Ett ödesval och en sorglig början

Sverigedemokraterna lyckades komma in i riksdagen. Vi är många som behöver fundera var vi gjorde fel: var det rätt att inte ta debatten och lyfta upp deras argument i ljuset och strimla dem? Var det rätt att köra på som om de inte fanns – som de flesta partierna valt att göra.

Jag hoppas att partierna nu funderar över varför det skedde. MLKs viktigaste ord till oss är: det är inte de ondas ondska som oroar mig utan de godas tystnad.

Samtidigt är jag inte förvånad över att det hände. Den uppbragta stämning som nu finns, chockade personer som inte för sitt liv kunde tro att Sverige skulle få ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Det är en reaktion som kanske förklarar varför SD lyckades: en blåögd tro att Sverige är så mycket bättre än alla andra länder. För främlingsfientliga partier finns i de flesta europeiska länder och att vi skulle undvika detta hade varit mer fascinerande. Man kunde önskat det och det är riktigt illa att de blev vågmästare.

Det intressanta är ändå vad som hänt: vi har två nästan lika stora partier. Med en socialdemokratisk ledare som kan matcha Reinfeldt innebär det att vi kommer att se blockpolitiken som en parentes. Vi är på väg mot en situation likt den som är i England och i USA. Två starka relativt breda partier som käkar upp resten och där individuella politiker kommer att bli viktigare och få mer makt. Det är inte nödvändigtvis så att en sådan utveckling ger mindre partier mer makt, tittar man på lång sikt så är det antagligen tvärtom.

Något som självklart är djupt mänskligt är att i besvikelsen börja att uttrycka sin aversion mot fenomen som SD. Problemet är att det innebär att man ofta sjunker lika djupt. I kommentarerna till det faktum att SD nu kommit in i riksdagen har vi fått se både uttalanden om att Skåne borde säljas till Danmark, att SD:are inte är värda att kallas människor osv. Ohly förklarade att han var fylld av kampvilja men vägrade att ens gå in i samma rum som SDs partiledare Jimmie Åkesson (man kan fundera hur han tänkt föra kampen om han inte ens tänker erkänna existensen av SD). Det rimmar illa med uttalanden om alla människors lika värde. Hata åsikter men hata inte personen.

Nelson Mandela och Desmond Tutu satte sig ner med sina motståndare. Vad ska vi göra?

SD är nu demokratiskt invalda i Sveriges riksdag. Det är ett faktum. Dags att fundera hur man ska kunna hantera detta istället för att fortsätta att osynliggöra och negligera. Westerbergs fjanterier för nitton år sen är inte bättre strategi idag. Det är dags att hantera verkligheten. SD har inga vettiga argument – se till att visa det. Bygg nya nätverk och koalitioner för att inte ge dem makten. Mindre fluffiga ord och mer verkstad. Ny Demokrati kunde inte överleva mer än fyra år. Det kommer inte SD heller göra om man tar bort grunden för deras existens: missnöje med de andra partierna, rädsla för det nya globala individuella och att kunna ta en roll som mobbade och underdogs.

Att som en del valt att uttrycka: att eftersom SD nu är i riksdagen så tänker man flytta från Sverige. Det är ett rejält fånigt argument. Det innebär ju att de som står för goda argument och åsikter blir färre och möjligheten att förändra till det bättre blir mindre.

Slutligen: Piratpartiet är fullständigt förintade. Det borde sannerligen stämma till eftertanke i det partiet. Och jag vet att det finns oerhört mycket sådana redan nu. Jag hoppas på att det finns kraft nog att förändra för grunden är fantastisk. Men det kommer kräva smärtsamma förändringar är jag rädd. Jag tror det kommer att gå men det kommer att krävas smart nätverksbyggande med andra frihetsorganisationer.

Jag går och lägger mig ändå med ett visst hopp. Det är en prekär situation men inte någon katastrof.

Uppdatering: Läs vad Brit skriver på JMWs blogg om vad det nu faktiskt handlar om: handling inte ord. Själv får jag leva med att nästan tio procent av Borlänges befolkning valt att rösta på mörkermännen i SD.

Bloggar etiketter: , , , ,

Roundup: vad ska jag rösta på då?

Ett visst engagemang har uppammats att försöka svara på min uppmaning. Det intressanta är att få inser att jag gav dem ett sätt att faktiskt beröra mig: jag beskrev vilka delar som är intressanta för mig:

Varför ska jag: som egenföretagare, internetgeek, pappa och man rösta på just er?”

