Ingen ifrågasätter det

Nu hurrar många över att amerikanska, franska och brittiska styrkor anfaller ett annat lands styrkor. De röda har det väldigt svårt just nu: först skrivs det om att USA ska låta rebellerna sköta sig själva och hålla fingrarna borta för att sedan hojta om att de bör ingripa när den stolta revolutionen visade sig gå fel. Relativismen rules liksom.

Det är ingen som pratar om USA som världspolis just nu. Ingen som diskuterar suveränitetsfrågor när det gäller länder, en diskussion som alltid dykt upp oavsett tidigare diktatorer och tidigare interventioner?

Ingen ifrågasätter det. Ingen verkar ens reflektera över det. At

Är det ingen som tycker det är lite märkligt?

Khaddaffi är en galning. Men en ganska smart galning. Och ponera att han har rätt – att det är Al-quaida som ligger bakom resningen. Vad händer då? Ytterligare attacker men då på de som gavs hjälp tidigare?

Jag kan inte hjälpa det men jag blir rätt fundersam över vindkantringen som människor gjort i sina värderingar.

Bloggar etiketter: , , ,

Bombhögern visar att Wikileaks behövs

Om vi lämnar paradoxen som Wikileaks faktiskt visar (tidigare postningar här ochhär) i såväl min som många andras önskan om öppenhet kontra individens rätt till personlig integritet så kan man lugnt säga att det hela har det positiva delar. Det har onekligen visat upp ”bombhögerns” (underbart att det gamla skällsordet kommer fram igen) sanna ansikte. HAX samlar ihop några länkar och Copyriot beskriver ännu mer runt att de neokonservativas hybris, och det är onekligen den där gamla bombhögern som visar upp sig. Detta är något som också Skånskans ledare tar uppnär det gäller hur amerikanska myndigheters hantering av Wikileaks Jakob Applebaum som blev kvarhållen i flera timmar och förhörd, fråntagen sina mobiltelefoner och hans dator gicks igenom minutiöst.

Min något retoriska fråga om vad som faktiskt skiljer Wikileaks och FRA-lagen har fått Olofb att blogga om det – jag tycker det är en intressant postning som onekligen startade en mängd ytterligare diskussioner.

Martin Jönsson tar också ställning: läckan är ypperligt intressant och Wikileaks är som journalism borde vara mer. Han menar att det handlar om transparens.

Julian Assange, mannen som alltså vissa amerikanska politiker vill se kidnappad och kan tänka sig göra det även om det är på annat suveränt territorium, har själv uttalat sig runt det hela.

Missa inte hur Marcus Fridholm beskriver Wikileaks generella arbete. Det är mycket bra och pedagogiskt. Sen är det öppet för diskussion när det gäller att slutgiltigt definiera om vi nu fått en ”wikileaks”-journalistik.

Om jag ändå får fortsätta att vara lite motvalls, och även om jag sjunger med i hyllningskören ändå ifrågasätta så diskuterade några av oss också problemet med att Wikileaks riskerar att monopolisera whistleblower-marknaden. Är det en fara? Blir då Wikileaks en sån mäktig röst att den riskerar att dränkas av sig själv? Jag har ingen åsikt egentligen – det är bara en farhåga om att den som blir för stor tenderar att också bli mindre progressiv. Eller?

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Bjurwald gör det igen

Lisa Bjurwald – ni vet hon som hade åsikter om bloggar och bloggosfär – har lyckats att visa hur fantastiskt mycket duktigare journalister (hon) är på att researcha och få saker rätt kontra vi i bloggsörjan:

Medan västvärlden firar USA:s progressiva val av president, och valet av landets första kvinnliga utrikesminister

Ojsan… glömde visst Albright och Condi Rice. Men enligt Bjurwalds normala logik så spelar väl inte fakta så mycket roll. Även om det blir mer fel än fel…

Vän av Lisa (eller ordning även om de två inte är kompatibla) säger ”jamen hela ledarsticket på Signerat handlar ju om Pakistan och stackars människor”). Självklart gör det. Frågan är bara: varför ska jag lita på det som kommer fram i resten av texten när människan visar en sån flagrant okunskap om annat hon skriver om? Det här är journalistikens problem – och som faktiskt håller på att bli bloggarnas problem desto mer ”makt” man får: get your facts right. All facts.

(tipstack Billy McCormack och Zackrisson på VA via Twitter såklart)

Uppdatering: Nu är det ändrat som om det inte funnits och jag min jävla idiot glömde ta en skärmdump…

Uppdatering: Kal Ström var snabb: här finns skärmdumpen på Lisas klavertramp. Liksom att det står i papperstidningen. Gatlopp för Bjurwald. Nästan så att man tycker synd om henne…

Uppdatering: Pelle Sten har skärmdumpat ett före och efter scenario.

