“Näsan” har gått av

Igårkväll gick mina glasögon sönder. “Näsan” ramlade bort. Jag köpte ju ett par hi-tech svenskdesignade glasögon i minnesplast för nåt år sen. Snygga, lätta och – ingen annan än tillverkaren i Boden kan laga dem. Jättebra.

SaknasDet är inte helt enkelt att ha glasögon. Åtminstone om man får för sig att köpa lite mer unika sådana. Gissar att jag får leva med det men det är irriterande när man faktiskt inte kan få dem lagade på annat sätt än att de ska skickas på en tredagars-tur till Boden.

Jag stod inne på Synsam idag och tittade tvivlande på U (hon är en gammal konfirmand till mig därav att jag vet vad hon heter) som förklarade för mig att de var tvungna att skicka iväg glasögonen. Vadå skicka iväg dem? Man byter glasögon, i varje fall jag gör det, när de gamla inte längre är användbara: man ser dåligt i dem, de har gått sönder osv.

- Har du inga extra?

Nej, det är klart att jag inte har. Jag har något riktigt gammalt par men de lär jag inte kunna använda på något sätt alls. De enda jag har är mina solbrillor som är slipade – men det känns inte helt solitt att ramla runt i ett par svarta Diesel-brillor. Visserligen jobbar jag i en bransch där en del tror att de är rockstjärnor men jag tillhör inte dem. 

- Har du inga linser?

Nej, för A (min gamle kompis som förut ägt Synsambutikerna i Dalarna) förklarade för mig att det nog inte skulle bli helt enkelt att göra linser till alla mina synfel.

- Kan du inte klara dig utan dem?

Jamen tjena. Om jag klarade mig utan glasögon – varför skulle jag då ha några?

Så det hela slutade med att jag helt enkelt få gå ett par veckor utan “näsa”. Jätteskönt…

Ps. På tal om dyr design. Sofi Fahrman har verkligen sina prioriteringar på rätt ställe:

Jag jublade när jag såg henne med Hérmèsväskan, säger Aftonbladets modeexpert, Sofi Fahrman.

Anledningen är att kronprinsessan Victoria har synts i sällskap med en väska värd hundratusen. Jodå, det är att jubla åt det. Ds.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Kefft

Tittar på klockan typ en gång i halvminuten. Har tokpackat den enda väska som finns kvar i huset som inte är ryggsäck – min träningsväska. Kan ju tyckas lite äckligt men det är ingen fara: den har inte innehållit svettiga kläder eller blöta handdukar på över ett år…

Ska ta bussen ner på stan och sedan knalla över till stationen för vidare färd söderut. Med träningsväska och datorryggsäck. Det är jobbdatorn som får följa med – min nya Acer är för stor för de datorväskor jag har… och jag tänker snika åt mig en snygg från byrån eftersom jag använder min privata för jobbdatorn…

Läser runt lite och inser att alla skriver att det luktar svett på krogen numera. Jag var där i fredags – kände inget. Sen är det några som menar att man blir mindre bakis nu eftersom det inte röks inne på krogen. Det märkte inte jag (att man blir mindre bakfull alltså).

16.28. Funderar allvarligt på att be om skjuts från grannarna. Att åka bort tär på mina nerver. Och nu ska jag åka buss. Och sen åka tåg. Byte i Sala. Framme i staden där jag bott vid tiden för Rapport.

Terrorprinsessan ville inte prata med mig i telefon för hon längtade efter mig. Det var liksom det som fick mig att ta mig i kragen, lämna oklippt gräsmatta och packa mig iväg.

Bloggandet kan bli lite sporadiskt nån vecka framöver, ungefär som sex under småbarnstiden – hinner man så hinner man. Och det gör man sällan.

Jag ska drifta en blogg under den här veckan: vackra Ulrika som ska bestiga Cho Oyo (8201 meter). Det får jag skylla på nere i stugan…

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,