Få tog chansen att faktiskt gå utanför sin egen politik och sätta den i den kontext som jag som mottagare är i. Kajsa valde att inse det – ingen annan har ännu lyckats att ta sig utanför sig själv och partiets nyckelfrågor. Det tror jag är ett av problemen för partierna: man utgår från vad man själv vill säga – inte nödvändigtvis vilka frågor som den som lyssnar finner viktiga. Visserligen påpekar valforskarna att väljarna är konservativa men frågan är då: en väljare blir lätt biased över vilka frågor som partierna bestämmer sig för – och samtidigt så innebär det att saker inte bottnar i det egna livet. Istället utgår man i bästa fall från sina egna intressen, sitt eget liv – men det var inte min fråga – eller från partiets bestämda linje. Den som har varit mest idog är Britta Sethson – men med en minst sagt konfrontativ inriktning. Jag är inte säker på att sossarna vinner på det. Men jag ger henne poäng för engagemang i alla fall.

Sophia visar styrkan i Piratpartiet: att det hela tiden är föränderligt och att det är individens engagemang som bygger det. Samtidigt blir jag är fundersam över det märkliga svar Engström ger utifrån min:

Men om Alliansen vinner stort och SD kommer in finns det bara en statsministerkandidat, eftersom Mona varken kan eller vill regera med ett stöd som består av S + V + MP + SD + PP.

Menar han verkligen att Reinfeldt är den enda möjliga eftersom han kan tänka sig att regera med stöd av SD? I sådana fall funderar jag över vart PP tagit vägen de senaste dagarna… Jag förstår faktiskt fortfarande inte hur han (och resten av partiledningen?) resonerar.

Har jag förändrat min åsikt? Inte än. Men jag har tid på mig.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Valet hettar till och jag utmanar er att övertyga mig

Dags för upplopp. Valet är imorgon. Det är ett gäng trötta politiker, trötta medlemmar som nu ska försöka att slutspurta. Det val som ansågs lite avslaget har de senaste dagarna hottat upp sig. Och jag kan säga att även i det här valet är det intressantare att följa vad som händer inom sociala medier än de trista partiledareutfrågningarna och slutdebatterna.

Alldeles i slutet dök nu blogginlägget ”Sveket” upp (och har fått internationell uppmärksamhet). Det fick Alliansen att sätta i halsen. Det var bara en i raden av avslöjanden hur Arbetslinjen och de nya hårdare reglerna för sjukförsäkringarna slog. Tyvärr valde man att försöka misskreditera bloggaren istället för att säga ”så här kan vi inte ha det. FK måste göra bättre utredningar och vi kommer att se över hur regleringen skrivs”. Det gjorde man inte. Man skulle kunna säga att det blir ett dubbelt svek – först skiter man i att ta i sakfrågan, sedan försöker man likt värsta foliehattar att få det till en kampanjinsats från motståndarlaget. Dumt. Mycket dumt. Det handlar inte om krav på ministerstyre och det handlar inte om att använda en enskild persons öde utan att en person blir en symbol för ett systemfel. Det finns inget annat sätt. Stavas för övrigt medielogik.

Samtidigt kan jag förstå att det i trötta men engagerade hjärnor dök upp en sån tanke. Att det hela skulle vara en mörkad kampanj från de rödgröna. För det har nu avslöjats ett antal klara och oklara försök till minst sagt märkliga under-radarn-kampanjer. Ett exempel är Den Allierade Journalisten som Åsa Linderborg lät publicera anonymt på ABs kultursidor som visar sig vara en politisk lobbyist på yttersta vänsterkanten. Minst sagt pinsamt för såväl Aftonbladet som för vänsterns försök att förklara att medier är högervridna…

Idag dyker också avslöjandet upp att von Arnold som anmält ett överfall där två personer skulle ristat in ett hakkors i hans panna misstänks för att ha gjort detta själv och sedan försökt använda det för att förbättra Sverigedemokraternas offerläge i valrörelsen. Viktigt är att fortfarande är det en misstanke, inte ett säkert avgörande, men om det är sant så borde de som fortfarande har några hjärnceller kvar men trots det funderar på att rösta på SD helt enkelt välja något annat.

Det har onekligen hettat till rejält i valrörelsen. Att sociala medier skulle vara misslyckat visar sig vara helt fel. Det misslyckade är att partierna misslyckats att använda kraften i dem.

Själv har jag röstat. Efter mycken vånda valde jag att göra som Betnér men eftersom jag är en nyfiken jävel så kollade jag vilken det blev och eftersom jag gillar personval så ville jag kryssa. Och jag kan konstatera att jag gillar Camilla Lindberg och jag gillar John Thornander som stod på FPs dalalista. Sen gillar jag faktiskt både kärnkraft och betyg tidigare i skolan (efter diskussioner med mina barn fr a). Och jag gillar Liberati (trots att jag inte får vara med :)). Att jag sedan tycker att Björklund är en tönt får jag leva med, att en del frågor de står för går mot vad jag tycker får jag också leva med.