Uppdatering: En del verkar tycka det är ett löjligt fel men för min del ser jag ett problem som är större än att skriva fel: att som ganska högljudd feminist göra en sån historiemiss må tyckas som en liten grej men frågan är varför? Varför får Lisa Bjurwald – och kanske en del andra – för sig att Hillary Clinton är den första kvinnliga utrikesministern i USA? Beror det på att det är den första demokratiska utrikesministern? Räknas inte Madeleine Albright som kvinna? Eller Condolezza Rice? Problemet är helt enkelt att det känns som ett större fel än att skriva fel – det ligger en värderingshund begraven. För även om det kan ses som ett slarvfel är vi sällan helt omedvetna om vad vi skriver – så varför tänker Bjurwald sig att Clinton är den första kvinnliga utrikesministern? Beror det på det historiska i att vi har världens första afro-amerikanska president och eftersom han valt Hillary som utrikesminister blir det en sorts ”måste vara historiskt det också?”. Eller är det mer symboliskt att vi för första gången har fått en uramerikansk vit kvinna som amerikansk utrikesminister? Oavsett så fastnade jag för själva feltänket och är nyfiken varför det kommer. En del anser att det är hetsjakt. Själv tycker jag att det är ett intressant case både ur värderingssynpunkt (se ovan), utifrån att DNs redaktion missar ett så flagrant faktafel och att man sedan försöker att ändra det utan att påpeka det (något som alla de stora mediedrakarna mer och mer ändå gör) och som nu rättats liksom ur perspektivet att DN förut kunde gå vidare och glömma medan det inte längre är möjligt. Motsvarande händelse skedde för Rapport i samband med FRA och deras intervju med Carl Bildt.

Hedin bashar DNs (och väldigt mycket av övriga traditionella medias synsätt):

Det är väl OK att göra misstag, men det fåniga är att om samma sak skrivits i t ex Metro hade väl DN Kultur dragit igång en debatt om lämpligheten i andra tidningars existens.

Uppdatering: Läs också förklaringarna från DN och det faktum att de inte, trots att de så många år har publicerat sig online, inte har någon ändringspolicy.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

”To the best of my availability…”

Jag missade livesändningen av inaugurationen (ett sjukt märkligt ord) men har sett klippen och allt från det historiska ögonblicket i USA. Jag fascineras av Obama Barack inte bara av att det historiska i att det faktiskt nu är en icke-kaukasisk person som innehar ett av världens mäktigaste ämbeten utan det faktum att det är en annan filosofi bakom hur man kommunicerar. Liksom det faktum att det kanske är den största internationella händelsen där sociala medierna visat sig vuxna. Exempelvis valde Huffington Post att ha en egen (analog) fest (ball) på måndagen.

Direkt byttes Vita Husets hemsida ut (en händelse som fick förstaplats på Techmeme) – till en med sociala medier-bestyckade funktioner: bland annat en blogg där man kommer att lägga upp icke-akuta lagförslag för människor att reagera och tycka till om. Tre ledord ska styra mötet mellan president och väljare: communication, transparency och participation. Twitter hade en av sina mest svettiga, kanske den mest svettiga dagen, med en kraftig trafikspik. CNN valde att samarbeta med Facebook och deras Facebook Friends där en feed lagts upp där man kunde mikroblogga samtidigt som direktsändningen. Tyvärr hade de inte lagt till nog med redundans så till slut kom inte alla in. Som av en händelse (nåja…) släppte också Twingly sin mikrobloggsökmotor idag.

Talet då? Jag har läst det i efterhand och lyssnat på bitar av det både på TV och på New York Times lyssnat på det och tittat på deras analys av det (på olika sätt: jämförelser mm). Oavsett om många haft stora förväntningar efter att hans vinnartal var fantastiskt så blir jag ändå fascinerad av talskrivandets konst – och insikten att en talskrivare aldrig är bättre än den som håller talet. Obama kommer antagligen ge oss flera tillfällen där hans möjlighet att leverera sina talskrivares visioner. Som älskare av TV-serien Vita Huset är sånt här roligt.

Tittar man på rubriker bland svenska bloggar så är det många som kör på i samma stil – men med ironisk twist – som många amerikanska tidningar. Barack Obamas popularitet – att 80 % av amerikanerna känner förtroende för sina nya president är… rätt högt… – blir metaforiskt för att kalla honom frälsare och Gud och annat.

Själv har jag ändå högre hopp om att Barack ska kunna sköta sitt presidentskap bättre än sin föregångare. Att jag har viss oro för isolationistiska tendenser i hans politiska vilja och liknande balanseras ändå av hans uttalade balansering mellan att vara världens starkaste militärmakt och ändå visa på vilja mot fred.

Ska man bli lite till sig i trasorna så är det onekligen ett intressant år vi går mot: en av de djupaste recessionerna i modern tid – kanske den värsta, den första svarta presidenten, en väldigt obalanserad diskussion om hela jordens framtid och klimat, en fullkomligt förändrad mediavärld och på många andra sätt en upp och ner-vänd värld där länder som förut inte varit med på banan har de starkaste incitamenten för sina ekonomier medan den ”gamla världen” kämpar med stora underskott.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Tisdag roundup

Jag har varit på jobbåkande. Sent igår flög jag till Malmö och sen haft möten hela dagen idag med kund, sen hem via Kastrup och tåg från Arlanda. Det blev ett oväntat stopp i Avesta. I över en timme medan de försökte baxa undan ett godståg som fastnat i backen utanför Krylbo. Skitkul… En och en halv timme försenade.

