap – eller oerfarenhet av terror – och vilja att göra gott. Visst är det snaskande men i det här fallet önskar jag ändå vilja se det goda som finns kvar. Och ilska över att – fan, kan vi inte få ha kvar det här? Per har skrivit en fantastisk text: naket arg och förtvivlad på så många sätt. Jag brukar ha lite svårt för den här Svenska Hjältar-galan men idag känns den rätt. Helt rätt.

Livet förminskas av våldet. Förminskas av att människor nu generaliserar islam till terrorism. Idag är det inte jag som behöver oroa mig för att någon skulle ta min rakade skalle för skinhead utan människor som är mörkhåriga med mycket skägg som får titta sig oroat omkring. Det är för jävligt. Att Mustafa Can ens ska behöva skriva en sån här text. Det här är vad SD vill, otäckt att en person som säger sig vilja ta ansvar försvarar idiotier. Att andra väljer att hylla dådet är för jävligt. Inte oväntat något av dessa saker – men för jävligt. Det här skapar bara underlag för en spiral av våld, hat och meningslöst lidande.

Sånt här gör mig glad mitt i allt det mörka. Det vanliga livet. Kärlek. Precis som att åka iväg och hämta sonens borttappade skor och se hans lättnad över att de dyra skorna kom till rätt trots sitt slarv. Att höra dotterns jollrande med katten. Och få irriteras över Carlia Bils obefintliga kundinsikt. Man behöver det lilla livet också – det som är vardag.

Så Malin Ls inte helt nyuppfunna ord ”vardagstwitter” tycker jag vi ska vara rädda om. Twittra lite vardag så att inte det bara blir det där stora ondskefulla som uppfyller oss och drar livslusten ur oss. Det är så vi i slutänden kan bekämpa mörkret. Med att tända ett ljus mitt i vardagen.

Bloggar etiketter: godhet, islam, kalendern, martyrium, ondska, terrorism, Twitter