Varför röstar jag inte på Piratpartiet? Well, jag har diskuterat det på bloggen tidigare. Sen var de med i den ”bukett” jag hade med mig in i båset. Jag hade mer än gärna kryssat Johnny. Men nu blev det inte så. Att jag inte direkt valde dem som enda möjlighet beror på att jag upplever också att problemen som jag sett eskalerat och även om jag realpolitiskt står närmast Alliansen känns det här som ännu ett i raden av minst sagt märkliga uttalanden och i kommentarer och bland andra PP:are diskuteras hur man kan säga så när Piratpartiet tagit ställning om att alltid utnyttja det parlamentariska läget. Det visar helt enkelt problemet för små partier som inte bygger på den klassiska vänster-högerskalan när det kommer till realia. Jag älskar många av de som jobbat hårt för partiet som personer. Hoppas de förstår det.

Men jag utmanar er. Jag har förtidsröstat. Mina röster i kommun och landstingsval ligger fast. Men riksdagen – well: hit me with your best shot politiker. Varför ska jag: som egenföretagare, internetgeek, pappa och man rösta på just er? Övertyga mig i kommentarsfältet. Jag kommer att sammanfatta tidigt imorgon.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Korta om EP/EU-valet

Copyriot skriver mycket bra om val och valdeltagande. Så klarsynt att det klingade till i min skalle. Det är så klockrent beskrivet av hur vårt tänkande runt politik beskrivits för oss av andra: hur det ska tänkas vilket i sin tur också gett en väldigt statisk politik med få nya inhoppare, och där det kommit inte funnits tillräcklig elasticitet i de politiska strukturerna för att kunna klara av de nya. För skitsamma vad Ny Demokrati tyckte och stod för, och faktiskt: oavsett vad man tycker om SD eller PP eller FI som politiska idébärare så är det så att ett val är ett val. Människor ska ha rätt att rösta på vad de vill. Det vi sett är tyvärr att initialt är det oerhört tungt och svårt för nya partier att komma till tals, förutom det aktiva motarbetande som sker från gammelpartierna och deras lakejmedier. Om man sedan kommer in i politiska församlingar så sätts skyldigheterna direkt men rättigheterna får de nya ledamöterna oftast fråga efter. Om någon misslyckas är det direkt någon inom de traditionella partierna som väljer att förklara att ”se där, så går det när man slänger bort rösten på enfrågepartier eller små missnöjespartier”. Kan man slänga bort sin röst i ett demokratiskt val? Ens om man röstar blankt?

En annan mycket intressant grej är det här med valsedlar och vallokaler. Det är onekligen frapperande det som visar sig i Botkyrka:

(via Dabitch)
och tyvärr är det nog inte ett ensamt fall – vilket självklart är grundat i det faktum att det ofta är politiskt (inom gammelpartierna) aktiva som också är röstmottagare och hanterar själva röstningen. Det är fascinerande att mannen på filmen hutar åt Piratpartisten, som precis påpekat för honom att det han tänker göra; slänga valsedlar, är ett brott mot vallagen, att han ska flytta på sig ”för det pågår faktiskt ett val här”. Det är sannerligen intressant att han fortfarande har synen på valet som heligt: men själv är beredd att ta till olagliga metoder för att undvika konkurrens av enfrågepartier. Att han tjafsar om att det bara är röstsedlar som har plats i ”stället” är så roande dumt. Och att valsamordnaren onekligen själv är en smula… ja, döm själva. Och oavsett vad man tycker om Schyman: om en sån räv som hon faktiskt talar om valobservatörer bör nog gammelpolitikerna och administratörerna fundera över vad de håller på med. Det är sånt som sätts in när demokratin faktiskt är i fara – och det är en känsla fler och fler fått under senaste tiden.

Uppdatering: Lite intressant är Wallströms brev. Knappast så att det har något med socialdemokratins inställning att göra – hon är uppenbarligen en extremt mycket loose cannon – men debatten runt immaterialrätt har hörts. Mesiga skrivningar men det är bättre än ingenting.
Uppdatering: Mer om valsedlarna hos Opassande såklart.