Följde USA-valet en sväng via Twitter och Election 2008 medan jag skrev ihop ett par koncept. Kolla också in Bison som livebloggar om vad svenska bloggar skriver om valet. Själv startade jag upp en intressant diskussion via Jaiku imorse. Det är också fascinerande att ganska många i ens omkrets spenderar natten med att vaka in amerikanska valet. Det är rena Super Bowl-känslan ibland :).

Mesta diskussion har också varit det faktum att Filip och Fredrik frankt gått ut med att de tänker vara jäkligt subjektiva i sin valvaka på Kanal 5. Både Sofia och Jocke har skrivit om det.

Varför är det så intressant i Sverige med presidentvalet? Det är rätt få andra länder där så många TV-kanaler väljer att satsa så stort som i Sverige och både nya och gamla medier har jobbat hårt med att täcka in valet i USA så mycket som möjligt. Jag tror det kan handla om ett antal faktorer:

  • Amerikanska val är roligare än svenska. Det är mer show, det är mycket sluggande och det är medialt och likt en blandning av reklamkampanj och dokusåpa.
  • Obama och Palin är viktiga faktorer. Den första afro-amerikanska presidenten – och att Obama är ung och har en inte helt comme il faut-bakgrund politiskt. Palin är intressant som en ”soccer mom” på speed och självklart är hon en förebild för många av de andra soccer moms vilka redan förra valet identifierades som en viktig målgrupp för politiken. Att hon sedan är en färgstark person och har åsikter som får det att krulla sig på ryggen på de flesta svenskar.
  • USA är viktigt. Och för Sverige är det viktigt både när det gäller exportindustri men också att vi har starka influenser som ett litet land med en rätt låg nationell känsla. Valet är också viktigt utifrån den finansiella oro och den lågkonjunktur som driver över världen som en flodvåg.
  • Kanske kan den rätt så höga graden av politisering av journalistiken och vänsterinriktningen som traditionellt varit stark inom journalistkåren förklara det politiska intresset – och att det faktiskt påverkar befolkningen: synen att det som pratas mycket om i medierna måste vara viktigt. Dock har de senaste undersökningarna visat att svenska medier lyckats förhålla sig relativt objektiva.

Hur går det då? Drudge Report har fått tag på läckta exit-polls och den samlade bilden av tidigare undersökningar (roligt att just när jag skriver det här så pratas det om Real Clear Politics – en länk som jag hittade för flera timmar sedan via Election 2008) ger att Obama kommer att vinna.

Det tror jag också och även om Obama har en rätt protektionistisk inställning till frihandel så tror jag att världen mår bättre av en demokrat som Obama vid rodret om man ser till alternativet. Jag menar att problemet inte är McCain: må vara en konservativ jävel med kopplingar till såväl vapenlobbyn som andra lobbygrupperingar som knappast ger miljöfrågor eller freden en puff, utan möjligheten att Sarah Palin kan bli president då McCain är den äldsta presidentkandidaten att försöka bli president för första gången hittills och alltså är det där hjärtslaget från Ovala Rummet väldigt mycket närmare om McCain blir president. Det vore självklart oerhört häftigt med en kvinna på posten men kvinnan i fråga är alltför konservativ för min smak. Så Obama får min (om än lätt motvilliga röst) röst.

Uppdatering: Bisons livebloggning under valnatten där han fr a inriktade sig på att läsa vad andra i fr a Sverige skrev om valet är bra. Läs hela tråden.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Det går upp… och så går det ner

Den klocka som mäter USAs budgetunderskott har slut på siffror (tipstack Magnus Höij) efter den gigantiska räddningsaktion som de federala myndigheterna och båda kamrarna röstat igenom. Börsen har på några dagar totalt bottenskrapat och ordet recession är numera ett av de ord som används mest. Riksbankerna sänker styrräntorna men räntorna går ändå upp och priserna. Volvo slashar anställda som om det vore ett ogräsbestånd och Island är i princip konkursmässigt. Själv har jag inte ens vågat titta till mina fonder, eftersom jag ändå inte kan göra så mycket åt det utan att förlora ännu mer pengar. Att jag har lån som kommer innebära en smärre nådastöt för nästa månads löning är jag ju inte ensam om.

Själv har jag som vanligt massor att göra. Och när vi satt och lyssnade på seminariet om Kommunikationsplanering i praktiken igår så började jag och Brit fundera över vad som kommer att hända med de sociala medierna liksom marknadskommunikationen i stort. Under natten och tidig morgon skrev jag och Brit Stakston på JMW en debattartikel1. Fredrik kunde inte låta bli att ge mig en liten känga ;). Vi valde även att publicera den långa versionen.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. Grattis DM 10 år förresten. []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,