Uppdatering: En del menar att det är ett större fel att filma med dold kamera än att slänga röstsedlar? Eller åtminstone bör det inte visas att tjänstemän (en valförrättare är en tjänsteman – inte privatperson) medvetet eller omedvetet utför valfusk eller hindrande av val? Jag kan i grunden hålla med om att dold kamera är ett problem; och det är en balansgång. Men i det här fallet är det också onekligen ett antal ytterligare aspekter som måste tas med: det finns en grundläggande aversion mot de nya partierna, en rädsla som visat sig på många andra ställen för PPs framgång som emanerat ett antal mer eller mindre märkliga försök till hindrande. Självklart – jag är emot collateral damage, och den här valförrättaren blir det men jag menar att vi samtidigt är i en stark brytpunkt där vissa frågor är så viktiga att traditionella partier väljer att sälja ut grundläggande rättigheter den juridiska vägen och att ett parti som kämpar för dessa frågor kan få närmare sju procent i opinionssiffror så är det svårt att förfasas över en publicering av en rejält korkad tjänsteman. För det är han.

Uppdatering: Kent Persson, moderat politiker, skriver om valsedelseländet på Newsmill.

Bloggar etiketter: , , , ,

Tisdag roundup

Jag har varit på jobbåkande. Sent igår flög jag till Malmö och sen haft möten hela dagen idag med kund, sen hem via Kastrup och tåg från Arlanda. Det blev ett oväntat stopp i Avesta. I över en timme medan de försökte baxa undan ett godståg som fastnat i backen utanför Krylbo. Skitkul… En och en halv timme försenade.

Följde USA-valet en sväng via Twitter och Election 2008 medan jag skrev ihop ett par koncept. Kolla också in Bison som livebloggar om vad svenska bloggar skriver om valet. Själv startade jag upp en intressant diskussion via Jaiku imorse. Det är också fascinerande att ganska många i ens omkrets spenderar natten med att vaka in amerikanska valet. Det är rena Super Bowl-känslan ibland :).

Mesta diskussion har också varit det faktum att Filip och Fredrik frankt gått ut med att de tänker vara jäkligt subjektiva i sin valvaka på Kanal 5. Både Sofia och Jocke har skrivit om det.

Varför är det så intressant i Sverige med presidentvalet? Det är rätt få andra länder där så många TV-kanaler väljer att satsa så stort som i Sverige och både nya och gamla medier har jobbat hårt med att täcka in valet i USA så mycket som möjligt. Jag tror det kan handla om ett antal faktorer:

  • Amerikanska val är roligare än svenska. Det är mer show, det är mycket sluggande och det är medialt och likt en blandning av reklamkampanj och dokusåpa.
  • Obama och Palin är viktiga faktorer. Den första afro-amerikanska presidenten – och att Obama är ung och har en inte helt comme il faut-bakgrund politiskt. Palin är intressant som en ”soccer mom” på speed och självklart är hon en förebild för många av de andra soccer moms vilka redan förra valet identifierades som en viktig målgrupp för politiken. Att hon sedan är en färgstark person och har åsikter som får det att krulla sig på ryggen på de flesta svenskar.
  • USA är viktigt. Och för Sverige är det viktigt både när det gäller exportindustri men också att vi har starka influenser som ett litet land med en rätt låg nationell känsla. Valet är också viktigt utifrån den finansiella oro och den lågkonjunktur som driver över världen som en flodvåg.
  • Kanske kan den rätt så höga graden av politisering av journalistiken och vänsterinriktningen som traditionellt varit stark inom journalistkåren förklara det politiska intresset – och att det faktiskt påverkar befolkningen: synen att det som pratas mycket om i medierna måste vara viktigt. Dock har de senaste undersökningarna visat att svenska medier lyckats förhålla sig relativt objektiva.

Hur går det då? Drudge Report har fått tag på läckta exit-polls och den samlade bilden av tidigare undersökningar (roligt att just när jag skriver det här så pratas det om Real Clear Politics – en länk som jag hittade för flera timmar sedan via Election 2008) ger att Obama kommer att vinna.

Det tror jag också och även om Obama har en rätt protektionistisk inställning till frihandel så tror jag att världen mår bättre av en demokrat som Obama vid rodret om man ser till alternativet. Jag menar att problemet inte är McCain: må vara en konservativ jävel med kopplingar till såväl vapenlobbyn som andra lobbygrupperingar som knappast ger miljöfrågor eller freden en puff, utan möjligheten att Sarah Palin kan bli president då McCain är den äldsta presidentkandidaten att försöka bli president för första gången hittills och alltså är det där hjärtslaget från Ovala Rummet väldigt mycket närmare om McCain blir president. Det vore självklart oerhört häftigt med en kvinna på posten men kvinnan i fråga är alltför konservativ för min smak. Så Obama får min (om än lätt motvilliga röst) röst.

Uppdatering: Bisons livebloggning under valnatten där han fr a inriktade sig på att läsa vad andra i fr a Sverige skrev om valet är bra. Läs hela tråden.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , ,